Det dök då (för mitt inre) upp en minnesbild från äldste son 2-3 år. Han sitter på en pianopall i mina föräldrars vardagsrum. Benen dinglar, liksom hans blonda kalufs, när han med stor inlevelse klämmer fingrarna ner på tangenterna, lite hur som helst, och med klar och tydlig stämma sjunger "Ta mig till havet, och gör mig till kung" .
Kalla mig blödig, men nog blev jag lite tårögd, där på min promenad. Var det inte alldeles nyss han satt där och sjöng, och nu är han med sina egna söner, just vid havet!
Jag önskar mig också till havet, får en sådan längtan till fria horisonter, doft av tång och ljud av vågskvalp ibland.
Men idag fick jag stilla andra begär istället. Det är ju törstig torsdag!
Kära syster hade bjudit mig att dricka rosé i hennes uterum/inglasade balkong. Och rosé en sommarkväll, det tackar man inte nej till!!
Det där med havet, får bli en annan dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar