Auf Wiedersehen, sa hotellportieren, när han öppnade dörren åt oss i förmiddags. Vi hade våra resväskor packade och gick mot tågstationen, för att bege oss till flygplatsen.
Vi har tillbringat fyra dygn i staden Frankfurt. En stad med kontraster. Lyx och flärd och så djupaste misär. Jag är fylld av upplevelser som berikat mitt liv men också ögonblick som jag helst velat slippa, då vi passerat kvarter med människor utanför normen, människor som befinner sig på botten av samhället, prostituerade, knarkare, tiggare, uteliggare. Ögonblicksbilder som etsat sig fast på näthinnan, men som jag vill glömma. De foton som jag visar här, är de som jag vill minnas.
Mainhattan är ett passande namn för delar av staden Frankfurt. Här är skyskrapor så man kan tro att man är på Manhattan,
i alla fall till man kommer till äldre delar, och äldre fast nybyggda delar. Stora delar av staden blev förstörda under andra världskriget, men man har återskapat en del kvarter till ursprungligt skick.
Många kärlekspar har gått över järnbron och knutit band och slängt nyckeln i floden Main.
De här sötnosarna höll på varsin sida om en lyktstolpe, i ena änden av bron.
Mycket av den moderna arkitekturen är fräck och spännande!
Under ett nybyggt hus fanns rester av romerska byggnader kvar.
En glaskupol full av disco-kulor som glittrade vackert i solljuset.
Vi hamnade på en musikfestival, åt nyrökt lax och drack det läskande äppelvinet, en typ av cider från regionen, medan vi lyssnade på skön musik med gruppen Riddim Posse
Många promenader gjorde vi i de vackra alléerna längs floden Main.
Hotellet var 5-stjärnigt lyxigt, med pantrar som vaktade entrén,
kaffe-maskin på rummet. Frukost med guldkant. Vi kunde beställa precis vad vi ville, det fanns hur många te-sorter som helst, croissanterna var sådär ljuvligt frasiga och nybakade och så Prosecco. Jag var i himmelriket!
Den här Gazpachon med räkor smakade ljuvligt när temperaturen steg över 30 plusgrader.
För att inte tala om ölen. Eller Riesling-vinet från trakten!
En dagsutflykt till den vackra staden Mainz, ca 4-5 mil utanför Frankfurt. Här levde boktryckarkonstens fader Guthenberg.
Här åt vi också en klassisk wienerschnitzel på kalvkött, med sardell, tranbärssylt, citron och en gurk- och potatissallad på ett litet torg omgivet av gamla korsvirkeshus med en brunn med porlande vatten alldeles bredvid.
Nu är vi hemma i Uppsala igen, men jag ska tillbaka till regionen och någon gång uppleva Moseldalen på cykel! Därför säger jag Auf Wiedersehen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar