Jag har en nära väninna i Norge som jag inte har sett på ett bra tag pga coronapandemin och reserestriktioner. Vi ringer och pratar med varandra ibland, och ikväll blev det ett långt samtal. Jag undrar när vi ska få ses igen. Hon talade om att smittspridningen ökat igen och att man t om stängt skolor i Trondheim. Vill inte höra på det örat....
Min allra bästa student som gick med mig under nästan två år på alla sina praktikperioder, jobbar nu på en skola i närheten. Inte heller vi har setts sedan coronapandemin bröt ut. Men i eftermiddags hade vi bestämt att jag skulle komma över så vi kunde ses och prata. Det var ett kärt återseende och så roligt att höra henne berätta om sin arbetsstart efter examen. Hon var som sagt fantastiskt duktig både pedagogiskt och socialt, dessutom väldigt trevlig och hade lätt att skapa goda relationer med eleverna, så hon passar jättebra som lärare.
Min syster och jag pratades också vid ikväll via telefon, vi avslutar alltid våra samtal med Kram!
Jag tänker att det är viktigt att hålla i sina relationer. Att avsätta tid för vänner och släktingar. Att ha regelbundna träffar eller åtminstone telefonsamtal så att man inte tappar bort varandra. Det är så lätt att man skyller på att man inte hinner eller inte orkar. Men ork får man om man tillförs energi. Och energi tillförs man om man träffar andra människor.
Jag har flera grupper som det var alldeles för länge sedan jag träffade. Kanske dags att uppbringa lite kraft att försöka samla ihop dom! Vi är människor, det är menat att vi ska umgås!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar