Smurfar och transportsträcka......

  Smurfarna minns jag, även om dom inte var riktigt synkade varken med min eller mina barns barndomsperiod.

Jag hade 8 b sista lektionen. En mycket trevlig klass! Idag "ballade det dock ur" en smula. För plötsligt var det extremt skrattigt i lektionssalen och jag fick se hur 5 av pojkarna i klassen var blåa i sina ansikten. Källan till det blå fann jag hos en elev. Vi har på slöjden tygkritor som fylls med gult eller blått pulver. Rätt mängd pulver kommer sedan ut, via ett litet kugghjul, när man drar detta över ett tyg, t ex efter en mall. I det här fallet hade en elev skruvat upp locket, vari man fyller kritan med pulver, och så hade det fallit ut på bänken. Den bänken var blå. Han hade försökt torka upp med en fuktad pappersservett, men inte lycktas utan fått på sina händer. Istället för att tvätta sig, hade han gått runt och dragit fingrarna i sina klasskamraters ansikten. Så där satt nu fem tonårspojkar med blåa krigsmålningar och flinade, och resten av klassen kunde inte sluta skratta. Ett skratt som var så smittande glatt, att jag inte heller kunde hålla mig för skratt! Och jag berättade om den gången jag gick och konfirmationsläste och vår prästs mage börjat kurra så mycket att det brast för mig. Jag kunde inte sluta skratta, tårarna sprutade och jag låg över bordet och bara kved. Prästen stod dock gravallvarlig och väntade ut mig. Hur han nu lyckades med det, kanske med Guds försyn??  Själv skrattade jag gott tillsammans med mina elever. 

Det gäller att skratta mycket, för just i dessa tider är det annars lätt att hålla sig för skratt!

Igår betalade jag över 3000 kronor i restskatt. I morse var det nollgradigt med ömsom snö, ömsom regn. Cykelväxeln hade frusit på ettan så mina ben fick gå som trumpinnar för att jag skulle ta mig till skolan. Det blev lagom med snö för att eleverna skulle lyckas skrapa ihop till snöbollar som flög över skolgården. Sen tokregnade det så jag blev genomblöt när jag sprang över skolgården till personalrummet. Mörkret föll tidigt och alla var genomtrötta.

Jag jobbade sent och när jag kom hem satt maken och pustade i vardagsrummet, lite blek om nosen. Han hade sprängande huvudvärk och hade precis tagit dubbla alvedon. Inte likt honom. Vi värmde rester till middag. 

Så ja, just nu känns det lite så här......