Jag läste, och imponerades, i morse i tidningen, av en artikel om en man i 30-årsåldern som i barndomen drabbats av en tumör i ländryggen som gjort honom förlamad från ryggen och nedåt, han blev rullstolsbunden. Numera lever han på att föreläsa och att göra utmaningar. Bl a var han den första att bestiga Kebnekajse i rullstol. I sommar ska han cykla från Tomelilla till Riksgränsen, han samlar in pengar till cancerfonden. Målinriktat arbete, är vad det handlar om.
Att ha mål, att dela in dessa mål i arbetsinsatser och delmål. Att ha vilja och disciplin för att nå dit.
Yngsta dottern talar om sitt mål; att starta ett eget företag. I morgon börjar hon sitt sommarjobb på Gants huvudkontor i Stockholm.
Jag funderade utifrån mig själv. Vad är mitt mål i livet? Vart vill jag, hur ska jag nå dit?
På kvällspromenaden med lilla vovven, tänkte jag; Jag är nöjd, vad ska jag med mål till??
Kanske är jag lite som en hund. Jag är nöjd med det lilla.
Bara jag får lukta på sommarkvällen, titta på den och lyssna på den, så blir jag både mild och timid.
Kanske beror det på var i livet man befinner sig. Jag hade mitt mål för ca 40 år sedan. Det var när jag bestämde mig för att bli textillärare, och även om vägen var ganska lång och knögglig, så nog nådde jag dit tillslut.
Men nu tycker jag nog att jag har det som jag vill ha det. Önskar mig inget, strävar inte efter något. Jag är bara nöjd!
Precis som lilla vovven på sista kvälls-kisspromenaden. Kvällen var klar, doftade gott och jag skrattade högt när svalorna störtdök i en hisnande fart, ner mot mig.
Vad mer kan man begära??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar