Framåtblickar

 För precis en vecka sedan ägnade jag tisdagen åt matlagning inför jul. Den här tisdagen har jag förberett mat inför nyår. I morgon bilar vi upp till Grövelsjön för några dagar i en fjällstuga, maken och jag. 

Det är dags att se framåt, ett nytt år är på väg. Dottern och jag pratade nyårslöften på hundpromenaden. Jag är mer för att göra "önskelistor" utan krav på att de måste uppfyllas. Och det har jag alltid gjort, uppskrivet, väl synliga, i min årsalmanacka. Som jag alltid broderar ett nytt omslag till varje år, med ett motto som sätter temat för året. Bättre än att avge löften som man får dåligt samvete av att inte kunna eller orka hålla, tycker jag. 

I år står det "Gör nuet till din uppmärksamhets bästa utsikt". Jag har ingen aning om vem som sagt det, men jag hörde eller läste det någon gång under detta år och skrev upp det. Tycker det är så vackert beskrivet för hur man ska se till att leva i nuet. Därför har jag också, på baksidan, applicerat ett fönster med chiffong i olika lager som föreställer blånande berg och solupp- eller solnedgång och så fåglar som flyger på himlen. På framsidan sitter en ensam fågel på en gren och vilar i eftertanke. Solen är en Yin- och Yang-symbol med strålar och så flygande fåglar runt omkring. 

Det är jag under det kommande året; alltid i eftertanke, alltid i balans, alltid fri att lyfta och följa min lust och känsla, för om jag får för mig att flyga, ja, då gör jag det. Fönstret symboliserar att hemmet och familjen är min trygga punkt, som jag älskar över allt.

Och som det ser ut, kommer 2021 att bli ett händelserikt år för min familj. Äldste son med familj ska flytta till nytt boende, men flyttar först in hos oss, för det blir ett glapp innan dom får sitt radhus. Dom ska också få tillökning, i slutet av mars får vi välkomna en ny liten familjemedlem. Näst äldste son ska också flytta, först till ett tillfälligt boende medan de färdigställer sitt renoveringsobjekt till hus. Yngsta dottern ska ta examen och sen flytta ihop med pojkvännen som letar lägenhet i detta nu. Hon ska också leta jobb och starta upp en ny karriär. Äldsta dottern ska förhoppningsvis stå brud i september. 

Mycket kommer alltså att hända framöver. Det viktigaste är självklart ändå att vi får hålla oss friska. Resten kan vi lösa på ett eller annat sätt!

Och nu tar jag en "nyårspaus" härifrån. Återkommer när jag är tillbaka i stan igen!

Gott Nytt År!

Tillbakablickar

 2020 skulle komma att bli ett märkligt år!

Maken och jag startade det på bästa sätt. Vi tillbringade nyårshelgen på Storsätra fjällhotell i Grövelsjöfjällen. På himlavalvet visade sig ett märkligt fenomen kallat pärlemormoln, otroligt vackra färgskiftande moln skiftande som just pärlemor. Som om inte det vore nog så visade sig en starkt lysande nymåne. Nystart med ett löfte om något alldeles extra, ja så vet jag att jag tänkte, när jag låg där i badtunnan och blickade upp mot himlavalvet.

Vintern var inte mycket att tala om. Ingen snö, inga isar. Maken fick dra iväg ända till Hälsingland för att kunna åka långfärdsskridskor. Sportlovet tillbringade jag på Masesgården för en riktigt hälsovecka. Man hade då börjat höra mer och mer om Corona, samhället började stängas. Min resa till Trondheim ställdes in. Liksom min sommarkurs på Capellagården. Maken blev permitterad. Döttrarnas resor till Paris och Bali ställdes in. Sonens resa till Oslo likaså. Hur man än försökte stålsätta sig, så nog kände man av oron i samhället.

Midsommarhelgen blev den varmaste i mannaminne, och maken och jag gjorde en fantastisk paddling på spegelblankt hav med tältövernattning långt ute i havsbandet utanför Gräsö i norduppland. Nästa semesterfärd gick till Ramundsberget där vi fjällvandrade tillsammans med döttrarna och deras pojkvänner. Här fick vi (äntligen??) uppleva snödrivor..... Någon vecka senare så blev det cykelsemester för maken och mig. Först längs Göta Kanal och därefter på Kinnekulle. Sen var det någon klåfingrig typ som stal den ena cykeln när vi övernattade i dotterns studentrum i Borås, så den semestern fick ett snöpligt slut. Vi fortsatte istället med en kajakfärd i Dalälven med goda vänner och en vecka senare en magisk paddling i Stendörren där vi bl a fick uppleva säl på nära håll.  

En vecka innan dotterns bröllop skulle gått av stapeln tog jag med mig båda döttrarna på spa i Orbaden och på övernattning på Högbo bruk.  En annan sensommarhelg tillbringade jag med min syster uppe i Orsa-Grönklitt.Sen drog vardagen igång. En vardag som genomsyrades av larm om nya coronautbrott. Det blev inga middagsbjudningar, restaurangbesök, konserter, teater eller bio. Fast jag fuskade en helg och tog med maken till Ekerö och Skytteholms herrgård.

Jag är ändå tacksam över året, att vi hållit oss friska och krya. Det enda som faktiskt betyder något!  Vi har tillbringat mycket tid med att passa barnbarn. Inte mycket till träning har blivit av men jag har promenerat väldigt mycket under året. Har bokfört 105 mil, och då är inte "vardagspromenaderna" medräknade.  Och jag har inte mätt cyklingen eller paddlingen. Så än är det "lite krut" kvar i kärringen! Julhelgen har varit fantastisk och nu ser vi fram emot ett nytt nyårsfirande! Om det och framåtblickar berättar jag mer imorgon!

Det är som en slags ingenmansland eller ett tomrum. På ett bra sätt!

Inte ställa morgonalarmet. Äta sen frukost och sitta kvar runt köksbordet med pepparkakor och bryggkaffe och prata i morgonrock till långt in på förmiddagen. Stå och tom-glo ut genom fönstret. Som idag inte bjöd på samma vackra utsikt idag som igår. Den vackert vita snön regnade bort under natten och den lertrampade gräsmattan tittade fram igen. Fågelborden vajade så kraftigt i vindbyarna att fåglarna hade svårt att sitta still och äta. Tallriset i zinkbyttan och halmbocken på altanen välte omkull. Kläderna som hängde på vädring flög ner från sin klädställning och hamnade i blötsnön. Träffen med gästerna vi planerat bjuda på eld, glögg och pizzabitar fick vi skjuta på. Det blev en loj, lat dag. Jag satt och skrollade efter en vinterjacka på nätet, men det slutade med att jag gick upp på vinden och letade fram den gamla extrajackan ur min skridskoryggsäck. Det är makens gamla Moncler från 1975,  fylld med oetiskt plockat dun och jag har lagat fickan med ett knallrött hjärta. Nu blir den återanvänd och jag skjuter på mitt jack-köp ännu en säsong. 

Det känns som att just dessa mellandagar är en så god anledning som någon att faktiskt skjuta upp saker. 

Det är som en slags ingenmansland eller som ett tomrum. På ett bra sätt.

 

Allt är jordnära, sensuellt och vackert runtomkring mig....

 .... så stod det i mitt horoskop för denna vecka. Och tänk så rätt det stämde in!! Se bara på bilderna;

Atmosfären i och runt detta vackra hus på Vintergatan 7 i Insjön har allt av det sensuella, vackra och jordnära. Tack vare dottern och hennes Nicklas som verkligen har blick för det som skapar hemtrevnad.

Så min dröm om en jul med familjen samlad blev verklighet. Den bästa julen. 

Julafton visade sig från sin bästa sida med rimfrost och strålande sol.

Efter grötfrukost så höll vi oss utomhus fram till Kalle Anka startade. Det var skattjakt för barnen-i fjol fick dom leta efter nyckeln till Tomtens bar, men i år skulle det letas efter 7 bägare med vaccin mot corona, så att tomten verkligen skulle kunna komma till kvällen. Vi fick lunch utomhus runt elden med nygräddade tunnbröd  i vilka vi rullade in gubbröra. Vi gick promenader med hundarna och vi sjöng julsånger runt elden.

På kvällen dukades det upp julbord, sjöngs snapsvisor och så kom tomten. Det blev jul-uppträdande med gitarr och sång och vi lekte julklappsleken och hade frågesport.

Intensiva timmar som gick alldeles för fort. Juldagens förmiddag bilade vi tillbaka till Uppsala. I snöväder. Landskapet förvandlades till julkortsvackert och idag har vi umgåtts utomhus med svåger och svägerska. Vi tog en promenad och samlades sedan i trädgården runt grillen för glögg, korv och saffranspannkaka. 

Nu avslutar vi den här annandagen med bastu, go-middag och kortspel.

Och hela livet ryms, i just denna stund!

Så här såg det ut när jag kom ner i köket i morse! Degen hade blivit som ett vulkanutbrott, med "lava" nerför degbunken, några degkluttar på bänken och en krater i själv bunken!

Men jag samlade ihop spillrorna och fortsatte brödbaket...

.... och några timmar senare hade jag åstadkommit detta!

Sen fortsatte jag med att krydda och rosta glöggnötter, jag kokade risgrynsgröt och rörde ihop en saffranspannkaka, jag gjorde en Janssons frestelse och två stora grytor med Sjömansbiff, och däremellan en kastrull soppa till middag.

Och så var det den där stunden! När jag slog mig ner  med en kopp nybryggt kaffe. Jag glodde ut över trädgården och upptäckte plötsligt 7-8 domherrar med knallröda bröst som satt och pickade frön på marken under äppelträdet. Kort var ögonblicket, för plötsligt lyfte dom och flög iväg.

Men det kändes magiskt vackert och jag fick "Viskar en bön" med Mauro Scocco i huvudet.

Där finns en textrad som lyder;

Och hela livet ryms, i just denna stund!

Så ska det vara denna kommande jul!

I varje stund ryms hela livet och jag ska ta tillvara det!

Med detta sagt gör jag ett litet uppehåll i skrivandet här och tar en jul-paus!

 

Visst kan det väl bara bli bättre??!!

Vintersolståndet! Nu vänder det!!

Och visst kan det väl bara bli bättre??!!

Jag cyklade ner på stan 7.30 i morse, det var kolsvart ute, men när jag passerade kyrkogården med alla stora träd så hörde jag fågelkvitter! Då kom jag att tänka på att jag såg sälg-hängen i skogen för lite sen. Och på svarta vinbärsbuskarna är det knoppar.

Och dom säger ju att 2020 är det hittills varmaste året. Att det är sådana här vintrar som vi har nu, som är det normala framöver. Dvs grå moln, regn och plusgrader.....

Usch, man vill verkligen inte tro att det är sant!

Jag vet i alla fall vad jag önskar mig till jul! 

Att vår familj kan stråla samman!!

Nu är det bara två dagar kvar. 

Men idag kom maken hem och berättade att hans kollega ligger hemma i feber och halsont. I fredags satt dom tätt tillsammans och analyserade röntgenbilder och gick igenom patientfall. 

Det är bara att hålla tummarna för att makens immunförsvar står emot.

Själv dricker jag ingefärsshot med chili och bearbetar mig själv mentalt!

Och i detta nu, väntar jag på att den skållade smeten ska svalna, så att jag kan röra ner jäst och gå i säng. Imorgon väntar en dag i köket.

ps: vad jag gjorde så tidigt på stan? Fixade glitter-naglar till jul och nyår!

 

Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små

Idag har vi firat den här lille gossen.

Tidsperspektiven får en att hisna!

Han blir två år på tisdag.

För två år sedan var han med och firade sin första jul, 2 dagar gammal.

Jag tänker på och undrar,  hur länge jag kommer att få förmånen att vara med och följa hans liv och leverne?!

Han är liten, men kommer nästa år att växa med 10-mila-kliv, då han går in i rollen som storebror. 

Om vad det innebär vet han inget ännu.

Ett litet tag ännu, får han bara vara lillebror. 

Han tar tjänstvilligt och artigt emot gåvor med ett "Tack så mycket". Han pratar oavbrutet och förväntar sig hundraprocentig uppmärksamhet och omedelbara svar.

Han testar sin omgivning med att t ex doppa händerna i sylt och torka av sig på duken. Eller att ta sin tallrik, titta sina föräldrar i ögonen och hålla tallriken med mat upp och ner. Han är en liten terrorist på lekplatsen och stoppar gärna vägen för andra barn som vill komma upp till rutschkanan.

Men han har de blåaste, oskyldigaste ögon. Det ljuvligaste leende och de tokigaste grimaserna.

Han har en självklar plats i sin farmors hjärta.

Och det går inte att låta bli att tänka på den här låten!