Blåa blommor...

 ...borde funnits i mängd på min "Blomman för dagen" Likt den här som fanns på ön Alonissos som jag besökte förra veckan;

Mina tre små plantor har förvisso utvecklats till långa, stora och täckande, klättrande på en spalje som gör sitt jobb, dvs skyler soptunnorna. Men där är ju bara blad! Inte ens en liten knopp. 

Jag vet inte vad som blivit fel.

Men idag har jag pysslat med andra slags blåa blomster! Min nästan 50 år gamla sidenmorgonrock, som är favoriten när jag reser, den börjar bli väldigt sliten! Jag började lappa den i våras, och nu efter senaste resan, märkte jag nya små hål och färgfläckar, så nu har jag, med hjälp av vlisofix och sax gjort iordning nya blommor till varje slitet ställe, varje färgfläck. Ska sys fast med sick-sack också, men det spar jag till imorgon.

Förutom veckohandling, tandläkarbesök och hämtning på förskola, så har maken och jag idag varit och förtidsröstat. Skönt att ha det gjort. Jag är så innerligt less på allt som har med valet att göra, tycker retoriken mellan politikerna är så trist. Det känns som att man bara talar illa om varandra och att man spekulerar i hur det kommer bli, vem ska kunna samarbeta med vem. För att inte tala om alla floskler som står på valaffischerna!! Måste vi ens ha  valaffischer, tycker det känns väldigt gammaldags, och dessutom bidrar det till nedskräpning, eftersom jag varje dag finner nya nerslitna eller klottrade affischer över stan. 

Men visst är det viktigt ATT man röstar. Det är en plikt, tycker jag!

Mer jordnära än politiker-snack, är att samtala med en 5-åring. Och när det är ens barnbarn, så hinner man lyssna och bemöta frågor.  Som idag, efter förskolan, när hon bestämde sig för att hon skulle ha ut en av sina två lösa tänder, mitt fram i underkäken. -Jag går ut och vrider lite på den, det kommer kanske blod, men det gör inget. Sagt och gjort, efter någon minut kom hon ut och visade ett blodigt hål och en liten, liten tand i handen. Mamman höll på att kräkas vid anblicken, men femåringen gick resolut och sköljde munnen med vatten och sen drack hon saft och la sin lilla tand på ett hushållspapper. Nu ser hon fram emot en present imorgon. -Nja, tandfen brukar komma med en guldpeng, sa jag. -Nej för jag ska få en present, sa hon tvärsäkert.

Vad vet jag, kanhända tandfeerna nuförtiden swishar.....??

Jag åkte hem till maken, när hon sprang iväg för att visa sitt blodiga hål för kompisarna på gården.