Förenat nytta med nöje!

I dag drack jag mitt förmiddagskaffe i Sävja, hos min kära syster. Hon har en mysig, inglasad balkong full av planteringar av olika slag, och dessutom vetter den mot skogen, så det känns som man sitter mitt i grönskan.

Vi är både lika och olika, min syster och jag. Utseendemässigt så blir vi mer och mer lika varandra. Vi har också väldigt lika röster, liksom en del uttryck. Vi har ungefär samma slags humor och en hel del liknande åsikter. Vi har liknande problem med ryggar och knän. Vi har båda vår mammas putmage. Och vi förstår varandra i mångt och mycket.

Min syster har betydligt bättre "läshuvud" och är mycket mer allmänbildad. dessutom talar hon flera språk.  Hon är bättre än jag på att uttrycka sig. Hon är fantastisk på inredning och konst liksom ekonomi, kanske inte så konstigt eftersom hon har en bakgrund inom bankvärlden och många år i yrket som inredningsarkitekt. Hon är modigare än jag men också mer rastlös, även om det mattats av med åren.

Jag är stolt att ha henne som syster. 

Tror att ingen annan människa förstår mig på samma sätt som hon gör. Vi har talat en hel del om hur vi präglats av våra föräldrar. Vi har talat om hur olika vi uppfattat vår uppväxt. Det skiljer ju 12 år mellan oss, och våra föräldrar hade väldigt olika liv under denna tidsperiod.

Sådant är väldigt spännande att fundera på. Vi är fyra syskon, men det är hon och jag som ändå står varandra allra närmast. Om det beror på att vi är systrar kanske, de andra två är ju våra bröder.

Nåväl, vi fick i alla fall en trevlig dag tillsammans. Jag tillbringade tid mellan kl 9-15 hos henne, eftersom jag lånade hennes grovtvättstuga och passade på att tvätta alla kuddar, täcken och överkast.

Visserligen sprang jag emellan tvättstugan och lägenheten men vi hann med mycket prat-tid också.

Förenade nytta med nöje, helt enkelt!

Modiga eller dumdristiga?

En bättre tonfisk på en bädd av bläckfiskrisotto och en fräsch frukt och grönsaks-sallad.

Så gott kan man äta en vanlig måndag.

Yngsta dottern och jag tog 10-tåget till Stockholm i förmiddags. Vi brukar alltid försöka få till en shoppingdag i huvudstaden någon gång ibland. Jag gjorde det med mina mamma och jag har fört traditionen vidare till mina döttrar. Det är väldigt mysigt och är minst lika mycket för att få umgås som för att shoppa.

När hon var yngre var det lättare att göra själva shoppingen. Då var hon nöjd bara hon fick gå in på Indiska-butikerna. Numera är smaken betydligt exklusivare, och det är NK, Sturegallerian och märkesbotiquerna  som gäller. Men hon är också väldigt försiktig med pengar och resonerar förnuftigt, så idag blev det bara trendspaning. Och just  trendspaning är hon en fena på. 

Själv är jag väldigt otrendig. Jag har nog i princip samma klädsmak som jag haft de senaste 30 åren, och numera tycker jag nästan att det mesta jag provar är fult på mig. Idag när jag hade provat en kjol och funderat både länge och väl och så tillslut tänkt gå till kassan och betala. Då fick jag se en "tant" ganska så överviktig, stå i kassakön med samma kjol. Genast hängde jag tillbaka "min" kjol och gick ut.

Vi gick i alla fall över 20 000 steg så motion fick vi. Kaffet och vaniljbullen på Vetekatten satt bra på förmiddagen. Tonfisken avnjöts på en restaurang i Gamla Stan. Varsin glass i väntan på tåget. Och jag kom faktiskt hem med en marinblå linneklänning, så helt lottlös blev jag inte.

Men tänk så öde Stockholm var idag. För att inte tala om tåget, påväg till var vi helt ensamma i vagnen, påväg hem var det på sin höjd en handfull resenärer. Inga turister i stan och antagligen har många Stockholmare rest iväg på semester till sina lantställen. Inga bussar vid slottet. Ingen musik någonstans. Många restauranger stängda och ganska glest mellan borden på de som var öppna. En mycket märklig känsla.

Var vi modiga eller dumdristiga som begav oss hit?

Sista söndagen i juni

Vinden börjar friska i, den stora rönnen och björken utanför tomten vajar och prasslet låter som ljuv musik i mina öron. Moln dyker upp på himlen och skymmer den stekheta solen. Det är skönt. Det är faktiskt helt underbart skönt! En dryg vecka med temperaturer runt 30-strecket, är inget som jag är skapt för. De sista två dagarna har jag varit tvungen att ha långärmat och försöka undvika solen så mycket som möjligt, då jag cortisonbehandlar mina exemtäckta armar. Så lite moln är bara välkommet.

Igår höll jag mig inomhus hela dagen. Jag kokade rabarber och jordgubbsmarmelad och jag bakade kardemummaskorpor. Det doftade ljuvligt gott i hela huset, men köket blev bastuvarmt, och jag flydde ner i källaren och startade upp ett syprojekt.

På kvällen var vi bortbjudna på middag hos goda vänner.

Det var trevligt och gott och det blev sent.

Ramlade i säng vid 2-strecket.

Och när jag vaknade kände jag att jag nog inte skulle druckit upp den där sista konjaken.....

Det blir en lat söndag. En hundpromenad till graven. Lite trädgårdsrens. Lite sömnad. Några varv på min stickning varvat med iskaffe.  Jag blundar för gräsklipp och döda flugor på golvet och skjuter upp städningen till en annan dag. Ikväll ska maken och jag fritera Wienerschnitzel och dricka kall öl. Vi ska sitta ute och lyssna till svalornas svirr-läten och vindens prassel i  trädkronorna.

Livet är gott att leva, det är den sista junisöndagen för den här sommaren.

Och än återstår sex veckor av min sommarledighet.

Diamonds are a girl´s best friend!

Jag har egentligen aldrig varit något för lyx och flärd.

Undrat varför man åker taxi till ställen när man kan cykla. Varför man köper årgångsviner för många hundralappar när det finns billigare som är goda. Varför man köper dyra märkeskläder när det finns billigare som är lika snygga. Varför man måste boka femstjärniga hotell, betala så mycket för att sova. Dyra lyxkrogar, inget för mig. Ostron, blä! Osv.

Men nu har jag fallit till föga för lite lyx och flärd!

Idag hämtade jag mina vigselringar på smyckesboden. Har ju låtit slå ut dom en storlek. Fick dom samtidigt putsade och jösses vilken skillnad det blev. Nu blänker som som om jag skulle vara nyförlovad och nygift!

Och så fick jag en ingivelse!

Jag provade en tunn ring i vitt guld med diamanter, satte den emellan mina ringar. Och jag blev kär!

Så jag tänkte förnya mina löften, som så många gör. Fast utan att maken är med på det, sånt ligger inte för honom. Men jag kan göra det utan honom, för jag vet att han älskar mig!

Och apropå kärlek! Titta på syskonkärleken mellan bröderna i badbaljan! Är det inte underbart, så säj?!

Kontraster i tillvaron!

Höet är skördat, doften av slaget hö kittlar mina näsborrar när vi tar sista kvällspromenaden med Frasse, Han avskyr värmen som råder just nu, och det blir tidigt och sent om man ska komma någonstans, mitt på dagen lägger han sig i skuggan och rullar kroppen i gräset, flämtar och vägrar att gå.

Vägrenarna i Insjön prunkar av kråkvicker, vitmåra och smörblommor-det är som ett arrangemang av de skiraste spetsar. Så vackert.

I Insjön är det väldigt tyst på kvällarna, bara svalornas svirrande ljud.

Nu har jag gått kvällspromenad i Uppsala. Lilla Majsan, yngsta dottern, pojkvännen och jag. Vi gick ut samtidigt som Flogstavrålet ekade över nejden. Ljudet av biltrafik från Bärbyleden förs med vinden och ligger i bakgrunden som ett ständigt surr. Många människor är ute och går och det är prat och samtal på alla möjliga olika språk, grannens tv-ljud hörs genom den öppna altandörren.

När jag kom hem vid lunchtid väntade mig två barnbarn och en hund. Vi ska hänga med varandra ett par dagar nu. Från att i princip varit ensam i början av veckan, så blir det nu fullt ös med sällskap.

Kontraster i tillvaron!

Så tacksam jag är för det!

Förlorat mig i en annan tid

Igår var jag på besök i en annan tid, en annan värld! Gick en guidad tur på Hildasholm, en vacker byggnad med en fascinerande historia.
När guiden är så duktig på att fängsla en med sitt berättande att man befinner sig i historien-då är det bra!!
Idag har jag suttit och sökt och läst på nätet om Axel Munthe och Hilda Pennington Mellor som vigdes i London i maj 1907. Han var 50 år, hon var 31 år. Det finns mycket spännande läsning. Det är många av dåtidens storheter med i kretsen kring familjen, det finns ett inredningsintresse, ett trädgårdsintresse och det finns intresse för musik, konst och teater, men det finns också svek, kärlekssorg, sjukdom, psykisk ohälsa och ensamhet.
Så min romantiserade bild som jag först fick när jag hörde ryktet om att huset var en s k morgongåva till hustrun, den har fått sig en törn. Det är tydligen just bara ett rykte.
Men jag vill veta mer, och jag vill åka till huset San Michele på Capri, det som Munthe byggt när han var läkare i Italien.

Dottern kom lagom som jag var färdig med den guidade turen. Då fikade vi och sen strosade vi runt i den vackra parkliknande trädgården.

Men idag är en ny dag och jag är kvar i det vackra huset på Vintergatan. Faktiskt byggt samma tidsperiod som makarna Munthe levde! En svindlande känsla! Kanske borde jag levt på den tiden, jag trivs ju så fantastiskt bra här.

Fast vid närmare eftertanke så är nog den här tiden betydligt enklare att leva i.

Bara en sån enkel sak som att jag kunde ta fram färdigplockade, köpta jordgubbar ur kylskåpet, mixa dom med stavmixer, vispa äggulor och grädde med en elvisp och sen stoppa hela härligheten i frysen så att vi har en jordgubbsparfait färdig till ikväll.

Det tror jag hade varit betydligt besvärligare för 110 år sedan!

Så kan starten på en vanlig vecka se ut!

Jag hann inte mer än plocka upp och tvätta efter midsommarhelgens kajakäventyr, innan det var dags att packa om väskan och dra iväg med bilen till Insjön.

Hade först ett ärende att uträtta i Sala hos Clurigt, så när jag anlände till Vintergatan  hade dottern kommit hem från jobbet och satt och väntade på den nyanlagda uteplatsen.

Vi lindade prosciutto runt honungsmelon och korkade upp en flaska Prosecco och pratade och pratade! Så härligt att vara här!

Och jag fick äntligen se den nyanlagda köksträdgården! Vem kan ana att här för några månader sedan bara var sly, stubbar och högt gräs?! Dom har lagt ned ett jättejobb, men vilket fint resultat. Nu är det tomater, sallad, kryddor, luktärter, squash, slingerkrasse och en massa annat på gång i de olika pallkragarna. Inte visste jag att min dotter har så gröna fingrar! Hon som inte ens ville ha krukväxter i sitt rum när hon bodde hemma!

Innan jag svängde ihop en Pasta Vongole (fast tyvärr var vongolemusslorna slut, så det fick bli med blåmusslor istället) så tog vi ett kvällsdopp i den spegelblanka sjön.

Sen satt vi uppe länge och pratade och strax innan midnatt blev det en hundpromenad. 

Det lilla samhället sov, det var alldeles tyst förutom ljudet av våra fötter i gruset och svalornas svirrläten över våra huvuden. Och så den tunga doften av jasmin.

Livet är verkligen enkelt att leva just nu!

Fast en liten smula besvärligt blir det idag. Mina soleksem har blossat upp på armarna. Inte så konstigt med tanke på kajakfärd i gassande sol i tre dagar. Jag smorde in med hög solskyddsfaktor flera gånger om dagen och skylde mig när vi satt still, men det räckte inte. Nu är det illröda blaffor på armarna, och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i det ljuvliga vädret. Får bli en långärmad kofta fast väderrapporten visar på 29 grader i eftermiddag.

Dottern åkte till jobbet strax efter kl 7 i morse. Jag ska marinera kyckling sen blir det en långpromenad med Frasse. Tänker plocka smörblommor och gräs och göra en krona.

På eftermiddagen ska jag möta upp dottern på

Hildasholm.

Så kan starten på en vanlig vecka se ut!