Nattliga telefonsamtal

Att vakna mitt i natten av att hemtelefonen ringer, det gör att min puls stiger från viloläge till max på sekunden, och hjärtat klappar så fort att det hamrar i bröstet!

Tror det sitter i sedan jag var nio år och vaknade av att telefonen ringde mitt i natten.  Jag hörde mammas ängsliga röst som övergick i hjärtskärande gråt och förtvivlan. Morgonen efter, låtsades både pappa och mamma som att inget hänt. Inte förrän den traditionsenliga söndagsutflykten med bil och sedan promenad, så berättade hon att min nio år äldre bror varit med om en allvarlig trafikolycka och att han nu låg på operationsbordet. Jag glömmer det aldrig!

I natt ringde hemtelefonen här och jag snubblade nerför trappen och visste någonstans redan på förväg att det var yngsta dottern.
Hon hulkade och grät och innan jag fick ur henne vad som hänt kände jag hur jag började skaka i hela kroppen.
Tack och lov var det inget fysiskt, men däremot hade hon blivit "väskryckt". Hon och hennes tre kompisar var på väg genom Barcelonas gator och när de svängde in på en folktom gata dök plötsligt en moped upp alldeles intill henne som gick ytterst på trottoaren, och slet åt sig väskan.
Hon hade försökt streta emot men det fanns ingen chans.
Där låg mobiltelefon, plånbok med körkort och 6-700 kronor i kontanter, hennes nyinköpta högklackade skor och lite smink.
Hon hade ringt och spärrat kortet, men bad mig ringa och dubbelkolla att det stämde.
Maken som vaknat efter en stund kom upp och pratade med henne medan jag letade telefonnummer. En timme senare hade vi ringt flera samtal och någorlunda försökt trösta dottern. Klockan var tre.
Både maken och jag hörde klockan slå både fyra och fem, och halvsex skulle maken upp.

Det var ingen rolig natt precis.  Framförallt inte för dottern som nu bara ville hem. Men hon har tre dagar kvar att försöka vända känslorna och kunna få lite utbyte av sin resa.

Och jag undrar hur jag kunde missa att oroa mig just för väskryckning??!!

Kvällen har jag ägnat åt så lugnande aktivitet som bakning och nu ser jag fram emot en natt utan telefoner som ringer!!

Jag är en gåva, livet en gång gav mig

Den är så otroligt vacker; Benny Anderssons Tröstevisa.

Passar bra att lyssna på en sådan här höstkväll när mörkret ligger kompakt och temperaturen är på väg nedåt.
Det var frost i morse, men mitt på dagen ganska varmt, och när jag åkte hem för att rasta vovven mitt på dagen, kunde jag äta min lunch ute på trappen, solen värmde skönt.

 

Efter jobbet kl 17 gick vi en riktig långpromenad, vovven och jag, och solen stod lågt på himlavalvet. Låg sol ger stora skuggor, och lilla vovvens skugga indikerar hur stor hon själsligen är, trots den lilla kroppshyddan. Hon är stundvis riktigt kaxig, den söta, lilla varelsen.

 

Jag lagade en krämig kantarell och spenatpasta och vi lyxade till den med varsitt glas rött, maken och jag. Därefter skulle han sitta i ett Skype-möte och själv blev jag sittandes i telefon.

 

...och jag lever här och nu!!

 

 

Oroliga mamman är tillbaka.....

Min lilla flicka har åkt till Barcelona.

Ja, jag vet, hon är 20 år. Hon ska bara vara borta till på fredag. Hon har med sig en av sina bästa vänner, hennes pojkvän och en kompis till honom.

Men jag minns också hur det var för fem år sedan, när vi var i Barcelona tillsammans med båda döttrarna. Hur vi strosade på La Rambla. Döttrarna strax framför maken och mig. Spanjorer och krog-inkastare var som flugor på sockerbitar.....

Den här veckan är det jag som ansvarar för lilla vovven. Jag åkte hem på lunchen och gick en promenad. Efter jobbet gick vi en riktig långpromenad på 9 km. Därefter åkte jag på ett kombinerat skivstång-och spinning-pass.

Allt för att vara så genomtrött, att jag somnar på stört, och INTE ligger och spelar upp scener med;
närgångna spanjorer, flirtiga kroginkastare, ficktjuvar, drogade drinkar, mörka gränder med skumma personer mm mm

Just allt det som en orolig mamma med livlig fantasi kan inbilla sig.......

Rockad i trädgården

Utanför köksfönstret i det lilla Ösbytorp i Råby, några mil utanför Nyköping, där mormor och morfar bodde, växte en syrenhortensia. Den var så vacker!! Mormor tog in blomklasar och torkade. De stod sen hela vintern, med sina skira blommor på den gamla pigtittaren på övervåningen.
Mormor satt där vid köksbordet och virkade på sina lakansspetsar och kikade ut på sin Syrenhortensia och på "vindspelet" där gumman drog slipstenen åt gubben.

Jag har försökt en gång förut, att plantera en syrenhortensia. Snövallarna kvävde dock det exemplaret. I dag har jag satt en ny planta, på ett nytt ställe. "Great Star", heter den. Jag grävde en grop och blandade rhododendronjord, med barkmull och den tunga lerjord som jag grävt upp ur gropen. Nu håller jag tummarna för att den tar sig och växer sig ståtlig. Så kan jag sitta vid mitt köksfönster och titta ut på de vackra blomklasarna!

Insåg, att trädgårdsmästare nog inte är ett yrke för mig! Först fick jag gräva upp en "Blåsipps-plantan" och flytta, då skulle den ha en ny grop. Sen grävde jag upp den stora plantan "Fänrikshjärtan" och flyttade på den, då skulle en ny grop grävas till den. Sen skulle säckar av jord och barkmull lyftas och grävas ur och blandas med den tunga lerjorden. Min rygg är mör efter denna rockad i trädgården! Bara för att plantera EN buske.....

Gör om, gör rätt!

Lördagsnöje i Stockholm, tillsammans med svåger och svägerska!
Lunch på Pane Fresco, Paulo Robertos restaurang högst upp i Åhléns-huset. Jag bokade bord igår och det var tur, för kön ringlade sig lång när vi dök upp på utsatt tid.

Fräsch inredning, trevlig personal, fullt med folk och fantastisk mat!! Hit måste jag fler gånger, det fanns så mycket gott att välja på. För dagen valde jag en tonfisk-sallad och ett glas vitt och så till efterrätt en dubbel espresso och den ljuvligaste kaffe- och kardemummaglass!

Efter denna makalösa lunch promenerade vi till Oscars-teatern och föreställningen;

 

som dessvärre visade sig vara ett riktigt bottennapp!! De duktiga skådespelarna till trots, så var det bara fånigt alltihopa. Det kändes som en sådan där amerikansk komedi på tv, med pålagt skratt.

 

Ja, ja, det var väl ändå trevligt att komma iväg och göra något! Solen sken och Stockholm visade sig från sin bästa sida!

 

Väl hemma fixade maken lite gott kvällsplock, medan jag sprättade upp namn och datum på dopklänningen som jag gjort tidigare i veckan. Vita stjälkstygn kändes för trist. Nu blev det rosa och blå kedjestygn, och större bokstäver och siffror. 

 

 

Helt enkelt; Gör om, gör rätt!

Fredagstrött!!

Jag är trött på fredagskvällar!

I morse när jag läste tidningen, bestämde jag  mig för att besöka ett musikevenemang på Bror Hjorts hus kl 19 ikväll. Det var en folkmusikduo som skulle spela.  Erika & Cecilia, fiol, nyckelharpa och sång. I veckan släppte dom ett album som fick strålande recensioner. Jag var så inställd på att gå.

Sen jobbade jag mina 8 lektioner på raken, hämtade barnbarnet  på dagis och var ute och lekte med honom i två timmar innan jag cyklade hem med honom. Då var tanken att jag bara skulle hem och förbereda maten och sen åka på spelningen.

Men jag blev så trött.

Så vad blev det? Jo, en god skaldjurslasagne  och trevligt umgänge med make och dotter. Sen kom pojkvännen och hämtade upp dottern medan maken och jag började se en film, men den var ganska seg och dålig så vi stängde av. Maken gick i säng och jag satte mig vid datorn.

Jag ångrar att jag inte pallrade mig iväg på den där spelningen, hade säkert blivit piggare av att göra något.

Men, men. Gjort är gjort. Dumt att ångra. Nu går jag och lägger mig. I morgon är jag piggare och nya äventyr väntar!

...ett irriterande återfall....

Man måste alltid vara närvarande i nuet!!! Jag vet ju det!
Men tydligen var jag inte det när jag åkte från broderi-kursen sist, för idag har jag letat som en galning efter mitt bottentyg till en av broderiuppgifterna vi har i hemläxa. Och det finns verkligen ingenstans.

Jag avskyr när saker försvinner. Man liksom tror inte att dom har försvunnit, tror inte sina egna ögon. Därför tittar man på samma ställe säkert 10 gånger, tror att man misstagit sig de första nio!

Ikväll hade jag tänkt börja arbeta på min hemuppgift. Men den finns alltså inte. Inte någonstans!
Extra surt av två anledningar, 1. den tog ganska många timmar att förbereda 2. den skulle bli en födelsedagspresent till maken.
I ett desperat försök har jag mailat skolan och bett dom kolla upp om den ligger kvarglömd där, det är mitt sista hopp.

Jag har tyvärr varit en sådan som en del prylar "försvinner" för. T ex nycklar. Ofta, ofta ägnade jag massor av tid åt att springa och leta efter var jag lagt hemnycklar, cykelnycklar, bilnycklar.
Det har blivit bättre med åren.

Blivit bättre tack vare att jag nuförtiden är bättre på att vara närvarande i nuet. Jag tror stenhårt på det. Tänk på vad du gör då du gör det! Då minns du var dina prylar är!

Detta var ett litet irriterande återfall......