Valborgsmässoafton

På min stavgångspromenad i morse vällde gamla valborgsaftonsminnen över mej. Är det ett ålderstecken??
Elva år gammal; jag och min "kusin  från landet" får ensamma vara på stan och går runt och förundras över alla studenter som skämtar och skojar med oss. Femton år gammal; hela klassen på picknick  i Stabby. Sjutton år; föräldrafri fest hos en kompis. Det var också den sista april som jag första gången stötte på Kjell på en danskrog i stan som hette Waterloo! Sen följde ganska många år med spring i Carolinabacken, pinsamt kommer jag ihåg hur jag halsade sprit i kaffekön på Fågelsången,  picknickar i slottsbacken, dans på gatan utanför Norrlands nation, någon spya i en buske bakom stockholms nation. Sen följde småbarnsåren i Ekeby med sillluncher tillsammans med grannar i samma situation, långa sittningar som övergick i gemensamma middagar och så vidare till kasen vid tevemasten.
Så minns jag en otrevlig valborg när jag fick sitta på barnakuten med en halvt medvetslös son som tagit sin första rejäla fylla. Det kom in ganska många tonåringar i olika skick och en flicka hjälpt jag till att identifiera så att föräldrarna kunde kallas (det var en elev jag hade på skolan). Efter den valborgsmässoaftonen var det liksom inte lika roligt längre-man såg baksidorna av firandet ur en annan synvinkel!
För två år sedan var jag hela valborg hos mamma, jag bytte i sängarna och hjälpte henne tvätta. Vi åt lunch tillsammans och satt ute och drack kaffe. Sen ville hon gå en liten promnad, men krafterna tröt väldeliga, trots att vi bara gick ett par trehundra meter. Jag trodde hon skulle falla ihop på slutet och hon fick stödja hela sin kroppstygnd på mej. Dagen efter fick hon lov att ta ambulans till sjukhuset, och sedan kom hon aldrig hem igen.

Idag firar jag min valborg med att klippa ner rosor, maken sitter i solstolen och löser korsord. Vi ska ta en sillmacka och varsin pilsner innan jag ska ner på massage, sen tänkte vi gå till universitetsparken där dom sjunger in våren och så blir det en fika på stan innan vi ska bege oss till goda vänner och grilla.
Glad valborg alla!!

Mitt Sannerbydygn

I traktorn sitter min kusin Åke och kör ut gödning!

Vi har just kommit hem från det vackra Södermanland efter ett dygns lantluft. Jag blir väldigt harmonisk när jag vistas där. Några långpromenader i skogen-igår skrämde jag upp ett stackars rådjur bara ett par tre meter ifrån mej när jag var ute för att plocka en bukett vitsippor och vårlök till middagsbordet. Satt länge på den gistna bryggan nere vid sjöbastun och bara njöt tystnaden. En lång middag tillsammans med mina nära och kära och så ett litet handarbete på kvällskvisten-vad mer kan man begära av livet?

Vid Årdala kyrka ligger flera släktingar begravna och vi var en sväng dit och planterade penseer. Här är mormor och morfars grav.

Det är en annan tid i byn nu mot förr. När jag var liten var det många människor som bodde här, full aktivitet i alla gårdar. Nu är det ingen av de tre bondgårdarna som har djur längre, bara en del åkermark som brukas och i "omkringhusen" bor sommargäster. Många lador står bara och förfaller. Visst känns det lite sorgligt. Ett liv som faller i glömska.
Och nu är vi tillbaka i stan igen.

En ljuvlig morgon!

I huset är det kaos, efter son Johans flyttbestyr igårkväll. I alla fall i källaren där han dragit fram kartonger och div möbler för att få tag på de prylar som skulle med till nya lägenheten. Klockan blev rätt sent innan sista lasset kom iväg, och då fanns ingen ork att ställa iordning.
Men jag vaknade till en fantastisk vårmorgon och tog mina stavar på promenad. När jag kom hem fixade äldsta dottern frukost medan jag duschade, sen satt vi ute på trappen i solen med våra filtallrikar och solen värmde så skönt.
Vi struntar i röran i källaren och drar till Södermanland. Maken är på bolagsstämma i Stockholm till ikväll. Tjejerna skulle bara ner på stan för att byta en jacka som var i fel storlek, jag packar lite och så åker vi.
Och hoppas på att få premiärgrilla entrecote på utegrillen i eftermiddag nere i vårt kära Sannerby!

Kräks och blöt hund...

...så löd smakrecensionerna för en ny smoothie som jag gjorde till frukost i morse! Yoghurt blandat med mango, ananas, banan och rostad kokos. Tyckte det lät supergott när jag läste receptet, visserligen stod det bara ananas, men jag hittade ett praktiskt fryskit med all frukt skuren och klar som jag köpte. Det kan ha varit mangon som gjorde "den blöta hunden"-jag har lite svårt för i synnerhet djupfryst mango. Det var äldsta dottern som tyckte det smakade som eftersmaken när man kräkts.
Tror ni vi kommer att göra den igen???
Tog min första morgonstavgångspromenad  imorse. Hade tänkt börja första april som jag gjorde i fjol, men det har varit så kallt, snöigt eller regnigt hela månaden så jag beslöt att skjuta på det hela till första maj. Sen blev det en liten bonusgång för att känna in våren i morse, eftersom solen lyste så förföriskt när jag vaknade kl 6.30. Jag reagerade dock för att det KRYLLADE av daggmaskar överallt där jag gick fram. Har aldrig sett så många förut. Det regnade ordentligt igår, så då brukar det ju komma fram en del på asfaltgångarna, men så många som i dag tror jag aldrig jag sett förut. Säkert tusentals. Ska det bli en masksommar?
Skönt med fredag! Jag sitter och väntar på sonen som har bilen och håller på att flytta, äntligen ska vi kanske kunna komma in i vårt förråd. Där har nämligen stått massor av säckar och bråte som tillhör honom. Han flyttar in i en hyreslägenhet som är omöblerad utan att äga en enda möbel, och pengar har han inga, så det blir "intressant" (hans egna ord) att uppleva.

Bedövad men inte bedrövad!

Sitter och väntar på att soppan ska bli färdig.
Sen middag idag, pga besök hos maken på Tandvårdsvinden. En gammal amalgamfyllning sprack för ett tag sedan och nu stod jag inte ut med värken längre så jag fick det fixat efter hans ordinarie patienttid.  Skönt med en tandläkare i familjen!! Känner mej mycket trygg när jag ligger där i stolen och blickar upp på min käre make. Visserligen ser han inte riktigt klok ut i sina luppglasögon, men det gör inget alls, för han är så duktig, glad och lätt på handen. Nu är jag fortfarande bortdomnad i halva gommen, tungan och kinden efter bedövningssprutan, så då fick det bli soppa ikväll, lättätet!
Annars på jobbet har det kryllat av zombies, teletubbies, bananer, pojkar i klänningar och smink, hippies och diverse annat löst folk. Niorna har haft sin avslutningsfotografering som blir till en slags spexkatalog, med hela stans avgångsklasser samlade. Jag har ifrågasatt om det verkligen ska tas skoltid till detta. Det är ett kommersiellt jippo som fotograferna tjänar en massa pengar på. Men när man ser hur roligt dom har en sådan här dag, så känns det ändå lite behjärtansvärt.
Sen blir man väldigt ledsen över att samma glada, spralliga ungdomar har en annan sida också! Tre fönsterrutor på andra våningen var krossade i morse när jag kom till skolan, och i går brann det i fyra papperskorgar inne på toaletter på olika ställen i skolbyggnaden.

700 simtag

Så många simtag räknade jag precis ut att jag tar varje gång jag åker och simmar. Jag var nämligen och simmade på lunchen idag. 50 längder a 25 meter och det roade mej att räkna ut hur många simtag det blir. Faktiskt blev varje längd exakt 14 simtag varje gång och det gör alltså 700 simtag.
Jag simmar bara bröstsim. De sista 10 längderna affirmerar jag en sak för varje längd, en gång för varje simtag. T ex hälsa, min kropp är mitt tempel jag vårdar den väl, eller harmoni, min tid räcker till allt vad jag behöver den till. Det har jag gjort i flera år nu så det har blivit som ett slags mantra.
Alltså blir simningen lika mycket fysisk som psykisk hälsa! Bra va!!?!

Oj så länge sedan!

Imorse när jag cyklade till jobbet fick jag en slags deja vú-känsla. Just när jag trampar över fälten mellan Flogsta-Eriksberg, åkrar på bägge sidor och lärkan som drillade så klart och tydligt-så mindes jag plötsligt 35 år tillbaka i tiden. Jag och Kjell hade vår första cykelsemester tillsammans. Vi trampade runt Gotland på 10 dagar, alldeles berusande nykära och med en frihetskänsla som överträffade allt-vi var livets mittpunkt, runt vilket allt kretsade! Just den känslan hade jag i ungefär en tiondels sekund, bara för att jag hörde lärkan, knastret under cykelhjulet och såg ut över slätten!
Sen var det tillbaks i vardagen igen och nu är det full rulle i skolan sedan åttorna återvänt efter praoperioden. Sju lektioner på raken, alla prao-bedömningar att sortera, samtal med rektor om elevärende och så en beställning att packa upp och lägga i rätt skåp och lådor.
Fick skynda mej hem, där bror och svägerska väntade på att få ladda över lördagens bröllopsbilder på usb-minne.
Nu ska jag rensa lite räkor och förbereda en paj till kvällsmat innan jag åker på träning.
Tänkte vi skulle äta lite extra gott och ta ett glas vin till ikväll,  har inte ätit med maken på över en vecka, eftersom han varit på kurs i Normandie.