Trädgårdsminnen

 Jag har varken den kunskap eller det tålamod som krävs för att underhålla en perfekt trädgård. Däremot har jag vett att uppskatta trädgårdar och jag inser vilket arbete som ligger bakom varje välansad och genomtänkt rabatt! 

Sedan maken gick i pension har han blivit mer intresserad och numera är det han som fixar det mesta med ansning, gräsklippning och odling av ätbart. Jag får hålla på med blomrabatterna.  Och när jag gör det (senast idag) så slår det mig ofta att blommor och plantor är lite som musik. Dom är förknippade med minnen.

Mitt första trädgårdsminne är från mormor och morfar i Råby socken utanför Nyköping. Dom hade ett fantastiskt gullregn som stod precis i back-slutet där man skulle gå upp till hammocken. Den blev man tillsagd att akta sig för, eftersom blommorna är giftiga. Jag lockades aldrig att smaka några blommor, men däremot smakade bigaråerna från det stora trädet på andra sidan trädgården gudomligt. För att inte tala om sprit-ärtorna som jag fick hjälpa till att plocka och sprita, så att mormor kunde laga sin goda Ängamat-soppa. Jag minns också mormors syrenhortensia som stod framför köksfönstret och vars blomklasar i början av hösten skiftade i ljuvlig pärlemor. En sådan har jag köpt och satt i vår radhusträdgård, men jag lyckas tyvärr inte få den lika fin. När blommorna kommer i slutet av sommaren, så slår bara nedersta delen av klasarna ut och sen vissnar dom.

Intill syrenhortensian sitter den vita pionen som syns på bilden. Den har funnits i trädgården sedan vi flyttade in för 28 år sedan. Men jag har också planterat en rosa pionbuske från mitt lilla paradis Sannerby utanför Flen, där jag tillbringat så många barndomssomrar. Den påminner mig och midsommar och fest, om råmande kor och doftande hö!

På baksidan av vårt radhus sitter en stor PlymSpirea, ett minne från trädgården på Hildur Ottelinsgatan, där jag bodde från det jag var 13 till jag flyttade hemifrån. 

Häromdagen hittade maken ett kaffefilter med frön. Jag hade med tusch skrivit "Kellys perenna luktärtor". Det var en enorm klätterväxt som fanns i ett fritidshus i Lindersvik, mellan Östhammar och Öregrund. Det var här jag första gången fick träffa mina blivande svärföräldrar. Jag minns från första gången jag sov över, hur jag vaknade av att svärmor stod och vattnade sin flox-rabatt, precis utanför vårt sovrumsfönster kl 04:00 på morgonen. Jag la fröna till luktärtorna i blöt och har idag planterat dom. Det är ett under om det finns växtkraft kvar, eftersom jag tror att dom legat i minst 10 år i det där kaffefiltret. Och apropå flox, så har vi köpt två plantor och satt ner i en ny pallkrage som maken snickrat ihop. Svärmor hade även en enormt vacker och väldoftande kaprifol, som jag önskar att jag också hade en.

Jag planterade en jasmin i vår trädgård, då jag tycker att dess doft är sommar i ett nötskal. Men minnen kan också vara förknippade med tråkiga saker, jag har en väninna som tycker att jasmindoften påminner om död. Hon arbetade en sommar på Akademiska sjukhuset på en avdelning där många patienter inte överlevde sina svåra sjukdomar. Precis utanför ingången till den avdelningen stod en blommande jasmin.....

Och bra eller dåligt-i detta nu är det en fantastisk tid. Och kanske kan nu ge minnen till sen för mig eller andra!

När Solen Färgar Juninatten

Sommaren slog till med sol och höga temperaturer på direkten, det känns som högsommar fast vi inte ens kommit till midsommar!
 När termometern kryper upp mot 30-gradersstrecket, så stannar jag inne och bakar! Kanhända inte det smartaste med en ugn som står på i 3-4 timmar med temperaturer mellan 200-250 grader, men vi har ju bjudit in till släkt-kalas, och det måste förberedas! Jag är också tacksam om det kan få fortsätta vara varmt och uppehållsväder till och med lördag, då kalaset ska gå av stapeln, för allt blir så mycket enklare om vi (28 personer) kan vistas utomhus!

Så idag har jag burit ner extrabord och extraglas från vinden. Jag har rullat in bestick i servetter och pyntat med små hjärtan, hängt upp vimpelgirlanger, diskat alla glas, märkt hinkar med textremsor,  skrivit inköpslistor, strukit dukar och bakat 60 bullar och tre limpor.

Det är inte utan att jag nu känner mig en smula matt och har ont i ryggen efter allt "stå och gå", kanske idag jag borde haft min massage.

Men nu tar jag ett glas kallt, vitt vin, ugnsrostar rödbetor och slänger ihop en risotto. Dukar utomhus och njuter kvällsbrisen tillsammans med maken som precis kommit från en golfdag i Strängnäs och yngsta dottern som behöver ventilera lägenhetsköp. 

Värmeböljan är ljuvlig, särskilt junikvällarna.

Och då passar den här låten PERFEKT  att lyssna till. Jag tycker om den även med Sven Ingvars (det är Sven Erik Magnusson som skrivit den), men den här versionen med Mando Diao är också så himla bra!

Det är bra att det gör ont!

 Så sa hon, en liten senig kvinna i 50-årsåldern med ursprung från Vietnam, som utförde en rygg- och nack-massage och en fotvård på mig i förmiddags.  Egentligen sa hon "de äl bla att de göl ont", för hon hade problem med att uttala bokstaven r. Hon hade innan frågat hur jag föredrog massagen och jag sa: - Jag tycker om när man tar i så det känns! Och jösses vad det kändes. Hon var otroligt stark i nyporna och dessutom använde hon både underarmar och armbågar. Det trycktes och drog, vreds och knådades och jag fick dra efter andan när hon stötte till mellan skulderbladen. Innan hon började hade hon sagt; -Slappna av, du får gärna somna.  Hur den människa är funtad som skulle somnat till den massagen, det undrar jag..... Och 50 minuter senare, när jag var klar, sa hon alltså; -Det är bra att det gör ont. 

Jag svepte ett par glas vatten innan jag satte mig i bilen och döttrarna och jag for tillbaka mot Uppsala. Och nu, några timmar senare så känner jag mig faktiskt väldigt mjuk och avslappad i rygg och nacke, så det kanske gjorde gott ändå.

Gott, gjorde för övrigt hela dygnet med döttrarna på Hotell Havsbaden i Grisslehamn. 

Sammanfattar med min instagramtext som jag la ut tillsammans med ovanstående bilder i går kväll;

Maken och hans bror, tillbringade flera somrar på 60-talet i Grisslehamn. Deras mor Kelly arbetade på restaurangen (nuvarande Hotell Havsbaden) som hovmästare/servitris och far Edmund kom ut på helgerna. När vi nu intar vår trerätters middag på samma golvtiljor svärmor nött med höga klackar  och många steg i  snäv, svart kjol och nystruken vit blus, kan jag nästan känna doften av hennes välpudrade ansikte och papiljottrullade lockar, stärkta av rejält med hårspray. Det känns som vi kvinnor från olika generationer knyter ihop säcken. Svärmor/farmor, jag/mamma, döttrar/barnbarn och så den ännu okända lilla varelse som vilar i sitt alldeles egna lilla skvalpande spa!

En baddare på att njuta!

Igår fick jag sjunga Den blomstertid nu kommer, när startskottet för sommalovet gick på Malmaskolans avslutning tillsammans med äldsta barnbarnen. Det kändes bra! Med tanke på att jag inte missat en skolavslutning på snart 40 år (alla egna barn och så 23 års tjänstgöring i skolan) så skulle det kännas tomt att plötsligt avstå. Nu behöver jag ju inte det, eftersom mina barnbarn säkrar tillgången på sommaravslutningar framöver!

Det fick bli en GT i solstolarna på eftermiddagen, innan grillen tändes.

 Idag packade vi iskaffe, rabarbermuffins, korv, bröd och tändstickor i ryggsäckarna och drog med hundarna till Hammarskogs friluftsområde för promenad och picknick. Det är underbart försommarväder och ljuvligt vackert i naturen, bara att ta för  sig och njuta! Skönt att få vara i tystnad några timmar innan vi nu ska passa tre glada barnbarn i några timmar. Då brukar det inte bli så tyst!

Men imorgon och ett dygn framöver blir det lyx-njutning igen, när döttrarna och jag ska bila till Grisslehamn och ta in på hotell/spa Havsbaden.

Jag tror minsann att jag är en riktig baddare på att ta för mig och njuta!!

Börja om från början.....

 Okej.  Det där med att få till en vit sommarkofta, verkar inte fungera för mig.....

Förra sommaren hade jag  med mig alpacka-garn och stickade flitigt både på Island och i Skåne. Sen visade det sig att jag misstagit mig på storlek, så den färdigt monterade och blockade koftan satt som ett trångt korvskinn på mig, och det var varken bekvämt eller såg riktigt klokt ut.  I år hittade jag ett virkmönster på nätet som jag jobbat på halva våren, med bomullsgarn som fanns i gömmorna.  Nu var fram- och bakstycke helt klart och jag skulle börja med ärmarna, när jag provade och insåg att passformen är katastrofal. Så de 20-30 timmars virktid som jag förbrukat, tja, det repade jag upp på en dryg timme. Tillbaka på ruta 1!

Får väl se vad "tredje gången gillt" blir.....

Men i morgon bitti är det skolavslutning. Och i år ska jag delta på Malmaskolan med barnbarnen som går ut årskurs 1 och  2. Jag har gjort iordning små kort i form av stjärnor på påsar med kola och ett litet kuvert med glasspengar. Äldsta barnbarnet hade i dag varit och klippt sig, och så ringde han och beställde ett pannband att ha på skolavslutningen, så det har jag sytt ett, av ett gammalt gympa-linne, som jag ska ta med i morgon. Det finns nämligen ett foto på hans far, i ungefär samma ålder, med samma frisyr och ett pannband, som han sett och ville försöka likna! 

Det blir väl till att ta med sig ett paket näsdukar, för sonen berättade att dom övat på Ted Gärdestads "Sol vind och vatten".

Och vad gäller en vit sommarkofta.... Tja, där får jag göra som SvenIngvars gamla låt; Börja om från början!

Livet är en fest

 Någon som minns den gamla låten från 1974 med Nationalteatern? Oj, vad jag minns den, spelades flitigt när man var ute som mest. Och texten är egentligen ganska bedrövlig, men i detta nu, NU, så har livet varit som en BRA fest!

Fyra fantastiska dagar i London; 

Kopierar texten från mitt instagram-inlägg som en sammanfattning; 

Inte illa jobbat av en pensionär och en gravid, att hålla jämna steg med yngsta dottern/lillasyster som så storslaget bjudit oss till London. Vi har bott fyrstjärnigt i en grön oas i Kensington där man var självförsörjande på honung till frukost-teet. Vi har nött otaliga buss- och taxi-säten, men också avverkat 73971 steg/person. Vi har ätit på lyxrestauranger och druckit drinkar i solnedgången på 39 våningen, men också trängts med folk på Borough market och sippat vin ur plastmuggar i solstolar vid Themsen. Vi har fått ståpäls av musikalen Tina Turner på Aldwych Teater och skrattat åt gycklare  i Covent Garden. Vi har "titt-shoppat"  svindyra baby-märkeskläder på Harrods och köpt klackskor för 3 pund på Primark. Och det bästa av allt, att vi fått vara tillsammans.

Kom hem måndagkväll och vi hann sova ut och packa upp innan det var dags för fest hos äldste son med familj. Från lunch och in på kvällen så var det bubbel-provning, grillmiddag, marängtårta med jordgubbsglass och rabarbermousse, goda viner och så lite drinkar som avslutning.

Äldsta dottern bilade tillbaka till Dalarna, yngsta är tillbaka på jobbet och maken och jag har skickat ut inbjudan till en familjefest som ska gå av stapeln nästa helg. Har hunnit tvätta några maskiner, veckohandlat och gått hundpromenad, men strax är det dags för nya festligheter när jag ska träffa mina gamla arbetskamrater på 7 Flaskor! 

Fattar ni varför Livet är en fest?!!

Rivstart på juni månad

 Just i detta nu sitter jag med papiljotter i håret, en tom liten rullresväska och galgar fulla med olika kläder. Nästan som en ekvation som ska lösas.....

Jag finner samtidigt en befriande känsla i detta med att bara ha innehållet i en resväska att förhålla sig till. Det som finns där, det är det du har att använda. Minns så väl hur vi pratade om det på våra tidiga cykelsemestrar, att det var så skönt att man faktiskt klarar sig med så lite prylar. Det var för många år sedan (idag är det för övrigt 48 år sedan vi blev ett par). Numera är det betydligt fler prylar med även vid våra friluftsaktiviteter, men nu kom jag att avvika från ämnet....

I morgon bitti ska jag och mina döttrar flyga iväg. Fyra dagar och jag ska klara mig med 10 kg, och då väger min väska 2,3 kg. Det gäller att välja noga. 

Så månaden juni startar med full aktivitet. Maken håller som bäst på att förbereda en middagsbjudning i köket, då hans "gamla" tandsköterskor kommer på besök ikväll. Sex kvinnor, då flyr jag fältet och har bokat bord på restaurang för mig och två goda vänner. Vi har inte setts på länge, så det ska bli väldigt trevligt. Äldsta dottern kommer från Dalarna. I morgon bitti, tidigt, avgår flyget från Arlanda och vi kommer tillbaka på måndag kväll. Tisdag ska vi på kalas med bubbelprovning och invigning av en "värsting-grill" hos äldste sonen, som eftersom han var bortrest på sin födelsedag nu har bjudit in att fira sin namnsdag på självaste nationaldagen, med pompa och ståt. 

Så nu blir det ett litet uppehåll med skrivandet.  Men full aktivitet eller ej, glöm inte bort att njuta Juni!