Fredag- och lördags-sysslor

Så blev vi en person mindre i huset, när svärsonen flög iväg till USA. Han ska gå en 4 veckors lång utbildning genom jobbet.

Vi cyklade ner på stan för att äta lunch, men det hade en stor del av befolkningen också tänkt, så uteserveringarna var överfulla. Till viss del kan det bero på att nätverket Round Table hade samling i stan så 1200 hitresta deltagare var med och trängdes. Äldste sonen är med och nätverkar så han har haft fullt upp i helgen.

'

Vi provade att cykla förbi Botaniska trädgården och där fick vi ett trevligt bord i solgasset och det blev riktig sommarkänsla med ett glas rosé och kallrökt laxmacka. Den gravida dottern blev riktigt avundsjuk och hade gärna druckit ett glas, men höll sig till Loka citron. Hon har kommit mer än halvvägs nu och magen är så rund och fin. Den blivande mostern är exalterad och kan inte låta bli att känna och lyssna och ropa.

                                                    
Fast igår, efter middagen, hade hon fokus på sin lilla vovve som fick en trimning, sommarlooken! Svansen varhela tiden mellan benen, men hon stod still den halvtimme matte höll på. Det var en rejäl hög med hundhår på gräsmattan och nästan lite råttvarning på svansen, som blev så tunn när pälsen försvann.

Idag ska maken och jag på teater, en jubileumsföreställning för Panikteatern, en grupp som bildades på 70-talet och hade flera riktigt bra föreställningar här i stan. Det är bara en enda föreställning och det är min bror, Leif Österlund, som bjudit in. Han är med och spelar piano, vet inte om han har någon roll idag, men det blir skoj att se. 

Till kvällen har vi tänkt grilla lammspett. Vi har båda döttrarna hemma. Imorgon ska vi på en lägenhetsvisning och sen följer jag med upp till Insjön. Återkommer därifrån under veckan som kommer!

Ingen himmelsfärd....

...men däremot en cykelutflykt! Båda döttrarna, svärsonen, maken och jag. 

Vi föreslog redan vid middagsbordet igår, att vi tänkte åka och titta på kungsängsliljorna som blommar nu. Det blev inte direkt några jubelrop, men alla följde ändå med utan protester.

Kungsängsliljorna är som ståtligast nu och fältet lyste vinrött, inte bara i Kungsängen utan även bortanför Skarholmen mot Vårdsätrabadet var det ett par fält fulla av blommor.

 För vi fortsatte att cykla. Längs Fyrisån, förbi Ultuna, Liljekonvaljeholmen, Sunnersta mot Graneberg. Vid Lyssnaängsbadet dukade vi upp wraps med bacon och coleslaw, kall öl, Prinsesstårta och kaffe. Efter två dagar med häll-regn kändes det fantastiskt att få njuta av sol, blå himmel och värme igen. Och mat smakar som bäst utomhus, så jag hoppas på många mat- och fikastunder utomhus de kommande månaderna!

Men ikväll dukar vi inomhus. Det blev bara maken och jag kvar hemma ikväll och jag ska svänga ihop en risotto och steka lite kyckling. Blir nog t om så att vi ska äta framför teven. Har ett par avsnitt av serien Brigitte Bardot att ta igen!

Magiska Maj månads mästerverk!

 

Med risk för att bli lite tjatig - pga min eufori över vårens fägring.... Men det är svårt att låta bli när det är så galet vackert i naturen! Idag har det regnat, skönt både för pollenallergiker och växtligheten. Det doftar otroligt gott ute. Jag gick först en 2 timmar lång promenad med Frasse och sen fick Majsan sin 20-minuters. Lilla vovven är nämligen inte alls särskilt road av att gå ut i regn, medan det inte alls bekommer bulldoggen. Själv hade jag regnställ och gummistövlar, men blev fuktig ändå, pga kondens, så fick byta kläder när jag kom hem.

Perfekt väder för att sen sitta och väva, och snart ska jag svida om och cykla ner på stan för ett restaurangbesök med en god vän.

Lyssnar på dagens Eko där man pratar om att andelen elever som presterar lågt har ökat markant och läs- och skrivförståelsen är sämre i de lägre åldrarna och på högstadiet har skolstressen ökat markant de senaste fyra åren. Jag andas ut, sänker axlarna och tänker att jag slipper tänka på det där nu. Tack vare det så är Maj månad ännu mer magisk för egen del!! 

Tre gånger lycka

Nere i Moseldalen rådde försommar med utslagna löv och storslagen blomsterprakt. När vi kom hem till Sverige igen hade lövsprickningen precis startat och vitsipporna blommade fortfarande. Efter ett par dagars värme så har nu slånbärsbuskarna och äppelträden börjat slå ut. Vilken lycka för oss, att få uppleva allt från början igen!!

Lycka var det också att få ta premiärtur med kajakerna! Igår drog vi iväg till Örsundaån och var ute ett par timmar med kaffekorg innan vi skulle på födelsedagskalas.

                                         

Lycka är också att umgås med sin familj! Ett av våra barnbarn fyllde 8 år i fredags och i strålande sol och varma vindar bjöds vi på trädgårdsfest från eftermiddagen in på kvällen. En dotter saknades visserligen, men hon har istället kommit hit från Dalarna ikväll tillsammans med bulldoggen Frasse.  Dock hann vi inte mer än slänga i oss middagen, innan hon måste åka tillbaka till Vittinge. En man ringde därifrån och hade hittat hennes plånbok, överkörd av bilar och ganska demolerad, men körkortet var i alla fall intakt. Dottern hade inte hunnit märka att den saknades. Förmodligen hade hon glömt den på biltaket när hon stannade för att tanka. Så kan det gå, men trevligt att det finns ärliga och hjälpsamma människor!

På cykel i Moseldalen

 På min "Att se och uppleva innan jag dör-lista" prickade jag i fjol av bil runt Island och nu kan jag pricka av cykla och dricka vin längs floden Mosel. Listan är lång, så det gäller att ligga i. Men man måste också hinna njuta och "landa" i varje resa/upplevelse.

Vi tog tåg till staden Trier, varifrån resan skulle starta. Trier är en av Tysklands äldsta städer, grundad av den romerske kejsaren Augustus år 16 f Kr. Här finns nio olika byggnadsverk som alla är världsarv, så det var bra att vi kom hit en dag innan själva cyklingen i Moseldalen skulle börja. 

Reseföretaget som hyrde ut våra cyklar och skulle frakta vårt bagage mellan orterna kom till vårt hotell och gav oss instruktioner och tipsade oss om att under vår "extradag" även ta en cykeltur åt motsatt håll till orten Saarburg, för här fanns "världens godaste Apfelstrudel". Vem kunde motstå det? Det var dessutom en väldigt trevlig liten stad med trånga gränder, gamla hus och ett vattenfall och å rakt igenom kärnan. Och Apfelstrudeln var god!

Fjärde maj startade vi själva cykeltrippen. Vi hade tydliga kartor med utmärkta leder, och som mannen från researrangören sa; -Oroa er inte för att cykla fel, ni ser Mosel hela tiden, och gör ni inte det, då har ni kommit fel.

Jag tror vi valde exakt rätt period att cykla på. Temperaturen låg på 15-20 grader, lagom vind och mycket sol och det var en växtlighet och blomsterprakt utan dess like. Försommarkänsla. Allt blommade samtidigt både vilt och i trädgårdar och det var så vackert och doftade så gott överallt.

Etapperna varierade mellan 3 och 5 mil och eftersom det inte var mycket till varken upp- eller nerförsbackar så var det lätt cykling, och vi klarade oss utan problem med 7-växlade cyklar. Många hade el-cyklar och man kunde även fått 21-växlade cyklar. 

Här är utsikten från vår hotellrumsbalkong i första nattens lilla by som hette Leiwen.

Nackdelen med att resa så här tidigt på säsongen var väl att vingårdarna och många Vinotek inte hade öppnat ännu. 18 maj såg vi som öppningsdatum på många platser. Nu höll man som bäst på med att se över sina odlingar och förbereda säsongen.

Vinodlingarna fanns överallt på bergssluttningarna, så branta att vi fick svindel av att bara titta upp. och det är svårt att förstå hur man klarar av att sköta sina odlingar under dylika förhållanden.

Och det var inga problem med att få tag på vin att dricka, trots stängda vingårdar. Det fanns gott om "vätskekontroller" längs med cykelvägen!

Idylliska hus i små orter längs vägen, liksom olika typer av statyer och monument till vinets ära. Och alla dessa kyrkor, flera stycken i varje by. Och samtliga slog de fyra gånger i timmen. Så klockringningar har vi hört hur många som helst! Nedre bilden är tagen från andra nattens stopp i Rachtig.

De här tre bilderna togs på min födelsedag när vi cyklade till orten Zell. Det blev ett stopp för en brant vandring upp till ruinerna efter den ståtliga borgen Grevenburg. Hela den här resan var ju faktiskt en storslagen födelsedagspresent från min kära make!

Dagen efter var nattstoppet i Treir-Karden, och på vägen hade vi ett långt lunch-stopp i byn Cochem där det var någon form av marknad med massor av folk och "Oumpa-musik" från en blåsorkester nere vid flodbanken.

Underbart är kort, heter det, och alldeles för snabbt nådde vi slutmålet Koblenz. En vacker stad där vi tagit en extra dag innan tåget tog oss tillbaka till Sverige igen.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga; om du har den minsta lilla lust att göra en sådan här resa; slå till och gör den bara! Landskapet är som ett litet paradis. Cyklingen är enkel (visserligen fick jag ett litet skavsår i ljumsken, men det hör väl nästan till...)! Vinet är gott. Vi drack mest vitt, men faktiskt ett par tyska röda som var riktigt bra. Och man behöver inte bara äta schnitzel och bratwurst, även om det kan vara gott ibland. Vi har ätit både mexikanskt, italienskt och grekiskt med god aptit. Och det finns gott öl att dricka också! För aptit och törst får man av att cykla!

Jag är så nöjd, är det någon som trott något annat??

Back to life, back to reality...

 Alltså, fast jag slutade jobba för nästan ett helt läsår sedan, så känns det fortfarande så ofattbart att jag, efter att ha kommit från en "semester" får fortsätta att vara bara ledig!! 

Så vad är vardag för mig numera...??

Tja, vi satte i alla fall alarm på 06.40, för att hänga på låset när gymmet öppnade kl 07:00. Sen skön frukost utomhus innan hundpromenad. Därefter tog vi itu med trädgårdsröj. Rosorna skulle klippas ned liksom annat som ölandstok och kärleksört. Vissna snödroppsblad rivas av, löv krattas bort från rabatterna, pallkragarna rensas osv. För att vi inte skulle hålla på hela dagen, ringde jag hit goda vänner och fixade iordning lite plock och bubbel på senare eftermiddagen. 

Det är underbart ljummet i luften och vi fick några mysiga timmar med prat och skratt innan gästerna cyklade hem till sig och det var dags för hundpromenad igen.

Snart ska vi fixa lite middag.

Så vad ska jag säga "back to life, back to reality" är bara att vara tacksam för!

Yrslig!

 Så har jag och maken kommit tillbaka hem till Uppsala igen. Vi har haft fantastiska dagar i vackra, vackra Moseldalen, där vår och försommar härskade. Om detta tänker jag berätta lite mer i morgon, för just nu känner jag mig lite för "yrslig", nästan lite vimmelkantig. 

Vi valde att åka tåg ner till Tyskland, det är ju både bra för miljön och i vi fick ett bra pris, eftersom maken skaffade biljetter så fort dom släpptes. En stor eloge till honom, som för övrigt fixat med precis allt på denna resa, jag behövde bara följa med. Det var min födelsedagspresent, en storslagen sådan!

Nackdelen är väl att resorna tog drygt ett dygn i båda riktningarna. Visserligen hade vi då flera timmars  "väntetid" i Hamburg, både dit och hem, som gjorde det möjligt att upptäcka lite av den stan och hinna äta frukost på ditvägen och en riktigt bra italiensk middag igår kväll innan hemfärd. Vi hade sittvagns-kupé för sex personer, och båda vägarna gick alla med på att fälla ut britsar, så vi fick åtminstone ligga. Och med tröja som täcke och uppblåsbar nack-kudde var det ok. Gammaldags tåg som lät och krängde och vid Danska gränsen kom polisen efter midnatt, och ville se passen. Maken och jag höjde medelåldern en bit, framförallt på ditresan, när vi satt i en kupé full av tyska studenter. På hemvägen var det thailändare och araber. Ganska trångt, hårda britsar och diverse ljud från olika människor, så sömnen har inte varit den bästa. 

 Därför, efter hemkomst, upp-packning, tvätt, hundpromenad, dusch, hårtvätt och matlagning kände jag mig plötsligt alldeles yr i huvudet, när jag satte mig ner för att ladda in foton i datorn och skriva här. Samma känsla som när jag varit ute och paddlat kajak i lite större vågor. Så nu ser jag bara till att få mat på bordet och sedan blir det tidig säng-gång, så att jag förhoppningsvis känner mig "normal" i morgon!