Hela dan får hon arbeta, hon får jobba hon får streta....

...så sjöng mössen om Askungen, men nu sjunger jag så om mig själv för nu kommer den jobbiga perioden med betygsättning!  På måndag klockan 17 ska allt vara inlämnat och färdigt. Det känns extremt tidigt i år, 9 dagar innan avslutningen.

Vi ska även skriva omdömen i vårt nya pedagogiska datasystem. Inte nödvändigtvis direkt, men i anslutning. Min intention är att försöka skriva omdömet direkt, i samband med betygssättandet har man eleven i tankarna, och kan skriva välformulerade, framåtsyftande kommentarer.

Jag startade idag och nu har jag skrivit en planering för hur mycket jag måste hinna torsdag, fredag och slutligen måndag. Helgen är helig, då ska inget arbetsrelaterat göras.  På söndag har jag bjudit 15 personer på middag, så det lär gå tid till att ordna med den.

Rektor bjöd på tårta till mötet idag. Hon ville först inte avslöja varför, eftersom hon var tvungen att gå igenom en plan för hur vi ska handskas med kränkningar framöver, så ville hon "bli av med" det tunga innan vi skulle avsluta med något roligt. Nämligen att senaste undersökningen med våra niondeklassare om stämningen på skolan, trygghet, om regler, om medbestämmanderätt osv visade på väldigt positiva resultat. Dessutom har vi väl alla läst i media om att PISA-resultaten är påväg uppåt igen. Det är mycket undersökningar i skolans värld, Innan vi gick hem skulle vi svara på en medarbetarundersökning från kommunen. Jag ställer mig lite skeptisk till alla dessa undersökningar och undrar hur med sanningen överensstämmande dom egentligen är!

Dagens bild får bli en ljuslykta som sprider sitt varma sken genom frostigt glas medan snöflingor faller och gör världen vit.  Jag önskar att det vore här för idag är det bara mörker och regn.

Man måste vara en smula barn, för att orka vara vuxen!

De orden har jag skrivit om flera gånger, men de tål att sägas om igen. Man har så mycket roligare om man tillåter sig att vara lite barnslig.
Kände mig nästan lite nostalgisk när jag lämnade barnen på dagis i morse. Fröknarna höll på att rigga en liten filmkamera och de berättade att idag skulle de stora barnen få baka pepparkakor medan de yngre skulle vara ute i skogen och leka. Det lät så mysigt, och jag mindes när jag själv var dagmamma och hade en massa projekt med mina dagbarn.
Nåväl, det var inte så mysigt hela tiden. När det stod 6 par galonisar och gummistövlar i hallen, det var leksaker, pusselbitar och play doh-deg över halva nedervåningen. Sopkorgen var full av kissblöta blöjor och snorpapper. Sex barn skulle utfodras på lunch, därefter skulle tre barn sövas i vagnar.
Jag ångrar dock inte sekund att jag arbetade som dagmamma, sammanlagt drygt 4 år.

Mitt barnsliga tilltag idag bestod i tillverkning av s k strut-dockor. Jag har sytt tre olika, en drake, en kanin och ett lejon. Nu ikväll lade jag sista handen vid tillverkningen, det ska bli julklappar. Kunde inte låta bli att testa och spela lite dockteater för mig själv, gav olika röster till de olika karaktärerna.  Det var lite kul, och ja, barnsligt!

Dagens bild i min egna adventskalender är ett verkligt drömsovrum!

Tänk att få krypa ner i dessa inbjudande sängar. Så vackra lapptäcken, bolstren som ser underbart mjuka ut , doften av gran från de små adventsgranarna. Att ligga kvar så länge på morgonen så att man ser dagen gry och ljuset strila in genom de vackert spröjsade fönstren. Och att vakna på julaftonsmorgonen och finna ett litet paket i de upphängda julstrumporna. Ett par bärnstensörhängen, som jag önskar mig,,,,,,

Olika nyanser av grått-svart....

Nu är det verkligen den mörkaste tiden på året. Idag vaknade jag till kolsvart mörker, det övergick sedan till en gråskala på förmiddagen, för att vid tre-tiden återgå till svart.
Eleverna i skolan är trötta, trötta. Vi lärare också. Ganska många är hemma i feber och halsont, vår rektor trodde hon har fått influensan.
Själv hämtade jag två snoriga barnbarn på dagis klockan 16.30, så vi får se om dom är givmilda med bacillerna.
Fick en deja vu ikväll, om hur vi hade det under småbarnsåren. Hem, leka lite, laga mat medan Bolibompa pågick. Äta. Diska. Bada. Borsta tänderna och lägga. Inte mycket egentid kvar på kvällen.
Maken la sig direkt med Eric. Jag la mig med Jennifer, men när hon somnat, smet jag ner för att röja undan och förbereda till morgondagen. Tänker dock gå upp och lägga mig tidigt, för jag har en känsla av att det bli en orolig natt, med tanke på snuva och nästäppa.

Dagens "adventskalenderbild", måste bli något färgglatt upp-piggande;

Ilex-bär. Jag köper nya kvistar varje vecka under December månad. Dom står i min hall och lyser upp. Det är det första jag fäster blicken på när jag kommer hem! 

Ibland ser man så många tillkrånglade blomsterarrangemang. Olika sorters växter, höga blandat med låga, och ibland med något infärgat gräs eller konstgjort plasttrams. 

Själv är jag mer för det rena och enkla. Låt varje blomma tala för sig. Ilex-bären är fullkomliga precis för sig själva, tycker jag.

Och när dagarna består av olika nyanser av grått-svart, behövs något rött som upp-piggande kontrast.

Jag ville se mirakel

Idag har maken och jag varit på en liten utflykt till huvudstaden! Vi har promenerat runt, tittat på NK´s julskyltning, skridskoåkarna i Kungsträdgården, alla vackra hus i Vasastan och Tegnerparken där jag nästan gick och kikade efter Karlson på Taket. Sen åt vi lunch på en liten italiensk restaurang.
Målet med vår resa var dock showen på Intiman med Tommy Körberg och Peter Dalle. Den var väl "så där", ingen höjdare men lite småtrevlig med monologer, skämt och sång. Han sjunger ju som ingen annan, herr Körberg. Och när han stämde upp i Stad i Ljus, så föll faktiskt en liten tår. För mig är den sången numera för evigt förknippad med mammas begravning.

Och så är andra ljuset i advent tänt, och dagens bild kommer här;

Köket, hemmets hjärta.  Jag sitter helst i köket, äter, läser, broderar eller stickar, umgås. Köket på bilden är så mysigt, med kökssoffan och kuddarna, de tända stearinljusen och snickarglädjen under fönsterbrädan. Här kan man krypa upp med en stickning medan någon annan står vid spisen och rör i grytorna. Förföriska dofter sprider sig och det är lätt att prata om livet.

Kalas och florist-drömmar

Ettårskalas hos det här lilla charmtrollet idag! 

Han fyller visserligen inte förrän på tisdag, men enklare att fira när folk är lediga.  Jag var på massage idag, och i fjol, var jag på massage samma dag som mamman åkt in på bb. Jag berättade för min massör att jag snart skulle bli farmor, för tredje gången, tänk att det är ett helt år sedan!

Nej, han kunde inte blåsa ut ljuset, men han hade inget emot att vi sjöng och hurrade!

Jag gjorde en enriskrans till vår dörr, lagom till första advent. Men dagens bild i "min egen adventskalender" är en krans av nypon, och jag tror kråkbär. Så vacker i all sin enkelhet. Ibland tänker jag att jag borde blivit florist. Att få binda buketter och kransar av blommor och andra växter. Sådant som är förgängligt, men ack så vackert...

Orättvist

I går kväll satt jag och stickade framför Aktuellt. Det var ett reportage från Aleppo-som måste vara helvetet på jorden just nu. En pojke på 15-16 år hade precis bevittnat sin mamma och syster dödas av en granat på öppen gata. Kropparna låg kvar tillsammans med blod, spridda skor, väskor och fler kroppar. En stund senare visades hur han, tillsammans med sin pappa packade kropparna i plastsäckar. Han försökte berätta vad som hänt, men rösten brast. Pappan talade sammanbitet och lugnt och sa: Våra barn har inga själar kvar.

Det där reportaget stannade kvar i mig, och jag vaknade flera gånger i natt och såg pojkens förtvivlade ögon framför mig.

Tänk att just jag fötts på den här sidan av jordklotet. Vilken fantastisk tur jag haft. Så orättvis världen är. Hur kan detta pågå år efter år, så mycket mänskligt lidande.

Här sitter jag i mitt trygga hem och väntar på att potatis- och jordärtskocksgratängen ska bli färdig. Det röda vinet är redan uppkorkat och älgfilén ligger inlinda i folie.
Jag har badat och känner veckans stress rinna av mig, Jag är lyckligt lottad och jag är så tacksam för det!

Min bild idag är en riktig önskebild. Har alltid velat ha sjö- eller havsutsikt. Tänk att bo så här nära. På somrarna kan man öppna fönstret på glänt och höra kluckandet mot stenstranden. Och på vintern får man njuta av det blåvackra ljuset över en istäckt yta. Här sitter jag uppkrupen i fönstersmygen och får lugn i kropp och själ! Så rofyllt!

Min alldeles egna adventskalender

Bägge döttrarna skickade bilder på hur dom båda startade upp med att se adventskalendern på tv i morse.
Det var väldigt mysigt när barnen bodde hemma och vi varje morgon tittade tillsammans, fram till jul.
I år hade jag faktiskt inte tänkt titta. Tant 58 borde verkligen inte sitta själv och titta på en tv-serie som faktiskt är för barn, även om det är adventskalendern.
Men yngsta dottern övertygade mig om att jag faktiskt måste, det hör till julkänslan!
Så till frukost slog jag på Svtplay och lät mig underhållas. Det verkar vara en riktig saga i år, påkostad med vackra miljöer och fina effekter.

I övrigt så finns det kalendrar i massvis; choklad, parfym, smycken, skönhetsprodukter, öl, whiskey, te, kaffe. I alla möjliga varianter och prisklasser.

Jag har tänkt göra mig en alldeles egen kalender, full med julinspiration. Har samlat på mig en massa bilder, och tänker njuta, drömma, önska. En bild om dagen, fram till jul.

Här kommer den första;

Jag önskar att jag hade en öppen spis att elda i. Där skulle jag sitta och stirra in i elden och filosofera över livet!