Artistic Trading Card

 

Ikväll gjorde jag min allra sista hemuppgift för Broderikursens räkning.

Ett ATC-kort,  Artistic Trading Card. Ett kort i storlek som ungarnas fotbolls- eller hockeybilder. Man broderar utifrån ett tema, samlar eller byter med varann. Vår broderigrupp bestämde att göra varsitt kort och skicka till skolans samlarpärm. Temat skulle vara 50-60-talsbroderi, det var ju också temat för utställningen på Länsmuséet i Gävle, som vi avslutade vårt broderiår med.

Nu har jag lagt mitt lilla kort i ett frankerat kuvert, adresserat till Västerbergs folkhögskola i Storvik.

Lite sorgligt och tomt känns det allt. Jag har verkligen haft stort utbyte av detta broderiår.

Men nu får jag se till att utmana mig själv med nya broderiprojekt.

Har redan flera idéer.

Nu avslutar jag den här onsdagen med en kopp rött glöggte och en pepparkaka.

Skavanker

Jag har accepterat och lärt mig leva med min gryende Hallux Valgux som smärtar när jag har för trånga skor.
Jag har accepterat att jag fått lägga slalomskidorna på hyllan eftersom knäna blivit dåliga.
Jag accepterar och lever med den ständig ryggsmärtan, pga förslitning som gjort att de tre nedersta kotorna i ländryggen växt ihop.
Jag accepterar att jag måste vara försiktig med att klippa för mycket eller lyfta för tungt så att inte min "tennisarm" kommer tillbaka och börjar smärta.
Jag accepterar att mina fingrar vitnar och domnar om jag blir det minsta kall.
Jag accepterar och lever med mina skakningar i höger hand, pappa var skakig och mina båda bröder är båda skakiga.
Jag acceptera att mina ögon rinner extremt mycket när jag kommer ut i blåst och kyla, men att dom samtidigt blivit torra, vilket innebär att jag inte kan bära mina kontaktlinser lika många timmar, längre.
Jag står ut och lever med mina plötsliga vallningar, att jag plötsligt och utan förvarning blir svettvarm.

Allt det där kan jag ta, är så illa tvungen.

Men sedan ett par månader tillbaka har jag fått besvär med höfterna. Det har kommit och gått, men senaste tiden har det liksom parkerat. En molande smärta i höftlederna som strålar ut i låren, värst på ena halvan av kroppen. På nätterna har det varit jobbigt, det har huggit som av knivar när jag försökt vända mig och byta sovställning.
Igår kväll efter hundpromenaderna hade jag sån värk att jag hade svårt att gå.  Jag satt med massagekudden, tog ett varmbad och letade upp en ask smärtstillande och inflammationshämmande tabletter. Skulle sätta mig och skriva här på bloggen, men hade så ont att jag bara kände mig deppig utan minsta skrivlust, så jag gick och la mig istället. Känner oro över hur det ska bli.

Dock är jag gladare idag. Jag har fortsatt knapra piller så den värsta udden av smärtan har lagt sig. Jag promenerade t om över med hunden till dess ägare idag. Då fick jag ju det stora nöjet att träffa lilla Alfred två dagar gammal! Och vem kan deppa efter en sådan angenäm aktivitet?

Förhoppningsvis är höftproblemen av övergående art. Och i annat fall får jag väl lära mig att acceptera och leva även med dom!

Ett ljus i mörkret!!

 

På en av årets dystraste dagar med regn och blåst, nästan stormvindar, valde han att komma ut i denna värld. Från mamma Madeleines trygga, varma mage till den krassa verkligheten. Klockan 04.18 föddes Alfred Erik Edmund Dammbro.
Jag väntade i det längsta i går kväll. Satt och fixade klart de små julklappsvantarna till de redan, i allra högsta grad, redan levande barnbarnen.

 

01.30 gav jag ändå upp och kröp ner i sängen. Men inte kunde jag sova! Hörde klockan slå både 2, 3 och 4. Sedan måste jag ändå slumrat till, och vaknade av telefonens sms-pling klockan 5.30. Sonen berättade den stora nyheten och då blev jag ju så till mig att jag inte trodde att jag skulle kunna somna om. T om stora vovven blev så till sig att han hoppade upp och la sig emellan maken och mig. Men det blev faktiskt lite mer vila. Klockan 8 gick dottern och jag ut på en långpromenad med vovvarna. Då var det faktiskt fortfarande uppehåll. När vi kom hem igen hade maken dukatfrukost och tänt det andra adventsljuset.

 

Ja så har hela dagen gått och man har varit som i ett lyckorus med bilder och berättelser kring hur den allra senaste familjemedlemmen kom till världen.

Familjen ligger kvar på bb över natten och stora vovven stannar hos oss.

Jag har broderat namn på täcket jag sydde, och slagit in det i paket. Så här blev det;

 

 

Vovven Massimo fick vara med på ett hörn.

 

Skönt att väntan är över. I natt tror jag att jag kan somna omedelbums!!

 

Nästan skendräktig

 "Vem är du?"

Vem är du som bor i mitt inre
Vem är du som jag känner så väl
Mitt barn - javisst
Men jag längtar att känna
Din personlighet och själ.

Vem är du som bökar och buffar
Vem är du som lever i magen min
Mitt barn - javisst
Men jag längtar att känna
Beröringen och doften som är bara din.

Vem är du som lever i mig
Mitt barn - javisst
Men jag längtar att visa
Hur mycket jag älskar dig.

~Monika Bergh~

Sonen skickade ett sms i morse. Sonhustrun hade varit vaken hela natten eftersom värkarbetet satt igång. Kunde vi vara beredda att hämta hunden om dom måste åka in på bb?!
Självklart kunde vi det!!

Jag var på massage och hos optikern. Jag mötte upp maken på stan för en del julklappsinköp. Jag bakade pepparkakor och saffransbröd.
Och hela dagen har jag varit på helspänn. Ryckt till så fort telefonen ringt eller plingat. Jag har riktigt känt hur jobbigt sonhustrun haft det med värkarbetet. Inte glömmer man den känslan. Jag gick många timmar med i alla fall tre av fyra barn!
Klockan 20 fick jag ett sms att dom nu är inskrivna på förlossningen, så jag gick och hämtade hunden. Och nu börjar väntans tider. HUR ska jag kunna sova??
Har bryggt en kopp te och provsmakar en pepparkaka. Ska ta en dusch. Kanske läsa lite, eller montera vantar! Kan ju inte bara sitta rakt upp och ner.

Här kommer bilder från baket;

Har sagt att dom måste ringa så fort något händer. Oavsett klockslag på dygnet!!

Barbro-dagen

Jag har kokat upp sirap, socker och kryddor och sitter och väntar på att det ska svalna så att jag kan blanda i vetemjöl och bikarbonat. I morgon eftermiddag ska här bakas pepparkakor!!

Under tiden tänker jag tillbaka på mitt sista dygn med brodöserna på Västerbergs folkhögskola.
Nu har jag gått ett år på distanskursen i broderi. Jag har fått massor av inspiration, massor av tips, träffat nya vänner och hittat en ny last; broderilasten! Visst har jag broderat tidigare, men inte på det här sättet. En del nya stygn men framförallt massor av nya infallsvinklar på hur man kan göra!

Vi avslutade idag med att se en utställning om 50- och 60-talsbroderi på Länsmuséet i Gävle.

 

Innan den utställningen, hann vi också beskåda den berömda julbocken i Gävle. Än så länge i sin fulla prakt. Varför har man kommit på att elda ner den år efter år?

Den funderingen får avsluta denna dag, då jag också haft namnsdag!!

Laddar...

Jag hade en lång arbetsdag, cyklade hem i ishalkan och gick ut med hunden när det samtidigt började duggregna och var noll-gradigt. Därefter drog jag iväg för att veckohandla. När jag var färdig, drygt en timme senare, hade parkerat bilen i garaget och började bära in kassar, funderade jag på hur många kilo mat jag egentligen släpat hem genom åren! Armarna kändes långa och höfter och rygg värkte. När alla fyra barnen var hemma gick det åt 14-16 liter mjölk och fil i veckan. Bara det är ju några kilo!!
Det är helt och hållet självpåtaget, så jag skyller inte på någon. Ända sedan jag var dagmamma (första gången 1988) började jag skriva veckomatsedlar och utifrån dessa gjorde jag inköpslistor. Då var det enklast att handla själv, eftersom jag planerat och tänkt ut. Sen har det bara fortsatt. Tycker att det är praktiskt att veta i förväg vad man ska laga på kvällarna, och veta att ingredienser finns hemma.  Så är det ju också så att jag är hemma först alla dagar utom fredagar.
Idag fick jag äta middag alldeles ensam. Jag stekte en bit lax och en bit halloumi och åt en sallad på spenatblad och granatäpplekärnor till. Sen parkerade jag i soffan och såg både Bonde söker fru och Morden i Sandhamn, luften gick liksom ur mig.
Nu är väskan packad och siktet inställt på två dagar på Västerbergs folkhögskola!
Återkommer fredagkväll!

December är här!

Så är väggalmanackans blad bytt och det är bara ett blad som återstår, nämligen detta;

 

Förra året knåpade jag ihop en almanacka med bilder från sommarens vandringsresa till  Irland, och gav till maken i födelsedagspresent.

Årets födelsedagspresent till maken blev lite större. Idag kom nämligen resehandlingarna till en ny vandringsresa i slutet av december, början av januari. Den här gången bär det av till Puerto de la Cruz på norra Teneriffa!

 

Men innan dess ska det rustas för jul!

 

 

Medan jag inväntade ett möte på jobbet idag, sydde jag ihop ett par julprydnader, lagom som arbete när man bara har ett par lektioner kvar och behöver något litet att göra.

 

 

Och hemma, efter middagen, broderade jag klart den fjärde bilden i serien med Martiniglas som jag gjort som uppgift.

 

Och med det så blev kvällen sen och den första decemberdagen är snart slut!

God natt!