If there are no ups and downs in your life, it means you are dead!

Idag fick jag en lärarstudent som ska följa mig i fem veckor. Eftersom textillärarutbildningen lades ner för ett par år sedan blev jag lite förvånad. Visserligen hade jag ett par studenter i våras under två veckor, men dom kom från Island, och gjorde specialpraktik. Det här är en tjej som haft studieuppehåll, så nu antar jag att det är sista gången. 

Fick en förfrågan i fredags eftermiddag, om jag kunde tänka mig att ta emot en student med kort varsel, så jag hade inte förberett mig till idag, men det jämnade ut sig, för det hade inte hon heller. Men det blir nog bra, hon verkar vara en som tar för sig och fick redan idag väldigt bra kontakt med eleverna, så vi bestämde att hon helt tar över undervisningen fr o m imorgon. 

Det är alltid lite nyttigt att få en som ser på ens arbete, och även på skolan och arbetsmiljön, med  nya ögon. Det är så lätt att bli hemmablind.

Kanske ger det här "en kick"!

                       If there are no ups and downs in your life It means you are dead!!

Mamma, du ser ju handikappad ut....

 Nu märks det verkligen att hösten är här!
Idag tog jag en långpromenad, tre timmar, och njöt av löv som singlade ner från träden och av färgprakten på alla träd och buskar. Jag gick till Berthåga kyrkogård och bytte ut ljuslyktan på svärföräldrarnas grav, via gamla kyrkogården och svärfars föräldrars grav som också fick en ny ljuslykta. Vidare förbi Helga Trefaldighetskyrkan, Värmlands nation och ner till Teboden där jag inhandlade rött, svart och grönt te. Vände tillbaka över slottsbacken, Engelska parken, via Bellis blomsterhandel för inköp av en färgglad höstbukett, hem till radhuset där det smakade bra med kaffe och smörgås.

Eftermiddagen har jag ägnat åt telefonsamtal och e-post-skrivande. Långkok av kalvlägg och annan matlagning med Sting på högsta volym och ett glas vin bredvid.

Det här underbara släktfotot fick jag sänt av min bror och svägerska. Jag håller på att förbereda ett vishäfte till vår kusinträff som går av stapeln om två veckor.
Det är jag som sitter längst till vänster på nedersta raden! Äldsta dottern utbrast; -Mamma, du ser ju handikappad ut!
I morgon är det måndag!

Var den du är i glädjen över din egen värld!

Så hade Kersti Gloersen på ALLENERGI skrivit i ett inlägg på facebook, som jag kollade nyss.

Just hemkommen från en "tant-middag" hos min f d svägerska. Hon brukar samla lite olika vänner till bastu och middag så här på hösten, och det brukar alltid vara trevliga tillställningar med mycket och god mat, intressanta samtal och mycket skratt! Flera hund och hästintresserade och jag tror att dessa "tanter" är av ett särskilt ungdomligt släkte!
Det är också härligt att fortfarande umgås med sin f d svägerska. Träffar nästan henne oftare än min bror! Extra speciellt och bra är det att min brors första fru  och andra fru har blivit de bästa vänner. I söndags träffade jag båda kvinnorna tillsammans på fika.
Så bra kan det alltså bli med skilsmässor, att nya konstellationer av människor finner varann och börjar umgås!
Hade sällskap hem nu strax efter midnatt, då hundar skulle rastas inför natten.
Skulle nog egentligen behövt följa med på en längre promenad, med tanke på all mat jag stoppat i mig ikväll!!

Kanelbullens dag

Tyst i huset. Vovven ligger och sover och själv har jag just hängt en maskin tvätt och ska strax fixa lite fika när äldsta dottern kommer från jobbet. Den yngsta dottern är ute och roar sig och maken är på Värmdö på något slottsliknande hotell tillsammans med tandläkarföreningen.
Fredag!
Jag var kvar på jobbet till klockan sex, men det berodde inte på arbete, utan på att jag ville klippa till min klänning (den som jag köpte tyget till i Sundbyberg, häromdagen). Så skönt att kunna hålla till på bord, istället för att krypa omkring på vardagsrumsgolvet! Dessutom är det ett slinkigt och sladdrigt tyg som verkar leva sitt egna liv.

När jag gick över skolgården för att hämta min cykel och ta mig hem, upptäckte jag att ett fönster stod öppet på vid gavel på  övervåningen i en av skolbyggnaderna. Ingen cykel stod kvar i cykelstället, så jag antog att någon glömt stänga. Jag låste upp och gick in. Ropade; "hallå", fler gånger. Då jag inte fick något svar gick jag en trappa upp för att stänga till fönstret. När jag var i klassrummet där fönstret fanns, hörde jag plötsligt hur någon sprang nerför trappen och tog sig ut genom ytterdörren. Jag sprang också nerför trappen och fram till fönstret, men personen som sprungit var redan borta. Det kändes faktiskt lite läskigt!
Jag gick runt och ropade hallå och kollade i andra rum runtomkring och sedan ringde jag rektorn. Hon hade en teori om en elev som det möjligen kunde vara och skulle kontakta biträdande rektorn om att han skulle gå upp till skolan och kolla senare ikväll.
Under mina 14 år på skolan har jag upplevt två bränder, inbrott, skadegörelse, misshandel och annat, det gör att man är lite misstänksam. Men vi får hoppas det var falskt alarm den här gången!

Om jag ätit någon kanelbulle idag?
Jo tack, vår rektor hade bakat och bjöd på till fikat!

Bailine

Idag var jag på mitt tredje Bailine-besök. Träning med hjälp av elektroder som bearbetar olika muskelgrupper på kroppen.
Jag kom över en s k Deal med bra rabatt, så jag tänkte att jag skulle testa en omgång, 11 gånger på 5 veckor.
Första gången var en s k testomgång när terapeuten tog mina kroppsmått, mätte mitt fett och vägde in mig. Därefter fick jag ligga på en mjuk brits och få elektroder kopplade runt kroppen. I en halvtimme knådade dessa mina muskler rejält. I början tyckte jag nästan det var obehagligt och jag skruvade ner frekvensen, men efter fem-tio minuter kände jag hur jag kunde slappna av och det kändes nästan som massage, så då ökade jag och körde fullt ut. Under tiden jag låg där fick jag höra på en cd om träningen. Vid varje tillfälle får man lyssna till en ny cd, om kost, träning eller mental avslappning. Ett dataprogram räknade ut hur mycket jag skulle behöva minska i vikt och omfång, dock sa terapeuten att viktnedgången är beräknad på en kvinna i 25-årsåldern, så jag borde inte gå ner i vikt, men däremot 11 cm i midjan. Oj, oj, oj - hur ska det gå till, tänkte jag!

Efter andra tillfället fick jag träningsvärk i mag- och lår-muskler. Det kändes nästan som fusk!Jag hade legat till mig träningsvärken....

Det ska bli väldigt spännande att se om något hänt efter fyra veckor!
Fortsättning följer!

Se Sundbyberg och sedan dö....

Jag beklagade mig så mycket igår över mitt hus, så idag måste jag kontra med något positivt!

Nämligen utsikten från vårt sovrumsfönster, taget klockan 06.30 i morse. Fortfarande tillräckligt skumt för att gatlyktorna inte är släckta, frostkallt på gräset och så dessa vackra höstfärger. Vi bor i stan, men när man ser detta, kan man tro vi bor på landet. Det var faktiskt denna utsikt jag föll för allra mest, en gång i tiden när jag var på visning.

Annars idag blev jag sådär impulsiv, (som jag lovat mig att träna på att vara). Eftermiddagens sista lektioner var inställda, så efter lunch gick jag till vår enhetsledare och sa; -Jag tar ut komptid idag, så jag kommer inte på mötet! 

Och så cyklade jag ner till resecentrum och tog 14.11-tåget till Stockholm.

Därifrån tog jag pendeltåget ut till Sundbyberg för att äntligen besöka tygaffären som så många, genom alla år, pratat om. Idag var det min tur att göra ett besök där. Den var ganska stor och med välfyllda hyllor. Jag botaniserade runt, klämde och kände på olika kvalitéer, spånade kring modeller på kläder. Det blev ett klännings- och fodertyg inhandlat. Sedan fick jag i all hast ta pendeln tillbaks till t-centralen där jag skulle möta upp min syster. Vi tog buss till Odenplan, letade oss till en liten kvarterskrog vid namn Café Tranan och beställde in varsin Bouillabaisse och en flaska vitt vin.

Sedan hade vi nära till Intiman där vi såg;

Jag har länge velat se den och nu till nypremiären och allt blev det av! Den var se-och hörvärd och väldigt självutlämnande. Efter detta kommer jag att lyssna lite mer på hans musik, med "nya öron"!

 Regissören Sissela Kyle blev uppkallad på scen efter föreställningen och sedan blev  vi alla överraskade när Gösta Ekman snubblade upp på scenen-som värsta Papphammar-i sällskap med någon professor och sin pappas sista fru för att dela ut Hasse Ekman-priset till Sissela Kyle.

Hon blev väldigt överraskad och överväldigad, förmodligen för äran, men en check på 50 000 kronor är väl inte heller fy skam!!

Trevligt att göra en vanlig vardag till en festdag!

En kopp te och sova återstår-det har redan blivit torsdag....

Att vända negativa tankar

Ibland känns det som om allt är trasigt, sprucket, avskavt, kantstött och fult....
Diskmaskinen som gick sönder, golvvärmen i badrummet som plötsligt inte fungerar, grönsakslådan i kylskåpet som sprack mitt itu idag, skärbrädan under diskbänken som blivit helt lös, en lådfront i köket som lossnade för femtielfte gången för att inte tala om kantstött porslin och glas, slitna lakan och handdukar. Bordet i vardagsrummet som har en stor brännfläck efter att ett ljus vält, väggen över handfatet på gästtoan börjar flagna, på garderobsdörrarna i hallen har kantlisten släppt och spånskivan tittar fram, kökstapeten som har fullt med hål efter tavlor och bonader och fettfläckar av matstänk. Yttertrappen in till huset som är helt avskavd och någon planka är murken i ena änden.
När man börjar tänka på sitt bohag upptäcker man hur många skavanker som helst. Vi har bott här i huset i drygt 18 år, så det är kanske inte så konstigt!
Det känns bara lite övermäktigt ibland när vardagarnas ekorrhjul snurrar och det inte finns varken tid eller ork att åtgärda.

Men när jag sansat mig lite vet jag att det bara finns en lösning på problemet!
Nämligen att göra en sak i taget, se till det du gjort och så vara nöjd med det!

Idag när jag kom hem  kl 18.00 lagade jag en god lax med gorgonzola. Jag bakade kex. Jag manglade lakan och handdukar. Jag lagade två par av sonens jeans. Jag betalade räkningar och överförde pengar. Och nu har äldsta dottern och jag druckit te och tittat på den danska serien Bron på svtplay!

Se där, nu känns det lite bättre.