Mindful av yoga - och så lite fåfäng

 

Jag har tänkt att sedan jag slutade arbeta, så har jag inte på samma sätt "behövt" yogan. Känner mig lugn, grundad, trygg och tillfreds ändå.

Men efter vad jag kände att massagen gjorde med min kropp igår, så tänkte jag ett steg längre. Det är inte säkert det vi tror är vad vi behöver.

För idag bokade jag ett yoga-pass, och det var så bra! Jag kände hur jag saknat det. Sättet att bli ledd in i olika asanas. Sättet att fokusera på andning. Sättet att verkligen känna in varje övning i kroppen. 

Det är nog så, att yogan gör mer med min kropp än att lugna och grunda den! Nu ska jag verkligen se till att bli mer regelbunden med mina yoga-klasser!

Dessutom, som en extra bonus, blev det "rena samkvämet" efter passet, då jag träffade på fyra bekanta, som jag inte språkats med på länge. Det var verkligen trevligt!

Sedan har dagen ägnats åt att städa och tvätta. Dammråttorna låg och lurade i hörnen tillsammans med popcornkärnorna över hela vardagsrummet, sedan söndagkvällens familje-middag!

Och nu har jag precis stigit upp från ett varmbad med extra allt. Jag la en ansiktsmask, jag peelade kroppen och smorde in mig med brun-utan-sol-kräm, jag gjorde pedikyr och manikyr och nu är håret rullat på pappiljotter!

Imorgon förmiddag ska jag sammanstråla med f d kollegor och dra till hufvudstaden på galej! Då får man lov att vara lite extra snygg, eller hur!

Välgörande massage

Mörbultad, frusen och fortfarande lite groggy, är jag, så här 2 1/2 timme efter avslutad massage. Det känns som att jag äntligen hittat en massör som vet vad hon gör och gör det bra. Kände mig extra bekväm med att det är en kvinna, faktiskt. Liten och nätt var hon, men ack vilka starka nypor!

 Fick ett tips av min hudterapeut, vi hade båda varit hos en man, som inte någon av oss var särskilt nöjda med. Sen hade hon provat den här kvinnan och varit nöjd. Vilket jag insåg att fler var, när jag skulle boka för några veckor sedan, Fick ingen tid förrän strax före jul! Men så igår kom det ett meddelande om ett återbud, och då var jag snabb att boka.

Och det var verkligen behövligt! Så stel som jag varit i nacken hela hösten, knappt kunnat vrida på huvudet, och så sätesmusklerna som stramar och smärtar. Idag har det knådats och klappats om, och hon fick lov att påminna mig flera gånger att jag måste andas. Hon hittade punkter som fick mig att se stjärnor, och då var första reaktionen att bita ihop och hålla andan, inte så smart. Att djupandas och koncentrera sig på det, gjorde att smärtan kändes något mindre. Och när jag gick därifrån efter en timme så kunde jag faktiskt vrida på huvudet bättre. 

Garanterat blir det fler besök här!

Men som sagt, så mycket mer orkar jag inte företa mig idag. Tur att maken lagar middag, det doftar förföriskt från köket. Själv sitter jag i soffhörnet med min stickning. Det dök upp en tanke; kan mitt idoga stickande ha förvärrat nack-smärtan....??

Men jag väljer att inte tro det!

Konstnär är var och en för vilken tillvarons mål är att utveckla sina sinnen

Det börjar dra ihop sig till Halloween. Pratade med yngsta dottern som ska på fest, utklädd till någon skräckfilmskaraktär på lördag. Och nyss fick jag en snap från svärdottern, på lilla Eva 3 år, som provade kläder inför "bus-eller-godis-racet". Hon var en bedårande liten "skräcködla" i tyllkjol, skelett-tröja och handväska!

Själv är jag inte så mycket för det där spektaklet, men visst finns det viss kreativitet kring det hela, och det tycker jag om. Och så kom jag att tänka på ett konstverk jag fotade på Nationalmuseum nyligen. Det är nästan lite skräckinjagande tycker jag. Men framför allt är det kreativt! Det är gjort av Nancy Worden från Boston och det heter I said No. Och ordet NO framgår ju tydligt på flera ställen. Konstverket är gjort av återbrukat material plastband, knappar och flugsmällor, på vilka man broderat. Och det tyckte jag var lite skoj.

Jag som gillar textilt arbete. En gång i tiden drömde jag faktiskt om att bli textilkonstnär. Hålla på med broderi, bildväv, lapp- och applikationsteknik. Skapa bilder med olika budskap.

Men så blev det inte. Nu nöjer jag mig med att tillverka för eget bruk eller för presenter och av ren och skär lust!

Och inspiration finns ju överallt. Som t ex att brodera på flugsmällor. Jag har en tanke om att försöka brodera på en gammal hushålls-sil, vilket jag såg på en utställning i England för några år sedan.

Men ibland får man lägga kreativiteten åt sidan. Som idag, när jag lånade en grovtvättstuga och  tog hand om sommartäcken, sovsäckar, filtar, stolsdynor och mattor. Det tog hela eftermiddagen. Men jag hann sitta och sticka mellan maskin- och torktumlarbyten. Och så hann jag fundera på kreativa saker som kan bli något i framtiden.

Och som jag läste i en monter på Nationalmuseum;

Konstnär är var och en för vilken tillvarons mål är att utveckla sina sinnen!

Och vem vill inte det?!!

DOG, is GOD spelled backwards

Ett palindrom - kan just det här också vara ett tecken på att hundar är något alldeles extra ordinärt?? Titta bara på skönheten ovan! Är han inte hjärtskärandes söt?!! Bulldoggen Frasse, som var här och hårade ner förra veckan. Den här veckan, i alla fall idag och imorgon får jag träffa den söta tant Majsan, som behöver dagmatte när dottern måste ställa upp och jobba i Stockholm. Vi tog en långpromenad idag, det var soligt och ganska varmt. Innan den promenaden hade jag varit förbi kära syster med en nystvinda och blivit bjuden på kaffe och nybakta bondkakor. Hon stod med huckle om håret och det doftade nybakat bröd i hela trappuppgången, och jag fick flashbacks till gamla tider, när man bara kunde titta in till folk och bli bjuden på kaffe och nybakat. På 60-talet var mammorna hemma, och jag var med mamma på otaliga kaffe-bjudningar över stan. Allt jämställdhetstänkande till trots, så var det rysligt trevligt och tryggt, för en liten rultig flicka. 

Något mer som är väldigt trevligt och tryggt, för en liten rultig tant, det är att brygga rött te, tända ljus och krypa upp i soffhörnan med en stickning!

Livet pågår, och jag mår bra!

 När man nu råkat föda fyra barn, som alla har sällskap och 3 av 4 fått egna barn, där flera av barnen  har olika aktiviteter. Då är det inte helt enkelt att få till en gemensam middagsträff!! Men ibland får man helt enkelt bjuda in, och dom som kan och har möjlighet, får komma!

Idag var en sådan dag! Vi hade bjudit in till en höst-middag. En dotter var tvungen att arbeta. En höll på att flytta. Sönerna dök upp, men en hustru och ett barnbarn hade bokat in en höstlovsresa till Stockholm. Så tillslut blev vi 9 personer runt bordet!

Jag hade lagat Pulled Pork, Refried beans och Cole slaw. (Herregud, varför heter allt på engelska??) Till detta hade jag bakat två sorters bröd, picklat rödlök och luftat vin!

Som välkomstdrink hade jag blandat Cava, Äppel-cider och äppelmust med en bit äpple i. (Det lät godare än det var!) Barnen fick saft med äppelbitar i och popcorn.

Som dessert hade jag kokat en äppelkompott som serverades med vispad färskost blandad med grädde och en smula vaniljsocker och på toppen strödde jag havresmul! De barn som önskade, fick vaniljglass med chokladsås istället!

Det blev gott och jag tror alla var nöjda. Vi hann med att prata om höstens händelser och framtida engagemang. 

Och jag tänker tillbaka och känner litegrann; Var man för ointresserad av vad ens föräldrar höll på med? För så kan jag, en liten smula, känna nu. 

Det handlar mycket om barnens vardag, hur dom ska få ihop allt. Vilket väl också är rättvist, för det är inte alltid lätt att få ihop livet när man är mitt uppe i det, med karriär och barn med olika aktiviteter. Dom har sitt schema fullbokat, vi, som pensionärer, har mer "all tid i världen".

Fast ibland kan jag känna att tiden rusar alldeles för snabbt!! Och min tid är, på inget sätt, oviktig!!

Men så tänker jag tillbaka på hur jag själv betedde mig då jag var på söndagsmiddag hos mina föräldrar. Inte hade jag deras liv i fokus, dom berättade ju heller inget om sina förehavanden.

Och det gör i alla fall vi.

Inte vet jag, men livet pågår, och jag mår bra!

Och nu har vi röjt undan disk, dukar, servetter, leksaker och annat. Höstmörkret har sänkt sig, det har t om börjat imma igen på fönstren. Dags att borsta tänderna och krypa till sängs. Imorgon bitti är det gym-dags. 

Och jag fick just ett sms från yngsta dottern med en fråga om jag kan rasta lilla vovven i morgon, eftersom hon är tvungen att åka till NK i Stockholm och jobba.

Visst kan jag det.....

Man borde....

 Det har varit ett otroligt skörde-år vad gäller frukt och bär denna höst. Vi har tagit reda på svarta vinbär och äpplen i trädgården, vi har plockat blåbär, lingon och svamp och frys och skafferi är fullt, kommer garanterat att räcka i flera år framöver!

Ändå -idag när jag gick en långpromenad och passerade buskar med ljuvligt blå, stora slånbär- kunde jag inte låta bli att tänka; -Å, man borde verkligen plocka slånbär och göra saft och kanske likör! 

Till saken hör att jag sällan dricker varken saft eller likör, men det var väl ekorren i mig som talade...

Resten av promenaden gick jag och grunnade på ordet BORDE. Ett ord som jag använde alldeles för ofta då jag var runt 30. Vilket blev särskilt påtagligt i veckan som gick, under ett av våra middags-samtal, när äldsta dottern utbrast; -Å, jag borde verkligen vara mer allmänbildad, jag kan ingenting. 

Det högg till i mig, för jag var ju precis likadan, i hennes ålder. Tyckte alltid alla andra kunde så mycket, och jag kunde ingenting, kom inte ihåg något av det jag läst, sett eller hört. Och det, tillsammans med alla andra "borden", gjorde självkänslan skamfilad!! Att jag "borde" träna mer, äta mindre, vara mer social, läsa mer böcker, bli mer engagerad i olika aktiviteter osv osv i all oändlighet.

Denna påminnelse, eller ihågkomst, gjorde att jag med lätthet skippade tanken på slånbärsplockning! 

Det är så skönt att vara 66 år! Jag släpper allt så mycket lättare och tar inte åt mig av tyckanden och tänkanden. Livet är för kort och för dyrbart för att bry sig om "borden".   Sen skulle man ju önska att man kunde få sina barn att förstå det, men tyvärr måste nog var och en upptäcka det själv. Och tyvärr så gör man nog det på tok för sent. 

Men, men, bättre sent än aldrig!

Det finns dock en sak som jag borde göra till kvällen! Nämligen försöka mota bort min kvällströtthet och vara uppe lite extra länge. I natt går vi ju över till vintertid och ska sätta tillbaka klockan. Och jag vill inte vakna klockan 05.00 i morgon bitti!

Kanske blir det livat och glatt om maken kommer hem från fotbollsmatchen Sirius - Hammarby och Sirius har en vinst! Men det ser ut att gå sådär, för efter en halvlek så leder Hammarby med två mål......

Jag får väl hitta på andra knep för att hålla mig vaken!

Vänta, Andas, Tänk!

Om jag INTE gjort det idag, så hade jag varit 1700 kronor fattigare ikväll. Visserligen hade jag i min ägo haft en otroligt vacker poncho av silke och merino-ull i den vackraste röd-orangea färgen. Ett riktigt konstverk, som klädde mig så bra, och skulle varit som ett smycke på en enkel marinblå eller svart klänning. Kunde burits på vilken fest som helst!

Men det var just det! Hur många dylika fest-tillställningar besöker jag??!!

Jag hade lovat min syster att följa med på Sy- och hantverksfestivalen i Älvsjö idag. Hon har nämligen börjat brodera, och ville ha hjälp med att välja garn till ett tvistsömsbroderi till en pall, som hon har planerat. Själv skulle jag inte ha något. Har ju flera projekt på gång redan och har ju tänkt "beta av befintligt material".

Men så hängde den där! Den ljuvligaste ponchon i det underbara materialet. Jag har själv provat på tovning på silke, gjort en sjal och försökt mig på ett tyg. Sjalen blev sådär, tyget krympte för mycket och blev till en väst som jag aldrig använt. Så jag vet vilket arbete som ligger bakom, och jag var SÅ NÄRA att slå till och köpa den. Men så besinnade jag mig och sa att jag måste gå en vända runt mässan innan jag tog beslutet. 

En runda, tog för oss dryga 3 timmar, och på slutet började man bli "lite mätt" av intryck. Och just då kände jag att; Nej, jag ska inte gå tillbaka och köpa den.

Och nu ikväll ångrar jag mig inte, jag hade inte blivit lyckligare. Sen kan det hända att jag, när jag väl ska iväg på någon tillställning, kan tänka att " å den där ponchon hade suttit fint nu".....

Däremot sitter jag och drömmer om ett fantastiskt vackert tyg jag såg på mässan. Har nyss varit ute i web-shopen och kikat på det. Det finns att beställa, till samma pris som på mässan, bara frakten skulle komma till som extra.

Men jag tänker att; Vänta, Andas, Tänk!

Lycka är att kunna gå!

Tänk att man kan känna sig så lycklig över att kunna gå!! Inte bara för att det är milt i luften och höst-fagert utomhus....

Natten till onsdag trodde jag nämligen att jag skulle behöva amputera min fot! Jag vet att det låter drastiskt, men min hjärna skenade iväg med tankarna. 

Hade släckt lampan och somnat strax efter kl 22, vaknade två timmar senare av en djävulsk smärta i foten. Det kändes som den vore illa stukad, eller att någon stuckit en kniv rakt igenom och vridit om, och jag kunde inte stödja på den. Omöjligt att somna om, så jag tog mig till en fåtölj och la foten i högläge. Det hjälpte inte det minsta, men jag tog min stickning och satt och försökte skingra tankarna. Googlade även på symptomen och det var då tankarna skenade. Aldrig mer skulle jag kunna vara ute och vandra, jag skulle behöva amputera och dras med fantomsmärtor och det skulle ta åratal för mig att prova in en protes. När klockan var halvfyra gick jag in på nätet och bokade läkartid på vårdcentralen. Linkade till sängen vid halvfem-tiden och lyckades somna någon timme, men maken fick gå själv på gymmet.

Inte blev jag lugnare för att dottern (ja Dala-dottern, lilla barnbarnet och bulldoggen kom hem även denna vecka) och maken förhörde mig och "ställde diagnos", förhöjda blodfetter, säkert en propp. Dottern försökte få mig att åka till akuten direkt efter frukost, men jag hade ju en läkartid bokad, om än till dagen efter. Det kändes bättre fram på dagen så jag kunde till och med följa med till lekplatsen.

Idag kände jag mig nästan löjligt bra i foten och tänkte nästan avboka läkartiden, men det gick inte familjemedlemmarna med på. Jag avböjde i alla fall bestämt att dom skulle skjutsa mig, så jag tog cykeln.

Jo så att nu har jag fått en diagnos. 

Gikt!

Kan bero på för högt alkohol-intag...... 

Jag kände mig lite smått förnärmad, det kändes som en riktigt "gammel-sjukdom". Prover är nu tagna och jag väntar på svar för att se om jag har för mycket urinsyra i blodet, då blir det till att ställa om kosten och minska på vindrickandet.

Men samtidigt blev jag lättad! Foten får sitta kvar, jag behöver inte amputera. Så efter att ha vinkat av dottern, barnbarnet och bulldoggen idag, så tog jag en promenad i det sköna höst-vädret. Jag har fortfarande lite ont i foten, den är röd och varm, inflammationen har inte helt lagt sig, men herregud, just nu känner jag mig bara befriad. Sen får vi väl se hur lång tid det dröjer innan det slår till igen, för det kan det med stor sannolikhet göra.

Men jag kan ju alltid prova att rabbla följande;

Sol-gikt, mån-gikt, du gule gikt, du blåe gikt, du gröne gikt, du röde gikt; jag besvär dig, att du genast utgår af denne Jesu Kristi tjenare Barbro Kullander, ehvad lem du vara må, i den helige trefaldighetens namn; Gud faders Sons och helige Andes. Amen, Amen, Amen.

Hittade det när jag googlade på gikt och folktro och egenvård. Kan ju inte bli värre i alla fall.

Och innan jag fått svaret på urinsyran, så får det nog lov att bli ett glas chardonnay till kantarellpajen maken lagat till middag ikväll!

Kåldolmar till middag

Det finns många kålblad på ett vitkålshuvud!

Och det är ett himla meck att laga kåldolmar!

Men det är vad jag ägnat söndagseftermiddagen åt, och i detta nu, står potatisen och kokar och dolmarna går färdigt i ugnen.

Vi har badat bastu och ska snart sätta oss till bords.

Kåldolmens dag är tydligen den 30 november, har jag läst mig till. Det kommer att bli över, så jag får frysa in och ta fram om en dryg månad, att äta på dess tillägnade dag då!

Det stod vidare att man gissar att det var Karl XII som tog hit den maträtten inspirerad av dolmar i det Osmanska riket, under 1700-talet. (Karl XII dödsdag var 30 november 1718, kanhända därför det datumet blev tillägnat kåldolmen) Receptet finns med i en upplaga av Cajsa Wargs kokbok från 1765, så det har i alla fall några år på nacken.

Det är också en rätt som faller under benämningen Husmanskost.

Svensk husmanskost betecknar traditionella svenska rätter med lokala råvaror, det klassiska svenska

vardags-köket. Ordet härstammar från husman, som betyder husägare och termen användes ursprungligen för de flesta typer av enkel lantlig mat utanför städerna.

Ja så då  vet man det! Smaklig måltid!

Livet är menat att levas i färg!

 Den här stora Hortensian fick jag av min dotter när jag fyllt år i Maj månad. Då var den ljusblå. Nu är den ståtligt plommonlila och även om den är på väg att ge upp och vissna, så tycker jag den är så vacker med sina gula löv och somliga kronblad som blivit som skira spetsar.

Som Sofia Sievertsdotter skriver;

Höstens färger rasar mot marken och vi får följa med. Kasta det urvuxna, vissnade och trötta. Höst är att titta ärligt på nuets nakna grenar. Det är att närma sig jorden, rötterna och cirkeln som omsluter det levande och döda. På hösten firar naturen allt och alla som en gång blommat. Ge oss mod att släppa taget om det som har gjort sitt. Påminn oss om att livet är menat att levas i färg.

 Idag har vi städat undan sommaren. Först hade vi gemensam städning längs gatan med alla grannar, och sedan fortsatte vi i trädgården och klippte  ner vissna växter, beskar vinbärsbuskar, krattade bort löv, gjorde rent grillen och bar undan alla ute-möbler och ställde under tak eller täckte med presenning. Så nu är vi redo för höstkyla och en snörik vinter.

Men i detta nu är vi inne i en period av milda nätter och ljumma dagar. Och jag tog en stavgångs-promenad för att sträcka ut ryggen efter allt kånkande med ris, grenar, löv och möbler.

Verkligheten just nu behöver sannerligen inte förskönas, den är så galet vacker, och det är inte svårt att "leva livet i färg"! Men det beror väl också på vem man är, hur man tänker och med vilka ögon man ser livet. Jag känner att jag är så priviligierad som kan njuta och ta till mig livet och allt vad det har att erbjuda. Livet är snällt emot mig och jag är så tacksam för det. 

Pratade med en bekant igår som sa att hon tyckte det var konstigt att hennes barn var 23 och 25 år, när hon själv bara var 27 år. (Hon är 56 år) Men då kontrade jag med att undra; -Vem i all världen vill vara 27 år igen? Jag tycker min bästa tid är nu! Sen skulle jag kanske önska att tiden inte gick så vansinnigt snabbt, för jag har så mycket kvar som jag  vill uppleva. Men där är det ju ändå ganska rättvist, för tiden går lika snabbt för alla människor oavsett ålder. Det gäller bara att ta till vara den, och inte slarva bort något. 

Nix. här ska inte slarvas. Jag är bra på att njuta, och om en stund ska jag njuta ett glas Kir, sätta på en fransk spel-lista på Spotify och drömma mig bort till Frankrike och Provence. 

Och vem vet, inom en snar framtid kanske det blir verklighet. Vi smider lite planer nämligen!

Jag har bugat för fullmånen!

Hur kunde mörkret bli kompakt så plötsligt??!! Jag har inte hängt med, känner jag! Dagen är nu knappt 9 timmar kortare än vid sommarsolståndet. 

Det måste till cykellysen när vi tar oss till gymmet, även om vår väg, i morse, även lystes upp av fullmånens sken! Nåväl, den är faktiskt inte riktigt hel-full förrän i morgon kväll, men den kändes mäktig där den hängde på himla-valvet.

Och när jag gjort mina 20 minuter av cross-training och rodd-maskin, så gör jag rörlighets-övningar med en stav, och då står jag framför ett stort fönster, där idag månen blickade rakt emot mig, och jag bugade och vred mig och riktigt kände hur gott det gjorde!

Kanske beror det på att denna Oktober-fullmåne, jag citerar; "vi kan räkna med att vi alla blir indragna i stora känslor. Energin är väldigt medryckande. Det gäller att vara vaksamma och se att vi inte blir manipulerade eller indragna i något."

Medryckande energi kan vi väl behöva i mörkret! Och jag gör vad jag kan för att bidra till detta. Min nya passion har blivit "Äppel-Margarita", som känns som en perfekt höst-drink!

Fortsätter med att laga till en kantarellsås (maken har plockat 20 liter i veckan), sätta varsin laxbit späckad med gorgonzola i ugnen, och koka potatis till. Var nyss ute i trädgårdslandet och skördade ruccola, och tillsammans med de sista röda tomaterna blir det en egenodlad fest-sallad! 

Och så får jag väl lägga min månsten i fönstret så den får ladda massor av energi från månen i natt och i morgon natt!

Det känns i alla fall bra, att jag bugat för den!

Blöta pussar och spontana kramar

 Blöta pussar och spontana kramar har jag nu fått i dagarna fyra! 

Vi fick spontanbesök från Insjön. Huset på Vintergatan har börjat tömmas och är lite kalt, och dessutom känner dottern att det snart är slut på Uppsalabesök i veckorna, eftersom hon ska börja arbeta efter föräldrarledigheten om ett par veckor.

Det är välkomna besök både vad gäller dottern, ettåringen och hunden Frasse! 

Vi har varit på stan och köpt vinteroverall till den här fröken, och då hade vi samtidigt en lunch-träff på Forsa bageri tillsammans med yngsta dottern och hennes hund Majsan. På bilden kan man se hur hon pussas, den lilla fröken; med helt öppen och blöt mun. Hon är frikostig med sina pussar till människor som djur. Likaså kramarna, som går till så att hon kastar huvudet emot den som ska kramas, ligger alldeles still en stund och ler med hela ansiktet. Det kan bli ganska hårdhänta möten beroende på var hon träffar med sitt lilla huvud.

Och så har husritningar förevisats och frågor om allt mellan himmel och jord diskuterats. Vi var också iväg till en färgbutik för att köpa en gul kulör i test-burk, att provmåla med, till dörrar och fönsterkarmar.  Det här blir ett spännande projekt att följa!

Idag åkte dom tillbaka till Dalarna, imorgon ska dom träffa ett husföretag. Fortsättning följer.

Jag har ägnat mig åt städning. Hund-slem och Hund-hår, hade kunnat vara en rubrik på dessa fyra dagar. Eller varför inte Moussaka-stänk och "Packa-Åsnan-pinnar" lite överallt. 

Bulldoggen är inne i en "hårperiod" och hans favoritfåtölj såg ut att vara pälsbeklädd. Dessutom är han inne i en dreggel-period och det blir inte så fräscha fläckar. Och det där med Moussakan. En ett-åring som precis börjar träna på att äta med sked, det är faktiskt inte så lätt, och moussakan flög åt alla möjliga håll i köket. Och dom där pinnarna från spelet Packa Åsnan, har återfunnits under soffan, i badrummet och i garderoben i hallen. 

Men allt hör till livet med småbarn och hund, och jag väljer att fokusera på det positiva, därav dagens rubrik!

Trevligheter i Stockholm

Starka känslor och mystik. Stig in i en bildvärld som skrämmer, lockar och öppnar sig mot okända rum. Som förvandlar vardagen till poesi och lämnar plats för dig att känna och tolka. Upptäck romantiken, en epok i konsthistorien som lämnat spår vi följer än idag.

Platsen är Nationalmuseum och det var vårt första stopp i fredags, efter att vi tagit tåget till Stockholm på förmiddagen. Just bilden ovan är från den fasta utställningen som vi också kikade oss igenom efter själva "huvudutställningen" om Romantiken,  som var mycket omfattande och spännande. Och jag mindes hur roligt jag tyckte det var med konsthistoria, det lilla, lilla vi fick under min utbildning. Att titta på konst med ögon som betraktar och försöker förklara och undersöka. Hitta symbolik och en förståelse. Det tyckte jag var så bra på den här utställningen, där texterna verkligen berättade och förklarade tankar och stämningar från en svunnen tid, som till viss del inte är helt olikt vår egen.

                                                             
Så, fulla av intryck och upplevelser gick vi bara en liten bit längs Blasieholmshamnen och steg in i en annan epok! 

Efter att ha läst Ruth Kvarnström-Jones bok "De fenomenala fruntimren på Grand Hotel" om hotellets start och uppbyggnad, så ville jag helt enkelt bara kliva in och känna atmosfären! Så vi satte oss i Cadier-baren och beställde in champagne. Det satt porträtt i foajen på både Jean.Francois Régis Cadier och Vilhelmina Skogh, och herrarna som stod utanför och tog emot hade höga hattar, och visst är det vacker inredning och självklart storslagen utsikt mot vattnet och slottet, men detta är bara en miljö som jag vill göra ett kort studiebesök i. Jag kände mig inte särskilt imponerad, mer obekväm. Även om klientelet nuförtiden inte har någon särskild stil, här trängs unga kvinnor med fransade och slitna jeans, medelålders män i shorts och fram o bakvända kepsar på huvudet med herrar i kostym och damer med dyra märkesväskor, så jag behövde inte känna mig annorlunda till det yttre. Men, det är bara en känsla att detta inte är något för mig.

Jag är i alla fall tacksam över att ha varit där, och champagnen smakade útsökt! Vi fortsatte till vårt hotell på Östermalm och efter att ha vilat benen en stund så gick vi till restaurang Knut.  Den beskrivs så här; Knut serverar norrländsk mat med ena foten i vildmarken och den andra i civilisationen. Både inspiration och råvaror kommer från rötterna i Norrland.  Och gott var det! Vi festade bl a på gravad hälleflundra, rökt renhjärta och hjortentrecote  med massor av goda tillbehör.

Mätta och belåtna gick vi så till Oscars-teatern och föreställningen Änglagård! Två och en halv timmar av ståpäls, skratt och allvar. Visst blev jag först en smula besviken när Tommy Körberg inte var med på kvällens föreställning, men hans ersättare var fantastiskt skicklig både med sångröst och skådespeleri, så det gjorde inget alls. 

Vi somnade strax efter midnatt och vaknade till klangen från Hedvig Eleonoras kyrk-klockor vid 8. Efter en lång, god hotellfrukost tog vi en långpromenad runt Gärdet och Norra Djurgården. Om jag inte haft klackskor hade vi nog gått ännu längre, men fötterna klagade och vi åkte hem till Uppsala mitt på dagen. 

Igår kväll passade vi tre barnbarn till midnatt.

Idag håller maken på att göra rent och sterilisera flaskor, då det är dags att tappa upp öl, som han satte tidigare i höstas. Själv ska jag sitta och sticka, ta en långpromenad och innan middagen ska det bli bastu-premiär!

Sista nätterna på Vintergatan?

Vinden viner runt knutarna och regnet smattrar mot fönstret, snacka om höst-rusk!

Vi har bilat hem från Insjön idag efter några dagar med lite barn- och hund-passning så att dottern kunde ägna sig åt flytt-packning. Hon får ta tag i väldigt mycket på egen hand, eftersom hennes man arbetar borta i veckorna. 

Dom ska om några veckor flytta från ett 180 kvadratmeter stort hus till ett litet härbre på 50 kvadratmeter. Där ska dom bo till dom byggt klart sitt nya hus. Bygglov på det är ännu inte inskickat.

Jag tycker att dom är modiga, och det ska bli spännande att följa allt, men jag är inte direkt avundsjuk!

Undrade idag, när vi vinkade farväl, om det nu var sista nätterna jag sovit i det vackra huset på Vintergatan. Det har varit en oerhört trevlig bekantskap under nästan 5 1/2 år, som jag är mycket tacksam för! Förmodligen så nära ett "gammalt fint hus med själ", som jag lär komma.

 Men den här lilla fröken, som numera börjar visa sin alldeles egna, mycket bestämda, personlighet, hoppas jag verkligen få fortsätta vara nära, även om nu pappan snart ska vara föräldraledig i två månader och hon därefter ska börja på förskola. Det finns heller inte så stort utrymme för gäster i det lilla härbret! 

Idag finns det en "del plock" att ta tag i i huset och så ska jag sätta igång en surdeg. Ska det bli höstrusk, så är bakning en bra sysselsättning, och dessutom är bröd ett viktigt tillbehör till höstens grytor och soppor. 

Men jag måste också botanisera i min garderob och se om jag lyckas gräva fram något som är lite finare. I morgon har jag nämligen blivit bjuden på restaurang, musikal och hotell-övernattning i huvudstaden! Då duger inte friluftsbyxor och regnjacka, gummistövlar eller gamla urtvättade sweat-shirts.

Återkommer söndag!

My favorite color is october

 

Naturen i detta nu är verkligen magnifik!! Vilken fantastisk färg-rikedom!! Man blir alldeles lycklig av att vistas i naturen och kunna ha möjlighet att insupa allt det magiska! Och det verkar inte spela någon roll att man varit med om det 66 gånger innan.....

Hade lovat att passa barnbarn några timmar på eftermiddagen idag. Det gräddades plättar och spelades spel men tillslut fick jag ut 3-åringen att plocka löv i en korg. (5-åringen ville hellre stanna inne med farfar och lyssna på fotbolls-låtar. Han är totalt insnöad på allt som har med fotboll att göra just nu.) Men Eva och jag fyllde korgen med löv och så satt vi i solen i trädgården och pysslade. Hon fick göra ett lövhänge, jag hade fäst stark tråd runt en kotte och satt en nål i andra änden som hon trädde upp lönnlöv på, den kan sedan hänga och snurra utanför ytterdörren. Själv band jag lönn-löven runt en halmstomme, som en liten färg-klick utanför vår ytterdörr.

Det är söndag och en ny "arbets-vecka" väntar! Jag åker till Insjön för att hjälpa till med flytt-bestyr, eller passande av barn, så att mamman kan få "flytt-bestyra". 

Men först ska jag värma en soppa och duka upp ost-bricka och rödvin till maken kommer hem från fotbollen Sirius-Elfsborg!

Oktoberfest på vårt vis

Nu är firandet överstökat och samtliga inblandade är mycket nöjda! Svägerskan fyllde ju jämna år för några veckor sedan och min syster och jag hade ordnat lite överraskningar. Bröderna fick också vara med och det blev så lyckat!

Vi startade torsdag kväll med varsin drink på 7 Flaskor!

Därifrån promenerade vi till Katalins Jazzbar för middag och en kväll om Tony Benett, med jätte-duktiga musiker.

                                                        

Efter nattsömn och frukost drog familjens damer iväg på en heldagsutflykt, med stopp vid Linnés kammare,

och vid Ulva kvarn för att botanisera bland hantverk, njuta i det  vackra höstvädret och äta lunch.

Kl 17 bjöds vinprovning hemma i radhuset. Det är äldsta sonen som är vinkunnig och ordnat en rödvinsprovning som var mycket intressant och uppskattad.

Så var det lite ordlekar innan jag dukade fram middag.

Det blev en lång och trevlig sittning med mycket prat och skratt och så småningom även joddling, när syster "fick feeling". Passande så här i Oktober-fest-tider! Vi är faktiskt hundvakterl åt yngsta dotterns lilla vovve, då hon tillsammans med goda vänner befinner sig i Wien, just på dylik ölfest. Fast där har dom satsat lite mer med Dirndl-klänningar på alla damer och Lederhosen på männen!

Ikväll blir det lugnt. Jag har precis stigit upp från badet. Egentligen var vi bortbjudna på middag, men min förkylning har återkommit, så jag kände att jag inte borde träffa fler folk än vad jag gjort i dagarna två!

Jag hoppas verkligen att jag inte delat med mig av mina baciller!!

Gift med Duracell-kaninen...

 Så har det blivit en liten "färg-klick" utanför ytterdörren. Det, inköp av mat och vin och dammsugning har jag ägnat mig åt idag.

Maken har;

Varit på gym. Kört trädgårds-rens till miljöstationen. Monterat nya pallkragar och fyllt på med jord. Kantskurit gräsmattan. Rengjort stenläggningen från mossa och ogräs. Skördat mangold och persilja. Bytt batterier i brandvarnare och fått byta ut två trasiga. Bytt trasiga glödlampor. Bokat hotell till en kommande Stockholmsvistelse. Läst om "Erik den halte och den läspe" (han läser historia och har kommit till början av 1200-talet nu).

Har jag sagt att jag är gift med "Duracell-kaninen"??

Jag känner mig bättre idag, och tur är väl det. För i morgon kväll kommer min bror och svägerska hit, för firande av hennes 80-årsdag i dagarna två, som min syster och jag planerat. 

Återkommer lördag!

Omfamna Oktober!

 Idag startar Oktober månad, och jag tänker att det är en månad att omfamna och fylla med mysiga aktiviteter!

Skogspromenader, plocka höst-kantareller, äta mustiga köttgrytor, bada bastu, dricka te i soffhörnet, titta på mysiga filmer, läsa bra böcker, ringa vänner och prata länge i telefon, klä sig i stickat och mjukt, tända stearinljus, baka, sticka, lyssna på gammal mjuk-jazz och annat skönt sväng.

Jag började redan idag, med bakandet. Det är snart Kanelbullens dag - nu är vi förberedda. Det blev också rågsiktskakor, portionsfranskor och frö-kex.

Och tända ljus, varmt te och stickning  blev det också. Socktober är ju här, och jag är på gång!

Förkylningar hör väl också till denna höst-månad, även om det inte är något jag direkt gillar att omfamna......

 Jag försöker kurera mig med snälla tankar, näsdukar, nässpray och alvedon, och så går jag och lägger mig tidigt för att sova bort eländet!

Hej Oktober - jag lovar att omfamna dig på bästa sätt!