40-årsjubileum på G

 Ett 40 år gammalt fotografi! Det här är taget 8 juni 1984, dagen då Textillärarutbildningen var avklarad och vi just hade mottagit examensbevis/betyg ur prefektens hand på scenen i Universitetsaulan. Det var högtidligt värre, även om jag själv hade annat i huvudet som stod över just den här händelsen. Jag hade  12 dagar tidigare, legat på bb och fött vårt första barn, lilla Gustav. Minns att jag inte kom i några kläder, så jag fick låna en kjol, t-shirt och kavaj av min mamma. Mina kurskamrater var uppklädda till tänderna i hemsydda kläder och ett par hade folkdräkter, men för mig kändes det totalt oviktigt. Mitt huvud var ganska så upptaget av det lilla underverket i vagnen!

Däremot sitter jag i detta nu med papiljotter i håret. För i morgon bitti ska jag ta tåget till Göteborg och sammanstråla med 7 av mina kursare. Det ska jubileum-firas några dagar! Vi brukar alltid ses, en gång på våren och en gång på hösten, och då turas vi om att bo hos varandra. Men när det är jubileum så vill vi slå på stort! Bo på hotell, äta på restaurang och hitta på lite olika aktiviteter. 

I mitt stilla sinne undrar jag om detta kommer vara det sista. Om 10 år, börjar flera i gruppen närma sig 80-årsstrecket.....Men kanhända är vi ett gäng krutgummor! 

Den som lever får se, och i detta nu ska jag gå och packa min resväska!

På återhörande

Mota Olle i grind

 Just det uttrycket fick jag i huvudet när vi abrupt blev väckta klockan 05.30 i morse av fruktansvärda skrik. Första tanken var att någon blev våldtagen och skrek på hjälp. Maken gick upp och ut på altanen, när ljudet plötsligt blev svagare och försvann bort genom skogsbacken. Vi drog slutsatsen att det förmodligen var ett rådjur som på något sätt varit upprört. Men det var lögn att somna om, man hade blivit lite skärrad!

Och jag kände av lite "skrovel i halsen" och tänkte; Nu ska jag mota Olle i grind!

Sen har jag gått och grunnat på det uttrycket under dagen, och blev till slut tvungen att googla! 

Olle, var tydligen ett väldigt vanligt namn på tjurar, förr i tiden, och en tjur ville man inte ha lös-alltså skulle man mota tjuren vid grinden! Låter ju ändå rimligt.

Mitt sätt att mota vad jag tänkte var en begynnande förkylning, var att ta fram råsaftcentrifugen och pressa ingefära, blanda i citron, lite vatten och honung.

Och om inte bacillerna blev skrämda av den här shoten, då vet inte jag. Den "riktigt rev" hela vägen från munhålan till magen! Så kompletterade jag med probiotika, multi-vitamin och omega-3.

Här ska inget ovälkommet få fäste!!

Till  det har jag varit på ett core-flex pass och stavgått 4 km, så jag gör vad jag kan för att kroppen ska må bra..

Blir riktigt nyttigt på middagsbordet även idag ! Här är dagens tomatskörd som nu blivit till en kompott med vitlök, olivolja, honung och balsamvinäger. Till det serveras stekt lax, zucchini och ris! (Ja och så lite vitt vin förstås....)

Här motar vi Olle i grind med besked!

Beyond the fog lies clarity

 I morse när vi cyklade till gymmet 06.45 visade termometern 2,5 grader plus och hela Ekebydalen var täckt av ett dim-täcke, som solen silade sina strålar igenom. Det var verkligen magiskt vackert, och jag önskar att jag haft med min mobil för att ta kort. Men jag sparade det på näthinnan och plockade fram en bild från pinterest, som påminner om min morgonupplevelse!

När vi cyklade hemåt en dryg timme senare, så var det helt klart. Och temperaturen steg så pass att det gick att sitta ute i trädgården hela förmiddagen och över lunch. Det gäller att passa på och ta tillvara all utevistelse man kan få, innan höst och vinter slår till på allvar. Jag vill påstå att jag är beroende av att få vistas utomhus! Tog en stavgångspromenad nyss, eftersom maken står för middagsmaten idag. 

Och jag vill tala om att det verkar lovande! Vi skördar tomater och äter så vi nästan börjar bli smått röda i skinnet! Idag vankas det tomatsoppa och det doftar ljuvligt. Han har rostat ett drygt kilo tomater i ugnen tillsammans med vit- och rödlök. Och så ska vi äta Upplandskubb till, ett gammaldags bröd som var vanligt i Uppland förr i tiden. Det är unikt i Sverige därför att det är det enda bröd som gräddas i vattenbad. Maken köpte med sig ett bröd på kulturnatten, då Upplandskubbens vänner stod på Gamla torget och sålde. 

Många föreningar och grupper med entusiastiska personer,  Upplandskubbens vänner är inte något som jag funderar på att gå med i.

Nu ropar maken att maten är klar!

Hål i huvudet......

I eftermiddag, har jag varit sällskapsdam åt en treårig skönhet, då hennes 5-årige storebror för första gången skulle få gå på en Sirius-match. Familjens 8 1/2-årige gosse har redan varit med på många matcher. 

Efter att ha ritat och bakat med lek-deg, så cyklade vi ner till Vasaparken och började med ett besök på Biotopia. Ett museum som verkligen "hottat upp sig" sedan jag var liten. De gamla "naturmiljöerna" med uppstoppade djur finns fortfarande kvar, men har moderniserats med ny text och berättelser på tv-skärm i montrarna.

 

Och så finns lekhörna med korgar, tovade svampar, böcker, kikare o dyl. Det finns work-shop-rum och  café. Där har faktiskt utveckligen gått åt rätt håll, allt är så barnanpassat och tillgängligt och spännande på ett helt annat sätt, än då jag var barn.

Efter att sen ha tillbringat tid på lekplatsen med gungor, klätterställningar, rutschkanor, linbana och efter att ha lekt kurragömma och fikat, så sa plötsligt tre-åringen;

-Jag vill åka till ett slott!

Så då cyklade vi till slottet. Dock blev den lilla fröken inte särskilt imponerad, även fast kung Gustav som bott där har samma namn som hennes pappa. Hon tyckte inte att det såg ut som ett slott! Jag vet inte vad hon förväntat sig, kanhända ett sagoslott med tinnar och torn. Lite spännande tyckte hon ändå det var med fängelse-hålorna, och hon hann smita in i Vasaborgen, men när jag följde efter blev vi tillsagda. Det kostade nämligen inträde, inte för henne, men för mig. 

Jag lockade med att vi istället skulle åka hem och gå ut i skogen, så blev hon nöjd och följde med till cykeln.

Och visst hann vi ut en sväng i skogsbacken bakom radhuset, och hon blev så nöjd när hon lyckades skrämma upp en hare, åka rutschkana på berghällen och klättra uppför en brant bergvägg.

Sen kom pappa Gustav och hämtade.

Och då var jag nöjd. Hade nästan hål i mitt huvud. Hur mycket kan en 3-åring hinna säga på 4 timmar??

Så farmor tog och blandade till en Gin o Tonic, och tog fram stickningen, medan farfar tittade på sammandraget från fotbollsmatchen (som han visserligen nyss sett live....)

Trevlig helg; två i ett!

 Idag har jag städat hela huset och maken har röjt i trädgården (förutom att ansa blomrabatterna, som jag gjorde efter städningen). Nu känns det beboeligt och ser ok ut igen! 

I morse när vi cyklade till gymmet, så önskar jag att jag haft vantar (termometern visade 7 plusgrader), men nu på eftermiddagen kunde vi sitta ute i lounge-möblerna och jag snodde ihop en Salad Caprese och korkade upp en flaska cava. Tyckte vi var värda det efter dagens arbete! Dessutom har vi hur mycket tomater som helst! Trodde kanske att vi skulle gå miste om skörden, eftersom vi valde att vara borta i två veckor, men det visade sig att tomatplantorna fortsätter att leverera. Och då har ändå sonen hämtat när vi var borta, brorsan har fått ett par påsar och dottern hade kokat tomatmarmelad när hon bodde här, innan resan till Kreta. Och gissa hur mycket smak det är på dessa hem-odlade tomater. Söta, smakrika och så goda! Vilken lyx att få frossa! Det gjorde han bra, maken!!

Men det går absolut mot höst! Fick en så gullig bild från yngsta barnbarnet i morse, när hon var klädd i höst-outfit, med jacka, Adidas-skor och mössan och vantarna som jag stickat. Plötsligt såg hon så stor ut!

Och jag har förberett för att plocka undan sommarkläder och ta fram höstgarderoben från vinden. 

Men idag har jag nog gjort tillräckligt. Sista krafterna ska ägnas åt att svänga ihop en fransk potatissallad och plocka fram en varmrökt regnbågslax.

Trevlig helg!

Så blev det lördag;

Tydligen så hade jag glömt att publicera gårdagens skrivande.... Jag gör väl bara en komplettering med dagens anteckningar, så får det bli två i ett!

Jag har precis varit iväg till Röda Ladan i Rasbo och köpt på mig en massa garn! Och nu när jag sitter och tittar på alla 54 nystan, så ställer jag mig frågan; -Är jag riktigt klok??  Men jag fick en idé till ett projekt, som jag impulsivt gjort verklighet av. Eller i alla fall, skaffat material till, så det är möjligt att göra verklighet av det. Sen får vi se om jag går i land med det. Jag kommer att få ligga i! 

Och det var vad jag gjorde efter förmiddagsfikat, när maken istället cyklade ner för att delta i några av Kulturnattens aktiviteter. Jag läste igenom programmet och kände egentligen inget för något, insåg bara att det kommer var sjukt mycket folk i hela stadskärnan, och så kände jag noll lust. Lite otacksamt, kan jag tänka, när det nu ordnas en massa gratis kultur, och man borde passa på att "frossa". Men planen är att jag lite senare ska cykla till Botaniska trädgården och lyssna på musik, så jag kommer vara med på en eller ett par programpunkter där i alla fall. Sen blir det gott med räkor och vitt vin här hemma. För gå ut och äta en sådan här dag/natt, det är inte att tänka på. Minns en kulturnatt för några år sedan när jag och dottern efter lång väntan fick ett bord på en restaurang, men det var så fullsatt, att servitören glömde bort vår beställning och det slutade med att vi åkte hem och åt. 

När jag var yngre älskade jag när stan sjöd av folklivet, men numera tycker jag mest att det är jobbigt...

Inte längre bortkopplad, dock avkopplad och påkopplad

Jag har varit bortkopplad ett tag. Härifrån i alla fall.

I verkliga livet har jag varit totalt påkopplad, med alla mina sinnen!

Och det på en sinnlig plats i

Grekland

Där luften är ljuvligt varm,

havet är klart och skiftar i hela färgspektrat

turkos-blått

Där vandringarna i bergen får en att befinna

sig på klangresa, då getterna och fårens

bjällror klingar i olika tonarter, där dom går

 och betar i olivlundarna.

Där solen stiger ur havet och

varje morgon bjuder sitt 

alldeles unika skådespel.

Och mitt i vår vistelse fick vi sällskap

av den här fina familjen, som bokat

hotell på samma ort som oss.

Det blev många gemensamma luncher och middagar.

Och en massa härligt strandhäng!

Många kalla goda öl.

Och fyra riktigt bra böcker lästa!

Sedan i förrgår kväll är vi på plats hemma i radhuset igen, och det är också bra. Kanske särskilt att få sova i egen säng, för grekerna har mycket bra, men deras sängar är stenhårda!

Nu är vardagen här. Tvättmaskinen går, maken rensar avloppet i köket och ställer ut nya fällor till silverfiskarna. Jag skriver inköpslistor och handlar. Vi behöver ta krafttag med trädgården. Och allt det där är som det ska vara. 

Inte längre bortkopplad, dock avkopplad och påkopplad!