När vi cyklade mot gymmet i morse, 06.50, låg dimman tjock över Ekebydalen. Då kände jag verkligen att vi gjort ett rätt beslut i att komma hem från vår kajaktur i går. Att vara ute i skärgården i den här "tjockan" hade inte varit roligt.
Den höll i hela dagen, dimman, trots att SMHI lovat uppsprickande molntäcke efter lunch. Björk och lönn börjar färga och släppa sina löv, som samlas i drivor på cykel- och gångvägen. Åkrarna har blivit skördade och t om plöjda, redo för vintervila. Det är onekligen höst-känsla.
Och som jag sa till min norska väninna, när vi talades vid på telefon i dag, och hon beklagade sig lite inför det som komma skall, att jag känner förtröstan inför att årstiderna följer sitt schema. När man ständigt bombarderas med klimathot och katastrofscenario med väder, runt om på jordklotet, så känns det tryggt och lugnt att det blir höst. Att det blir svalare. Att det följer mönstret.
I trädgården frodas fortfarande rosorna, så idag, efter storstädning av huset, plockade jag in ett fång att njuta av, vid middagsbordet.
Sofia Sievertsdotter skriver;
Vi lämnar augusti bakom oss och kliver in i årets första höstmånad. Vad har vi lärt oss i augusti? På vilka sätt är vi andra människor idag jämfört med vid årets början? Vad längtar vi efter och vilka människor skulle vi vilja ge mer tid. kärlek och närvaro i september?
Hur vill vi använda de fyra månader som kvarstår av året? Hur vill vi förgylla september och hur vill september förgylla oss? Vad behöver stå överst på vår prioriteringslista? Vad måste frigöras för att september månad ska bli något speciellt?
Hjälp oss idag att stanna upp och tacka för månaden som gått. Låt oss förvalta sommarens upplevelser och gör oss öppna inför höstens klara luft. Påminn oss om att alla övergångar behöver en bro och att vi är bryggorna från sommar till höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar