När min dotter och hennes Nicklas flyttade till Insjön så tänkte jag att man äntligen skulle få uppleva riktiga vintrar. Vita jular och skidåkning under "den femte årstiden".
Men nu inser jag att vi faktiskt inte är så långt norrut, väderleken skiljer sig inte så mycket ifrån den i Uppsala och den femte årstiden får man söka betydligt högre upp i landet.
Visserligen har vi haft hyfsat vita jular, men inte tillräckligt mycket snö för skidåkning varken jultid eller nu i mars.
I morse vräkte regnet ner, sen kom det stora, täta snöflingor. Vid lunchtid klarnade det upp med små solglimtar och jag gav mig ut med Frasse, men under vår långpromenad föll det återigen både regn och snö.
Och det var då jag kom att tänka på den här bilden från Elsa Beskows gamla illustrationer. Hon ser ut precis som jag minns henne, Gumman Tö, lite som en häxa med allvarsamma anletsdrag, spetsig näsa och kvasten i högsta hugg.
Men egentligen är hon väl godhjärtad som vill städa undan för vårens ankomst! Passande idag då det är vårdagjämning!
Vägarna är fortsatt isiga, men is av den lätt uppluckrade varianten, så det är gott om vattenfyllda pölar. Bilarna kör tack och lov försiktigt förbi, annars skulle vi lätt blivit nerstänkta. Frasse bryr sig i alla fall inte om att tassarna blir blöta, och jag impregnerade mina kängor innan jag for hit. Det var nästan så att jag fick lust att vilja hacka rännilar i isen för att få vattnet att flöda fritt, så som jag gjorde som barn.
Sofia Sievertsdotter skriver;
När vintern drar sig tillbaka och jorden så sakteliga värms upp igen, låt mig välkomna ljuset både i skog och mark och i mig själv.
Denna dag, låt mörkret jag har bakom mig bli en språngbräda in i våren. Gör mig generös när jag planerar mina dagar. Påminn mig om att jag varje dag får en ny chans att följa mitt hjärta. Låt mig välkomna förändring och förnyelse.
