Känn dina hjärtslag,

 ..och vet att sagan inte är slut ännu!

Orden är Sofia Sievertsdotters. Vem annars kan skriva så??!!

För visst är livet som en saga! En saga som vi lever i alldeles på riktigt. En saga att ta på allvar. Att uppskatta. Och framförallt att inse att den här sagan är verklig i detta nu!

Hösten fortsätter att leverera. Idag blev det en skogspromenad med svamp med hem. Inte jättemycket, men vi får till varsin smörstekt macka och så lite italiensk fänkålssalami, lagom till ett glas cava så här på fredagkvällen. 

Sen blir det väl fredagsmys med barnbarnen. Om allt går enligt planerna, är det sista fredagen som de tillbringar hos oss som inneboende. Till helgen går flyttlasset igen. Flickan sa till mig häromkvällen att hon tycker att dom flyttar väldigt mycket, och pojken har sagt att han tycker att dom nog kunde stanna kvar här. 

Men sagor har ju olika kapitel, och det är nog dags för just detta kapitel att ta slut.

Inte riktigt beredd...

Nyss hemkommen från temperaturer mellan 25-35 grader så är det aningen svårt att ställa om sig.

Jag vet så väl att det snart är oktober och det syntes tydligt att hösten smugit sig på under vår frånvaro. Träden skiftar färg, löven singlar i luften som är krispigt skön. Och jag älskar verkligen höstårstiden.

Men ändå var jag inte riktigt beredd!

Igår var jag bjuden på en födelsedagsmiddag, inte så långt hemifrån. Jag hade en sommarkjol, en tunn blus, bara ben och slängde bara på mig en poncho när jag skulle gå. Vi hade väldigt trevligt med god mat och dryck, prat och skratt. Vid 23-tiden skulle jag traska hem. Då önskade jag verkligen att jag haft strumpbyxor och en jacka på mig!

Sen gjorde jag i princip om samma misstag idag. Visserligen hade jag jeans, men bara en tunn bomullströja och en skaljacka när jag cyklade ner för att gå och simma, gå på biblioteket och därefter delta i ett yogapass på Fyrishov. Händerna var som is och jag huttrade trots att jag trampade fort för att försöka få upp värmen.

Men jag ska väl lära mig!

 Just nu har jag precis varit och plockat fallfrukt så när barnbarnen kommer från skolan om en liten stund, ska vi tillsammans göra en äppelkaka. Maken har skurit ner alla tomatplantor idag och står i detta nu och gör en marmelad på de gröna omogna tomaterna. 

Det finns många trevligheter att sysselsätta sig med den här årstiden, bara man klär sig rätt!

Jag längtar till Italien...

.... fast egentligen gör jag ju inte det precis nu, eftersom det var därifrån jag kom hem igår! Två ljuvliga veckor har maken och jag tillbringat på Sardinien.

Härligt högsommarväder, fantastisk natur, ljuvlig badtemperatur och MÅNGA bad, underbar mat, gott vin och massor av minnen att spara! Vi har gått mycket, cyklat och bilat runt i en hyrd liten Fiat. Dock är ön för stor att ta sig runt och vägarna är krokiga och bitvis smala så milen tar så mycket längre tid att tillryggalägga, så vi nöjde oss med att utforska nordvästra delen. Men den hade så mycket att erbjuda så det räckte till!

Alghero den gamla staden som vi bodde ett par km utanför. Hit promenerade vi ofta längs en fin strandpromenad. Vi åt på små mysiga trattorier och strosade bara runt i gränderna och utefter stadsmuren.

Vi bodde i ett större hotellrum med pentry så frukosten, och någon gång lunch eller kvällsmål fixade vi själva och avnjöt på vår balkong med utsikt över pool, hustak och hav. Inte svårt att hitta godsaker på matmarknaden!

Det var inte heller svårt att hitta godsaker på de olika trattoriorna!

Och goda viner från Sella Mosca, vingården strax utanför stan.

Och likören Mirta, gjord av myrten som växte vilt.

Myrtenbuske med de röda bären som blir likör!

Och så det ständigt närvarande havet! Vilken lisa för själen att varje dag vistas vid havet Tomgloendet mot horisonten, ljudet av vågorna mot strandkanten, de svalkande underbara simturerna i det salta vattnet, solnedgångarna, promenaderna i den vita sanden.

Än så länge finns det fortfarande kvar en del av allt i min kropp, men jag gissar att jag kommer att längta till Italien igen. Liksom Birger Sjöberg skrev i sin text Längtan till Italien

Höst-pyssel

De två barnbarnen som bor hos oss nu är inte svåra att aktivera! Förutom det organiserade (fotboll med träningar, cuper och matcher och gymnastik med långa träningspass) så tycker dom om att cykla, gå i skogen, vara på utflykt, spela spel, lyssna på högläsning, baka, laga mat, sy på symaskinen, rita och pyssla, se på film och spela tv-spel. Det är aldrig sura miner när dom ska till skolan, dom är väldigt måna om att komma i tid. Och det är många funderingar och frågor om aktuella händelser och om liv och död. Ibland har man svårt att svara, men jag gör mitt bästa och slås av hur vetgiriga barn är och ofta hur kloka kommentarer som fälls. 

Och hur konstnärliga dom kan vara! Titta på de två övre bilderna med de två fåglarna som sitter på en liten gren, bara tillverkade av naturmaterial som samlats i skogen. Jag tycker att dom är alldeles bedårande. 7-åringen och jag gjorde en "höstbricka" igår, med små figurer tillverkade av naturmaterial. Jag gjorde också ett hösthjärta med rönnbär som fick ersätta den skräpiga ljung-kransen, som borde tagits ner för länge sedan. Även jag tycker om att pyssla!

Idag har jag lovat att hämta barnen direkt när skolan är slut, dom ville slippa fritids, och jag får passa på att umgås lite extra med dem idag, för inatt klockan 03:30 kommer en taxi och hämtar upp maken och mig. Vi drar söderut för 14 dagar.

På återseende!

 

Min sommarstickning

I början av maj månad köpte jag garn till en sommarstickning. Ville ha en helvit kofta . Började sticka den på vår kursträff ute i Harg första helgen i maj. Fortsatte på Island och även i Skåne. Idag har jag sytt i knappar. Som synes tog jag och blandade i lite rosa, dels som ränder i hals och nederkant ärmar, men även som tråd när jag sydde i pärlemoknapparna.  Ja den blev faktiskt riktigt söt. Det är bara det att jag läste för slarvigt på beskrivningen, så jag har råkat sticka en storlek small, och modellen är liten i storlekarna, så jag kan faktiskt inte ha den, den sitter som ett korvskinn på kroppen, och så var det inte tänkt. Så typiskt mig. Är så ivrig att sätta igång när jag har ett nytt stickprojekt, och så slarvar jag. Att repa upp och börja om, det finns inte på världskartan. Den får väl skänkas bort till någon som har en mindre kropp och vill ha en vit-rosa kofta.

Jag har nya stickningar på gång, har redan börjat på en. Den här helgen är det dags för kursträff igen, och jag hade gärna åkt till Söderköping och träffat mina kurskamrater, umgåtts och hunnit sitta och prata, sticka och dricka vin. Men vi ska prioritera barn-barnen, så jag får hoppa över den här träffen. 

Blir förmodligen inte så mycket varken stick-tid eller skriv-tid över, så jag får väl återkomma på måndag-kväll.

Lite av varje

Imorgon ska det vara skolfotografering för årskurs 1. Det betydde hårtvätt och locktång. Storebror hade haft fotografering idag, vilket glömts bort, så där var det blont lugg-rufs och fläckig t-shirt.

Men vad gör det? Apropå det jag skrev igår om naturlig skönhet.....

Dom börjar räkna ner nu, barnen. Deras pappa och mamma ska resa till Rom på fredag för en långweekend, så det blir vi och barnen, och det är en del planerat redan. Barnen verkar se fram emot det. Jag har suttit på deras sängkant nu ikväll och sagt att dom får planera en middag var att laga. En får laga på fredag och en på söndag. Så gäller det att vi får till alla aktiviteter. Det är gymnastik, fotbollsträning och så en cup. Och så har vi Kulturnatten att besöka. Vi ska nog få till det. 

Skulle gärna vilja få till korkskruvslockar med locktången också, men det får bli vid något annat tillfälle!

Mamman hade varit och gjort en spray-tan i dag, inför sin weekend. Skulle väl säga att jag hellre provar locktången....., allt är verkligen inte snyggt!

Naturligt snygg är sonen, som idag fått agera modell hos lillasyster på The Shirt Factory. Bilder som ska ut på sociala medier. Dock utan huvud. Inte för att det är fult, inte alls, han är en stilig man, men tydligen så var det torso-bilder som gällde.

Och apropå utseende och mode, så har jag precis sett första avsnittet i en serie på SvtPlay 

Det svenska modet  Det verkar lovande, hög igenkänningsfaktor på scenerna där, i alla fall för en sen 50-talist som jag själv!

 

Uppskatta nuet, det kommer aldrig tillbaka!

När vi nu är åskådare- och i viss mån hjälpredor -till småbarnsföräldrarna i våra liv, så ville man så gärna att dom skulle  ta till sig ovanstående citat.

Men att säga det, skulle inte gagna vår relation, så vis är jag att förstå det. 

Så jag (och maken) är tysta och försöker hjälpa så gott vi kan.

Vi plockar undan, lagar mat, leker med barnen, lagar saker, diskar, plockar undan mer och håller samtalstonen neutral.

Vissa saker måste man bara komma underfund med själv.

Och det går ju inte att komma ifrån att det är mycket när barnen är små. Det är fullt med aktiviteter, som gärna vill hopa sig på samma dag. Det är tider att passa, mat att laga, tvätt att tvätta, ryggsäckar att packa, tårar och snor att torka, blöjor att byta, godnattsagor att läsa. Det är trotsåldrar att ta sig igenom och vara den ansvarstagande vuxne som säger rätt saker och är konsekvent. Det är funderingar som inte går att rycka på axlarna åt utan att ta sig tid att diskutera igenom och förklara, att vara den trygga.

Och mitt i allt det där så är man inte mer än människa, man har ett jobb att sköta som kräver sitt, och så vill man hinna med egna intressen och även hinna vara just en vuxen, inte bara förälder.

Ack ja, livspusslet är inte helt enkelt att lägga.

Men så här i backspegeln så känner man ju att tiden gick så fort, så fort.

Hur viktigt är det inte att uppskatta nuet?! 

För det kommer aldrig tillbaka!

ps. Jag har verkligen uppskattat min dag! Har cyklat, simmat och yogat. Stickat, bakat och lagat mat. Och fått vara med barnbarn!