Själfyllda byggnader och ömma ryggar

Till det här vackra huset har alltså min yngsta dotter och hennes pojkvän flyttat. Huset uppfördes 1932 och är ritat av Gunnar Leche som var Uppsalas stadsarkitekt 1921-1954. Han dog redan vid 62 års ålder, men hann ändå göra så många vackra byggnader i Uppsala. Byggnader med själ!

Jag packade knappnålar, sax, tråd, måttband och synålar i cykelkorgen och trampade över i förmiddags. Hade lovat att lägga upp gardinerna i sovrummet, som släpade i golvet och med tanke på att lilla vovven i nuläget släpper som mest med päls, så är "släpet" en riktig hårsamlare. Allt hade såklart gått snabbare med symaskin, men nu blev det mer "mindfulness". Det tog sin lilla tid, men dottern bryggde kaffe och fixade laxtoasts och dessutom var hon sällskapsdam som inte lämnade min sida, så det blev en riktigt mysig dag!

Möjligen med undantag för ryggen, som inte var jätteglad över att sitta först på golvet och sedan på en barstol, lätt böjd över nålade fållar.

Men maken kom också hem med ryggstelhet, efter en besvärlig dag på jobbet, så vi kunde hjälpas åt att tycka synd om varandra.

Och nu har vi tröstat oss med resterna av gårdagens blåbärspaj, och är redo för att gå till sängs. En natts vila borde väl läka en öm rygg?!

 

Himlen ler i vårens ljusa kvällar.....

En alldeles egen liten valborgsmässoeld tände vi på sista april. Hela familjen var samlad och vi hade skålat in våren, vi hade grillat hamburgare, och dom flesta vuxna satt kvar vid matbordet och pratade och drack öl, och nöjde sig med att beskåda elden genom fönstret. Och barnen hade brått att springa upp i skogen och leka, men dom stod still så pass länge att jag hann fotografera dom. 

Sen vaknade vi upp till månaden Maj. Och faktum är att majsolen log så pass att vi kunde sitta ute i trädgårdsmöblerna och dricka te och kaffe. Något mer fick vi inte stoppa i oss, eftersom vi var bjudna på brunch till yngsta dottern och hennes pojkvän i deras fina nyrennoverade lägenhet.

Det var storslaget dukat och lyx, lyx, lyx!

Och familjens egen duktiga finsnickare hade med sig beställda soffbord i ek, av alldeles egen design.

Han är verkligen otroligt duktig med blick för det som är vackert och med finurliga lösningar på utförande!

Och dom passade så bra in i vardagsrummet!

Efter brunchen blev det en långpromenad genom stan över slottsbacken genom botaniska där vi beundrade magnoliaträden som blommade för fullt. Sen gick vi hem och tände en första maj eld och spelade kubb och drack gin o tonic.

Idag vaknade vi upp till den andra maj och medan resten av familjen sprang sina löprundor, letade efter gasolgrillar, solparasoller och elementskydd så styrde jag upp en söndagslunch med en riktigt god lax-sallad och så blåbärspaj och vaniljsås.

 Det har varit en härlig helg, så himla mysigt att få rå om alla, även om det var intensivt och gick alldeles för snabbt. Det är också något som brukar känneteckna månaden maj. Den är intensiv och går alldeles för snabbt.

 Vi måste komma ihåg att hinna le tillsammans med himlen i vårens ljusa kvällar!!

Nu ska vi fira vårens ankomst!

Den här låten blev nästan en plåga för 2 år sedan, men jag älskade den, och gick ofta och nynnade eller visslade på den.  Fick dessutom veta att det är Uppsalakillar som står bakom den.  Min frissa bor granne med ett par av dom i Gottsundagipen, pojkar som bodde hemma hos föräldrarna och höll på med musik och så plötsligt fick dom en riktig hit!

Att den kom upp i mitt huvud just idag, beror på att jag köpt Aperol och Prosecco och imorgon, på Valborgsmässoafton tänker blanda Aperol Spritz. Det är ju inte riktigt samma sak som Cava Aperol, men nästan. Och jag ska väl inte spela den här låten i högtalarna, det få väl lov att bli Vintern Rasat Ut eller något annat vårlikt. Perfekt att skåla in vårens ankomst med!!

Inte sedan julafton har vi samlat hela familjen, men om allt går i lås så ska det bli av imorgon kväll. Jag är ledig och ska åka och handla och förbereda för att grilla hamburgare och göra ett litet valborgsmässobål ute i trädgården. Äldsta dottern. pojkvännen och bulldoggen kommer från Insjön på eftermiddagen och de andra tre med familjer dyker upp lite senare. 

Det ska bli så roligt!

Så nu tar jag långhelg och återkommer söndag kväll!

Glad vår!

I gnällträsket! (Hur hamnade jag här?)

När jag började på min arbetsplats för drygt 21 år sedan så tänkte jag ibland på att jag tyckte att många av de lärarkollegor som jobbat länge, gnällde över så många olika saker. Över bestämmelser som kom uppifrån, över rektors beslut, över nya läroplaner, över kommunledning,  över elever, över ordningsregler, över arbetstider osv i all oändlighet. Det spred inte direkt god energi.

Idag när jag stått och pratat med en kollega så slutade jag plötsligt tvärt och utbrast;

- ÅNEJ, nu är JAG där. I gnällträsket!  

Då hade jag ondgjort mig över beslut som tagits över våra huvuden, över elever som inte kom i tid eller hade något driv och över dagens möte som skulle handla om elevenkäten.

Nu är jag en av dom som sprider dålig energi!

Visserligen hade kollegan hållit med mig och spätt på de jag tagit upp, så vi hade liksom gnällt tillsammans.

Men vad gagnade det?

Inte ett dugg, mer än att vi tuggade på om sakers negativitet, utan att säga något konstruktivt.

Kära nån! Det här måste jag verkligen tänka på. Låt inte mitt sista yrkesverksamma år bli ett gnäll-år!

Hjälp mig att se till det som är positivt, bra och roligt och fokusera där. Lägg det dåliga åt sidan, eller ta itu med det på ett konstruktivt sätt!

Detta är ett löfte!!

 

Tack koltrasten!

Trött, less och hungrig låste jag upp cykeln för att trampa hemåt kl 18.30 i kväll. Det har varit en lång dag med fyra dubbelpass och däremellan elever som sprungit ut och in för att få tag på mig och velat prata. Det har uppdagats en konflikt mellan två flick-grupper i min klass och jag har roddat i detta. Skrivit föräldramejl, kontaktat kurator och bett om hjälp som i sin tur kontaktat psykolog och nu har det ordnats ett gruppmöte som jag mejlade ut information om. När elevgrupperna sett detta ville dom komma och prata. Oro och många funderingar förstås. Men lite svårt att ta och prata om sådant samtidigt som man har lektioner. När lektionerna var slut och alla elever gått strax efter kl 16 skulle jag ta itu med eftersläpande bedömningar av färdiga elevalster. Då kom en kollega upp som behövde prata. Så det blev inte så mycket gjort som jag hoppats. 

Men tack du lilla koltrast som sjöng så vackert att sången studsade mellan skolbyggnaderna och ekade vackert över skolgården. Och tack du nästa lilla koltrast som satt högt uppe i lönnen på Noréens väg och sjöng så välkomnande och vackert när jag närmade mig hemmet. Du trotsade kylan och sjöng med liv och lust.  

Små säkra vårtecken som värmer en frusen och trött med ögoninflammation.

Nu har jag varit ute och täckt över rosenbuskarna jag beskar i går. Meterologerna har utlovat minusgrader även i natt. Men nu dricker jag en kopp te och sen blir det sängen direkt. Imorgon är en ny dag!

Har du inget skelett?

Idag var det dags för ett besök hos frisören. Fylla i de grå och klippa toppar. Trodde jag var 100 % gråhårig nu, men frissan tröstade mig med att det "bara är 60-70 %"....

Att sitta där utan att komma undan den enormt stora spegeln med extra hårt och skoningslöst ljus. Att ha en svart cape från halsen och ner. Och så håret insmetat i färg. Det var som att möta döden. Det vita ansiktet med rödblå ringar under ögonen som för övrigt såg trötta och gamla ut och så det där skinnet som hänger och alla rynkorna. De där 7 kilona jag gick ner under coronaperioden gjorde ganska mycket. Nu har jag visserligen gått upp 2 kg, men det har inte skinnet fattat.

I lördagskväll när jag låg bredvid barnbarnen och läste högt ur "Morfar Prosten" så började plötsligt Eric 7 år gnussa med skinnet på mina armar mellan sina fingrar. Plötsligt säger han: Farmor, har du inget skelett?  Det lät ju så gulligt att jag var tvungen att le, men jag förstår vad han menar. Det är så mycket skinn över att det liksom hänger lite överallt. Jag förklarade så gott jag kunde, att det blir sådär när man blir gammal, och han nöjde sig med det och fortsatte gnussa skinn mellan fingrarna.

Och visst är allt det där värdsliga problem som bara handlar om fåfänga.

Och med några stärkande klok-ord som jag hittade på Pinterest, så känns allt lite bättre!

 

Helg med barnbarn

Fredagsmys med Masked Singer på tv, popcorn i skålen och introduktion av kortspelet "Finns i sjön".

Efter en lördagsförmiddag med grändstädning där barnen med liv och lust hjälpte till att sopa grus, klippa ner buskar och köra skottkärra så bakade vi bullar och bjöd hit kusinerna, spelade spel och lekte,

 sen gick vi till stora lekplatsen i omväxlande sol, nordliga vindar och hagelskurar. När storebror spelade basket tog lillasyster skydd i lekställningen.

Och så en söndag med fotbollsträning för storebror och jag och lillasyster cyklade till vattenfallet i Kvarnbolund innan vi samlades hemma och åt våfflor. Eftermiddagen ägnades åt lek med kusinerna. Vi hittade grodyngel i vattenpölarna, jagade varandra och lekte tagare i slånbärssnåren och så blev det basketmatch på Flogstaskolan.

Sen kom pappan och mamman och vi åt middag tillsammans innan alla nöjda och trötta for hem till sitt.

Och efter två nätter i dubbelsäng med en 7- och en snart 6-åring som legat som plåster mot sin farmor, så ska det bli ganska skönt med eget utrymme i egen säng.

Imorgon är det måndag, sista veckan i april!