Sammanfattning av sportlovet!

 Dags att sammanfatta sportlovet 2021. Ett hemmalov, förutom den lilla utflykten till huvudstaden i onsdags. Jag har promenerat varje dag. Så pass att jag denna vecka kommit upp i 5 mil och 7 km, så det får jag väl känna mig nöjd med! Och våren har tagit ett jättekliv denna vecka. Snödropparna tokblommar i trädgården, liksom julrosen som jag flyttat runt många gånger till olika rabatter, men ändå sticker den upp med sin hallonröda blommor. Tulpanbladen börjar också krypa upp. Och vi har suttit ute och fikat flera dagar i rad. Veckan har varit bra och gått rysligt fort! 

Idag fick jag ett fång tulpaner av yngsta dottern och pojkvännen. Det är nämligen min namnsdag, jag heter Maria. Betydelsen för Maria lyder; rebellisk och efterlängtat barn. Inte har jag då varit särskilt rebellisk, men kanhända var jag ett efterlängtat barn. Jag var ju sladdbarn och kom efter att pappa tillfrisknat ifrån polioepidemin. Å andra sida, kan jag lika gärna varit en olyckshändelse. Om det vet jag inget, men jag är i alla fall glad att jag fått livet till skänks!

Och glad över min sportlovsvecka, jag är som gjord för att vara ledig!

Slutet gott, allting gott!

 Det är fullmåne, vilket innebar att natten varit orolig i huset. Jag vaknade kl 03.30. Maken strax efter. I källaren turades barnen om att byta sängar, så föräldrarna fick trängas och sov dåligt och oroligt. Verkligen ingen bra natt för någon!

Men maken drog iväg till Dalarna med full skridskomundering kl 07.00. Sonen behövde åka till jobbetpå förmiddagen. Sonhustrun drog iväg på fotbollsträning med barnen. Jag plockade lite härhemma. 

Annars idag har det gått en hel del tid till att spela Fia med Knuff och Yatzy tillsammans med 5.åringen. Alltså det är ju inte så jättekul, men känns ändå bra att göra något tillsammans, och barnbarnet tyckte det var roligt.  I alla fall så länge han vann!!

Ikväll har jag lagat mat tillsammans med sonen. Jag vispade medan hann droppade ner smör i en Bearnaise-sats. Som jag vispade. Det förgräddades club-steak som sedan grillades utomhus. Det var dessutom tre smårätter som vi lagade tillsammans. Och allt gick bra och var frid och fröjd, ända till sonen skulle svartpeppra det färdiggrillade och uppskurna köttet, och jag såg att han fått tag i kardemumma-kvarnen.  Sonen blev tok-arg och vrålade att nu var det bara att slänga allt. Jag bara stod och gapade, för så där har jag inte sett honom sedan i tidiga tonåren.  Han försvann och när vi dukat fram allt kom han tillbaka sammanbiten och tyst.  Vi åt alla med god aptit, det var jäkligt gott allting. Kardemummasmaken kändes inte. 

Sen avslutades kvällen med irish coffea och kortspel och det blev en hel del skratt. Tack och lov. 

Slutet gott, allting gott.

Och så hoppas jag att fullmånen inte påverkar oss lika mycket i natt!!

Måste vara tacksamma över den tid vi har och där vi är!!

Med kisande ögon mot vårsolen!

Den riktigt värmde idag!

Så satt vi. Hon med tratten och jag!

Och jag plockade in ett fång snödroppar att njuta av.

Hur gick det till? Att hela sportlovet försvann innan jag ens hann blinka??!!

Hade en tanke om att jag ikväll skulle befinna mig i Insjön, i det vackra huset på Vintergatan. Men så blev det inte. Det blir Noreens väg hela helgen. 

Får vara tacksamma över den tid vi har och där vi är!

 .

Maken har packat iordning för skridskoåkning på Siljan imorgon. Har ställt klockan på 05.30 och förberett för varm choklad. Men själv tänker jag stanna kvar i sängen lite längre!

Godnatt!

 

Rena landet...

Det är ett förvånansvärt varierat djurliv i vår lilla radhusträdgård, fast vi bor i stan.

Vi matar ju fåglar så det finns gott om talgoxar, koltrastar, starar, pilfinkar, en och annan domherre, blåmes och skator. Igår var det en stor fasan som gick och sprätte frön. Idag var det en nyfiken ekorre som klättrade upp och ner i äppelträdet och rönnen. När jag fyllde på fågelfrön så flyttade han sig på behörigt avstånd och satt och iakttog mig. Det kändes som att vi fick ögonkontakt. Jag trodde först att han var ute efter småfåglarna, men när jag gått in och stod och kikade i fönstret, så satt han och åt av nerfallna solroskärnor bredvid både koltrast och talgoxe, som inte var ett dugg rädda. Inte heller är dom rädda för de 3-4 rådjur som ganska ofta dyker upp när det börjar skymma. Att dom överhuvudtaget klarar av att leva så nära människor det är för mig en gåta. Skogsbacken ovanför vår allmänning på baksidan av huset är inte särskilt tät eller stor och där vistas både barngrupper från förskolor och studenter på picknick. Men dom har väl vant sig vid det här livet. Det är väldigt trevligt med dessa djurbesök, känns lite som att vi bor på landet.

För att inte tala om lyckan jag känner när jag sätter grepen i jorden och plockar upp stora fina jordärtskockor mitt i vintern. Bonden i mig vaknar!

Så till middag avnjöts jordärtskockspuré med vinkokt torskrygg, smörstekta kantareller och brynt smör.

En värdig torsdagsmiddag. Sen satt sonen och jag och planerade helgmiddagarna. Vi är båda matintresserade och han är inte rädd för det som är lite omständligt, så på lördag blir det lite mer avancerad kok-konst. Jag har skrivit en inköpsnota nu ikväll. Återkommer om resultatet.

Men nu ska jag krypa isäng och imorgon bitti i gryningen, strax innan maken kliver upp 06.00 så kommer jag att höra några enstaka fåglar börja kvittra.  Det är fördelen med att bo "här på landet"....

 

En behjärtansvärd "ickenödvändig" utflykt!

 Vilken dag jag haft! Trotsade påbuden om att avstå "icke-nödvändiga-resor" och tillsammans med två arbetskamrater så tog vi 10.09-tåget till Stockholm i förmiddags.

Vi hade bokat till utställningen "Modet lever vidare" där delar av Sara Danius kläder och skor ställdes ut på Sven Harrys konstmuseum. Dessa kläder säljs samtidigt på auktionssajten Tradera och ligger ute där till 8 mars, internationella kvinnodagen. En knytblus ligger just nu ute för 4 700 kronor. Inget för min plånbok, men smak hade hon!!  Fick samtidigt se Sven Harrys hem, då han byggt upp en kopia av sitt eget hem, som i verkligheten är ett hus ute på Lidingö, mycket smakfullt inrett!

Vi fortsatte med en utställningen "Bakom hörnet vindens jojk" om samernas land. Vi fick en egen liten visning, och jag älskade framför allt Britta Marakatt-Labbas broderier.

Efter varsin kaffe promenerade vi genom stan mot Fotografiska.

Passerade på vägen Scala-teatern (där jag inte för så jättelänge sedan såg Sissela Kyle i en fantastisk enmansföreställning) Nu är ju allt stängt, men jag tyckte om vad man skrivit ovanför entrén;

Om allting är för jävligt måste man ändå vara glad för det är ens skyldighet att inte öka världens sorg, som Tage sa!

På Fotografiska startade vi med att äta. Det kändes så lyxigt att gå på restaurang, det var länge sedan. Jag beställde in en mustig lammgryta och rödvin!

Till visningarna var man tvungen att boka plats, så vi fick passa tiden och sen hade vi 1 1/2 timme på oss att gå runt. Det var en bra blandning av olika fotografer. Mattias Klum var den enda jag kände till, men de andra var också mycket sevärda.

Bara att få vistas i musei-lokalerna kändes fantastiskt, så svältfödd som man nu är på kulturella evenemang i dessa dagar.

Mörkret hade sänkt sig över Stockholms stad och det var härligt att se alla ljusen över vattnet och Djurgårdsfärjorna som gick i skytteltrafik, utanför Fotografiska. Vi strövade mot stationen men fastnade på en liten mysig bar Pharmarium vid Stortorget i Gamla stan. Där provade vi roliga drinkar och fördrev ytterligare ett par timmar innan vi tog tåget tillbaka till Uppsala.

Och även om sonen tog emot mig med en filt över huvudet "eftersom jag nu var en smittorisk", så tycker jag faktiskt att detta var en behjärtansvärd "ickenödvändig" utflykt. För det höjde nivån på mitt välmående markant!!

Be like a tree

Idag träffades min syster och jag för en promenad. Vi gick i naturreservatet Kungshamn-Morga, längs med Mälarens mjuka isyta. Jag älskar de gamla ekarna i kohagen nedanför Fredrikslunds gård. Så stora och mäktiga står de där och sträcker sig mot skyn.

Det är något visst med stora träd. Har alltid tänkt att jag skulle vilja bo under en kastanj, en björk, en lind, en bok eller en ek. Min favoritkonstnär Charlotte Adde gör de mest fantastiska träd på tavlor och gjutna som tredimensionella vägg-skulpturer. Jag äger tre tavlor med träd på, gjorda av henne.

Jag känner ett slags vördnad inför  stora träd, så perfekt skapta av moder natur. Tänker att dom vill säga mig något, lära mig något. Kanske precis som raderna antyder här ovan.
 

Föraning om vår

Alltså det är ju ingen idé att sura för att vintern försvann. Nu försöker jag tänka att det går mot vår. Snödropparna (som faktiskt redan för en månad tittade fram men sedan blev snötäckta), tittar fram i rosenrabatten. Fåglarna kvittrar. Ljuset är tillbaka. Och jag köpte ett fång tulpaner och sprang upp i skogsbacken och knipsade av lite blåbärsris att sticka ner i vasen.

Sen dukade jag fint och vispade ihop en våffelsmet så yngsta dottern, pojkvännen och lilla vovven kom hem på lunch, tillsammans med sonhustrun som jobbar hemifrån.

På eftermiddagen tog dottern och jag en långpromenad. Dock utan hund, eftersom hon inte får gå några promenader på 3 veckor. 

Det kom ett nyhetsbrev från Sofia Sievertsdotter idag, som också ingav vårkänslor, de sista raderna lyder som följer;

På våren står livets vackraste pärlor på kö. Hjälp oss att omfamna ljuset. Låt oss väcka det som har slumrat i mörker och upptäcka nya vägar framåt. Hjälp oss att skala av det som  inte längre behövs och påminn oss om att förbli ödmjuka inför naturen. Låt oss minnas att njuta av våren.