En räv bakom örat....

... betyder att man är slug och opålitlig. Men vad betyder det om man har en eller flera rävar på foten? 

För det har ju, gudbevars, varit SOCKTOBER! Dvs oktober, den månad när man ska sticka sockor! I år blev det tre par på rävtema!

Men slug och opålitig är jag inte, tror mer att foträvar betyder att man är listig som en räv!!

Så här den sista oktoberdagen har det ju också varit Allahelgons dag. Vi har haft barnbarnen hos oss och vi har varit ute i rugg-vädret och grillat korv och haft godis-skattjakt i skogen. När det regnade så mycket att påsarna med godis gick sönder och godiset tappades. Men det goda humöret tappades inte som tur var!  

Sen blev det besök på kyrkogårdar med ljus-tändning och prat om döden. Och det kan bli djupa samtal med en 5- och 6-åring, Jag hoppas att mina och makens föräldrar fanns med från sin himmel och kunde höra vårt samtal!

 

Som en igelkott

 Äntligen har jag kommit mig för att försöka få bukt med mina handskakningar. Dom har blivit värre och det påverkar mig även på jobbet. Ibland har jag svårt att visa t ex ett stygn och annat finmotoriskt. När jag ska måla mascara på fransarna får jag ta stöd på ett särskilt sätt med armen, men råkar ändå ut för att jag rycker till och så har jag plötsligt mascara i hela pannan. Att hälla upp kaffe, vin eller annat flytande med höger hand kan jag glömma och jag håller helst ett glas i vänster hand, för att inte spilla. Pappa var väldigt skakig och mina äldre bröder är det också och medicinerar för det. Jag vill inte äta någon medicin utan tänker prova en annan väg.

Idag hade jag  tid hos Dokor Pan som jobbar med kinesisk medicin och akupunktur. 

Han gav mig papper och penna så att jag skulle skriva namn, adress och födelsedatum och jag sa att det kanske blir svårt att se vad jag skriver för jag söker för min skakiga hand.

Då bad han mig räcka ut tungan! Så där satt jag och lipade åt doktorn i kanske 20 sekunder.

-Aaa. du har tjockt blod, det flyter för långsamt. Du har kalla händer också? Och fötter?

Jo, ja får ofta vita fingrar och domnar.

-Jag ser på ditt öra, det där vecket. Du har problem med kranskärlen, hjärtat. Dina njurar också mår inte bra. Du är trött också.

Men nu känner jag mig ju sjukare än när jag kom, protesterade jag.

-Ingen fara, vi ska se till att du blir bra.

(Till saken hör att doktorn inte kunde säga bokstaven R, så tänk alla R som L och hans ansikte var öppet och det såg ut som att han ständigt log och var glad.)

Det var en snabb diagnostisering och sen fick jag klä av mig och lägga mig i ett bås. Han hade säkert 10 bås med bara en tunn vägg och draperi istället för dörr. Sen stoppade han drygt 20 nålar på fötter, vader, mage, panna. händer och handleder. Såg ut lite som en igelkott!! Innan han gick ut för att ta nästa patient strök han mig faderligt över kinden och sa förtroendeingivande; -Vi ska se till att du blir bra!

Efter ett tag kom han in och vred på nålarna och efter ytterligare en stund plockade han bort dom och jag fick vända mig på mage och han satte nålar från nacken och ner till svanskotan längs ryggraden. Han var inte nådig med sina ord;  -Aaa, ser att du är stel. Det går inte om du ska leka med barnbarnen. Ser att du har sned rygg. Ser att du har åderbråck.

En dryg timme tog hela behandlingen och jag var alldeles yr i huvudet när jag skulle resa mig.

-Aaa, beror på ditt tjocka blod, dålig genomströmning.

På måndag ska jag dit för en ny behandling. Det ska bli spännande att se vad som händer i kroppen.

Ska laga en oxfilé och gorgonzolapasta nu och se om jag kan hälla upp rödvin med höger hand. Men så fort kanske det inte går. 

Träden släpper löven och faller i vila men ett nytt liv spirar

För att göra "något extra" av min  första höstlovslediga dag. bryggde jag en termos med kaffe och packade ryggsäcken. Först hade jag en nagel-fixtid på stan och ett par timmar senare, med glittervackra naglar,  begav jag mig på cykelutflykt. Trampade genom stadsparken utmed ån förbi Ultuna, Sunnersta mot Flottsund. Vidare förbi Alnäs, Lyssnarängen, Vårdsätrabadet mot Lurbo och så hem,  Höstfagert och solen bröt igenom molnen då och då. Luften hög och klar. Kaffet avnjöt jag med sjöutsikt och livet kändes njutbart.

Och njutbart var också beskedet om att allt ser bra ut i min sonhustrus mage. Nu väntar barnbarn nr 5! Jag har vetat det ganska länge, men nu är det officiellt, och jag är så glad! Pappan fick delta digitalt på dagens ultraljud.

Som Sofia Sievertsdotter skriver; Löven faller inte för att något tar slut utan för att något nytt börjar. 

Så nu ser vi fram emot att få följa ett nytt liv!!

 

Nu tar jag höstlovsledigt!

Tänk så mycket man hinner med när man jobbar helt ensam! Jag var så effektiv och fick massor gjort på jobbet idag. Bytte bara några ord i morse med vaktmästaren som höll på att måla om i korridoren. Tog med matlåda och kaffetermos i klassrummet för att inte få något avbrott, och efter 7 timmar hade jag hunnit med allt jag föresatt mig! Kände mig supernöjd med dagen!

Jag har t ex skrivit och kopierat upp en klassuppsättning stödfrågor till loggboksskrivandet och bifogat exempel med betygsnivåer. För det är en viktig del i bedömningen att eleverna ska dokumentera sitt praktiska arbete. Sen kan man diskutera nödvändigheten och nyttan i detta, men det är en del av läroplanens betygskriterier så bara att göra det bästa av det. 

Jag har förberett och sorterat upp vikariematerial till sex fristående lektioner årskursvis, för att vara säker på att en ev. vikarie inte ska "ställa till det" för mina elever. Detta är arbeten som även en icke textillärare fixar. 

Jag har bytt ut inspirationsmaterial på anslagstavlan och "skyltat nytt" där alla beskrivningar till detta finns i ett särskilt tidskriftsställ.

Jag har bedömt några elevarbeten och svarat på mejl och jag har städat en låda och sorterat om för att hitta saker bättre.

Och nu har jag alltså höstlovsledigt i två dagar och så helg på det. Det känns inte så dumt, även om de aktiviteter jag planerat ställts in pga coronarestriktionerna. Men jag har inga problem med att hitta på nya aktiviteter som den hemmagris jag är. Bara känslan av att vakna upp till en ledig dag i morgon bitti är njutbar!
 

Hemifrån-arbete

 Idag fick jag sålla mig till de "hemifrånarbetandes" skara. Lite intressant i studiesyfte, men inget som jag skulle vilja göra för en längre tid!

Gick upp och började rigga datorn kl 8.30. Vi skulle ha 14 klassgenomgångar på s k mitt-terminsbedömning. Jag och mina kollegor är väl mer el mindre nybörjare på Teamskonferenser och datorerna fungerade inte till hundra procent. Några hade inga ljudmickar alls, andra lät som om dom pratade i tomburkar eller stördes av knasterljud. Några hade jättebra mickar, min kollegas gäspar och snörvlingar hördes tydligt. Och när min kaffemaskin satte igång och jag inte hade stängt av micken så hade det tydligen låtit som om någon höll på att riva ner väggarna.....

Annars höll vi på till klockan 16.15 med avbrott för förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsfika. Jag passade på att göra mina ryggövningar på förmiddagen, ta en rask promenad runt Kvarnbolund på lunchen och leta fram en gammal chokladkaka och brygga en dubbel espresso på eftermiddagen. 

Fördelarna var att kunna sitta i myskläder och samtidigt som jag konfererade ha min stickning igång, dessutom tror jag vi var en smula mer effektiva än mot när vi träffas i skolan.

Men imorgon är det jag som jobbar från skolan, för praktiskt sals-arbete kan inte göras hemifrån. Och eftersom de flesta har komp att ta ut, så lär jag få jobba i min ensamhet. Det var ju också syftet idag, med tanke på de hårdare restriktionerna i Uppsala.

Ord som känns ända in i hjärtat

 En del har verkligen förmågan att sätta rätt ord på livet. Rätt ord för att beskriva speciella känslor och sinnesstämningar. Ord som känns ända in i hjärtat.

Därför blir det några rader från Sofia Sievertsdotter igen. Och en del av hennes Oktoberbrev:

Att åldras är att blomma. Det är att bära alla epoker inom sig och att stå rakryggad i nuet utan styrning utifrån andras tyckande och tänkande.

Alla högtider är tillfällen att sätta nya guldkanter på årsringarna, men också en möjlighet att skänka tankar till dem som inte får räkna nya linjer runt ögonen. Vi kan påminnas om att vi inte har all tid i världen och att livet pågår  nu.

Kommande allhelgonahelg, låt oss ta vara på tiden vi har och minnas dem som inte längre finns hos oss i livet. Låt oss omfamna den ålder vi befinner oss i och ta vara på de dagar som vecklas ut framför oss. Hjälp oss ta vara på livet.

Och jag har tagit hand om mina linjer runt ögonen idag. Var och färgade bryn och fransar och fick en superskön ögonmassage. Så mjuk och försiktig men ack så ljuvlig!

Och så har jag varit och handlat gravljus, så nu är vi redo att minnas de som bara finns kvar i våra hjärtan och tankar. 

Och jag har köpt både lammstek och rödvin så vi ska sätta guldkant på den kommande högtiden.

Och jag vet att livet pågår här och nu, och jag är tacksam att få vara med!

En smula mossig.....

Det 6-åriga barnbarnet frågade igår vad jag tittade på för barnprogram när jag var liten. Och jag rabblade glatt upp Anita och Televinken, Tant Maud och hamstern som planterade hyacintlökar, Humle och Dumle och inte minst Pellepennan och Suddagumman. Glada minnen för en 62-åring. Jag sökte på You Tube för att visa. Och blev inte direkt förvånad över att 6-åringen inte blev särskilt imponerad.......

Herregud, var det där vad jag matades med som barn..... Vill minnas att barnprogrammen var redan klockan halvfem också, men där kan jag ha fel.

Men vad är detta mot dagens high tech......6-åringen som fått mammans gamla avlagda mobil och försökte lära mig om Pockemons värld. Inte undra på att jag kände mig en smula mossig!

Men som tur är har inte film, mobil och dator helt tagit över deras värld, dom har fortfarande andra intressen också. Igår var vi t ex på Uppsala Konstmuseum och gick en konstguidning för att sen jobba i verkstaden och tillverka fantasi-träd av lera. En riktig hit!

Och idag har det sytts, varit på fotbollsträning, bakats bröd och så har vi varit i skogen och täljt barkbåtar som det sen kördes med i den gamla badbaljan i trädgården.

Så än så länge kan man hålla någorlunda jämna steg med sina barnbarn och hitta på aktiviteter som är populära. 

Men som sagt, när jag tittade på Pellepennan och Suddagumman, ja då kände jag mig allt lite mossig!