Cykelsemestern som fick ett snöpligt slut

"Göta Kanal, mitt ideal, där simmar sällan någon haj eller val......"

Ja den gamla svensktopps-låten från 1971 dök upp i mitt huvud när maken och jag trampade längs med kanalen i söndags.

Vi bilade till Norrqvarn hotell, där vi bokat rum och som blev vår utgångspunkt. Vi cyklade åt båda hållen, rejäl motvind mot Tåtorp där vi rastade med matsäck.

Sedan lättare åt andra hållet ända till Sjötorp vid Vänern. Totalt blev det 8,5 mil, och det kändes i rumpa och knän. 

Dagen efter styrde vi kosan mot Kinnekulle och hade Hällekis som utgångspunkt för cykling. Det blev "bara" 4,5 mil, men ganska tufft ändå pga nivåskillnaderna och en hel del terrängcykling. Fantastiska vyer och rolig cykling!

Vi sov över på vandrarhem i Lidköping och dagen efter blev det en paus i cyklandet för att vi skulle hälsa på hemma hos svägerskan och hennes sambo som bor i Tådene ute på västgötaslätten.

Ett spektakulärt hem med oväntad inredning och ute på gården en musei-mack och gamla bilar. Passionerade i sina samlingar av motorcyklar, elgitarrer, gamla grejor, hemska dockor och galna inredningprylar och båda maken och jag tyckte dom skulle passa perfekt till tv-programmet "Vem bor här".

På kvällen anlände vi Borås där vi installerade oss i dotterns studentrum.

Morgonen efter, när vi skulle gå och köpa frukost, upptäckte vi att någon under natten stulit den ena av våra cyklar från biltaket. Man hade tydligen försökt lyfta ner hela takräcket, vajerlåset var avklippt och sen måste man blivit avbruten och inte hunnit få med sig mer än en. Så min positiva make tyckte väl ändå att vi fick vara tacksamma för det.

Där fick alltså cyklingen ett snöpligt slut.

Vi stannade ändå över dagen och gick på abecita konstmuseum och jag fortsatte även till Gianni Versace retro-perspective-utställningen, men igår bestämde vi oss för att bila tillbaka till Uppsala.

Vi stannade ändå till för en natt i mitt Södermanländska paradis där kusin Åke bjöd på den möraste hjortsteken och trevligt umgänge.

Nu är vi tillbaka i stan, har packat upp och satt på en tvättmaskin och håller på att planera för kajakfärd. Förhoppningsvis drar vi iväg redan imorgon.

På återhörande!

Sommar-sysslor

I förrgår skrev jag om hur trist det är att "spontan-besökens" tid verkar vara förbi. Och så i går blev vi spontant hembjudna till äldste son med familj som kommit tillbaka till stan efter sin semester i Hälsingland. 

"Det blir bara något enkelt", sa sonen. Och enkelt i hans ögon är en tre-rätters med fantastiska råvaror och fina viner från beställningssortimentet....

Dom hade besökt Frägsta mejeri på sin semester och köpt med sig deras egentillverkade mozzarella och citronpasta. Jag har tittat in på hemsidan och är väldigt sugen på att säga till där någon gång. Och efter att ha ätit osten och pastan, så är suget än större!

Så här nöjda var vi bara efter förrätten!

Och tänk att vi till kvällen kommer att få ytterligare en spontanmiddag! Då bjuder dottern och pojkvännen på mat inspirerad från mellanöstern och dom har även bjudit över mellanson med familj, här hemma hos oss.

Då tänkte jag att vi kanske kan starta kvällen med att dricka cava i vår nya loungegrupp. Här satt vi och åt frukost i morse och det gick så bra så. Det känns som att vi fått ett nytt rum till huset!

Efter frukosten var vi till miljöstationen med en bil fylld med överblivet virke och gammal skit från förrådet, som jag tillslut lyckades städa färdigt.

Så nu kan vi med gott samvete åka iväg på semester igen.

Vi håller på att packa för cykelsemester och imorgon bitti bär det av med cyklarna på biltaket. Första stoppet blir vid Norrqvarn för en tur längs Göta Kanal. Sen tänkte vi  Kinnekulle och så en sväng i trakterna runt Borås.

Återkommer här när vi är tillbaka.

Vad hände med alla spontan-besök?

När jag var barn, då gick man spontant och "tittade in" hos varandra. Det behövdes ingen inbjudan. Om man gick förbi någon man kände, ja då knackade man på och fick stiga på. -Kom in, jag sätter på pannan!

Och att "sätta på pannan", det betydde att man kokade kaffe. För bryggare, det fanns inte när jag var liten. Vi hade en vissel-Johanna, en kanna som visslade när det kokade upp. Så måttade man i kok-kaffe och som fick stå och dra. Hade man bråttom, ja då drack man kaffet på fat, för att det skulle svalna snabbare.

I morse när jag vaknade skickade jag ett mess till brorsan och frågade om han och svägerskan inte ville titta in och fika på eftermiddagen. Det ville dom. 

Jag bakade vaniljbullar och drömmar, jag blandade flädersaft. Jag dukade med mammas broderade duk och svärmors tunna finkoppar, mjölk hällde jag upp i mormors gamla gräddsnipa. Jag plockade ett fång rosor och vek servetter. Kaffet blev bryggt och hällt i termos. Vi satt ute i trädgården och juli-solen sken. Vi hade väldigt trevligt!

Och det blev ju ändå ganska så spontant.

Min spontanitet var dock inte lika uppskattad av dottern.

Dom håller för fullt på med att måla huset. Ett sekelskifteshus med snickarglädje kräver sin omvårdnad. Dottern har bara 3 veckors semester och hon tyckte inte det var jättekul att behöva ägna en av de veckorna åt målning. 

Jag fick igår, på instagram, se att dotterns kusin med familj var i närheten på sin semester, varpå jag skrev; -Ska ni inte åka förbi Karin o Nicklas på vägen hem? Det tyckte kusinen var en bra idé, och tog kontakt med Karin. En familj med två barn och en hund.

Att jag saknar tiden med spontana besök, behöver ju inte betyda att dottern gör det......

Och självklart vill hon väl i så fall stå för det spontana själv.

Jag erkänner att jag var lite obetänksam där.

Men innerst inne vill jag ändå tro att dom båda tyckte det var lite kul att träffas.

Man ska vara rädd om sin familj och släkt!

Och jag vill vara en sån som alltid blir glad när någon kommer på spontanbesök. 

Jag vill säga; -Kom in, så sätter jag på pannan!

Kir Royale in the making......

Här ligger dom och suger åt sig spriten! Mina fina svarta vinbär som jag plockade idag. För nu ska jag göra Creme de Cassis, eller Svartvinbärslikör, som det heter på svenska.

Och när höstmörkret kryper närmare, då ska vi skåla i Kir Royal och minnas ljusa sommarkvällar!

För när solen  idag stod högt på himlen, inte kunde jag då gå ner och fortsätta städa källarförrådet! Nej, när jag vinkat hej då till maken -som åkte iväg på sin årliga golfresa till Dalarna- då tog jag fram byttor och gick till Svarta Vinbärsbuskarna.

Källarförrådet kan vänta.

Tack för den fristen.....

Då var då - Nu är nu

Från 1961 bjuder jag härmed på en bild.

Hade anledning att leta fram den och lägga ut på Facebook idag, i samband med min systers födelsedag.

Min syster är 12 år äldre än jag, men vi har faktiskt fått frågan vem av oss som är äldst, vid flera tillfällen. Hon är väldigt ungdomlig av sig min syster, men på det här fotot kan man faktiskt tydligt se att hon är den äldsta av oss! Och apropå ålder. Vår pappa Arne är faktiskt bara 40 år på den här bilden. Varför i all sin dagar hade han hatt, kavaj, slips och skjorta på en söndagsutflykt i skogen??

Tiderna förändras!

Jag försöker tänka så, att tiderna förändras och vi med dom, nu när jag gett mig på att städa källarförrådet.

Maken fortsätter vara produktiv och duktig och har idag byggt en "vägg" till trädäcket, och jag tänkte att jag inte ville vara sämre, så jag började röja på hyllorna i förrådet. De hyllor som nästan svämmar över. Men för att dom ska sluta göra det gäller det att jag slutar vara nostalgisk. Jag kan bara inte vända och vrida på varje pryl. Minnas hur den kom till eller i vilka sammanhang den använts. Det är bara ren och skär nostalgi. Och nostalgi skapar inga utrymmen. Då var då och nu är nu. Har en kursare som städat sina förråd enligt den där asiatiska städ-gurun, minns inte hennes namn. Men man ska tydligen titta på varje sak, säga TACK och HEJ och lämna vidare. 

Vi får väl se hur jag lyckas i morgon.

För nu tänker jag göra kväll!

Godnatt!

Blå känslor.....

Med kaffe i termos, bredda tunnbrödsmackor, bärplockare och hinkar begav vi oss ut i skogen idag maken, dottern, lilla vovven och jag. Och så mycket blåbär det fanns!! 

Maken och dottern gick lös med bärplockarna, men själv valde jag att plocka för hand. På 2 1/2 timme hade jag fått ihop 2 1/2 l dottern och maken tillsammans närmare 12 l. Efter fikat gjorde vi en sväng för att leta kantareller, men det fick vi ge upp. Lite för torrt i skogen tror vi.

Vi hörde åskan mullra på håll, det var varmt, lite kvavt men helt mygg- och flug-fritt, alldeles tyst och med skogens dofter blev det sköna timmar.

Eftermiddagen ägnades åt rensning och så gjorde jag en blåbärspaj.

Sen kom grannen och ville att vi skulle komma över och skåla med cava. Det är 25 år sedan vi flyttade in här i gränden. Dom i juni och vi 19 juli.

Det roade mig att leta upp ett foto från det året. Så här såg familjen ut då. Fotot är taget i september 1995, då yngsta dottern döptes. Kommer så väl ihåg hur irriterad jag var när bilden skulle tas. Vi hade precis avslutat allt och skulle börja röja i lokalen. Jag var trött och stressad och ville bara hem och amma och komma till ro. Och så insisterade mamma på att hon måste få ett kort på familjen. Titta så stel och grinig jag ser ut. Varför, kan man undra. Har en känsla av att jag var så "påväg" hela tiden när barnen var små. Planerandes över nästa steg utan att kunna landa i nuet. Så synd och så dumt!

Det, och det faktum att grannen, som fått ett besked om att han inte kommer att leva om fem år pga en cancerdiagnos, gör att det inte bara är blåbären som skänker mig en blå känsla i kväll.

Solen och vindarnas ö - vi ses en annan gång!

Nio år gamla bilder, sommaren 2011.

Det var den sommaren maken och äldste sonen besteg Kebnekajse medan jag och döttrarna bilade till Öland. Det var också den sommaren massakern på Utöya skedde.

Att jag gör denna tillbakablick beror på att jag idag, och en vecka framåt, skulle befunnit mig på Capellagården på Öland och startat en kurs i Akvarellmålning och broderi. Hade sett fram emot det.

Men så kom Corona. Visserligen får vi resa inom landet, men kursledarna tillhörde riskgruppen och valde att ställa in.

Maken skulle befunnit sig i Olympusbergen i Grekland och vandrat med en god vän.

Men inte sitter han och tittar på gamla resebilder från Grekland inte. Nej han har energi för sju och har dammsugit bilen invändigt,  har varit och köpt virke till trädäckets skärmvägg,  har tittat på fotbollsmatchen Sirius-Norrköping via nätet,  har beställt loungemöbler och nu är han och spelar golf.

Han är inte lika loj som jag.

Men jag tänker att någon ska vara det också. 

Själv har jag just satt in en plåt rosmarinkryddade rödbetor i ugnen. Det ska bli en rödbets- lax- och chevre-paj till middag. Lagom till dottern kommer från jobbet vid 19. Och hon är nog lagom loj ikväll! Hon ramlade innanför dörren vid halvfem-tiden i morse efter en födelsedagsfest, och så har hon jobbat sedan klockan 10.30.

Och Öland ligger ju kvar.....