torsdag 29 november 2018

Och på toppen av varje motgång är utsikten vidunderlig


Någonting nytt väntar alltid på att födas. En saga, ett avslut, en fågelunge, ett steg. Vi är gravida med vidder, ljus och svar. Himlens stjärnor skyddar, broar sträcker ut armar och på toppen av varje motgång är utsikten vidunderlig. Rädslor bär mod i sin famn. Sorg är gravid med kärlek. Varje torsdagskväll kan spricka upp i sol,  för överallt, hela tiden väntar något nytt på att födas.

Sofia Sievertsdotter på Instagram i kväll.

Inte var det direkt sol utomhus i kväll. Det var regnblandad snö, och jag höll på att göra en riktig vurpa med cykeln på hemväg från jobbet.
Men det gick bra, och jag kom hem lagom för att säga hej då till dottern som skulle iväg och träffa en kompis. Maken var på möte, så det blev lilla vovven och jag som tillbringade kvällen i köket. Det är köksvecka på jobbet, och jag bakade morotskakor, passade på att göra en äppelkaka och göra granola.
Vid nio kom alla hem och vi fikade tillsammans framför tv-programmet Strömstedts tillsammans där dom träffade skådespelarparet Marie Richardsson och Jakob Eklund, som varit tillsammans i 33 år. Maken och jag har varit tillsammans i 43 år.
Visst väcker det tankar!


No relationship is all sunshine, but two people can share one umbrella and survive the storm together.




onsdag 28 november 2018

Lycka kan vara en ny dammsugarslang!

Strax efter att vi flyttat in i radhuset så skaffade vi en centraldammsugare. Huset består av tre våningar, så vi kände att det skulle vara en smidig lösning. Maken byggde in rören finurligt och nästan osynligt i spaljén som förbinder trapporna mellan de olika våningsplanen.
Det var ca 22 år sedan och nu hade verkligen både munstycket och slangen gjort sitt. Munstycket var uppslitet i metallen och gjorde skrapmärken när man tog bort borsten, som för övrigt var sned och bara "löste ut" på en sida. Slangen gick inte att dra hur som helst, då den vek sig i skarpa veck som stoppade upp hela sugprocessen. Det har faktiskt varit en pärs att dammsuga de sista året.
Men nu har maken köpt en ny slang och ett nytt munstycke. och idag gick dammsugningen som en dans. Det var till och med nästan roligt!!
Med den påföljd att hela huset blev städat OCH adventspyntat! Lite tidigt kan tyckas, men jag har i alla fall inte tänt några stjärnor eller julstakar, det gör jag inte förrän på lördag! Jag tycker det är väldigt mysigt när huset är iordningställt till advent, det blir ombonat och hemtrevligt, och ännu bättre blir det imorgon när yngsta dottern och lilla vovven kommer hem för en långhelg!



tisdag 27 november 2018

Keep calm and prepare for christmas!

Nu har startskottet gått!
I eftermiddags kånkade jag ner två stora kartonger med jul-saker från vinden. Jag började sätta upp jul-lyktan i sovrummet, jag la fram adventsstjärnorna och jul-stakarna i respektive rum. Jag tog fram alla jul-textilier till strykbrädan. Jag köpte en enriskrans till ytterdörren, liksom hyacinter. Jag planterade amaryllis i hallfönstret. Jag köpte hem alla kryddor, inklusive saffran till helgens jul-bak.
Jag beställde årets julkort.


Och ikväll gjorde jag något jag aldrig trodde att jag skulle göra, eftersom jag inte ens visste att det fanns.
Men det berättar jag om på lördag!


måndag 26 november 2018

Göra en groda och veckans peptalk


Den här lilla grodan, sittandes i yogaställning mellan ljuslyktorna, framför fondtapeten med skog, mötte jag i lördags, när döttrarna och jag deltog i ett meditationspass på Arken Spa.
Notera hur den håller sina händer; tumme och pekfinger möts, formande en cirkel, resterande fingrar hålls utsträckta med handflatan riktad uppåt. Det kallas för Guyana Mudra och sägs hjälpa oss med koncentration och kreativitet och det symboliserar visdom.

Och lite vis kände jag mig idag på mentorstiden. Eleverna skulle svara på några frågor om arbetsbelastning, känsla av trygghet och sociala sammanhang, genom att skriva svar på ett papper. Några gjorde det på två minuter, medan andra behövde 20 minuter.
Just nu är det många som känner sig överhopade med arbeten och tycker att "skolan suger" och att lärare är barnplågare som ger så mycket läxor och har så många prov.

Jag avslutade lektionen med att läsa följande;

Sluta gräma dig
I lördags kom min föreläsningsshow Omstart till Östersund. Det gick jättebra, bortsett från att jag vid ett tillfälle i showen råkade säga fel namn på en person jag berättade om. Det ledde till att historien inte riktigt gick ihop, och detta upptäckte jag först efteråt när jag fick det påpekat. Jag märkte det inte själv just då när jag sa det på scen.

Jag grämde mig över det här ett tag, ända tills jag började tänka på allt som faktiskt blev rätt. Med tanke på att jag pratade nästan oavbrutet i 90 minuter och lyckades komma ihåg allt jag ville säga utan att titta på några papper, så fanns det ganska mycket att glädjas åt efteråt. Ett fel, två hundra saker som gick rätt. 

Det gäller att vara försiktig med att gräma sig. Om du tänker dig två vågskålar, där de 200 sakerna som gick bra ligger i ena, och det där misstaget i den andra, så är det inte så enkelt som att säga att vågskålen med två hundra rätt i väger tyngre. 

Ett fel kan väga lika mycket som två hundra rätt.

Hur kommer det sig? Jo, för varje gång du tänker på den där missen så blir det som att det har hänt en gång till. Och tänker du på det två hundra gånger så väger det lika mycket som de två hundra sakerna du gjorde bra som du inte tänker på.

Det är därför det är så viktigt att lägga fokus på rätt saker. Jag kommer inte att säga fel namn på just det där stället fler gånger, den saken är klar, men när man väl har lärt sig av sitt misstag, så gäller det att ställa om siktet emot allt som faktiskt gått bra. Annars riskerar ett fel att väga lika tungt som två hundra rätt.

Texten kommer från Olof Röhlanders "Veckans Peptalk", Din termos i gryningen. Han är mental tränare, författare och inspiratör och jag har under flera år prenumererat på hans "måndagsbrev".
Vi fick en bra diskussion i klassen, det kändes som att dom förstod vad jag pratade om, och jag hoppas att åtminstone några fick sig en tankeställare som kanske kan få dom att ändra tankebanor.

Man får börja i det lilla och med varsamhet, när man har med tonåringar att göra. Provade för några år sedan att köra ett yogapass på en mentorstid. Vi skulle alla sitta som den lilla grodan på bilden, i Guyana Mudra.  Det slutade dock med gemensamt asgarv, och fick inte den inverkan som jag hoppats. Så där "gjorde jag en riktig groda".....

söndag 25 november 2018

Tacksam



I morse startade vi upp dagen i en 70-gradig Kanel-bastu med fönster ut mot vattnet, därefter dopp i is-pool och sedan låg vi i varma källor och såg solen stiga i horisonten.


Jag har tillbringat en fantastisk helg tillsammans med döttrarna. Vi har firat födelsedagar- både äldsta dotterns som fyllde i lördags och så var det återigen dags för mig att bli firad, eftersom spa-vistelsen var en present från "svärsonen". Det tar aldrig slut, detta firande!! (Men jag klagar verkligen inte!)


Och solen sken och luften var så där krispigt klar med någon minusgrad.

Det är alltid sorgligt att resa ifrån. Innerliga farväl-kramar vid tågstationen, när äldsta dottern släppte av oss för att sedan bila tillbaka till Eriksberg, yngsta dottern tog bussen till Borås och jag satte mig på tåget till Uppsala.

Men jag är så tacksam för helgen!




torsdag 22 november 2018

Lite ledsen och lite glad

Att ångra tjänar ingenting till. Ändå är det en sak jag verkligen ångrar..
Precis på dagen idag, för elva år sedan, så dog min pappa. Jag hann aldrig upp till sjukhuset. Jag satt hos frisören, och skulle åkt upp efteråt, men jag hann inte.
Hade varit uppe någon dag innan och då sett honom i ett riktigt dåligt tillstånd. Förvirrad, halvnaken, sittandes i en rullstol på väg ut i korridoren. Han verkade inte känna igen mig och jag fick hämta sjukhuspersonal att hjälpa honom tillbaka till sängen. Det tyckte han inte alls om och han kämpade emot-han var så stark-så tre vårdare fick ta i. Jag satt bredvid och grät, och när han äntligen var i säng höll jag och smekte hans hand, och han somnade. Det är mitt sista minne av pappa.
Och det jag ångrar, är att jag inte åkte upp och tog farväl av honom när han var iordninggjord och hade fått frid. Men jag tordes inte då. Jag kan idag inte förstå vad jag var rädd för.
Det gör mig lite ledsen att tänka på.

Något trevligare att tänka på är att jag imorgon efter jobbet, ska ta tåget ner till Göteborg. Ska fira äldsta dottern som fyller år på lördag.

Och något annat som får mig att le, är den här bilden som jag hittade igår, när jag letade kiltbilder.


Enda kruxet är att vi i år bestämt att inte ha några julklappar till oss vuxna.
Men jag undrar om jag kan övertala maken att klä sig i kilt......

onsdag 21 november 2018

Kilt-snack

En av mina elever håller på att sy en kilt. Vi hittade ett gammalt rutigt tyg i blandmaterial bland gömmorna och har måttat ut, sytt veck och pressat. Förra lektionen sa han att han måste ha en väska också, så i går var jag tvungen att gå ut och kika på hur en dylik väska ser ut.
Och vilka bilder jag fann! Kilt är riktigt, riktigt snyggt! Och sexigt! Kolla här:


Bilderna jag visade eleven var dock betydligt mer propra och traditionsenliga......
Idag hann han bara med att sprätta upp de nersydda och pressade veckan, men nästa vecka ska han få göra spännremmar i skinn och börja på väskan.

Nu ikväll var jag med några kollegor på AW på 7 flaskor och fick mer kunskap, från en kollega som är gift och har barn med en skotte. Väskan har man eftersom själva kilten inte har några fickor. Ibland är den påkostat utsmyckad med silverspännen.  I knästrumpan ska man ha en liten kniv instucken. Till en "riktig" kilt går det åt 7 m tyg. Men huruvida man har kalsonger eller inte under, kunde hon inte svara på.
Enligt nedanstående bild så är svaret givet.....