Torsdagstradition

Vaknade upp till en alldeles ledig torsdag, och det kändes så skönt.
Jag satte en fläsklägg på kokning, bytte vatten på ärtorna som jag lagt i blöt i går kväll och kröp upp i soffan med min stickning och lyssnade på pod. Vid halvelva cyklade jag till ett Core-pass. På hemväg därifrån stannade jag till och hämtade ut mitt bokpaket från Adlibris. Det blev rena jul-afton, för i brevlådan hemma, låg också en beställd bok. Till kaffe och bulle bläddrade jag och strö-läste i Sofia Sievertsdotters böcker. Där är orden vägda på guldvåg och berör ända in i själen. Två av böckerna ska jag spara till det nya året, men Strimmor av ljus och Tillitens väg får jag börja läsa redan nu.
Därefter satte jag de gula ärtorna på kokning, tillverkade födelsedagskort och tappade så småningom upp ett varmbad.

Det blev alltså traditionsenlig torsdagsmiddag idag;
Ärtsoppa med varm punch och därefter pannkakor med sylt och grädde.

Läste att traditionen med varm punch kom till vid 1700-talets officersmässar. Punchen ansågs lindra väderspänningar......

 Det återstår väl att se hur det blir med den saken!

Och nu tänker jag ta helg-ledigt.

Trevlig All-helgonahelg!

I´m a thinker, not a talker

Jag stod på systembolaget och valde rödvin. Ville ha ett fylligt men inte så strävt. Skulle precis till att fråga en expedit, när en äldre herre hann före mig. Jag hörde faktiskt inte hans fråga, men innan expediten hann svara, så höll kunden en lång utläggning om hur han i somras ramlat baklänges nedför en källartrappa, spräckt ett revben och fått en spricka i höften, så han hade legat på sjukhus länge, men som tur var hade han inte punkterat lungan, och det var ju inte första gången han ramlat..., och så där höll han på. Länge.
Jag letade upp ett passande vin själv och sedan gick jag till en annan expedit för att få hjälp att hitta ett mousserande vin jag sett recensioner på i en tidning.
Men jag har inte riktigt kunnat släppa den där mannen i mina tankar.
Han sökte inte så mycket hjälp med att hitta ett vin, men med att hitta någon som lyssnade på honom, gav honom uppmärksamhet.
Kom att tänka på min mamma, hon arbeta extra som växeltelefonist på Televerket. Ofta när hon arbetat på nätterna berättade hon om människor som ringt upp, inte för att få ett telefonnummer, men för att få en människa att prata med.

Så många som känner sig ensamma och vill ha någon att prata med. Eller vill dom bara ha någon som lyssnar?

          Själv är jag mer av en tänkare än en talare. I en kajak, ute på vattnet tänker man riktigt bra!

Men jag tänker också riktigt bra här i min soffhörna,
Sofia Sievertsdotter skrev på Instagram idag;

Vi lämnar oktober bakom oss. Kommande månader förbereder oss för vår och blomning. Det arbete som görs i dunkel blir synligt när solen tittar fram igen. Hur vill vi använda årets sista två månader? Hur kan vi skapa ljus i mörker? Vad saknar vi och vad längtar vi till? Hur vill vi känna oss när detta år övergår i nästa? Gör oss varsamma med vår tid och hjälp oss att se hur mörker främjar ljus. Låt oss arbeta i tystnad för vårens blomning.

Sånt funderar och tänker jag på i detta nu.

Inre glöd och yttre lyskraft

Den här kvinnan -Cecilia Gustafsson- driver ett företag som heter Holistic Training. Jag stötte på henne på en träningsresa för två år sedan. Tyckte mycket om hennes träningsformer Yin-yoga och Soma Move.
Jag tycker om hennes koncept och hennes tankar om träning;

"Det har varit min avsikt att inspirera till en kombination av det mjuka och det starka, det vitala i en vältränad kropp och det behagliga i avspändhet och i ett förfinat medvetande. Jag tror också på den mångspråkiga kroppen och att vi alla mår bra av att undersöka och utveckla elementen och rörelse-kvalitéerna Kraft Rytm Grace och Stillhet.
Jag önskar att du ska känna dig påfylld av mitt arbete på något sätt. Av kunskap, inspiration eller igenkänning. Att det kan vara något som hjälper dig till rekreation - dvs blåser liv i din kropp och själ. Till sist är mitt arbete en del av min önskan att se färre övergivna kroppar och istället fler levande och vitala, där någon bor. Kroppar som bär sig med stolthet, mognad och rytm, avspänt och harmoniskt. Där något lyser igenom."

Jag har nyss skickat en förfrågan på hennes web-baserade program med olika träningsformer, meditation, tips och råd.
Nog för att jag redan tränar, inte varje dag i veckan, som för några år sedan, och simningen som jag föresatt mig komma igång med i höst har inte blivit av. I kväll var jag på ett spinningpass och sen hoppade jag på ett gympapass och jag har gått på Friskis & Svettis i 34-35 år och tycker det är ok, men jag tycker samtidigt det vore spännande att prova något nytt.
Vi får se vart detta leder, kanske till Holistic Training´s motto

Inre glöd och yttre lyskraft

Ibland behöver man en spark!!

Ibland behöver man en spark! Själsligen. Av sig själv eller någon annan!

Idag skulle alla lärare ha studiedag på Fyrishov. Det hade varit minusgrader under natten och jag visste att cykelväxlarna skulle vara frusna och att vägbanorna var isiga. Jag visste att på eftermiddagen var jag tvungen att hinna till skolan för över 50 stycken bedömningar som måste bli klara idag. Men jag gick igång på att jag skulle hinna träna på lunchen. For runt och packade träningskläder och duschgrejer, med den påföljden att jag började bli sen. Visste att jag måste ha gott om tid att cykla med tanke på halkan. Visste att det skulle bli stressigt att hinna med alla omdömen om jag prioriterade träningen, och dessutom skulle jag inte hinna få någon lunch.
Då sparkade jag till mig själv! Vad tusan höll jag på med?

Jag skippade träningsgrejerna, hoppade på cykeln och kom faktiskt precis lagom i tid till föreläsningen. 928 lärare samlade under samma tak. Två bra föreläsare;
om bedömning med Christian Lundahl och om sociala medier med Emanuel Karlsten.
Faktiskt riktigt bra, båda två. Och allt det praktiska med fika fungerade smidigt trots så mycket folk. Roligt att få vara nöjd efter en studiedag. Den fortsatte med olika seminarier på Tiundaskolan, men jag behövde som sagt bli klar med bedömningarna på min egen skola så jag fortsatte eftermiddagen där.

Så blev det den vanliga veckomat-inköpsrundan och hem och laga middag.
När vi precis ätit klart och satt kvar vid matbordet och pratade, ringde äldste sonen.
Det var då jag fick en ny spark. Den här gången av maken.
Till saken hör att vår äldste son är otroligt engagerad i många olika saker, och jag tycker att han ganska ofta åsidosätter höggravid fru och 3-årig son. Idag i telefonen berättade sonen att han börjat på en fortsättningskurs i vinprovning, via föreningen Munskänkarna. Utan att tänka sa jag; Tycker du att du har tid med det?

Direkt när jag sagt det började maken tok-harkla sig från matbordet.
Efter samtalet fick jag en uppläxning i hur jag betedde mig. Var det inte precis dylika kommentarer jag själv beklagat mig för och undanbett mig från min egen mamma?!
Och visst hade han rätt. Det där tyckandet som hon kom med, när jag berättade om saker jag gjort eller skulle göra, som jag inte alls behövde eller ville höra. Ett tyckande som inte tjänade något som helst syfte, mer än att sätta en tagg till dåligt samvete i mig.
Nu upprepade jag precis samma beteende till vår son. Fy mig!

Så jag behövde sparken, skulle såklart behövt den innan jag vräkte ur mig den onödiga kommentaren.
Men jag försöker tänka på den till nästa gång.
Tänka på att tänka innan jag öppnar munnen!

Och nu ska jag sluta tänka helt och hållet och sparka mig själv i säng.
Godnatt!

Snowflakes are kisses from heaven!

Vi gick tillbaka till vintertid, och vinter fick vi! Ett tunt vitt pudertäcke låg över hela stan efter natten.
Jag fick en flashback till barndomskänslan. När man såg den första snön och bara ville ut och leka!
Lekte gjorde jag inte, men jag cyklade genom stan för att ta mig till tåget, och det kändes som om jag var den enda vakna människan i hela världen. Det var tyst, tomt och så vackert. Gamla kyrkogården, Carolinaparken, Slottsbacken. Det vita vackert upplyst av en blek morgonsol, bara något enstaka cykelspår före mig, men inte en människa i sikte, bara en taxibil. Vinden bitande kall mot kinderna, men jag tänkte att jag nästan aldrig älskat stan så mycket. Tom och nästan tyst, vit och vacker.

Målet med min tågresa var Älvsjömässan och Sy-festivalen. Kreativitet och inspiration i mängd! Så mycket man vill göra, men så lite tid man har. Jag traskade runt i fyra timmar och kom hem med några påsar med arbete och massor av idéer!

Nu har vi ätit köttgryta och sugit upp den mustiga såsen med nybakat bröd. Jag känner av den där timmen och skulle mycket väl kunna stupa i säng, men nu ska vi sätta oss för att titta på ett avsnitt av serien Springfloden.

Så här såg det ut vid minneslunden i eftermiddags. Maken och jag promenerade till kyrkogården och tände ljus för våra nära och kära i eftermiddags.

Nu tackar jag denna fina helg och inväntar en ny vecka!

En dag med utdelning

Aningen berusad, proppmätt och riktigt tacksam, är min känsla så här på lördagkvällen!

Just hemkommen från en försenad födelsedagsuppvaktning i form av en 7-rätters avsmakningsmeny på Dryck och Mat tillsammans med bror Leif, hans hustru och min käre make. Min syster skulle också varit med, men dessvärre låg hon hemma i ryggskott. Orörlig och sorgsen.

På hennes egen begäran, plågade jag henne med bilder på varje rätt med kommentarer därtill.

För gott var det!!

Jag började denna dag med matlagning också. Skar upp en högrev i bitar. brynte och efterkokade tillsammans med chili och tomat.

Konstaterade, när jag skar, att bindväven var extremt seg och svårgenomtränglig. Tänkte då på kursen jag gick på Masersgården, för några år sedan. Hur vi tränade just bindväven, för att få den stabil och mjuk. Den här kossan, måste tränat hårt!!

Köttet jag skar fick sedan stå och puttra i tomatsås ett par timmar, medan maken och jag åkte till miljöstationen med skräp, till Ikea för att köpa glasburkar och ljus, till Granngården för att köpa fågelfrön samt till Vålamagasinet för att köpa en skinnstol till hallen.

Så dagen har gett utdelning med besked!

Nu ska här borstas tänder och krypas till sängs, för i morgon klockan 9 ska jag ta tåget till Stockholm.

Det är Fredag!!

Så här såg det ut i slöjdsalen kl 16.20!
Eftersom årskurs nio denna vecka hade prao, så slutade dagens lektionstid för mig kl 10.35.  Eleverna i klass 8 c stannade dock kvar till kl 11.15 och kl 11.00 kom min lärarstudent som haft pågående projekt "Hemliga bilden". Hon har presenterat ett projekt där eleverna ska tolka en liten del av en stor bild. Kriteriet var att använda sig av minst 2 olika textila tekniker och efterlikna bilden så mycket som möjligt. Delen av bilden var en del av ett fotografi av en del av skolan. Det hela ska sedan monteras upp till ett konstverk. Idag skulle vi prata bedömning. Vilket vi gjorde i drygt 5 timmar!

Men nu är lokalerna till skolan stängde. Eleverna har gett sig av på ett efterlängtat höstlov. Vi lärare får jobba på tre dagar med diverse olika arbetsuppgifter. Bl a ska jag sitta och skriva in 58 bedömningar......
Men innan dess  tar vi Helg!