Rosenträ, bergamott och lavendel

Rosenträ-stärkande och stabiliserande

Bergamott-lindrar utmattning och oro

Lavendel-gör det lättare att hitta harmoni

Med den här blandningen av oljor masserad över hela min kropp ska jag möta helgen!

Jag har varit på aromaterapi och heeling. Jag är insmord från topp till tå, mina meridianer är tänjda och balanserade och jag har fått heeling.

Meridianen som ska öka energin, var väldigt låg och hon fick trycka länge innan något lossnade. Vid heelingen såg hon framför sig en mask, typ syrgasmask framför mitt ansikte.

Hur jag ska tolka det lämnade hon åt mig att fundera på.

"Hon" är socionom, aromaterapeut, shiatsuterapeut, reikimaster och healer. Hon kan akupunktur och hon arbetar med änglamöten.

Jag kom i kontakt med henne när hon var på min arbetsplats och vi fick massage en gång i månaden som ett friskvårdsprojekt under ett halvårs tid. 

Har gått hos henne på massage flera gånger, men nu var det ett tag sedan. Men jag kände att kanske är det här precis vad min kropp behöver just nu! Det gäller att greppa alla halmstrån!

Och med det sagt avslutar jag denna fredagkväll och återkommer på söndag!

Trevlig helg!!

May I shine ever so bright!

Landskapet var magiskt vackert, när jag cyklade hem från jobbet kl 17 ikväll! I väst var solen på väg ner och skogens svarta kontur framträdde tydligt mot den rosa-röda himlen med guldstänk i. Mitt emot, i öst, hängde fullmånen som ett silverklot mot den kalla, blå vinterhimlen. Som det vackraste konstverk!
Och apropå konstverk! Ikväll bestämde min syster och jag att vi ska åka till Nyköping i helgen och gå på vernissage.

Min favoritkonstnär har utställning på Galleri Sjöhästen. Hon är bördig från Dalarna, men bor och verkar i Spanien, så det gäller att passa på att titta på hennes alster när hon är i närheten. Har köpt fler tavlor av henne, både till mig själv och som dop- och studentpresenter. Nu har hon börjat göra brons-skulpturer som är så fina, och jag är så sugen på att äga en. Titta är i alla fall gratis.....


Fullmånen sägs ha helande egenskaper. Kanske är det nu det vänder, och jag får min hälsa och energi tillbaka!!

May I shine ever so bright!

De "stora beslutens" tid är förbi

Idag ringde jag och pratade med äldsta dottern. Pojkvännen, hon och hunden bilade från Grycksbo tillbaka till Göteborg idag. Hon berättade att dom varit runt och kikat på hus i Falun och blivit helt förälskade i en gammal Bergsmansgård med anor tillbaks till 1300-talet, som är till salu. Dom hade planerat och drömt om hur huset skulle bli deras, han skulle starta möbelsnickeri och hon skulle sköta marknads- och bokföring.
Jag gick ut och kikade på annonsen och blev helt såld jag med! Ett vackert boningshus från 1858, smakfullt renoverat. Vackra golv, fantastiska rum, köket var stort och fyrkantigt och nyrenoverat, en fin braskamin, ljuvlig hall med en vacker trapp upp på övervåningen. Små, söta sovrum med snedtak. En jättetomt på 17 000 kvadratmeter. Smedja, dubbelgarage, bagarstuga med intakt bakugn, drängstuga, bastu med relaxavdelning, uppvärmd utepool. Vilket drömställe! Ligger väl dock lite olägligt i tiden för deras del. Hon har ett drygt år kvar på utbildningen. Men så spännande att leta alternativ i livet, dom är i rätt fas för det, och det kan bli precis hur som helst.

Kom att tänka tillbaka på när jag och maken (fast då var han bara pojkvän) i slutet av 70-talet planerade för att ta över min mormor och morfars gård på landet utanför Nyköping. Vi skulle skaffa får och odla grönsaker och rotfrukter. Det var "gröna-vågen-tider". Vi var otroligt seriösa med planerna. Dock blev det bråk vid bodelningen, så planerna gick om intet. Ibland har jag undrat över vilken vändning livet skulle tagit om vi fått som vi velat då.

Nu är det väl så att dom "stora besluten" och förändringarna i livet är över för vår del. Vi blir på dom arbeten vi har, och förmodligen blir vi kvar i radhuset också. Och jag är på inga sätt missnöjd med min tillvaro, men när jag tänker på det så känns det lite sorgligt att den fasen i livet är förbi!

Nu blir besluten mer av typen; - Ska jag baka småkakor till kvällsfikat eller inte?!

Och ja, det blev kakor ikväll!!

Trött tisdag!

Så extremt trött. Jag har jobbat och det har gått bra, jag har varit ute med hund i kylan och jag har lagat middag och tagit ett bad. Men huvudet var liksom utanför kroppen. Jag har frusit och haft huvudvärk och jag kände mig orolig för att influensan skulle göra ett återbesök.

Sen kom maken hem och hostade och klagade på halsont, trött efter 12 timmars arbetsdag.

Sen kom dottern hem, trött av sin värkande, stukade fot och av mens, mag- och hals-ont.

Så fokus flyttades bort lite från mig själv, men man kan väl inte direkt säga att stämningen var på topp här i huset i kväll.

Törs man tro att alla mår lite bättre imorgon.....??

Vitt

Så vitt är landskapet!

En färg som symboliserar oskuld, renhet, ärlighet, professionalism och fred.

Det har tok-snöat hela dagen. När jag cyklade hem från jobbet var snöfallet som en tjock vägg, det var svårt att se vägen framför sig, och slirigt att cykla. Plogbilarna hann inte med och dessutom blåste nordliga vindar, så på gärdet låg kompakta snödrivor som gjorde det svårt att ta sig fram..
Jag skottade två gånger på eftermiddagen och maken skottade när han kom hem nu ikväll. Promenaden med lilla vovven gick snabbt, hon ville inte gärna plöja fram i drivorna eftersom hela kroppen försvann och bara svanstippen stack upp, som ett litet viftande cyklop som visade var hon var.
Det är vintervackert ute och jag tänker att snart kan jag nog ta fram mina längdskidor!

Vit dag (i bemärkelsen alkoholfri) blev det inte. Efter all skottning så tyckte jag att jag var värd ett glas vitt vin i samband med matlagningen. Jag har -tack och lov- fått tillbaka min aptit. Idag blev det morots- och halloumibiffar med hummus, rostad potatis, råkost, grönsallad, mango chutney-sås och nybakat bröd.

Nu ser jag fram emot sängen, jag känner mig som en sömntuta. Det finns förresten en blomma som heter Vit Sömntuta.....

Den kanske man skulle ta och plantera i trädgården till sommaren. Vitt är vackert även då!

Ett dygn med barn-barn!

Helgen är slut. Sportlovsledigheten är slut. Känns nästan främmande att jobba imorgon, har ju varit borta i 2 1/2 vecka på grund av influensan. En halv semester, sa maken vid middagen!

I lördags-morse skjutsade maken äldsta dottern och hennes bulldogg Frasse upp till Falun, där hon skulle på familjehelg hos pojkvännens föräldrar. Maken passade på att åka långfärdsskridskor på sjön Runn. Själv gick jag på ett yogapass och sen väntade jag in barnbarnen, som vi lovat passa över natten.
Och det blev ett intensivt dygn!
Förutom att yngsta dottern stukade foten på badminton och att lilla vovven blev magsjuk och spydde hela lördagen så hinner man med otroligt mycket aktiviteter när man har två små barn i huset!
Vi har åkt pulka, lekt i snön och gungat. Vi har läst böcker, byggt duplo, lekt med bilar och ritat. Vi har bakat med play doh-deg, lagt pussel, lekt kurragömma och tittat på barn-tv. Vi har spelat massor av olika spel, gräddat plättar, grillat korv, fikat och badat.
Så min obefintliga energistatus fick sig en "omruskning", det blev till att skärpa sig. Inte känna efter utan bara leka på och boosta sig med barnbarns-kärlek. För den är verkligen stark och ljuvlig!

Men ljuvligt ska det också bli att krypa till sängs och slippa gå upp och kissa barn mitt i natten, slippa att plötsligt få en fot rakt i ansiktet, eller ligga och lyssna på hostande barn. Bara sova!

Godnatt!

Kanske vaknar jag som en ny människa imorgon?!!

Dottern bjöd till pannkaksfrukost i morse och därefter klädde vi på oss och gick en långpromenad med hundarna. Jag tog med ett gravljus och så stannade vi till vid minneslunden och tände ljus för min pappa Arne, som skulle fyllt 97 år den 7 februari. Samma dag som jag blev sjuk, så då blev inget ljus tänt.
Det blåste en isande kall vind och jag fick tända om den lilla lågan tre gånger innan den tog sig.  Stod där en stund och funderade på vad min pappa skulle tyckt om hundarna. Hörde hans skratt och såg hans ansikte framför mig.
Känner mig lite skör just nu och då blir jag lite extra sentimental.
Det är som att energin inte riktigt vill komma tillbaka.
På eftermiddagen cyklade jag fram och tillbaka till biblioteket för att låna hem barnböcker inför helgens barnpassning. När jag kom hem var jag alldeles slut och tillbringade resten av eftermiddagen sittandes i fåtöljen med sovande hundar i knät. Det var ju i och för sig väldigt mysigt, men jag tycker ändå inte om att jag inte känner igen mig själv.
Men jag brygger mig väl en kanna te och kryper ner i tv-soffan hos dom andra. Kanske vaknar jag som en ny människa imorgon?