I ett hus vid skogens slut.....

När våra grannar flyttade slutade fåglarna komma till trädgården. Inte så konstigt kanske, med tanke på att det stora fågelhuset som stod längst ned på tomten fick följa med flyttlasset. 

Från början av oktober till någon gång in i april, fylldes huset med fågelfrön av olika slag. Mycket solrosfrön, för det växte alltid upp massor av vildsådda solrosor i trädgårdarna runtomkring när sommaren började närma sig sitt slut.

Jag har hela hösten funderat på vad de stackars fåglarna nu ska ta sig till! Flyger dom runt och letar efter huset, för visst måste dom minnas att det stått ett där? Det säjs ju att fåglar återkommer till samma ställe, år efter år!  

I torsdags gjorde jag slag i saken och inhandlade ett nytt fågelhus. Idag tog jag spettet och slog ner det i marken, mellan våra vinbärsbuskar i trädgården.

Nu återstår att se om det blir godkänt!

Innan jag slog ner fågelhuset, hade jag värmt upp på gymmet! Idag hade jag nämligen bokat gyminstruktion. Har bestämt mig för att ta itu med att träna de kroppsdelar som inte består av ryggvärk! Hitta några muskler, som är på utdöende, på andra ställen i kroppen och försöka träna upp dom! 

En hel timme gick jag runt med en kille, ungefär i samma ålder som mina söner, och fick tips och råd om vilka maskiner som tränade ben, axlar, triceps, biceps, lattissimus och mage. Därefter gick jag runt och gjorde hela programmet, som jag fr om nu ska göra två gånger i veckan. Jäklar vad det brände i kroppsdelarna när jag körde 15 x 2 på samtliga maskiner. Jag tittade mig i speglarna och försökte se;

den här bilden!!

Blossom är verkligen en förebild. Kolla in hennes vältränade kropp. Hela hon utstrålar sundhet och hälsa. Faktum är att hon är bara fyra år yngre än mig, så det är inte en utopi!!

Vänta bara, det kommer en bild av mitt nya jag snart!!

Får se om jag säger samma sak i morgonbitti, när träningsvärken ger sig till känna.....

Ensam hemma

Huset är städat, själv är jag nybadad. Det är alldeles tyst, bara vovven och jag hemma. Maken är på tandläkarstämman sedan igår morse. Dottern är ute och roar sig.
Innan hon gick sa hon att hon inte tycker om att jag är ensam hemma en fredagkväll. Men jag har ju Mayli, sa jag och jag försäkrade att det var helt ok. Jag är bara glad att hon faktiskt går ut och roar sig ibland. I hennes ålder var jag mycket oftare ute än vad hon är.
Faktum är att jag tycker det kan vara skönt att få rå mig själv. Jag kan hasa omkring i mjukisoverall och sätta mig i källaren och sy utan att någon tycker att jag är osocial och tråkig. Fast ikväll har jag suttit med ryggen mot min sköna massagekudde och stickat, och det tänker jag fortsätta med framför en långfilm strax. Ska bara brygga mig en kanna te först.
Egentligen ÄR jag osocial ikväll. Tanken var att några jobbarkompisar skulle gå på musikpuben Hijazz och lyssna på "Börje Tull" ikväll. Det är ett band där bl a två kollegor är med och spelar och sjunger.  Hade säkert varit trevligt att sitta tillsammans med en öl.
Men mörkret, regnet och tröttheten efter arbetsveckan gör att jag valde en hemmakväll istället.
Tack och lov att det är helg!!

Kransbindarkväll

Ikväll har jag varit och bundit kransar till advent. Medlemskväll på Blomsterlandet här i stan och man kunde välja och vraka bland buxbom, tuja, olika sorters grankvistar och mossa. Färdiga halmstommar och massor av pynt och band fanns att köpa. Väldigt bekvämt att få allt framdukat och bara att sätta igång. Inte behövde man städa efter sig heller.
Jag kom hem med tre fina kransar. En till mig själv och så varsin till "svärdöttrarna".
I år ska jag satsa på "projekt JUL" med besked!!

Living the dream

Den rubriken hade min dotter på sin reseblogg, just idag! Hon har det ljuvligt på resande fot i Thailand. En hel månad har hon och kompisen varit ute redan. Vackra bilder på sandstränder, turkosblått vatten och en och annan palm.
Just idag hade jag gärna varit på den stranden. Suttit och plaskat med tårna i vattnet.
Istället tillbringade jag eftermiddagen på ett personalmöte med två timmars information om det nya datasystemet på skolan och därefter en timmes information om kommande händelser i skolans värld.
Inte direkt "living my dream".....
Lite extra besviken var jag eftersom jag skulle varit på ett möte om en programserie som ska spelas in med slöjd/sömnad som tema. Har möjlighet att delta i en referensgrupp inför denna programserie, men eftersom jag fick klartecken för sent ifrån min rektor, om att få åka, så blev dagens möte redan fulltecknat.
Efter jobbet deltog jag i ett corepass och därifrån åkte jag direkt till syjuntan.
Förutom att handarbeta och fika hinner vi plöja igenom så vitt skilda samtalsämnen som t ex
tiggare, nobelpristagare i litteratur, brottslingar, tv-serier, krukväxter, oro över vuxna barn och olika allergier.
Och nu ska jag "sleep and dream",
Kanske om hur jag sitter och plaskar med tårna i turkosblått vatten.....

I den här stunden skapar du din egen värld!

Sagt idag av Kay Pollak.
Jag vann två biljetter till hans föreläsning idag, så jag tog med min syster. Vi satt och lyssnade och fick små uppgifter att prata om, i tre timmar på eftermiddagen.
Jag tycker om att lyssna på och läsa om den här typen av personlig utveckling. Att tvingas tänka till kring sitt eget liv, fördjupa kunskapen om varför jag tänker som jag gör och hur jag kan utvecklas till det bästa.
Kay Pollak har jag läst tidigare, och sett hans filmer, men aldrig hört.
Mycket av det han sa, kände jag igen från boken. Mycket är självklarheter, men tål att höras igen och igen.
Framförallt gäller det att ha dessa klokheter med sig i vardagen och livet och ständigt träna på dom!

Här kommer ett axplock av bra citat från föreläsningen;

 - Varje val jag gör visar hur jag värderar mig själv!

 - I varje möte med en annan människa finns det en möjlighet att lära sig något om sig själv.

 - I varje tanke som dyker upp i mötet finns det ett meddelande till mig om mig själv.

 - Det finns ingen annan människa som kan såra mig utan mitt eget medgivande.

 - Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser.

 - Jag måste vänja mig vid att bejaka min egen storhet

Och avslutningsvis läste han en fantastisk dikt, skriven av en persisk poet på 1200-talet

You were born with potential
You were born with goodness and trust
You were born with ideals and dreams
You were born with wings
You are not meant for crawling, so don´t
You have wings
Learn to use them and fly

Boosta med D-vitamin

När vi vände almanacksblad till november så öppnade jag min burk med d-vitamin som jag inhandlat. En kapsel varje morgon i samband med frukost. Brukar ta det som tillskott under den mörka årstiden.
Kostdoktorn.se skriver om alla fördelar;
-det stärker skelettet
-det ger längre liv
-det ger ett viktigt cancerskydd
-man blir piggare och gladare, det minskar risken för vår- och höstdepressioner
-det ger bättre kolesterolfördelning
-det ger bättre immunförsvar
-det lindrar fibromyalgiliknande symtom

Kan man vara ute en halvtimme till en timme om dagen medan det är ljust så får man i sig en del, men eftersom det är kyligt ute så är man ju ganska påklädd.
Jag fortsätter med mitt kosttillskott och tänker på hur bra det gör mig!!

Fars dag

Om 12 dagar är det 6 år sedan pappa Arne dog! Jag saknar honom! Letar bilder på honom och vill minnas! 

Jag ångrar bittert en sak, och det var att jag inte besökte honom då han somnat in.

Sista gången jag såg honom satt han i bara skjortan, halvt nedsjunken i en rullstol, halvvägs ut i korridoren på Akademiska sjukhuset. Hans annars så prydligt vattenkammade hår stod rätt ut, han var orakad och blicken ängsligt förvirrad. Han förstod nog inte vem jag var. Jag fick kalla på personal som kom för att lägga honom i sjukhussängen. Han blev arg och gjorde motstånd. Han var oerhört stark och personalen fick kämpa. Det gjorde så ont i mig, jag grät. Sen satt jag vid hans sida och höll hans hand till han somnade.

Tre, fyra dagar senare satt jag hos frisören och när jag var färdig skulle jag upp till pappa igen. Precis då ringde telefonen och jag fick reda på att han var död. Jag hann aldrig träffa honom igen. Det sista jag minns av honom var den där bilden, förvirrad, halvnaken i rullstolen. Inte helt olikt bilden av Gustav Fröding i vit skjorta, sittandes i en säng på mentalsjukhuset.

När pappa sedan var iordninggjord avböjde jag att komma till honom. Jag ville minnas honom som levande.

Tyvärr, sitter den där förvirrade pappan kvar på min näthinna. Jag borde besökt honom för att se att han fått frid!

Därför bläddrar jag i gamla album och letar fina bilder på min pappa. Den här bilden är tagen 1961. Pappa är 40 år och jag, min syster (förmodligen även någon av mina bröder, som tagit bilden) är på söndagsutflykt medan mamma jobbade extra på televerket. Han hade det inte lätt min kära pappa, med polion som drabbat honom på 50-talet. Men han är fin, och jag är glad att han var min pappa.

Maken och jag tog med dotterns hund på promenad till kyrkogården nu ikväll, där vi tände ljus för våra pappor. Sen gick vi hem och badade bastu och avslutade helgen med god mat, rödvin och ostar.