Glatt...

... var det på isen idag! Skridskopremiär för min del, och isen var fantastisk. Alldeles slät och spegelblank. Jag såg två av maken när han åkte framför mig. -Vilken tur du har, sa han! Och han var glad över att höften ville samarbeta. När han kom hem från Norge-trippen i söndags kväll, då han ramlat och slagit i höften, har veckan för hans del varit ganska stillasittande, med värk och stelhet. Men imorse följde han med på gymmet och det var han som föreslog att vi skulle åka skridskor. Isarna är finfina nu, och ev ska det komma snö, så det gäller att passa på. Vi åkte 1,5 mil på Funbosjön, och stötte ihop med andra skridskoledare. Så nu ska maken även följa med på tur imorgon.

Själv ska jag förbereda advenstmiddag för mina syskon. En tradition vi startade med då vi slutade fira jul tillsammans för kanske 7 år sedan. 

Men ikväll är det lugnt och stilla, bara lilla vovven och jag hemma. Dottern är på julmys hos en kompis, maken är på julbord hos en f d arbetskamrat.

Jag häller upp ett glas rödvin och bänkar mig framför en julfilm! Det är också glatt!
 

Glögg o´clock!

Jag har myntat ett nytt uttryck; glögg o´clock!

Med månaden decembers inträde så är det nästan att häda om man inte dricker glögg, tänker jag! Och i mitt fall har det blivit så att när jag kommer hem från eftermiddagens hundpromenad, då får lilla vovven sin mat och jag värmer varsin mugg glögg till maken och mig. Idag smakade det extra gott och kändes värmande eftersom termometern visade minus tio grader och det riktigt "bet" i kinderna!

Och från gårdagen;  Så här såg bordet ut i dagsljus, precis dukat. Gästerna droppade in efter sitt möte mellan 17.15-18. Vi började med att dricka glögg-martini och när alla anlänt blev det rykande het fisksoppa, nybakat bröd och en kall, smörig chardonnay därtill. Därefter saffranspannkaka med körsbärssylt och vispgrädde. Vi hade rysligt trevligt. Det är inte så ofta man hinner sitta ner så här länge och verkligen prata, när man är lärare. Dvs prata om något annat än elevärenden. Och man behöver verkligen vuxenkontakt när man arbetar i skolans värld! Tack och lov så gör ju inte jag det längre. Även om jag blev väldigt glad för  hälsningar från gamla klasser och elever. Det är ju värmande att dom minns en gammal slöjdfröken! Och t om att jag igår kväll erbjöd mig att kunna rycka in och vikariera om det fanns behov till våren och det passar i min egen planering. Jag kan ju alltid säga nej, om jag ångrar mig. 

Den här dagen har jag ägnat åt att förbereda årets julbrev och att svänga ihop ett par födelsedagskort. Maken och jag var iväg och handlade på en leksaksaffär i förmiddags, det är två barnbarn som fyller så här före jul.

Middagen blir enkel idag, bara att värma lite fisksoppa från igår. Men imorgon tar planering och förberedelse för nästa middagsbjudning vid! Jag tycker ju tack och lov, att sådant är väldans roligt!

Kall-bad och Full-måne

Det kallaste badet sedan starten, avverkade jag idag. Så pass att jag inte hann rätta till anletsdragen innan kameran knäppte av..... (se minen nedan)

Temperaturen visade minus sju grader, solen kikade fram och det var oerhört vackert, med himlen som speglade sig i vattnet. Men jag känner att jag kommer att få problem med händerna om temperaturen sjunker ännu mer. Får lätt vita fingrar om jag blir lite kall, det är ju inte farligt, men ganska obehagligt, man blir liksom bort-domnad och sen värker det i händerna när temperaturen stiger.

 Vid 15-tiden tog jag lilla vovven på eftermiddagspromenaden. Vi hade båda reflexvästar, men idag lyste himlen vackert av solnedgången åt ena hållet och åt det andra stod fullmånen högt på himlen. Som ett tryggt, runt klot kikade den ner på oss och lyste vår väg. Fast vid middagsbordet idag väste dottern ur sig att det faktiskt inte är fullmåne förrän den 8 december klockan 05. Jag kollade upp detta, och hon har rätt, men den var faktiskt i mina ögon helt full! Så pass att jag la mina kristaller på fönsterbrädan för att "ladda" mån-energi. Dom får väl ligga kvar ett par dagar för säkerhets skull!

Och varför "väste" då dottern?! Hon var inte arg eller så, men sedan ett par dagar har hon i princip "tappat" rösten. Så blir det när man går på julfest med en förkylning, säger mamman!

Nu ska jag ägna kvällen åt att koka risgrynsgröt, göra sockerlag och andra förberedelser inför morgondagens lilla middagsbjudning! Återkommer torsdag.

Skriet från vildmarken

Idag har jag fått se fantastiska bilder från makens äventyr i Norge. Han har verkligen befunnit sig mitt ute i vildmarken. Vatten har man fått genom att hugga en vak. Torrdass. Värma huset genom att elda. Sjöarna har man fått tagit sig till på smala, slingriga grusvägar, långa sträckor runt fjällen. Ingen mobiltäckning. Men ack så vackert! Hård, slät kärnis i strålande sol med ståtliga Sylarna som en kuliss i bakgrunden. Även bilder där dimman liksom rullat ned över fjällsluttningarna och lagt sig som ett lock över sjöarna. Och så har man åkt på reglerade dammar där vattnet tömts och isen liksom sjunkit ner så att det bildar backar från strandkanten och ner på ytan. En vit regnbåge. Rimfrostpyntade träd. Fantastiskt vackert!

Och var kommer skriet in då, kanske du tänker?  Tja, inte skrek maken direkt, bara jag, fast inom mig. När han kom hem vid 23-tiden igår haltade han betänkligt och grinade illa när han skulle ta sig uppför trappan. Han hade ramlat och slagit i höften strax innan hemfärden. Nu hugger det som kniv-stick av smärta. Idag har han mest suttit still, och förflyttat sig korta sträckor. När jag vill hämta något åt honom så tjatar han om att; -Nej jag måste röra på mig, det är bara bra, det här håller på att bli bättre. Det är väl där mitt inre skri kommer smygandes, av den enorma envishet som han besitter, min käre make. Och jag känner honom ju, så egentligen vet jag att det inget är att hetsa upp sig över, bara låta honom hållas-och behålla skriet inom mig. Tänka på något annat helt enkelt.

Det här t ex! Kom i min brevlåda idag. En bekräftelse på min middagsinbjudan från min otroligt kreativa fd kollega och träslöjdslärare. På onsdag kommer det hit ett gäng från skolan. Idag har jag skrivit nota och planerat. Det får jag fokusera på!

Mellan adventsljus och änglaspel....

.
...satt jag och njöt i går kväll med ett utsökt glas mousserande vin i min hand! Till vänster om mig plingade ett änglaspel, ni vet en sådan där ljusstake med små mässingsänglar som snurrar runt och slår på små klockor som plingar,  i värmen över smala stearinljus. Till höger om mig brann ett sådant där adventsljus som brann över den tredje siffran i december. Jag hade passat barnbarn på eftermiddagen och så blev jag bjuden på mexikansk middag på kvällen, hos nämnda barns föräldrar. Det var rysligt trevligt och vansinnigt gott. Även om pappan, dvs min son, i familjen blev en smula generad och besvärad när jag gav honom tips hur man ska ta hand om en chili-het hud. 

Ja, alltså, sonen gjorde en het salsa till det mexikanska. Det var flera olika slags chili i salsan, som han först skar i mindre bitar och sedan mixade, och det var både ångorna från det mixade och att han förmodligen tog i sitt ansikte med händerna som hackat chili som gjorde något slags allergisk reaktion. Han fick sveda och klåda i hela ansiktet och ögonen blev knallröda och rann. Och jag påtog mig rollen som den curlande mamman och började googla på lindring. Det stod förslag på att badda med olivolja eller med yoghurt, men så var det en person som skrivit; - Sluta sjåpa dig, ta det lugnt och gör en runk! Och detta läste jag för sonen. (Men så tänkte jag att det inte kan vara skönt med en runk, med chiliheta fingrar. Det måste ju svida som helvetet......) Sekunden efter tänkte jag; VEM; skriver något sånt? Vad är det för fel på folk??? Och sonen undrade förmodligen vad det var för fel på mig, som läste detta....

I vilket fall som helst, så blev det ganska sent, och jag orkade aldrig skriva här när jag kom hem, utan jag stöp i säng direkt.

Idag har jag varit på ett roligt gympa-pass, jag har intagit en andra advents-fika med dotter, barnbarn och sonhustru och jag har varit till kyrkogården och tänt ljus. Nu ikväll har dottern och jag ätit hamburgare framför ännu en julfilm. Det gäller att passa på, för ikväll, förhoppningsvis vid midnatt, kommer maken hem från de norska skridskoisarna, och han är minsann ingen älskare av julfilmer.

Men jag är en älskare av honom, så det gör inget!

 

Barn och mamma i samma person

Barnet i mig;

- tittar på Adventskalendern på tv

- pratar barnspråk med lilla vovven

-hittar en kakburk med gulliga bilder på en julstad och blir alldeles överlycklig när hon köpt den

-stoppar i sig pepparkaksdeg som besatt, fast hon vet hur törstig man blir

-frossar i förutsägbara amerikanska julfilmer och kan både gråta och skratta samtidigt

Den curlande mamman i mig;

-brygger te och blandar med honung till sin 27-åriga dotter och serverar på sängen

-frågar om samma 27-åriga dotter tagit sin nässpray och klätt sig varmt innan hon cyklar till jobbet, och du har väl tagit med dig matlåda?

-kommer att ligga vaken till hon hör att samma 27-åriga dotter välbehållen kommit hem från julfesten hon är på i kväll

 

En äventyrare - en hemmagris!

Igår var maken på möte med skridskoledarna. Det skulle bestämmas om nybörjarkursen som ska hållas efter Trettonhelgen. När han kom hem därifrån var han som ett barn på julafton! Han och en annan ledare hade bestämt att resa till  Nedalshytta i Norge, se bild, (i höjd med svenska Sylarna) för att få åka skridskor. Där skulle vara fina isar och nästan ingen snö! En nätt bilresa på 7-8 timmar.

Så i morse gick alarmet 04.45. 

Jag, som ibland kan vara en orolig själ, kunde inte somna om, utan gick upp och sällskapade maken i de sista pack-bestyren.

I min värld, så var detta galet, att åka så långt när man inte vet om ens nyläkta hälsena håller. Fysioterapeuten har förvarnat om att maken bör ta det lugnt med skridskorna denna säsong.....

Nu har jag alldeles nyss pratat med honom. Resan gick bra och dom hade redan hunnit vara ute på isen ett par timmar, vilket känts bra. Nu satt dom, bara dom två, i den här stora anläggningen, som inte var uppvärmd. Dom har tänt en braskamin och ska äta mat. Det finns elspis och lyse, men inget rinnande vatten eller avlopp, bara utedass. Men han var (som vanligt) vid gott mod, om än en smula trött efter tidig uppgång och lång körning. 

Jag önskar honom allt gott och hoppas att hälsenan håller och att dom får uppleva makalösa isar och fin natur i fint väder.

Själv har jag suttit på "min kammare" och tillverkat placeringskort till nästa veckans kommande middagsbjudningar. Jag har stickat små, små julsockor och idag har jag fäst alla trådar och pimpat dom med knappar, hängen, hjärtan och namn. Mer äventyrlig än så har inte jag varit. Men ibland är det fullt tillräckligt!