Rutiner kan också vara skönt!

 

Den här bilden inledde arbetsdagen! Sen följde möte på möte, föreläsning och möte på möte. Så nu är man igång med ett nytt läsår. Med nya utmaningar. 

Idag har jag också anmält mig till vattengympa, så nu ska det bli träning av, åtminstone en gång i veckan. Och vattengympa tänker jag är skonsamt för rygg och knän. Det blir roligt.

Och så blir det bra att få rutin på vardagsmat. Inte så mycket vin och kaffebröd.

Idag kokade jag blomkålssoppa och bakade ett bröd. Satte degen i morse som sen fick jäsa i kylskåpet till jag kom hem. Kolla på  råglimpa och prova. Det var lätt som en plätt och gott!

Passade också på att göra en rabarberpaj, så den ska vi ta nu till kvällsfikat.

Sen gäller det också att gå i säng tidigare än man blivit van vid. Omställningen kan ta emot och kännas lite motig men rutiner kan också vara skönt.

Your angel is here

Det låg en hel del fjädrar i vattnen runt Stendörrens nationalpark. Kanske betyder dom alldeles något särskilt, som att min skyddsängel vakar över mig?! 

Eller så är det bara sjöfåglar som ruggar....

Man kan ju välja att tro vad man vill.

Jag behöver en ängel som vakar över mig nu när jobbet sätter igång. En som ser till att hålla mig lugn och i balans och inte låter ekorrhjulet snurra så fort att jag tappar balansen.

För jag vet ju att det är av och det är på. 100 procent på. Och det är väl som det ska. Att vara lärare och handleda ungdomar, det kräver sin kvinna, eller man. Det är ett viktigt och värdefullt arbete. Dom där ungdomarna behöver ansvarstagande och engagerade vuxna som bryr sig. 

Och jag ska göra mitt bästa. Jag ska vara medmänniskan som finns där.

Och jag ska behålla balansen och minnas att min skyddsängel finns där och vakar över mig.

För hon har tappat en fjäder i vattnet bredvid min kajak som ett tecken!

 

Noll sekundmeter

 Det blev till Stendörren vi åkte, naturreservatet utanför Nyköping. Väderleksrapporten utlovade höga temperaturer och liten vind. I morse var det t om 0 sekundmeter vid 8-tiden. 

Det var nästan overkligt lugnt. Vi kunde med lätthet paddla längst ut i havsbandet och spana efter säl. Det var magiskt! Någon säl fanns inte synlig vid sälreservatet, men i morse vid frukosten, rakt framför våra ögon dök det upp en nyfiken sötnos. Den tittade på oss, dök ner i vattnet, kom upp 50 meter längre bort, sträckte på halsen och såg sig omkring, dök ner i vattnet, kom upp 50 meter åt andra hållet tittade sig omkring, och ja, så höll den på ett bra tag. En magnifik avslutning på den här sommarledigheten!

Imorgon är det vardag igen. Maken har förberett matlåda. Men jag har ju fr om det här läsåret 20 % tjänstledigt, så måndagsångest är inget för mig! Imorgon har jag bokad tid för ansiktsbehandling och hårklippning, en riktig lyxmåndag alltså!

Vi far dit vindarna bär oss i lagom fart!

Idag har huset varit fullt av barn och hundar. Det har ätits våffellunch i trädgården, och vi provsmakade drottningsylten jag kokade igår. Sen skulle det sys. 6-åringen skulle ha en buktalardocka i form av en apa och 5-åringen skulle ha ett par shorts. Den andra 5-åringen lyckades jag skjuta upp sömmandet för och 1 1/2-åringen nöjde sig med att leka med knapparna. Så var vi till lekplatsen och så skulle det badas och lagas middag. Litegrann skar det i hjärtat på farmor när 6-åringen ångrade sig med badet i sista sekund. Nu är han stor och vill inte visa sig naken. Så fort det gick!

Mitt i allt detta så fick jag ett sms från juveleraren som berättade att min ring kommit.

Med blåbärsfläckiga jeans, trasiga tofflor och gräddfläck på tröjan. Med paddelvalkiga händer, trasiga naglar och avskavt nagellack. Med håret på ända och kladdiga solglasögon. Så cyklade jag och hämtade min ring.

Just i år är det faktiskt 45 år sedan jag träffade min Kjell. Så vad passar bättre än en diamantring för kärleken!?!!

Och nu har vi packat igen. Det ska bli finväder i helgen, och vi vill hinna med en kajaktur till den här sommarledigheten.

Vart vi ska? Vi far dit vindarna bär oss i lagom fart!

Hallon och kantareller!

Jag skrev ju igår att jag gjort det mesta av det jag skrivit på min "att göra-lista" för den här sommaren.

Hade två saker kvar; att få en bukett blåklint och att plocka hallon!

I morse hade vi en ganska sen, lång frukost. Dottern var ledig och pojkvännen behövde inte börja jobba så tidigt.

Jag bakade bröd, maken stekte upp kantareller han varit och plockat i går. Vi satt ute och njöt, även om vi hade filtar runt oss. Pratade om ditt och datt. Dottern ville ut och leta mer kantareller. 

Så jag bryggde kaffe i termos och packade ner bullar i ryggsäcken.

Provade en ny skog norr om Jumkil, 

Där fullkomligt ramlade  jag över ett stort hallonsnår. Och där stannade jag! Leta kantareller fick dom andra göra.

Och när vi, så småningom, åkte hem från skogen (med hallon, blåbär och kantareller) for vi förbi en stor åker med massor av blåklint! Jag tänkte för ett ögonblick, be maken stanna, så att jag fick gå ut och plocka ett fång. Men så tänkte jag att dom nog ändå trivdes bäst där ute i det fria. Nu hade jag ändå fått se blåklint. 

Så attraktionslagen fungerar! Allt du attraherar kommer till dig!

På eftermiddagen rensade jag hallonen och så kokade jag drottningsylt. Och, maken hade tagit fram Aronia-bär från frysen, så jag kokade även sylt med Aroniabär, stjärnanis och citron. Och så bakade jag bröd, gjorde kycklingspett och tände grillen. Allt medan maken började snickra på en dyn-låda.

De nya möblerna har ju dynor som behöver plockas undan på kvällarna. Just nu travas dom i hallen, som blir ganska full, men snart är det meningen att dom ska förvaras utomhus.

I alla fall så länge vi tänker att det är sommar!

August is the sunday of summer....

Visserligen är augusti en sommarmånad, men eftersom jag startar jobbet snart, så kommer känslan av vemod över att sommaren snart är slut, över mig.

Jag försöker verkligen ta tillvara varje stund som värdefull.

Ikväll hade jag bjudit hit min syster. Vi öppnade en flaska finare bubbel och satt ute och åt Pasta med chili, tomater och pilgrimsmusslor, men vi fick sätta på infravärmen och svepa oss i filtar, och eftersom det blev mulet föll skymningen tidigare så vi tände stearinljus. Det blev rått i luften och vi pratade om höst-saker.

Jag har haft en fantastisk sommar och lyckats pricka av det mesta på min "att-göra-lista" jag skrev när sommaren var ny, så jag ska verkligen inte klaga. Dessutom tycker jag om hösten och fr om detta läsår har jag lediga måndagar vilket känns fantastiskt skönt.

Men ändå är det något vemodigt över att sommaren går mot slutet.

Kanske är det något med energierna i kroppen?

Har i sommar hittat ett nytt konto att följa på Instagram; Fröken Frida. Visserligen är vi i olika livssituationer. Hon har småbarn med allt vad det innebar, mina barn är ju vuxna och utflugna, men hon skriver så otroligt bra, och jag känner igen mig i så mycket. Mycket om hur det var, men också mycket i hur det är.

Idag stod det så här;

Sportar sista semesterveckan. Ansar blekta hårtoppar och fyller tvättmaskinen med förlupna badbyxor och bjärta strandlakan. Ruskar mattor och blankar speglar. Tänker att jag är lyckligt lottad, Att jag gjort kloka val och klokt i att alltid påminna mig själv om att valet alltid är mitt.Mitt att förnya och mitt att förkasta.Gång efter annan. Så jag väljer mitt jobb. Mina yviga femåringar. Grötfrukost med leverpastej och hejdå i hallen. Pärlplattor och givna förtroenden. Glädjen i att vara en del av en skara som aldrig tröttnar på min högläsning och ynnesten att få vara någons vuxen.

Ett val jag gjort varje augusti. Sedan jag var nitton år gammal.

Jag tänker att det är precis så; Jag är lyckligt lottad, jag har gjort kloka val och jag vet ju att valet alltid är mitt. Mitt att förnya och mitt att förkasta. Gång efter annan.

Så nu tar vi oss an resten av "den här söndagen Augusti" med lätt hjärta och tacksamhet!

Bland näckrosor, bäverhyddor och jungfrusländor

Färnebofjärdens nationalpark och Dalälven med fyra landskap som möttes vid Kärringön, där har jag, maken och våra vänner tillbringat de senaste dagarna.

Vi la i kajakerna vid en camping vid Österfärnebo, utanför Gysinge och paddlade till Sandön där vi satte upp vårt läger och hade det som utgångspunkt för fina paddelturer.

Älvens vatten är mörkt, nästan rödbrunt. Så mycket näckrosor som kantat våra färder. Vackra gula och vita. Och så många bäverhyddor vi passerat. Och de blå-svarta sländorna som surrat runt våra huvuden.

Vi har spanat på havsörn som skrämt upp småfåglar och vi har skrattat åt snabba minkar som plötsligt dykt upp bakom en sten vid strandkanten, plirat på oss alldeles still i 10 sekunder, för att sen snabbt springa och gömma sig.

Lördagen var varm med gassande sol och jag brände mina axlar ordentligt. Vi varvade paddlandet med svalkande bad.

I en nationalpark får man bara sätta upp tältet på anvisade platser, och när vi kom till Sandön på lördagkvällen var det fullt med båtar, kanoter och människor. På söndagen fick vi dock ha ön alldeles för oss själva.

Det är en vacker ö att strosa runt på. Tallar med märkliga rotformationer som snirklar sig åt alla håll för att hålla sig fast i den porösa sandjorden. Blåbärsris med stora bär (och vi plockade och hade på morgongröten) fina sandstränder men även stenstränder.

Vilt växande mynta som doftade ljuvligt.

På ena sidan av ön steg fullmånen och kastade silver i vattnet,

på den andra sidan färgade solen himlen i guld-orange när den gick ned.

Och när söndagkvällen var mulen och inte ville visa vare sig måne eller solnedgång, ja då tände vi brasa och njöt av färgsprakande eldslågor och glöd i kontrast mot den gråblå himlen.

Det blev inte Väskusten eller Höga kusten, som vi först planerat, men det blev väldigt bra.

Mina farhågor om att behöva slåss mot mygg införlivades inte, det var helt myggfritt!

Och att få vistas så här i natur och vildmark, paddla, vandra, bada, bara sitta och glo, umgås med vänner, sova i tält, tända en eld, plocka bär, lyssna på fåglar-

om inte det är livskvalitet, ja då vet inte jag!