Det kanske t om är det som är meningen med livet....

Att kunna skänka små överraskningar till medmänniskor i vardagen, känns värdefullt. Just med betoning på små, för de är egentligen de mest värdefulla. De där som kommer helt oväntat, när man minst av allt anar något. När man kanske som mest av allt behöver lite bekräftelse eller uppskattning.

Det behöver inte kosta så mycket pengar, det kan t om vara helt gratis, det viktiga är handlingen i att bry sig om. I att visa kärlek och uppskattning.

Det kanske t om är det som är meningen med livet......

Drömmar-Saknad-Möten

Ja vad ska man tro? När man drömmer så att det känns verkligt, och drömmen sitter kvar när man vaknar!?!
I natt drömde jag om min moster Inga, som varit död i flera år. Men i drömmen var hon i allra högsta grad levande.
Hon stod med sin klut runt håret (som hon alltid hade när hon skulle till ladugården)i  en blommig klänning bredvid vedspisen. Och vedspis hade dom i huset till slutet av 70-talet. Där stod hon och sjöng och gjorde grimaser och var så glad.
Så jag vaknade glad, med bara en gnutta vemod, över att det var en dröm.
Ikväll har jag suttit och googlat på vad den drömmen kan betyda. Så vitt jag får fram, så är det ren och skär saknad. Och visst saknar jag!!
Så många av de människor som inte längre finns med oss, saknar jag. Så många som man nu som vuxen skulle vilja prata med och ställa alla de frågor man aldrig visste att man hade som barn.
Men det går ju inte.
Kanske vill drömmen säga mig något annat? Något om att tänka på att ta vara på de människor som lever nu. Inte glömma bort alla viktiga mänskliga möten innan det är försent. Ta vara på stunderna och de tillfällen vi har att umgås.
Och jag gjorde faktiskt en möjlighet till ett sådant möte idag. Hoppas att den personen jag bjöd in tackar ja!

Pustar ut när måndagen är slut!

Alltså lite så här känner jag mig kl 17 på måndagar!
Då har jag, fr kl 8 på morgonen, haft min klass med 30 elever på sk mentorstid, därefter fyra dubbelpass på raken varav de två sista passen är med extra krävande grupper, och därefter har vi ämnesmöte där vi läser in en bok om digitalisering i slöjdämnet och diskuterar ett kapitel i taget.
Sen är jag mer eller mindre död.....
Och resten av veckan känns som en västanfläkt i jämförelse, även om både onsdag och fredag har många lektionspass.
Men veckorna går snabbt, det återstår faktiskt bara 10 måndagar av den här terminen, sen kommer vårterminen att ha ett lite annorlunda schema, så det är bara att bita ihop och kämpa på.

Det jag saknar är att inte få röra mig som jag vill, eftersom träningen blir som en ventil för jobbiga dagar. När man tränar får man ut sin frustration och tröttheten försvinner och ersätts av endorfiner som skänker lyckohormoner. Men när jag cyklade hem över gärdet så drog jag in den kyliga luften i lungorna och tittade mot horisonten där molnen hängde blygrå mot öster och solen stod lågt i väster och kastade guld över åkrarna. Att vila ögonen på naturens omväxlande skådespel och färgprakt skänker också frid och ökar lyckohormonerna, och det får vara gott nog för tillfället!

Frieri på Kanelbullens dag!

I fredags kväll, precis när yngsta barnbarnet var nattat och jag var på väg in i duschen ropade maken på mig - Kom hit!  Jag trodde, bråkdelen av en sekund, att något hemskt hänt. Men det var något alldeles, alldeles underbart!!

Dottern och pojkvännen Face-timade och visade upp sina händer!

När dottern kommit från jobbet och kört in bilen på gården, brann marschaller på grindstolparna. Hon klev ur, till väntande pojkvännen och utbrast; - Vad fint!, när han pekade neråt trädgården, där massor av marschaller brann, uppställda dels runt huset, och dels som en allé ner i trädgården. Dottern följde gången för att i slutet  finna ett fång rosor och en flaska champagne på kylning. Sen friade han!

Och några timmar tidigare hade han tydligen ringt till maken och anhållit om vår dotters hand! Maken hade lovat att inget säga. 

Alltså jag dog en smula!

Sen upptog det där frieriet resten av natten!

Och natten bestod av många vaktimmar!

Först för att jag inte kunde somna. Ändå la jag mig med barnbarnet kl 21, lillebror somnade redan kl 19 och låg i en resesäng, medan de 3-åringen och jag låg i en dubbelsäng bredvid.

När jag äntligen kände det som att jag var på väg in i drömlandet, då vaknade 9-månaders bebisen med värsta hostan och jag tog upp honom och han fick ligga mot mitt bröst. Efter trekvart började han bajsa. Jag bytte blöja och satt med honom i famnen till han somnade 02.15. Hörde klockan slå halvtre, men sen måtte jag somnat. För att vakna 04.45 av att  bebisen började sparka på sängväggarna, jollra högt och glatt och tycka att det var dags att kliva upp.

Jo tack, nog fick jag "fånga dagen" alltid.....

Barnen blev hämtade av sina föräldrar och maken och jag tog bilen och hämtade upp min syster för att sedan bila till Stockholm. 

Vi fick en riktig höjdar-eftermiddag! Först varsitt glas vin på en bar, därefter en super-föreställning på Scala-teatern med Sissela Kyla. Tänkvärt, otroligt bra och galet roligt! För att inte tala om intensiva 80 minuter som gick så fort!  Jag säger bara; gå och se den om du har möjlighet!

Sen hade vi bokat bord på Tutto Bello, en liten italiensk kvarterskrog i Tegnérlunden.

Och så dagen idag!

Vi tog oss ut i skogen redan vid 9-tiden för att tillbringa förmiddagen med svampkorgarna på armen.

Och så mycket svamp vi fann!!

Eftermiddagen ägnades åt rensning.

Däremellan passade vi barnbarn och hund en sväng, när föräldrarna skulle på radhusvisning.

Och nu har vi avslutat den här helgen med skön bastu och god middag, där vi gjorde en riktigt smakrik svampsås till mört kött och hasselbackspotatis. Och korkade upp en Bordeaux som inte gick av för hackor.

Och jag är fortfarande euforisk över frieriet!

Tröst-äta

Den tid som blir över när jag idkar "aktiv vila" istället för att gå på träning (räknat ut att det är 5-6 timmar i veckan) ägnar jag åt att laga mat, baka och äta. Varje vardagmiddag blir som en helgmiddag. Jag häller upp ett glas vin, sätter på musik och lägger ner lite extra omsorg på matlagningen. Det är en väldigt trevlig sysselsättning.
Men alltså HALLÅ, det håller inte. Att ersätta träning med att äta! Var ska detta sluta liksom?

Jag kommer att få börja väga mig på det här viset.......

(Och med det sagt, gjorde jag ett uppehåll i skrivandet för att äta knäckig äppelkaka med vaniljssås till kvällsteet....)

Nåväl, det får vara på det viset ett tag framöver. Kalla det tröst-äta....

Imorgon är det fredag och vi ska ha barnbarnen här över natten.

På lördag åker vi till Stockholm för att roa oss.

Återkommer här på söndag.

Livet går sin gilla gång....

...... fast igår var första dagen maken var på plats på sin nya arbetsplats, en ganska stor omställning med nya lokaler och nya arbetskamrater, nya rutiner och nya arbetstider, efter 21 år som egen.

För dottern i Dalarna så var det hennes första arbetsdag på sin nya arbetsplats. Hon har fått ett vikariat på Leksands kommun som HR-assistent, mer mot utbildningen som personalvetare än jobbet hon hittills haft på kundtjänst på Clas Ohlsson.

Själv tragglar jag på som textillärare, och jag önskar inget annat, mer än att jag börjar se fram emot att få gå i pension!  (När jag läser det nerskrivet, så kan jag egentligen inte fatta mina ord. Hur är det möjligt att jag räknar ner till pensionen??!!)

Men som jag alltid tjatar om: Dagen idag den är min! Nu är nu och varje dag är värd att tas vara på!

Lite så blev temat till nästa års almanacks-omslag som jag skissade upp och tog fram material till nu ikväll!

Det är den typen av projekt som "lyfter livet" för mig!

Sista kvartalet

Har just suttit och tittat på ett You Tube-klipp #last90days-challenge. Amerikanskt så det förslog, men tydligen så är det jättemånga följare, och det har pågått ett antal år, just under sista kvartalet.
På sätt och vis inte så dumt. Att starta upp något motivationsfrämjande när ett år är påväg att ta slut, istället för som vanligast är, när ett år startar. När vi går in i den mörkare årstiden, så är det ju ganska lätt att bli lite låg.
Själv satte jag ju upp ordet ENERGI som ord för resten av året. Det tyckte jag gick bra ända till det blev ett fysiskt bakslag igen med knät. För fysiska bakslag gör mig låg och tär på energin. Det vet jag inte riktigt hur jag ska komma ifrån. Har skickat min frågeställning till en personlig coach som jobbar med Attraktionslagen, få se om jag kan få några nya ingångsvinklar att jobba med som gagnar mig.

Ett energiflöde för mig är i alla fall att arbeta praktiskt!
Och det är ju inte jättelångt till jul! (Även om jag bad eleverna i dag att sluta spela julmusik-tror inte att jag pallar det i tre månader!!)

Det här har jag åstadkommit i eftermiddag, och det ena brukar ju ge det andra, så nu har jag nya jul-idéer som jag ska ta tag i!

Fast nu ska jag göra som den lilla korsstygnsbroderade sköldpaddan; SOVA!!