Må jag aldrig göra om det!

Fast just idag kände jag mig inte ett dugg stolt, utan bara besviken på mig själv!!

Äldste sonen kom över för att återlämna en takbox. Vi lyfte av den och hängde upp den i garaget, och sen följde han med in och satt och pratade ett slag. Han var lite uttråkad och less, ingen aktivitet inbokad under helgen, och med ett litet barn och en hund kan det vara svårt att göra vad som helst.
Då skrattade jag åt hans nedstämda uppsyn och tyckte nog att det var ett i-landsproblem.

När han åkt, fick jag en flashback! Jag själv, under småbarnsåren, trött, less, låst. Beklagade mig för mamma, och hon skrattade åt mig!!!  Jag blev verkligen förnedrad! Må vara att det är ett i-landsproblem, men just då, och av min egen mor, ville jag bara ha lite medkänsla och tröst! Inga pekpinnar eller predikningar om vad jag skulle ta mig till.

Och så gör jag precis som hon idag!!

När sonen sedan ringde och tackade jag till min middagsinbjudning, då bad jag om ursäkt, och förklarade varför.
Han förstod inte vad jag menade, och när jag förklarade, påstod han att han inte ens tänkt på att jag skrattat.

Så kan det väl också vara. Vi har alla olika utgångspunkter. Men för mig kändes det hemskt att upptäcka att jag upprepade beteendet som jag tyckt så illa om!

Må jag aldrig göra om det!

Affirmation om tid

Min ledighet krymper!
Varje år inför höst-terminsstarten, känner jag ett sådant motstånd.
Folk runt omkring mig tycker att jag är pjoskig. Att jag nästan borde skämmas som känner så, efter en sådan lång ledighet.
Men kanske är det just pga den långa ledigheten som det är så svårt att tänka positivt inför jobbstart! Det är liksom av och så blir det på. Direkt. Utan inskolning. Ekorrhjulet snurrar igen. Tiden krymper.

Det stämmer ju faktiskt inte alls!! Tiden är konstant, den varken ökar eller minskar.
Men den blir så inrutad, och det är "där skon klämmer"!!
Jag vill vara fri!!

Och jag tänker göra det bästa av situationen!
Idag har jag gått en rejäl långpromenad. Låtit tankarna svävat fritt över mognande sädesfält och mellan trädstammarna i skogen.
Jag tror på tankens kraft, och idag har jag satt ihop en affirmation om tid.

Tiden är en värdefull vän.
Min tid räcker till allt jag behöver och allt jag vill.
Jag är alltid lugn, harmonisk, nöjd och tillräcklig.

Nu är jag rustad!

I Do, I Do, I Do, I Do, I Do

Det här var en favorit 1975! Och nog håller den än idag?!!
Blev inspiration till två stycken "bubbelvin-påsar", som jag roade mig med att leka fram vid symaskinen och köksbordet idag.  Nu ska det bara köpas bubbel av något slag, och så ska dessa överlämnas till två kollegor som gått och gift sig under sommaren.

"Att måsta göra någon nytta-syndromet"

Det återstår tre dyrbara vardagar av min sommarledighet!
Jag steg upp vid 8-tiden och yogade före frukost och försökte verkligen tänka; idag är det bara DIN dag!
Stackars maken steg upp 05.20, och hade då alltså redan jobbat en och en halv timme....

Och när jag tänker på det så slår "nu måste jag göra någon nytta-syndromet" till!!

Jag bytte sängkläder. Jag tvättade en maskin. Jag tog itu med lag-högen vid symaskinen. Jag ställde mig och strök. Jag skurade duschkabinen. Jag putsade mässingsljusstakarna. Och när jag insåg att jag kanske borde ta tillvara sommarvädret och ta en stavgångspromenad, jag då passade jag på att ta vägen förbi kyrkogårdarna så att jag kunde rensa på gravarna.

Herregud, vad är det för fel på mig?!?

Jag hade ju kunnat sätta mig i trädgårdsstolen med ett broderi också!

Men jag har i alla fall haft trevligt sällskap, tack vare podden Skäringer-Mannheimer. Hann med tre avsnitt, och framförallt ett avsnitt; nr 10 Jag är precis som en helt vanlig pappa, sänt 26/6, ska jag tvinga nästa i bekantskapskretsen eller familjen som föder barn, att lyssna på!

Nåväl, det har inte direkt gått någon nöd på mig. Jag är faktiskt mycket nöjd med min dag, som avslutades med en superskön ansiktsbehandling hos min favoritsalong Cura, och så satt maken och jag ute på altanen med levande ljus och åt en sen middag medan regnet duggade lätt på taket.

Bland rabarberblad och lavendelblom

Dofter, dofter!

Det ligger kvar en svag doft av lavendel i hela köket! Jag har skördat och tillverkat lavendelvatten, att spraya tvätten med, före strykning. Jag har repat torkade stjälkar och haft i papperspåsar, att stoppa i små handbroderade lavendelkuddar. Och så plockade jag in en bukett med rosor, luktärt och lavendel, som står på köksbordet.

Lavendeln har vuxit sig frodig, och är ett kärt tillhåll för alla humlor!

Receptet på lavendelvatten;

massor av blommor, vatten så det täcker. Koka upp. Ha i några droppar Teetreaoil. Låt svalna. Sila. Förvara i mörk flaska i kylen. Späd med vatten i en duschflaska när du vill dofta över tvätten före strykning.

Jag tog också rätt på rabarbern som vuxit upp för andra gången. Jättestjälkar med blad. Kokade en stor sats rabarbermarmelad med vaniljstänger i. Provsmakade den på kryddskorpor till kvällsteet.

Och gjorde en sats rabarbersirap, så att jag kan göra RabarberMojito till helgen!

Lavendel sägs hjälpa mot sömnlöshet, oro och yrsel, så nu ser jag fram emot en god nattsömn!!

"Morgondopp"

I min "sommarchecklista" står att få ta ett morgondopp! Det har ännu inte blivit av.
Men i morse gjorde jag det på sätt och vis. Efter att jag vinkat hejdå till maken som åkte till jobbet, så bilade jag till badhuset, och avverkade 1500 meter bröstsim.  Inget som går att jämför med ett nakenbad i en liten skogssjö, men det kändes ändå skönt! Och så gott frukosten smakade, när jag kom hem!
Sen har dagen gått i ett;
- Jag var till fysioterapeuten och fick en ny hemläxa (som innebar att ligga på yogamattan med kroppen "vriden i spiral" 2 minuter varje timme, dagtid i en dryg vecka.)
- Jag oljade in alla skärbrädor och brödfat med paraffinolja.
- Jag var på stan och klippte håret.
-  Jag var till optikern och rättade till mina glasögon som blivit sneda under kajakfärden.
- Jag fyndade några tröjor på sommar-rean.
-  Jag la ut tre fåtöljer på Blocket och fick två sålda och hämtade nu ikväll.
- Jag rensade i rabatterna.
- Jag bakade bröd.
-  Jag vek tvätt.
-  Jag beställde varor på Apotea och fick dom levererade nu ikväll, direkt till dörren.
- Jag ringde yngsta dottern, som befinner sig hos sin syster i Göteborg.
-  Jag lagade en fiskgratäng till middag.

Och sist men inte minst:

Jag gjorde efter instruktionerna; Skrev ner tre saker jag vill få bort i mitt liv. Jag gick ut i trädgården och fann en plats där jag tydligt såg augustifullmånen. Jag läste högt vad som stod på lappen. Jag tände eld på lappen.

Det märkliga var att den brann friskt och förintade två av orden. Men när den kom till det tredje ordet, så falnade elden tvärt och ordet stod kvar.

Jag tackade månen och universum, men hade en kuslig känsla och en undran  om varför det tredje ordet inte brann upp.

Gör som havet; Våga!

Och nog har jag vågat! Fast jag inte tordes! Jag var helt enkelt livrädd! Men jag hade inget val!
Det som inte dödar, härdar, sägs det.

Men jag ska ta det från början;

Maken, yngsta dottern, hennes pojkvän och jag tog färjan från Grisslehamn till Eckerö.

Till Åland!

Vi hyrde en liten stuga och fick tre dagar med sol, bad, lite kajaking, kortspel och umgänge!

När dottern och pojkvännen for tillbaka med färjan på onsdagen, kom våra goda vänner och vi bilade  till Bomarsund och la i kajakerna för att bege oss på en tre dagars kajakfärd.

Väderprognosen var ok, med sol och 6 sekundmeter vind, uppåt 10 i byarna, men vi la upp turen så att vi kunde gå så mycket som möjligt i lä, Vårdö runt.

Bilder från första tältstället. Vacker himmel, kvällsbad, mat på gasolkök, vin och prat. Nästan perfekt, bara lite väl mycket mygg.

Andra natten hällregnade det, så vi bokade en stuga på Sandö Sunds camping.

Bilderna visar på vackra vyer, blanka vatten och magiskt ljus. Jag ÄLSKAR verkligen att paddla.

MEN, eftermiddagen och dagen efter (som jag inte har några bilder från, det var liksom inte läge att fotografera) fick jag känna på hur paddling också  kan vara!

Det blåste kuling och i byarna än mer! Vi hade först sidvind och jag orkade helt enkelt inte hålla kursen utan drev, trots att jag tog i för kung och fosterland, helt åt fel håll. Det var vågor som stänkte över kajaken. Jag var arg och svor så det osade och tog i allt vad jag orkade. Jag var rädd, armarna värkte. Vid en öppen överfart, fäste maken en lina från sin kajak till min, för att jag skulle kunna hålla kurs. Det var två meter emellan oss, och jag tittade hela tiden på linan och paddlade för allt vad jag orkade. Överfarten var 900 meter och vi skulle passera en farled. Det blåste hårt, vita gäss, upp för en våg, ner i en vågdal. Det stänkte saltvatten över mig och kajaken, men jag tittade blint på linan och följde min trygghet i livet!

DÅ BRAST LINAN!

Jag tjöt och tokgrinade och tänkte att; nu drunknar jag. Såg scener ur filmen Dunkirk framför mig, hur soldaterna kämpar för sitt liv i vattnet. Men jag kom över. Helskinnad. Och jag fick känna mig trygg i makens famn igen. Han är min livlina, även om den brast just då!

Lördag eftermiddag kom vi tillbaka till Bomarsund, packade ihop och bilade till Eckerö färjeläge. Innan vi steg på färjan gick vi in på Postmuseum och såg en konstutställning. Regn och blåst piskade mot fönstret. Tittar man noga, ser man våra vänners bil, med kajaker på färjan, genom fönstret.

Det blev smörgåsbord på vägen tillbaka!

Och nu har maken precis kommit hem från Sirius-AIK-matchen och vi ska äta lasagne och nybakat bröd och dricka rödvin.

Imorgon börjar han jobba!

Jag känner mig ändå stolt över att ha vågat och klarat av något som jag aldrig trott mig om!