Redo för arbetsveckan!(??)

Det här är min man när han trivs som allra bäst; på skridskoisen. I alla fall den här årstiden. På sommaren är det i kajaken. Han är verkligen en friluftsräv!

Hela helgen har gått till skridskoåkning för hans del. Han är nämligen ledare för Friluftsfrämjandets skridskosektion, och har ledarledda turer på söndagar. Det innebär att hela lördagen går åt till att "reka" tänkbara isar inför söndagens turer. Och så går hela söndagen till själva turen och sedan ska det skrivas skridskorapporter. I morse gick han upp före kl 7 för att göra matsäck och packa ihop, Han kom hem 18.20 och tog en bastu innan middagen.

Imorgon kväll ska han iväg för att leda nybörjarkursen. Det är ett par teorikvällar och ett par kvällar med träning på Studenternas konstis, och sen är det nybörjarturer ett par söndagar.

Jag beundrar hans ork och engagemang!

Hade själv tänkt följa med och åka skriskor idag, men den "långsamma" gruppen ställdes in, och jag 

 kände att jag inte ville åka med någon snabbgrupp den första gången för säsongen. När det sen gick hela långa dagen, var jag rätt nöjd att jag varit hemma. Istället gick jag på Friskis & Svettis gympa, tömde förrådet på skräp och for en vända till miljöstationen,fick min väv färdigsolvad och dessutom skedad, samtidigt som jag lyssnade igenom två vinterpratar-program.

Vi fick i alla fall vår söndagmiddag tillsammans, nästan den middag på hela veckan som jag gillar allra mest. Ett slags helgsammanfattning och avstamp inför nya arbetsveckan. Jag tar mig tid att laga maten och vi tar oss tid att sitta länge och äta och prata.

Så nu ska vi väl vara redo för arbetsveckan!(??)

Tacksam och lycklig

Livet är sårbart och skört. Vi vet inte vad som väntar idag, imorgon i framtiden. När som helst kan vi drabbas av sjukdom eller olycka.
Ta vara på nuet. Säg till dina nära att du älskar dom. Visa att du älskar dom, att dom är betydelsefulla för dig. Gör saker för varandra, var i stunden.
Jag fick veta något i morse som gjorde mig bestört och ledsen, därav ovanstående rader. Det är inte min familj som är drabbad, men jag känner familjen och jag är så ledsen för deras skull.

Jag är så tacksam för allt som jag har.
Idag har jag städat ut julen. Tänkt göra det med mitt snart 2-åriga barnbarn, men eftersom han är sjuk i öroninflammation och feber så fick det bli utan honom, Istället tog jag de sista små pepparkakorna och la i en påse och promenerade över till honom på eftermiddagen. Han stod i fönstret och vinkade när jag kom och jag fick ett härligt mottagande av den lille sjuklingen. Vi byggde med hans julklappsduplo, vi läste bok och vi stod i fönstret och tittade på snöplogen och sandbilen som körde längs gatan. Han blev lite besviken för att han inte fick gå ut och "hyckla" med farmor, vi brukar alltid gå ut tillsammans när jag kommer och hälsar på. Men han nöjde sig och somnade nästan, febervarm i min famn. När jag tillslut skulle gå hem fick jag en stor bamsekram, och mitt hjärta nästan svämmade över av kärlek. Sådant läker ledsamheter och gör mig så tacksam och lycklig.

God Morgon Dagen!

Jag tackar dig för att du väcker mig med morgonljuset. Väcker mig till dagen som nu kommer och alla dess gåvor. Du bär med dig överraskningar och klokskap för mig att växa i. Du ger mig kunskap om mig själv och andra och jag ska försöka ta det till mig när du kommer. Jag ska också försöka att vara i din närhet, här och nu. Ta vara på de timmar du nu ger mig. Timmar du ger mig med mina kära, mina nära och dem som jag möter och umgås med på dagens resa. Hjälp mig att vara i min sanning, och att göra val efter vad mitt hjärta och min själ önskar, men presentera det varsamt. Jag tackar dig för den dag som nu kommer. Låt min själ omfamna din. Namaste.

Det här är min nya morgonritual! Jag gör lite mjukyoga i sängen och sen sätter jag mig på sängkanten och läser och känner in, ovanstående rader. Allt taget ur Malin Berghagens bok Yoga. Behöver lite omväxling från meditationen, lite nystart!

Har ikväll också suttit och skrivit en liten göra-lista för våren. Planerat in en del saker, funderar fortfarande på några aktiviteter. Det känns spännande och roligt.

Utanför fönstret faller snön i stora flingor. Huset är tyst, helgen kommer!

Låter lättjan råda ännu ett tag....

Första arbetsdagen efter julledigheten idag.
Gjorde en beställning, pratade med kollegor och påbörjade omdömesskrivandet, för vilket idag och imorgon är vikta.
Men efter halva dagen cyklade jag hem för att ta ut hunden, och sedan brydde jag mig inte om att åka tillbaka. Hade en tid för att fixa naglarna, så jag prioriterade det. Tanken var att jag skulle iväg på yoga ikväll, för att komma in i lite rutiner igen, men det var så kallt när jag cyklade hem (- 18 grader), cykeln gick så trögt pga kylan och det var så varmt och skönt att komma in och krypa i myskläderna, tända ljus och brygga kaffe, att jag blev kvar hemma.
Tog itu med en massa lösa recept och satte in i plastfickor i mina receptpärmar. Svängde ihop en pizza till dottern och mig och drack ett glas vin till medan vi åt och pratade, bara hon och jag. Sen tog jag itu med en mangelhög i tvättstugan innan jag bryggde te och satte mig tillrätta med stickningen framför en långfilm med Sandra Bullock. Den höll egentligen på för länge, för att ses en vanlig vardag, men idag fick lättjan råda. Det känns fortfarande som en del av julledigheten bor kvar i mig!

Igelkottaskinn (på en hund)

Jag har fortsatt promenera/vandra. En mil igår och likaså idag. Lite kontraster mot förra veckans vandringar i 22 gradig värme! Det var minus 10-12 grader igår och idag. Men underbart det också, fast på ett annat sätt! Det var soldis idag, solen står sådär lågt på himlavalvet den här årstiden och det blir ett vackert, nästan magiskt ljus. I luften for små, snökristaller. Som om det föll diamanter från himlen.

Sällskapet var det bästa tänkbara! Mina två favorithundar som jag verkligen älskar! 

(Jo, visst älskade jag förra veckans sällskap också. Men eftersom maken arbetade igår och var på skridskoisen idag, så fick hundarna ersätta hans sällskap)!

Väl hemma i stugvärmen skulle jag styra med middag till familjen och då tyckte den stora vovven att han skulle ligga under granen. Granen, med allt pynt, svajade till när grenarna strök över den lurviga pälsen. När jag så stod och putsade lammsteken, och de förföriska dofterna nådde Massimos nos, så kröp han fram och jag blev full i skratt, när jag såg hans päls. Full av gröna taggar, precis som ett igelkottaskinn!! 

Vi har samlats till trettondagsmiddag, äldste son med familj och yngsta dotter med pojkvän. Mellansonen har sjuka barn och mellandottern befinner sig i Thailand.

Granen står kvar, dock med något färre barr. Dessa barr återfinns dock utspridda i resten av huset!

Till sist en bild på farmor (med kräkfläck på bröstet) och yngsta barnbarnet Alfred!

Tack Teneriffa!

För smaskig frukostbuffé, där man beställde sin omelett, plockade bland färska frukter och sköljde ner det hela med sprudlande cava!

För  storslagen utsikt från hotellbalkongen, nätterna igenom hörde man de mäktiga atlantvågorna slå in mot stränderna.

För de första dagarnas vandring utmed kusten öster och väster om Puerto de la Cruz, med enorma bananplantager.

För vyn från den lilla kvarterskrogen där vi beställde in kall öl i sejdel och en grillad baguette med serranoskinka och manchego-ost.

För den sommarvarma luften.

För stigarnas överraskande och spännande upptäckter.

För saltvattensbassängerna där vi solade, badade och träffade vänner.

För de små, mysiga gatorna..

som stod fulla av juldekorationer.

För maten; här en mustig fisk- och skaldjursgryta.

För den svettiga och fina vandringen på 2600 meters höjd vid Teide.

För uppvisningen vid 12-slaget på nyårsaftonen när det serverades cava i denna pyramid.

För besöket i Loro-park där vi såg makalösa uppvisningar av  bl a sjölejon, delfiner, papegojor och späckhuggare.

Och sist men inte minst för vår trettioandra bröllopsdag!

2016-Här och nu!

Mitt motto för det nya året, som nu är inne på sin fjärde dag!
Var ska vi vara om inte precis i den stunden som är just nu?!! Tankar som så lätt fladdrar iväg på annat, framåt eller bakåt. Då missar vi ögonblicken och det är väl dom som är själva livet!
Så tänkte jag i alla fall när jag broderade mitt almanacksomslag för 2016.

Och just nu i detta ögonblick sitter jag så nöjd vid mitt köksbord med en kopp kaffe. Tvättmaskinen surrar, lilla vovven sussar förnöjt i sin korg, trött efter vår långpromenad. Idag en promenad i minus 6 grader, i går, och hela veckan innan, promenerade jag och maken i plus 20-23 grader. Kontraster! Och jag är så tacksam för att vara så privilegierad som har möjlighet att få uppleva sådana kontraster.

Imorgon hoppas jag kunna lägga upp några bilder från vår härliga resa, men jag är fortfarande inte kompis med Windows 10, så jag måste be yngsta dotterns pojkvän om hjälp ikväll. Han är min räddning när datorn inte vill göra som jag vill!
Dottern och han var också änglar igår. Dom hämtade vid flyget vid 22.30 och skjutsade hem oss till ett nystädat, fortfarande julpyntat hus, uppdukat med kvällsfika med gott valnötsbröd från Forsa hembageri. Idag jobbar alla utom jag. Dvs. om inte tvätt och matinköp räknas som en typ av jobb?!
Men först ska jag fortsätta njuta av mitt kaffe!
God fortsättning på det nya året!