Vi har börjat titta på en serie som heter Konspirationen på Svt Play, den är riktigt spännande. I går kväll när avsnitt 4 slutat, hade jag faktiskt hjärtklappning! Klockan var 21.30 och då hörde vi hur en helikopter flög över vårt område. En halvtimme senare när jag kröp ner bredvid maken i sängen, låg den fortfarande kvar och hovrade. Maken gick upp och tittade ut genom fönstret och ropade på mig. Så där stod vi med halvöppet badrums-fönster och kikade ut i mörkret, och det var spänning -eller rättare sagt obehag- på riktigt! Det kom polisbilar och en polismotorcykel på cykelvägen, det gick in flera poliser i vår lilla skogsbacke med hundar och ficklampor. Vi såg skenet mellan träden och siluetten av de svarta hundarna. Helikoptern fortsatte hovra. Allt detta pågick i över en och en halv timme. Jag slog på nätet utan att hitta någon notis om anledningen. I morse stod det att det rörde sig om ett rån och en jakt på två män i övre tonåren, som man tillslut fått fast.
Det är obehagligt med dylika händelser, och än värre när det kommer i närområdet. I den där skogsbacken var jag ju häromdagen med barnbarnen och lekte och plockade kantareller! När jag gick långpromenaden i eftermiddags så kände jag lite obehag-ska man behöva vara rädd för att bli rånad?!
Varför kan folk inte bara vara ärliga, snälla och hederliga?
Maken hade hört att trots att man anställt 10 000 nya poliser så är färre brott än tidigare uppklarade. Han hade hört om en handlare i ngn förort till Stockholm som kände sig uppgiven, eftersom han hade så mycket fräcka snatterier, folk som i princip bara gick in och plockade på sig kött, kaffe och andra varor och gick ut. Dom fångades på bild i övervakningskamerorna, men polisen avskriver hela tiden brotten, man har inte resurser till "småbrott", eftersom det är så mycket grövre våldsbrott som kräver sitt.
Vart är vi påväg??
Nej, då är det trevligare att sitta här hemma och sippa på ett glas Kir!
Vi provsmakar årets Svartvinbärslikör, tillsammans med ett vitt vin. Det var den första "riktiga drinken" som jag drack under vår cykelsemester i Frankrike, 1980. Så för mig är det smaken av Frankrike-och den här gången förflyttades jag tillbaka till Korsika, en söndag i Maj för sex år sedan, då vi satt och tittade på boule-spel på ett litet cafe´ och avnjöt varsin crépe och kaffe. Jag drack Kir även här, på samma torg någon dag senare.
Jag vill ha det snällt, helt enkelt! Det är väl inte för mycket begärt?
Jag vill ha det snällt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar