Tuff kärlek

Under våra kajakfärder i sommar har vi sett otaliga fågel-familjer. Svanar, doppingar, änder, knipor, gäss m fl. Mamman och pappan håller ihop sin, ofta stora, barnaskara och är vaksamma och beskyddande. Ju längre sommaren gått, desto större ungar och desto längre avstånd mellan föräldrar och ungar. Snart måste dom klara sig själva. Tuff kärlek. 

Här i huset är det lite omvänt. Otaliga är de tillfällen när våra vuxna barn flyttar hem igen! Nu handlar det inte så mycket om kärlek som om olika former av knipor. (Och då syftar jag inte på fåglarna)!

Missförstå mig rätt. Jag är väldigt tacksam för att ha så god relation med barn, respektive och barnbarn, att dom inte drar sig för att komma hem, och visst är dom välkomna. Men ibland kan det kännas lite som i texten ovan. Särskilt med den familj som nu lämnat oss efter fyra dagar. Dom köpte ett hus för fem år sedan, som skulle renoveras, men fortfarande har inget hänt. Under tiden hankar dom sig fram med tillfälliga boenden och emellanåt hamnar dom hos oss, och jag ser inget slut på det hela. 

Men jag slår ifrån mig och tänker att dom är vuxna människor som självklart måste ta sitt ansvar och få ordning på sin situation.

Under tiden städar jag hus, tvättar sängkläder och bäddar om. Och jag är just nu förkyld, har herpes och är tung i huvudet, så det bidrar såklart till mina lite tunga tankar. 

Det blir bättre!

Imorgon kommer dottern och yngsta barnbarnet hem.

Sen händer det grejer, men om det berättar jag en annan gång. 

Nu blir det skrivaruppehåll för ett tag!

Vecko-summering

Idag ska kajaker, tält och sovsäckar plockas undan. Vi gissar att vi igår var ute på vår sista kajaktur för den här säsongen. Tanken var att vi skulle vara ute till lördag, tält och mat för tre dagar var packat. Men det blåste en del i går och prognosen visade att det skulle öka. Med Åland i minne, (x antal år sedan, när vi paddlade i 14 sekundmeter och jag inte trodde jag skulle överleva) så beslutade vi oss för att åka hem, redan i går kväll. Gårdagen blev i alla fall fin, även om det gungade rejält i kroppen och huvudet när jag lagt mig för att sova!

Det har varit fullt av trevligheter under veckan som gått, jag har inte fått tid att skriva blogg.

Förra fredagen var vi på musikal på Uppsala Stadsteater, svåger och svägerska hade lyckats få tag på biljetter till nypremiären av 9 to 5. Jag försökte hitta biljetter hela våren, men det var slutsålt. Och nu efter att ha sett den förstår jag varför. Bland de bättre föreställningar jag sett på vår stadsteater!

På lördagen åkte vi upp till Insjön för yngsta barnbarnets 1-årskalas!

Hon var bedårande söt i en ljuvlig klänning som hennes pappa köpt i USA. Gick inget vidare att blåsa ut ljuset, men tårtan slank ner. Hon fick en alldeles egen med osötade bottnar av bl a banan med grädde och jordgubbar. 

Eftersom föräldrarna skulle på ett 40-årskalas utklädda till ABBA, så var vi barnvakter över helgen. Sen valde jag att stanna kvar några dagar. Gäller ju att njuta av huset så länge det finns kvar i familjens ägo!

Och det är inte fel att få umgås med dessa två heller. Och så dottern förstås!

Kom hem i onsdags eftermiddag och drog på kvällen iväg till 7 Flaskor för "terminsstart" med mina kollegor. Dom stackarna är nästan redan utarbetade, eftersom skolan flyttat och det inte riktigt har blivit färdigt i de nya lokalerna, samtidigt som eleverna startat sitt läsår. Spännande att höra om allt, men jag är så, så tacksam över att jag inte behöver vara där! Min tillvaro är verkligen på topp!!

Vårt lilla radhus har nu fått inneboende igen. Fast bara för fyra dagar. Det är son med familj som behövde någonstans att bo. Det var mysigt att välkomnas med en kram från barnbarnet igår när vi kom och lastade av kajakerna. Idag är dom på skolan och sen har föräldrarna bjudit hem middagsgäster. Det var ju tänkt att vi skulle vara borta. Vi får vara hemma om vi vill, men vi har passat på att bjuda hem oss till svåger och svägerska, som i början av sommaren utlovade en champagne-afton! Det passar ju alldeles utmärkt bra just ikväll!

Men först lite trädgårds-rens och äppelmos-kokning!

Jag vill ha det snällt!

Vi har börjat titta på en serie som heter Konspirationen på Svt Play, den är riktigt spännande. I går kväll när avsnitt 4 slutat, hade jag faktiskt hjärtklappning! Klockan var 21.30 och då hörde vi hur en helikopter flög över vårt område. En halvtimme senare när jag kröp ner bredvid maken i sängen, låg den fortfarande kvar och hovrade. Maken gick upp och tittade ut genom fönstret och ropade på mig. Så där stod vi med halvöppet badrums-fönster och kikade ut i mörkret, och det var spänning -eller rättare sagt obehag- på riktigt! Det kom polisbilar och en polismotorcykel på cykelvägen, det gick in flera poliser i vår lilla skogsbacke med hundar och ficklampor. Vi såg skenet mellan träden och siluetten av de svarta hundarna. Helikoptern fortsatte hovra. Allt detta pågick i över en och en halv timme. Jag slog på nätet utan att hitta någon notis om anledningen. I morse stod det att det rörde sig om ett rån och en jakt på två män i övre tonåren, som man tillslut fått fast.

Det är obehagligt med dylika händelser, och än värre när det kommer i närområdet. I den där skogsbacken var jag ju häromdagen med barnbarnen och lekte och plockade kantareller! När jag gick långpromenaden i eftermiddags så kände jag lite obehag-ska man behöva vara rädd för att bli rånad?! 

Varför kan folk inte bara vara ärliga, snälla och hederliga?

Maken hade hört att trots att man anställt 10 000 nya poliser så är färre brott än tidigare uppklarade. Han hade hört om en handlare i ngn förort till Stockholm som kände sig uppgiven, eftersom han hade så mycket fräcka snatterier, folk som i princip bara gick in och plockade på sig kött, kaffe och andra varor och gick ut. Dom fångades på bild i övervakningskamerorna, men polisen avskriver hela tiden brotten, man har inte resurser till "småbrott", eftersom det är så mycket grövre våldsbrott som kräver sitt.

Vart är vi påväg??

Nej, då är det trevligare att sitta här hemma och sippa på ett glas Kir! 

Vi provsmakar årets Svartvinbärslikör, tillsammans med ett vitt vin. Det var den första "riktiga drinken" som jag drack under vår cykelsemester i Frankrike, 1980. Så för mig är det smaken av Frankrike-och den här gången förflyttades jag tillbaka till Korsika, en söndag i Maj för sex år sedan, då vi satt och tittade på boule-spel på ett litet cafe´ och avnjöt varsin crépe och kaffe. Jag drack Kir även här, på samma torg någon dag senare.

Jag vill ha det snällt, helt enkelt! Det är väl inte för mycket begärt?

Jag vill ha det snällt!

Den som spar, har - mycket bra kvar....

Jag cyklade ut i skogen med sax och plastkasse i eftermiddags. Fyllde den med ljung och band årets ljungkrans. Om tre månader är det dags att binda adventskransen.....

Före..

...Efter!

När all ljung var bunden, så kom jag på att jag tänkt göra ljung-likör också. Hittade ju ett recept på det när jag läste "Sannas likörbok", men i detta nu känns det som att jag skjuter upp det till nästa år. Har "duschat av mig skogen" (från fästingar - förhoppningsvis-) och tänker att det kan vara bra att spara på en del saker också!

Något som låg sparat i "mitt rum" var ett av barnbarnens vävram, påbörjad för x antal år sedan. Idag fick hon anledning att göra klart.

Vi har ju haft barnbarn här över natten. Eric kom efter sin fotbolls-skola i går eftermiddag och fick saft och bulle, ett par timmar senare kom Jennifer från sitt gymnastikläger. Jag hade gjort köttbullar med potatis och gräddsås och vi kunde sitta ute och äta. Sen fikade vi med te och äppelkaka framför Allsången på tv, och vi sjöng alla med, det var riktigt mysigt.

I morse gick maken och jag på gym som vanligt, barnen sov så gott. Väl hemma, gräddade jag plättar till Eric som skulle vara på fotbolls-skolan kl 9. Jennifer började inte gymnastiken förrän kl 12.30, så vi hann både spela Kina-schack, Vänd-tia och Dam och så plockade jag fram den här gamla vävramen som hon färdigställde medan jag lagade hennes lunch.

Sen skjutsade vi henne till Fyrishov, men jag lovade att hon sak få montera sin väv (det ska bli en gris, som ett karott-underlägg) nästa vecka, när dom kommer tillbaka!

Och som Sofia Sievertsdotter skriver;

Det är inte säkert att vi får mer gjort bara för att vi springer eller tänker snabbt. Om vi hela tiden är på språng blir tanke och handling en reflektion av jäkt. När vi saktar ned tankar och steg ser vi tydligare var vi ska placera nästa fot. Om vi är selektiva med vår tid, och går långsamt fram, blir vi mer lyhörda och produktiva.

Det måste ju betyda att det kan vara "av godo" att spara på saker...??!!

Bra, dåligt eller bara annorlunda?

 Extraordinärt bra saker med sensommar;  Kantareller! Äpplen! Lingon! Gladiolus! Solrosor!  

Extraordinärt dåliga saker med sensommar; Tvestjärtar, Harskrankar, Långbenta smala spindlar, Sega getingar.

Dagens middag blev kantarelltoast till Créme Ninon, och om ett tag ska vi avnjuta säsongens första äppelpaj med vaniljsås!

Det där "dåliga" med långbenta spindlar - jag dammsög upp 7 stycken i källaren idag. Skulle byta sängkläder och bädda rent till två av våra barnbarn som kommer hit och ska sova över i morgon. Jag förstår inte varför dom kommer fram i källaren gång på gång (och då menar jag såklart spindlarna, inte barnbarnen...). Jag ryser i hela kroppen - därav dammsugaren, för då slipper jag gå så nära. Sen låter jag dammsugaren stå på ett tag, så att dom inte plötsligt ska börja krypa ur slangen. Kalla mig nojjig, men jag har lite svårt för en del saker.....

Tänkte på en annan sak också. Hur kommer det sig att man blivit så dålig på att svara i telefon nuförtiden? Eller man och man, kanske ska säga jag är dålig på att svara.  Dvs om jag inte känner igen telefonnumret. I morse var det samma nummer som ringde mig tre gånger i rad. Om det är försäljare som ringer så brukar det stå; "Potentiellt bedrägeri" på displayen, så var inte fallet denna gång, men jag tänkte att om dom vill något så får dom väl skicka sms eller lämna röstmeddelande. Vilket dom också gjorde efter tredje påringningen. Jag har beställt en vävnota från en vävstuga i Småland, och nu fick dom inte min e-postadress att fungera. Jag ringde såklart upp på en gång. Men det var då jag tänkte på detta beteende.  Förr i tiden, ja då svarade man alltid, och dessutom satt man still på samma ställe när man pratade. Numera blir man aldrig överraskad över vem som ringer, eftersom det står på displayen vem det är. Förr satt man dessutom still när man pratade i telefon, eftersom den satt fast i väggen. Numera gör man tusen andra saker samtidigt som man pratar. Ring, ring

Bra, dåligt eller bara annorlunda?

Gyllengult och klarrött!

 Sensommar-färger, det är gyllengula sädesfält så långt ögat når. Solmogen säd som doftar så gott när solen gått ned. Det är klarröda rönnbär på trädgrenar som dignar under tyngden. För visst får man väl säga att  vi kommit in i sensommar-tider nu, när mitten av augusti närmar sig!?!

Det är en fantastisk tid, och särskilt numera, när jag inte behöver få oro i kroppen, över att terminsstarten närmar sig!! Jag kan bara fortsätta njuta och leva mitt bästa liv!

Dom här tre fina ungarna har varit hos oss från igår eftermiddag till idag förmiddag. Det är "lugna gatan" för mig, eftersom den yngsta, 3-åriga Eva, mestadels har ögon för farfar! Ända sedan hon var bebis har hon dragits till sin farfar. Om jag kommer dit ensam så är det första hon säger; -Var är farfar??  Farfar får alltid första kramen, det är han som ska trösta, läsa sagor och natta. Jag kan ju säga att han är mäkta stolt över detta!! 

Men i förmiddags var det jag som fick gå med till skogsbacken och bygga koja. Så jag duger också! 

En bonus när jag hittade en glänta med kantareller! Plockade och la i min skjorta, och nu har jag stoppat i mig en riktigt smaskig kantarelltoast med mycket smör och parmesan!

Maken är på fotbollsmatch tillsammans med barnbarnet. Sirius möter Kalmar. Själv har jag varit på konsert. Väldigt spontant, eftersom jag tog en långpromenad mitt på dagen, när barnbarnen blivit hämtade, och gick förbi Kvarnbolund och såg ett anslag. Så jag cyklade tillbaka dit på eftermiddagen och fick en jättefin stund med en artist som kallar sig "Säg mig", i den gamla kvarnen. Kolla upp henne på Spotify, hon har berättande texter och en spröd men samtidigt stark och vacker röst!

Det är söndagseftermiddag, det är ljummet i luften, det är gyllengult och klarrött och som Sofia Sievertsdotter skriver, just idag;  Vi hinner inte allt. Vi får prioritera och acceptera att livet är en blinkning i evigheten!

Mor-dotter-dejt

Jag har räknat och tänkt tillbaka och inser att jag och mina döttrar haft dessa "dejter" i 15-16 år. Från början var det bara min yngsta och jag, medan den äldsta var på utbytesår i USA eller på resa i världen. Men de flesta gånger har vi varit alla tre, och det är så himla mysigt!

I starten var det mest jag som stod för allt, men numera kan jag luta mig tillbaka och överlämna en del till döttrarna. T ex så undanbad jag mig att köra till Lidingö, dit årets resa skulle gå. Jag blir så stressad av att köra mot/i Stockholm med alla filer, på- och av-farter och den täta trafiken. Så igår satt jag lugnt i baksätet och en dotter körde och en annan beskrev vägen. 

En annan sak som jag slapp, var att plocka bort de stora spindlarna i taket över min säng, när vi skulle sova igår. Det gjorde den yngsta, hon tog lådan med yatzy och föste försiktigt ned en spindel i taget och släppte ut genom fönstret.

'

Gårdagseftermiddagen startade med en fika på Elfsvik gårdsbistro, ett mysigt ställe med olika djur, blomster- och grönsaksodlingar, gott fika, hantverk och antikviteter i vackra byggnader.

Granne med det, låg vårt natthärbärge; Villa Lovik, det styckades av från Elfviks gård i slutet av 1800-talet och en häradshövding lät uppföra en villa här och detta lusthus. Själva villan brann ner i slutet av 1920-talet och en arkitekt byggde upp Villa Lovik som privatbostad. På 50-talet blev det konferensgård.

Numera finns också en liten, men väldigt mysigt spa-del, där vi tillbringade sena eftermiddagen.

Vi fick ett fint rum, med vackert ljusinsläpp. Efter spa, blev det ansiktsmasker och bubbel på rummet, innan middagen i matsalen med vackert läge mot Höggarnsfjärden där man såg de stora finlandsfärjorna gå ut på kvällskryssning.

Morgonen startades med löptur respektive promenad och därefter ett morgondopp. 

(Förutom yngsta dottern som har bihåleinflammation och valde att sova ut.)

Därefter smakade frukosten utsökt och så bar det av mot Uppsala igen, vi gjorde bara en avstickare till Butiken på Landet vid Fredrisklund, där det inhandlades jeans på rea.

Och hon som var utan barn för första gången på ett år, har klarat sig bra. Visserligen har det face-pratats 6-7 gånger, men ingen abstinens. Hon uttryckte det som att våra "dejter" hör till årets höjdpunkter, och den yngsta tyckte att vi skulle börja göra det oftare.

Sådant värmer ett modershjärta!

Väl hemma igen, bjöd maken på kantarell-toast,  han hade plockat massor av gula kantareller igår! Döttrarna är hemma, respektive på tåget påväg mot sitt hem. Och maken och jag ska bara hämta oss en smula, innan det är dags att hämta hit tre barnbarn som ska passas ikväll och över natten!

 

Stanna tiden en stund

 ... och när hon tar min hand, när hon tar min hand. Då hör jag fåglar sjunga och marken börjar att gunga...

Ges, gamla hit, parkerade i mitt huvud när jag såg dom här tre i trädgården igår! Jag nästan dog söt-döden! Eva, Majken och maken, morfar till den ena och farfar till den andra. 

Visst vill man ibland bara stanna världen och tiden. Det är ju så bra i detta nu! Flickorna är så gulliga och oskuldsfulla!

Mamman  till den yngsta på bilden, tycker dock att det ska bli skönt att få vara ensam ett par nätter, för första gången på nästan ett år. Pappan till tösen ska nämligen åka hem med hund och barn och mamman, dvs min äldsta dotter ska tillsammans med sin syster och mamma, dvs mig, åka på en hotell/spa-övernattning i morgon. 

Vi har i ca 15 års tid varit iväg på spa 1-2 ggr per år, bara vi tre, och det har varit så mysigt. Nu får vi se om det blir lika mysigt, eller om dottern får bebis-abstinens (eller om hon ber; stanna världen en stund...)   Jag vet att det är viktigt att skapa plats för egentid, särskilt som hon är så mycket ensam eftersom pappan till barnet arbetar borta hela veckorna. Hur mycket man än älskar sina barn, så får man inte glömma bort sig själv, man är inte bara mamma. 

Jag ska berätta när vi kommer tillbaka, hur det blev!

Så blev det Augusti

Så är vi fyra dagar in i månaden Augusti! Jag minns fortfarande hur det brukade dyka upp en liten olustkänsla i kroppen, då när jag fortfarande arbetade. Snart var det dags att rätta sig in i ekorrhjulet igen, och jag spjärnade emot. Tänk, nu behöver jag inte det! Jag kan bara krama ur det bästa ur tillvaron, hela tiden! Vilket fantastiskt liv man har!!

Och veckan som gått, har varit helt otroligt intensiv och full av trevligheter! 

Förra lördagen var maken och jag barnvakt åt ljuvliga lilla Majken! Föräldrarna skulle till Dalhalla på konsert, en födelsedagspresent från dottern till svärsonen. Det gick så bra så, hon är en trygg och förnöjd liten unge, tänk att hon snart fyller ett år!

Dagen efter, söndag 28 juli bilade maken och jag vidare till Bredsjö! Ingen metropol direkt, men en oerhört trevlig liten plats i  det vackra Bergslagen.

Vi startade med att besöka Bredsjö Gårdsmejeri och äta lunch. Beställde in en isterband med potatissallad, något jag inte ätit sedan jag var barn, men jösses, så gott det var! Annars är mejeriet mest känt för sina ostar Bredsjö blå och Bredsjö hård. Vi köpte ost av dom på en julmarknad i Grythyttan för sex år sedan och har alltid tänkt att vi ville åka hit på ett besök. Kan verkligen rekommenderas!

Annars var största anledningen till vårt besök, att vi ville prova att cykla på Hjulsjö leder, och det var verkligen också värt ett besök. Många mil av skogsleder i kuperad terräng. KUPERAD, ja, massa uppför, och jag var stundvis helt slut i kroppen. Dessutom var det väldigt skumpigt över rötter och stenar, så jag trodde att jag stukat snippan.... Kan man ens det?? Men ont hade jag!

Historiskt intressanta platser också med brytning av koppar och allt runtomkring det, som fortfarande låg som ett historiskt täcke över bygden. Intressant, vemodigt och vackert, en tid som inte mer finns.

Boendet var fantastiskt, i en herrgård från 1908, en gammal disponents hem som numera ägdes och förvaltades väl av ett par från Eskilstuna, kockar och entreprenörer. Oerhört vänliga och hårt arbetande. Vi bodde i deras bed and breakfast Skogsbrynet. Serverades den gudomligaste frukost i en matsal som var så mycket jugend. Som att kliva in i en annan tidsepok! Där beställde vi också en middag, och fick en 4-rätters smak-explosion, helt fantastiskt. Där fanns också en fin liten badbrygga och ett lusthus, var i vi satt och beundrade solnedgången över den lilla skogs-sjön.

Ja, sen var vi hemma ett dygn och hann rå om vår yngsta dotter och lilla vovve, som kom och åt middag och sov över, innan det var dags för nästa äventyr!

Nämligen kajak vid Stendörren, dvs skärgården utanför Oxelösund.

Diska i dylik miljö, kan vara underbart!

Snacka om att bo sjönära!

Och själva kajakingen var härlig, 3-7 sekundmeter, stundvis spegelblankt, fri horisont, bad, närstudie av en mink-familj - våra grannar en natt, känslan av frihet. Och trött i kroppen av motvindspaddling. Det var t om så att det gungade rejält i våra kroppar när vi kommit hem igår och satt och åt middag! 

Nu är kajakerna rengjorda och tillbaka i garaget. Men vi tänker att det nog kan bli några fler turer innan sommaren är över!

 Och hemma är också bra! Nu är tid för att plocka buketter av ringblommor och sommardahlior! Nu är tid att njuta. Tid att leva. 

Imorgon ska jag möta upp dottern och yngsta barnbarnet vid tågstationen - dags för finbesök en vecka! Vi får se hur mycket skrivet det blir här.

(Jag som trodde att jag skulle få så mycket tid till att skriva när jag blev pensionär, men det blev kanske inte riktigt så, det är ju så mycket roligt som händer hela tiden!)