Som en folksaga. Som en blandning mellan skotska högländerna, norska fjordarna, klippiga bergen och något magiskt fantasilandskap som pyser och bubblar från jordens inre.
Hur ska man kunna beskriva denna ö, detta land?
Bilderna gör det inte rättvisa, men blir som ett minne för mig att plocka ner. Blundar jag så ser jag allt framför mig. Hör ljuden, känner dofterna.
Vi har rest runt ön, bilat 200 mil, men inga jättelånga sträckor utan många stopp och långa vandringar med lunchpaket i ryggsäcken. Det har regnat, det har blåst, det har varit dimma och temperaturen har växlat mellan 9-12 plusgrader. Men vi har också upplevt solglimtar och landskapet har plötsligt blivit helt annorlunda.
Vi har även gjort spännande muséer om vulkanutbrottet på Västmannaöarna, om de franska fiskare som bodde i en liten by på östra island, om textilhistioria och om öns första nybyggare.
Vi har bott på små "hotell" hos bönder och jordbrukare mitt ute i ingenstans, men alla har erbjudit sköna sängar, riklig frukost, milsvid utsikt och fågelkvitter.
Vi har mestadels ätit pinfärsk fisk men ett par gånger även väl tillagat lamm och druckit öl från små inhemska bryggerier.
Avslutade med ett par dagar i Reykjavik som varvade gammal arkitektur med ny modern.
Så tacksam för allt jag fått uppleva!
Nu tillbaka i Sverige med tredubbel temperatur och gassande sol. I tvättmaskinen ligger nu tjocka fleecetröjor och friluftsbyxor och jag strosar runt i tunna shorts och linne och är rätt nöjd med att det är här jag bor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar