...och plötsligt kan det kännas tungt...

.... som tyngden på den här stackarens skuldror! 

Bilden är tagen i Frankfurt under makens och min långhelg där 2019.

Jag, som för fem dagar sedan, så glatt skrev om att vi äntligen kan träffas och umgås utan pandemi-restriktioner. 

Vad hände?

Jo, jag testade positivt för corona i söndags kväll.

Och då hade vi alltså träffat 17 personer på liten yta, många timmar på fredagen. Kramats och stått i.

Likaså på lördagen var vi sju glada själar som trängdes runt ett middagsbord.

Söndagen umgicks vi på badet och sedan hemma hos son med familj.

Det var där och då jag anande oråd. Hade på lördagen känt av pollenallergisymptom, det kliade mellan näsa- och örongångar. När vi cyklade till stranden kände jag mig lite kraftlös och kom på efterkälken. Väl på stranden somnade jag på filten.

Innan middagen på kvällen fick jag ett självtest av sonhustrun.

Det gav ilsket utslag direkt!

Och jag fick i det närmaste ångestpåslag när jag tänkte på vilken eldboll jag kanske satt i rullning! 

Har meddelat alla berörda och alla säger samma sak; Du kunde inte veta.

Det hade jag också sagt om jag varit i deras situation.

Och det hade jag verkligen inte, för det slog till som en blixt från klar himmel.

Men ändå,

det kan plötsligt kännas tungt!

(Vilket febern och huvudvärken hjälper till med)