Imorgon är det första sommardagen!

I onsdagskväll anlände två hemlösa själar till vårt hus!
Äldsta dottern och pojkvännen lämnade ifrån sig sin fina Göteborgslägenhet i måndags. Sedan dess har pojkvännen bott på sitt arbete och dottern i Borås hos sin syster. Men lagom till helgen kom dom hem till oss. Just ikväll är dom hos goda vänner i Stockholm för att umgås och hämta hem två stolar som köpts in på Blocket. Sedan kommer det att bli ett pusslande med boende innan dom får flytta in i sitt hus den 14 juni.

Och har jag inte världens mest omtänksamma döttrar så säg! När jag och maken var på vår lilla roadtrip för ett tag sedan bodde vi på det mest underbara pensionat i Lysekil, där allt var så fint och genomtänkt i inredningen. Jag nämnde då att jag bl a blivit förälskad i en kruka med en planterad horensia i. Det hade äldsta dottern lagt på minnet och gjort världens detektivarbete för att få tag på denna kruka. Slutade med att dom fick åka till Lysekil för att köpa den. Gissa om jag känner mig älskad och hedrad, och kärleksfulla ord i det vackra, handmålade kortet också. Jag är så tacksam!

Yngste son med familj kom på fika i går på Kristi Himmelfärdsdag, och farfar lagade punktering på 5-åringens cykel. Lille Eric ville "hjälpa till", vilket slutade med att farfar fick ligga på gräsmattan och leta efter tre små skruvar en lååååång stund! Men imponerat sa Eric; -Farfar kan du laga alla cyklar.

Vi hade också en trevlig middagsbjudning igår, då en av dotterns barndomsvänner kom förbi och dom skrattade sig igenom en massa tokiga och roliga minnen.

Idag åt vi lunch tillsammans på Saluhallen, sen drog maken till jobbet en sväng och även jag har jobbat hemifrån, när huset blev tomt.

Nu ska vi duka upp lite ost och kex och vin framför finalen i Let´s dance.

Min detoxperiod är över för den här gången, och jag njuter så av att få dricka vin igen. Igår korkade vi upp sommarens första rosé,  ikväll blir det rödvin.

Och imorgon är det första sommardagen!

Att vandra på blommor

Det växer kastanjeträd längs med gatan från skolan till parkeringsplatsen. De senaste dagarnas hårda regnskurar har gått hårt åt de ståtliga blomklasarna, och drivor av blomblad låg på trottoaren när jag gick till bilen idag efter avslutat arbete. Varje liten miniblomma, som ett konstverk, och det kändes speciellt att gå där. Inbillade att någon strött blommor på min väg att vandra.

Så kan vi väl behöva få känna oss ibland. Speciella, utvalda, värdiga.
Och när vi blivit utvalda av någon,  inte ta det för givet, utan visa tacksamhet och strö blomblad även i den personens väg. Aldrig sluta.

Men nu ska jag sluta skriva. Jag ska rasta hund. Sen ska jag sova. Och nu blir det uppehåll i skrivandet några dagar.

Dimman lättar

Dimman stod tät utanför fönstret, när maken drog upp rullgardinen kl 6 i morse.
En timme senare gick jag ut med vovven. Magiskt vackert över fälten, när det vita så smått började lätta och landskapet kröp fram ur sitt gömställe. En timme senare, när vi kommit tillbaka hem, hade den så gott som helt och hållet försvunnit.

Efter sista lektionen, cyklade jag hem för att ta ut vovven igen. Tog då en promenad tillbaka till skolan, där jag stämt träff med trä- och metallslöjdsläraren. Vi satte oss och gick tillsammans igenom alla elever som ska betygsättas. Sambedömde och diskuterade arbetsinsatser. Vovven låg nedanför våra fötter.

Och faktum är, att när jag promenerade hem kl 19, så tyckte jag att "dimman i mitt huvud" också lättat en smula. Har nu en klarare bild över min betygsättning. Ska väl säkert överleva det här läsårs-slutet också!

Alla mödrars dag

När man nu har satt 4 barn till världen, så får man en väldans utdelning på mors dag!

Alla fyra barnen har hört av sig på ett eller annat sätt.

Den äldste ringde från Rhodos och skickade en hjälp-gåva, som innebar ett bidrag så att en kvinna i ett fattigt land kan föda sitt barn på sjukhus.

Den näst äldste har kanske inte varit så involverad i ovanstående bukett eftersom han befinner sig på svensexa i Lissabon. Däremot har hans kära Annika ett stort hjärta och god smak vad gäller blommor, och barnen hade ritat och skrivit ett fint kort.

Döttrarna har hört av sig via messenger och telefonsamtal.

Så nog har jag blivit uppvaktad!

Och detta gäller väl alla mammor!

Jag hade röntgentid i Enköping på eftermiddagen, och på vägen dit, tog jag en sväng förbi  Alsta Trädgårdar och utställningen "Andra Chansen". Den handlade om textilt återbruk. Inte så stor och med en hel del som jag tyckte var ganska fult, men också en del godbitar och inspiration. Som t ex mattorna ovan. Superfint att göra schablontryck på gamla trasmattor.

Men nu lägger vi den här helgen bakom oss och tar oss an 3-dagarsveckan.

Snudda vid lyckan

Så har vi blivit med hund för en vecka! Äldste son med familj drar till Rhodos imorgon bitti. Maken ska gå upp kvart i 4 för att skjutsa till Arlanda.

Jag har just kommit in från "sista kvällskissen", ett lätt duggregn föll, så det blev till att torka leriga tassar och mage. 

Men regn eller inte, det är faktiskt väldigt trevligt med en kort kvällspromenad. Det är vackert ute, de senaste dagarnas regnande har gjort att all växtlighet tagit fart och skjutit i höjden. Det är grönt och frodigt och blomningen är fantastisk.

Som Sofia Sievertsdotter skrev (fast detta är bara en liten, liten del) i sitt senaste blogginlägg;

Snudda vid lyckan

En hund som springer emot dig med viftande svans...

Var du än är, hur du än mår, vad du än gjort eller misslyckats med att göra. 

Alltid lycka som längtar efter att snudda vid dig.

Och nu ska det bli skönt att krypa till sängs, i de nya påslakanen, sydda av mamma och pappas bröllopslakan från 1942.

Åt vovven har jag bäddat med ett gammalt sovtäcke och en kudde vid fotändan på golvet.

Odödlig, ung och snygg

Det händer något med ungdomarna i skolan när vårterminen närmar sig sitt slut. Man kan nästan ta på känslan. Dom vädrar frihet och dom är odödliga (precis som Samir o Viktor sjunger i sin nya låt; Hela kroppen skriker odödlig, man vill bara vara ung och snygg...)
Det blir på ett sätt mer gemenskap, men också mer rivalitet och irritation. Det händer saker. Dumma saker och bra saker.
En bidragande orsak till uppbrotts-stämningen är väl det stora teaterprojektet Nyckeln till mitt hjärta som har haft uruppförande med fyra föreställningar under veckan. Det är så roligt att få se ungdomarna som skådespelare, dansare, sångare och musiker. Så modiga. 
Niorna pratar om den kommande balen och om avslutningsfester. Plötsligt älskar man sin klass över allt annat och det är vemodigt att slutet är nära. Jag höll idag ett litet tal till mina två "fredags-nior" och flera elever började gråta. Känslorna ligger utanpå. Inget är "lagom" allt är "stort".

Nog minns jag avslutningsbalen i min egen årskurs nio. På Upplands nation. Jag fick äntligen dansa tryckare till David Bowies "Life on Mars" med Mikael. Jag var också odödlig, ung och snygg.

Just ikväll, efter en lång, intensiv, arbetsvecka, känner jag mig väl mer dödlig, och inte fullt så snygg.
Men visst skulle jag vilja dansa. Dock får jag nöja mig med att titta på Let´s dance och sukta efter att kunna dansa så bra som Kristin Kaspersen. Och med den energi hon utstrålar är hon både snygg och verkar odödlig.....

Jobb, jobb, jobb!

Jag brukar försöka låta bli att ta med jobb hem. Stannar hellre kvar extra för att kunna åka hem och vara ledig på kvällen. Men idag gick det inte.
Det börjar med stormsteg närma sig terminsslut, och olyckligtvis så råkar två torsdagar och två fredagar försvinna i och med kommande helger. Det innebär att de klasser som har lektioner denna torsdag och fredag inte har någon mer slöjdlektion.
Ikväll har jag suttit hemma och gått igenom uppgifter och elevarbeten för att försöka få en överblick vad varje elev åstadkommit, inför betygssättningen.
Det sägs vara mer överskådligt nu när allt är digitalt, men jag tycker faktiskt att allt var enklare när jag hade pärmar med papper.
Jag blir snurrig av att sitta och klicka fram och tillbaka på datorn, mellan klasser och elever, mellan planeringar och utvärderingar. Och frustrerad av betygskriterierna som ska tolkas. 

I skrivandets stund undrar jag om det inte hade varit värt att gå miste om 4000 kronor i månaden i pensionspengar, om jag hade valt att gå i pension nu.....

Hur ska man tolka den här bilden?

1. Livet är för kort för att arbeta så man blir utmattad.

2. Det finns alltid det som är värre.