Lite ledsen och lite glad

Att ångra tjänar ingenting till. Ändå är det en sak jag verkligen ångrar..

Precis på dagen idag, för elva år sedan, så dog min pappa. Jag hann aldrig upp till sjukhuset. Jag satt hos frisören, och skulle åkt upp efteråt, men jag hann inte.
Hade varit uppe någon dag innan och då sett honom i ett riktigt dåligt tillstånd. Förvirrad, halvnaken, sittandes i en rullstol på väg ut i korridoren. Han verkade inte känna igen mig och jag fick hämta sjukhuspersonal att hjälpa honom tillbaka till sängen. Det tyckte han inte alls om och han kämpade emot-han var så stark-så tre vårdare fick ta i. Jag satt bredvid och grät, och när han äntligen var i säng höll jag och smekte hans hand, och han somnade. Det är mitt sista minne av pappa.
Och det jag ångrar, är att jag inte åkte upp och tog farväl av honom när han var iordninggjord och hade fått frid. Men jag tordes inte då. Jag kan idag inte förstå vad jag var rädd för.
Det gör mig lite ledsen att tänka på.

Något trevligare att tänka på är att jag imorgon efter jobbet, ska ta tåget ner till Göteborg. Ska fira äldsta dottern som fyller år på lördag.

Och något annat som får mig att le, är den här bilden som jag hittade igår, när jag letade kiltbilder.

Enda kruxet är att vi i år bestämt att inte ha några julklappar till oss vuxna.

Men jag undrar om jag kan övertala maken att klä sig i kilt......

Kilt-snack

En av mina elever håller på att sy en kilt. Vi hittade ett gammalt rutigt tyg i blandmaterial bland gömmorna och har måttat ut, sytt veck och pressat. Förra lektionen sa han att han måste ha en väska också, så i går var jag tvungen att gå ut och kika på hur en dylik väska ser ut.
Och vilka bilder jag fann! Kilt är riktigt, riktigt snyggt! Och sexigt! Kolla här:

Bilderna jag visade eleven var dock betydligt mer propra och traditionsenliga......
Idag hann han bara med att sprätta upp de nersydda och pressade veckan, men nästa vecka ska han få göra spännremmar i skinn och börja på väskan.

Nu ikväll var jag med några kollegor på AW på 7 flaskor och fick mer kunskap, från en kollega som är gift och har barn med en skotte. Väskan har man eftersom själva kilten inte har några fickor. Ibland är den påkostat utsmyckad med silverspännen.  I knästrumpan ska man ha en liten kniv instucken. Till en "riktig" kilt går det åt 7 m tyg. Men huruvida man har kalsonger eller inte under, kunde hon inte svara på.
Enligt nedanstående bild så är svaret givet.....

Det behöver inte vara gott för att det är dyrt!

I det bleka gryningsljuset gick jag ut i trädgården, med makens stora kängor och hans täckjacka över min morgonrock, för att fylla på fågelautomaterna. Sedan viltfågelblandningen tog slut och vi övergick till skalade solroskärnor-som var betydligt dyrare- behöver vi bara fylla på varannan dag. Dom verkar inte lika förtjusta i dessa frön.
Det kanske är som för mig, ostron är dyrt och exklusivt, men jag är inte särskilt förtjust i det.
Då äter jag hellre burgare.
Som jag faktiskt gjorde ikväll, på nyöppnade Saluhallen.

Jag cyklade ner direkt efter jobbet för att uträtta några ärenden, sedan hade jag stämt träff med en god vän. Blev lite tidig, så jag beställde ett glas rött och satte mig vid de vackra fönstren och skrev kort. Supermysig miljö, och maten var helt ok.
I den kyliga, svarta kvällen hade vi sedan sällskap hemåt; uppför universitetsbacken, över kyrkogården, genom Ekeby mot Flogsta där våra vägar skildes. Hon fortsatte mot Stenhagen och jag skyndade in i stugvärmen.

Vad jag tycker om!

Ikväll broderar jag maskstygn på min senaste stickning, och så sitter jag och funderar på vad jag skulle göra i livet om jag inte höll på med handarbete!
Spelade piano under hela skolåldern, men där upplevde jag aldrig samma känsla. Försökte mig på gitarr, men det gick inget vidare.
Jag var aktiv i cykelfrämjandet en period i tonåren och jag försökte mig på att bli Skogsmulle-ledare, men jag ledsnade ganska snart.
Gick på engelsk konversationskurs och provade silversmide och keramik, men inget föll mig i smaken.
Jag dras till det textila materialen. Att väva, sy, brodera, sticka eller virka, skänker mig tillfredsställelse.

Fint sagt med följande lilla dikt;

Utan lån skulle livet te sig fattigare!

Återigen sitter jag i köket och skriver, till ljudet av diskmaskinens surrande. Till skillnad från i fredags kväll, så är helgen slut, och i morgon bitti är det alarmet som ljuder, innan solen gått upp.
Helgen blev intensiv och tog slut snabbt.
Med en 3- och en 4-åring i huset så behöver man inte undra hur man ska spendera timmarna. Dom bara rusar!!  Det är högljutt och intensivt, det blir kladdigt och smuligt, det blir skratt och skrik, det blir översvämning efter bad, det blir högar av tvätt efter "olyckor" i trosor, det blir förhandlingar och mutor och det blir oändligt mycket KÄRLEK!
Middagen som skulle inkluderat båda söner med familjer ikväll, blev bara till en familj, då hög feber satte stopp för den andra familjen.
Och när vi röjt bort duplo, pussel, ballongrester, kritor, play-doh-deg och satte oss framför tv-serien Springfloden med varsitt glas rött ikväll, så kände både maken och jag, att det är väldigt skönt att vi har vuxna barn som tar ansvar, så att dom små intensiva bara är till låns då och då.
Men utan "dom där lånen", skulle livet te sig fattigare!

I morse; det skulle ritas och klippas och klistras före frukost. Maken fyller på i fågelautomaterna ute i trädgården.

Här skalar 4-åringen potatis och 3-åringen rör i äppeltoscasmeten. Det gäller att passa på att ta hjälp i köket medan intresse finns!

En ganska söt liknelse, eller hur!

Livet känns gott!

Diskmaskinen surrar, på diskbänken står två odiskade champagneglas och två Irish Coffee-glas. Maken gick alldeles nyss i säng och jag är på väg. Vi har haft en skön fredagkväll med varmbad, vinkokta musslor med risotto och champagne och så varsin Irish Coffee efteråt. Vi satt länge vid middagsbordet och sen slötittade vi lite på Skavlan.
I morgon behöver vi inte ställa klockan, istället kan vi vakna till det bleka morgonljuset- Solen går upp 07.51. Vi kan äta frukost tillsammans.
Sen får maken städa medan jag steker älgkött till söndagsgrytan och sen cyklar till blomsteraffären för att pynta upp med lite nya blommor här hemma.
Efter lunch kommer barnbarnen och stannar kvar till söndageftermiddag när föräldrarna kommer på middag.
Livet känns gott!

47 dagar kvar av 2018

Tänkvärda ord från Sofia Sievertsdotter idag;

Vi har 47 viktiga dagar kvar av 2018, inklusive denna. Om 47 dagar kan vi ha tagit (minst) 47 steg mot vår dröm, fyllt vår vision med näring och kan avsluta året med flagga i topp. Inte för att vi måste utan för att känslan av utveckling är den bästa som finns. Tycker jag.Så även om jag nu tvingas ha strumpor på mig (barfotabarn i kubik) och ibland även ficklampa tänker jag fortsätta att kliva på. För jag vet vart jag är på väg och för att jag vill känna mig tillfreds på min dödsbädd. Jag önskar alla en fin dag! Glöm inte att uppskatta allt som du har skapat och åstadkommit de 318 dagar du hittills har tillryggalagt detta år!

För övrigt har jag i kväll blivit utsatt för en tuff övertalningskupp av yngsta dottern.

Jag såg på tv en hund som jag vet att hon älskar, så jag skickade en snap på den till henne, och nu har hon hållit på i över en timme och skickat bilder och utläggningar om hur bra det skulle vara om jag skaffade en sådan hund........

Och ja, den är ljuvligt söt!!!