Don´t forget to fly!

 

Ja, vad ska man säga??? Inte blev hon vacker, min "ängel", läxuppgift i skulpturalt broderi på broderikursen. Jag hade idétorka, men kom tillslut att tänka på att jag tidigare gjort roliga gubbar till en utsmyckning på Eriksbergsbiblioteket. Deras ansikten var "skulpterade" i nylonstrumpor fyllda med vadd. Nu provade jag det igen. Den här gången blev det bara en överkropp men med vingar och ett budskap. Don´t forget to fly! Låt inte livet bli för inrutat och enahanda, kom ihåg dina ursprungliga drömmar , lufta vingarna ibland och flyg iväg!!

 

Imorgon "flyger" vi iväg, maken och jag! Det blev inte Mauritzius, det blev inte Bryssel. Men det kommer att bli Omberg. I morgon eftermiddag, efter att maken kommit hem från jobbet, bilar vi iväg med kylväska med mat, regnkläder och vandringskängor till Östergötland för att tillbringa allhelgonahelgen där!

På återseende söndag!

Baby it's cold outside

I kväll var både maken och jag ute och roade oss på varsitt håll. Han med sitt jobb på restaurang jag med mina arbetskamrater, på bowling och middag på ett annat ställe, nästan bredvid.
När han var klar gick han förbi och knackade på fönstret där jag satt, och eftersom vi också var på väg att bryta upp, så fick vi sällskap hem,
Fullmåne, stjärnklart och termometern visade 0-gradigt. Hög tid att plocka fram tumvantar, mössa, varmare jacka och reflexer!!

Flashback

Eleverna har höstlov denna vecka, vi lärare har studiedagar. Just idag var det ämnesnätverk och slöjdlärare från hela stan träffades på Nannaskolan mitt i stan. Vi hade föreläsningar i spegelsalen, f d gymnastikhallen.
När jag kom in där kände jag genast igen mig. Jag förflyttades 52 år tillbaka i tiden. Där stod jag i sockeplast, bleka ben med gåshud, en tajt gymnastikdräkt i blekrosa med liten volang runt rumpan och runt halsen kronblad i blått kräpp-papper. Jag var blåsippa i barnbaletten, som mamma av någon anledning anmält mig till.
Märkligt hur saker kan komma till en av olika anledningar.
Själva studiedagen var helt ok. Deltog i en workshop om digitala hjälpmedel på eftermiddagen. Där fick vi spela in små filmsnuttar med ljud. T ex en talande sax som sa; Hej, det är jag som är tygsaxen. Med mig får man bara klippa i tyg!  Måste säga att jag känner mig lite tveksam till att använda mig just av detta i min undervisning...
Största behållningen är nästan att man får träffa och tala med slöjdlärare från andra skolor. Jag anmälde mig också till en studiecirkel om bedömning som startar om ett par veckor och pågår hela vårterminen.  Vi får se hur det går att få in den i mitt veckoschema.

Heter det vintertid?

Så är det slut på sommartiden, och kvällarna blir mörka tidigt.
Kände lite smått olust när jag skulle bila från Västerås, och min brorsdotter, där jag tillbringat dagen. Har ju aldrig kört vår nya bil i mörkerkörning tidigare, allt är ju automatiskt i den. Hur skulle ljuset fungera?
Det gick dock smidigt och enkelt. Den kände av direkt när helljus respektive halvljus skulle kopplas på. Tänker att man blir lite avtrubbad när man inte behöver tänka och göra själv. Har fortfarande svårt att acceptera alla olika symboler som plötsligt lyser på instrumentbräden eller alla pip som plötsligt ljuder av olika anledningar.  Men visst är det skönt att den så snabbt accelererar när man ska köra om, och att den är så tyst.
Så jag vänjer mig nog snart.
Vänjer mig väl även vid mörkret, även om det är den tyngsta biten med denna årstid.
Men, men; förbanna inte mörkret; tänd ett ljus!
Och förresten; heter det vintertid?

Tänk så det kan bli ibland......

 

Idag var det dags för massage. Kl 10.00 klädde jag av mig och lade mig på britsen hos Li Hong för en timmes knådning. Jag hade ont idag, riktigt ont neråt höft-lår. Så pass att jag ryckte till och jämrade mig när hon tryckte och masserade. Efteråt sa hon; -Du bolde inte tläna på ett tag, dina musklel velkal inflammerade.(Hon kan inte uttala r)  -Tyst med dig, sa jag. På sådant vill jag inte höra. Ont ska med ont förgås, tänker jag!

Fortsatte ut på stan för att få tag på presenter till maken som snart fyller år! Det gick inte så bra, kan jag säga. Det som jag tänkt, hade utgått och närmaste återförsäljare finns i Stockholm. En annan sak har jag tittat på och tagit hem prospekt för att fundera mer på. En tredje sak har jag preliminärbokat. Men det jag kom hem med; fem tunga kassar, var julklappar till barn och barnbarn.....Tänk så det kan bli ibland!

I min lilla, trygga, värld!

Uppgivenheten från igår har lagt sig en aning!
Inser att det trots allt finns mycket gott i världen, och det är där vårt fokus måste ligga. Att det alltid finns hopp.
Pratade med min klass i morse, första lektionen, om det som hände igår. Många funderingar såklart, men också många kloka reflektioner. Det känns inte som att någon av "de våra" känner sig otrygga på vår skola.
Efter jobbet cyklade jag och hämtade barnbarnet på dagis. Så ljuvligt att mötas av hans glädje då jag dök upp.
Och hemma möttes vi av två svansviftande hundar. Dottern hade hämtat äldsta sonens hund som har varit hos oss ikväll.
I den lilla världen av hundar och barnbarn så känns livet så oskuldsfullt och enkelt.
Jag stannar i den världen, när vi nu går in i helgen!

Öppna ögonen, släpp in ljuset och se dig omkring med snälla ögon!!

Öppna ögonen, släpp in ljuset och se dig omkring med snälla ögon. Så avslutar alltid yogaläraren sitt torsdagspass.
Just idag kändes dessa ord så träffande med ett dubbelt budskap. Och som en tröst.

Världen är upp och ner, det händer hemska saker. Människor gör hemska saker mot varandra. Dessa mängder av människor som måste fly sina hemländer pga krig och katastrofer. Att flyktingboenden här i Sverige bränns ner. Att eu-emigranter hotas, skräms och misshandlas. Att en 21-årig pojke går in med svärd och sticker ner skolbarn.
Det är för mycket att ta in nu. Det känns kallt och outhärdligt. Var ska det sluta?

Jag vill se godhet hos människor.

Vill inte alla människor se sig omkring med snälla ögon??!!!