Vådan av att vara för snabb

Maken är snabb i allt vad han företar sig!
Ska vi ut och gå eller cykla, paddla kajak eller åka skidor, ligger han alltid en bit framför mig. Som skridskoledare har han hand om den snabbaste gruppen. Han hinner alltid med att göra många olika saker varje dag, oavsett om han är ledig eller om han jobbar. Effektiv är bara förnamnet.
Det är dock inte alltid av godo!

Vi har haft en mycket trevlig dag idag. Fullt hus med kära släktingar, god mat och dryck. En riktig trädgårdsfest.
Vid 21-tiden när de sista gästerna gått packade vi iordning inför morgondagens bilresa till Västkusten.  Var och en donade med sitt, jag hade gjort min packning på förmiddagen så jag plockade undan och diskade efter kalaset.
Döttrarna sa god natt och det blev tyst i huset så jag trodde att även maken gått i säng. När jag gick upp med några prylar såg jag till min förvåning att det var tomt i sovrummet. När jag sen gick ut med soporna fick jag se att hans cykel var borta. Konstigt, tog han en cykeltur utan att säga något? Ja, ja kvällen var ljum och skön, han kanske ville röra på sig.
Jag gick ner i källaren och tog en dusch. När jag kom upp fick jag se makens cykel på altanen, ännu konstigare, där brukar den väl inte stå. Då får jag se någon komma stapplande på altanen och banka på dörren. Alldeles sned i kroppen, trasig skjorta, blodig arm och vad, blek trots solbrännan, stönande får jag hjälpa honom in.
Han hade fått för sig att han skulle cykla och köpa bilgodis till imorgon, och så hade han cyklat omkull i (såklart) hög fart och slagit i marken direkt på axel och skuldra. Han hade fått lega kvar länge innan han kunde ta sig upp. Hade försökt ringa mig för att få hjälp, men jag stod ju i duschen och hade inget  hört. Jag fick försiktigt, försiktigt dra av skjortan och han bara kved. Och när maken kvider då har han verkligen ont. Jag försökte övertyga honom att vi skulle åka till akuten direkt. Men han är lika envis som han är snabb, så det var ingen ide´att tjata. Jag fick hjälpa honom av med resten av kläderna, blanda till dubbla Alvedon, tvätta de leriga skrubbsåren, sätta på plåster och hjälpa honom i säng. Han hade så ont,  så ont, och nu ligger han på ena sidan i en konstig vinkel.
Hur ska detta gå?? Jag känner mig faktiskt orolig.
Kan han verkligen sova bort detta. Kanske blir det ett akutbesök imorgon bitti.
Går allt bra är det meningen att vi ska tillbringa kommande vecka i Hunnebostrand, och då blir det en paus i skrivandet här.
Jag hoppas att det går bra och att det inte är något allvarligt!!

Man kan inte få allt här i världen!

Maken och döttrarna drog iväg till kusten i morse. Dom har haft en helt underbar sol- och baddag Kanske sommarens allra varmaste dag!  Själv valde jag att stanna hemma och städa och tvätta!
Ja, jag kan erkänna att ibland är jag lite knäpp!
Men man kan inte få allt här i världen, och just idag valde jag att ta reda på hemmet. Vi ska nämligen ha ett litet släktkalas imorgon för 20 personer och jag ville ställa iordning i lugn och ro. Det slutade ändå med att jag just satt ett bröd på jäsning i kylen över natten-och klockan närmar sig midnatt!
Det råkar nu vara så att jag tycker om att fixa och pyssla i hemmet, så jag har definitivt inte lidit någon nöd. Dessutom har jag inte bara jobbat!
Fick fin-besök idag igen och nu har jag tagit över en "tradition"!
Min mamma passade våra barn en hel del. Varje sommar fick något av barnen sitta i trädgården och plaska i en gul badbalja. Mamma fotograferade, framkallade och satte inom glas och ram. Jag fick fatt i dessa kort för ett tag sedan.

Från vänster till höger; Gustav född 1984, Johan född 1986, Karin född 1992 och Ingrid född 1995.
Tänk att jag tog rätt på den gula badbaljan, när vi röjde i mammas och pappas hus. Och idag var det mitt första barn-barns tur att plaska i badbaljan. Och farmor fotograferade.

Undrar hur många badbaljekort jag kommer att få??!!

Å Kristina, från Vilhelmina

 

Den här dagen har gått undan, fortare än fort!

Maken och jag sov till strax före klockan nio. Ja lilla vovven låg också i sängen, när hennes matte inte sover hemma så "duger" mormor att krypa ner till, frampå småtimmarna!

Strax efter frukosten, som avnjöts på altanen, dök äldste sonen med hund upp. Han skulle komma och hämta sin cykel, som stod här.

Värmen var tryckande. Maken skulle ner och fixa pass, men sonen och jag tog hundarna och bilade till Kungshamn-Morga naturreservat för ett dopp.

 När vi kom tillbaks var både maken och döttrarna hemma och hade dukat med färskt bröd, nybryggt kaffe och finfina jordgubbar. Det var bara att hugga in!  Jag hade tid för att fixa mina naglar och cyklade ner på stan och gjorde det, riktig lyx att få sitta och bli ompysslad och småprata i 1 1/2 timme!  När jag kom hem hade vi fått riktigt fint besök!

Lilla barnbarnet Eric, som lärt sig sitta sedan sist! Han är helt ljuvlig!!

Så skulle det rustas för namnsdagskalas! Nåja, det skulle komma gäster också, men maten hade namnsdagsbarnet valt.
Till förrätt; blinier med ishavsrom, räkor och creme fraiche
Till huvudrätt; oxfile på bröd och äppelskiva med champinjonsås och sallad
Till dessert; banan och citruskaka med jordgubbar och glass

Dagens namn i fruntimmersveckan är Kristina!
Vår Karin Anna Kristina är inte från Vilhelmina, men den schlagern  är verkligen en riktig "gammal goding".
Tyvärr hittade jag den inte i original med Sven Ingvars, men håll till godo med denna version och sjung med vet ja, texten finns"

http://youtu.be/yihpeIZGlLI

Vi har det allt väldigt bra!

Döttrarna skulle ut och roa sig ikväll så jag lurade med mig maken på en långpromenad, med förevändningen att vi måste se till gravarna. Dessutom behövde lilla vovven få lite motion eftersom vi mest legat still på badstranden idag.
Det var en sådan ljuvlig sommarkväll. Dagen har varit mycket varm, jag har mest hållit mig i skuggan, eller legat och skvalpat på en luftmadrass på Mälaren. Men nu ikväll blev det lite svalare och alldeles ljuvligt, nästan sådär som kvällarna kan vara nere vid Medelhavet.
Solen gick ned i en svag dimslöja och strålarna färgade den mognande säden alldeles gyllengul. Syrsorna spelade, svalorna flög högt med sina svirrläten. Det doftade av slaget gräs och fortfarande lite av blommande lindar.
 Man fick nästan nypa sig lite i armen för att förstå att det var verkligt. Vill lagra dessa sommarminnen och ta fram när novembermörkret sänker sig på tidig eftermiddag, regnet smattrar och kylan kryper innanför kläderna.
Väl hemma, efter en och en halvtimmes rask promenad, tog jag en svalkande dusch och sedan gjorde jag iordning en miniostbricka och hällde upp varsitt glas vin. Tände stearinljus på altanen och så satt vi där och kurade skymning.
Vi har det allt väldigt bra!

Dimman lättar!

I dubbel bemärkelse har dimman lättat idag!
Det var dimmoln över landskapet i morse. Varma dagar med hög luftfuktighet brukar ju leda till dimma. Men ju närmare kusten vi kom, desto mer skingrades dimslöjorna och solen tittade fram.
Dimman, i form av min envisa huvudvärk, gav också med sig frampå förmiddagen och vi kunde njuta av ännu en fantastisk högsommardag!
Bilderna från vackra Singö får tala för sig själv;

Seg dag

Idag har allt jag företagit mig, gått som i slowmotion.
Strax innan jag kröp i säng i natt slog en blixtrande huvudvärk till, och tyvärr var den kvar när jag vaknade.
Maken drog iväg till golfbanan och döttrarna åkte för att bada, men själv ville jag bara vara hemma.
Jag försökte ta itu med en pappershög, sortera kvitton och betala några räkningar, men gav upp och la mig i skuggan med en kanna citronvatten och lyssnade på nerladdade sommarpratare.
Tänkte att huvudvärken kom sig av vätskebrist i värmeböljan som pågått.
Vid tre-tiden tog jag dubbla Alvedon och efter en stund orkade jag ändå pallra mig ner i källaren.
Jag ville sy klart grytlappar och förkläde till dotter Karin, ta itu med strykhögen och plocka undan ren tvätt. Därefter lagade jag mat och vi åt tillsammans på altanen, där luften var frisk efter en rejäl åskskur. Jag ringde min syster, som har födelsedag idag, och gratulerade och nu har jag precis gjort klart en Sallad Nicoise inför morgondagens utflykt till kusten.
Därför ska jag också krypa isäng redan nu, klockan 21.30, och försöka sova bort min huvudvärk

Jag vill vara din Margareta!

Fruntimmersvecka är det, 19-24 juli, och båda mina döttrar har namnsdag under den här tiden.
Maggan var först ut! Dessvärre är hon inte så glad åt detta mellannamn. Maken och jag tyckte att det klingade så vackert tillsammans med Ingrid och Eva, som hon också heter.
Enligt bondepraktikan så är detta en regnrik period, och i synnerhet Margaretadagen, förr lär man ha sagt att "Margareta gråter" eller mer burdust "Greta pissar ner sig, nu blir nötterna maskiga".
Idag har det dock inte fallit en enda droppe, solen har skinit och termometern krupit upp mot 30 plusgrader.
Själva firandet bestod av att hon fick önska sig vad hon ville äta till middag. Det blev följande;

Quesedillas och mousserande vin
Kyckling Korma med basmatiris, grönsallad och rosé
Shrikand

Hon är galen i indisk mat min dotter.