Res- och matminnen

Ikväll lagade jag wienerschnitzel med råstekt potatis och gröna ärtor. Till det drack vi varsin IPA.

Jag kom att tänka på senast gången jag åt just wienerschnitzel. Det var 2019 i Frankfurt af Main, en riktigt varm sommardag på en liten bakgård, där svalorna gjorde sina lopar, en liten fontän porlade och våra och andra restaurangbesökares röster ekade mellan stenhusen. En stor kastanj tronade mitt på gården och skänkte lite skugga. Det var här jag lärde mig att man egentligen äter en riktigt schnitzel tillsammans med potatissallad med mycket färsk gurka.

När jag stod och lagade maten så sköljde gamla mat- och semesterminnen över mig. Jag lyssnade på irländsk musik och mindes specifikt en varm sommarkväll i Galway på en gågata full av restauranger och pubar som alla var överfyllda med skrattande och pratande folk. Levande musik från olika pubar hördes ut på gatan i en salig blandning. Här beställde vi de mest utsökta vinkokta musslor med friterad pommes och kall öl. Hur ljuvligt smakade inte det.

Sekunden efteråt förflyttades jag till en liten sylta i Mobil i Alabama för ganska många år sedan. Vi bilade tillsammans med dotter Karin och hennes amerikanska värdfamilj under utbytesåret. Jag beställde hummer med en fantastisk sås till, det smakade himmelskt gott. För att inte tala om de friterade räkorna på Bubba Gump i New York. Eller den lena hummersoppan i Visby på Linds gård 1981. Och herregud, pizzaslisen i ett hål i väggen i Rom, påväg till en fotbollsmatch. För att inte tala om den lilla restaurangen i en gränd i samma stad, dagen vi skulle åka hem. Tog en dessert med färska jordgubbar och citron pudrade med florsocker. Och då är jag ändå ingen älskare av jordgubbar

Vi pratade om det vid middagen. Jag är en fena på att minnas maten under våra semestrar och resor. Maken minns sevärdheter, resvägar eller  historiska fakta. Där är vi olika, men kan ju på så vis komplettera varandra.

Nu hoppas jag att vi snart får fylla på med dylika res- och mat-minnen!!

 

Loj lördag

Försedd med travar med pappersnäsdukar, en flaska vatten för att lindra stickig hals, ögondroppar för variga ögon och fet salva att smörja sårig näsrot med, så har jag idag fått min vävstol ihopsatt i dotterns gamla flickrum och jag har börjat solva om den pådragna handduksväven. 

Det känns så härligt att ha lämnat källaren som var lite mörk. Här är allt ljust och fräscht med stort fönster med dagsljusinsläpp, och så svärföräldrarnas gamla kristallkrona från 40-talet. De många garderoberna rymmer dessutom alla mina garner, tyger och andra tillbehör. Här kommer jag att trivas bra känner jag!

I fönstret tronar årets pelargon "Astrid" som jag fick av äldsta dottern förra helgen. Den är ljuvligt söt med sina rosa-vitas blommor.

Får glädjas åt det och fortsätta kurera mig och inte hänga läpp över att en eftermiddagsfika och en middagsbjudning blev inställda, eller åtminstone uppskjutna...

Maken gläds åt att han fick åka till Älvkarleby och spela årets första golfrunda. 

En loj lördag helt enkelt!

Fylla år

Så har man gått och blivit ett år äldre. Igen. 

Det roliga med det är ju att man blir så uppvaktad. Att andra tänker på en och skämmer bort en.

Det startade redan strax före kl 07.00 när maken kom in och sjöng Ja må Du leva, med bas-sprucken morgonröst, jos och finchoklad på en bricka och ett fång Lövkojor i näven. Sen försvann han ut genom sovrumsdörren och i nästa sekund kom han in med en cykel!! Han hade gått och köpt mig en alldeles egen Mountain-bike. Vilken rolig överraskning! Vi har ju cyklat tillsammans de tre senaste somrarna och då har jag lånat makens cykel, sen blev den stulen i somras. Men nu kan vi ge oss ut igen, och jag har min alldeles egna cykel! Jätteroligt!! 

När han hade dragit iväg till jobbet så kom yngsta dottern hem och började rådda med födelsedagsfrukost i köket. Det bjöds smoothiebowl med färska bär, nybakade frukostfrallor, ost, marmelad, smör och nybryggt te. Lyxigt! 

Vi trotsade maj-vädret (fyra grader och duggregn) och tog en långpromenad med lilla vovven innan jag var tvungen att cykla till jobbet.

När jag kom hem la jag mig i badet och tog emot födelsedagsgratulationer per telefon, allt medan maken lagade min favoriträtt Fisksoppa. 

Dessvärre vaknade jag kl 03 i natt med halsont, rinnsnuva och huvudvärk. Till saken hör att bägge mina döttrar har liknande symptom. Men det kan ju bara inte vara corona igen. Vi har ju nyss tillfrisknat från det. Förmodligen en vanlig "hederlig" vår-förkylning. Dock jäkligt irriterande.

Jag tog mig ändå till jobbet, för det går bort så många fredagar och jag har tre niondeklasser den här dagen som alla är på slutklämmen med sina obligatoriska arbeten och måste få bli klara innan terminsslut. 

Det kändes verkligen inte bra att hela tiden gå och snora och torka rinnande ögon eller måsta gå ifrån och snyta mig eller nysa, och så halsen som brände och stack. Så efter halva dagen sjukskrev jag mig. Nu sitter jag i soffan med fleece-tröja och sjal och filt. Ska lägga mig och sova lite middag och sen sätta på bastun. Maken skulle iväg och rida med sina jobbarkompisar så han är nog också sugen på en fredagsbastu när han kommer hem, 

Sen får vi se åt vilket håll den här förkylningen tänker ta vägen.

Försvinna så fort som möjligt tänker jag mig!!

 

När man skäller ut sin 35-årige son.....

 Jo jag vet att maken ofta säger; -Nu är dom vuxna, dom måste leva sitt egna liv och stå för beslut och åtaganden. Lägg dig inte i.

Samtidigt vet jag att navelsträngen fortfarande finns där, åtminstone till en liten, liten hundradel, kanske bara som en smal liten sytråd, men ändå..... Mer el mindre omedvetet så bär jag mina vuxna barns bekymmer och tillkortakommanden. Dom dyker upp vid de mest olämpliga tillfällen. T ex kl 03.00 på natten. 

Men i eftermiddags dök det upp kl 18, när jag stod och lagade mat! För att gör en lång historia kort, så behöver sonen låna vår bil, då han imorgon ska till Västerås och hans sambo till Tyresö på jobb. Dom har två bilar, men den ena är trasig. Samtidigt så fick jag höra att sonen imorgon tänkte skjutsa sina barn till förskola/skola i den trasiga bilen som har körförbud. Jag blev helt vansinnig! Först erbjöd jag min hjälp, men då ringde sonen och så passade jag på att skälla ut honom. Är du helt dum i huvudet, vet jag att jag sa.

Det slutade med att han efter ett tag ringde upp och först försökte ge mig dåligt samvete. Han sa; - Ja nu får våra hungriga barn vänta på maten och vi lämnar dom alldeles ensamma för att komma över och hämta er bil redan ikväll. 

Den snyfthistorien bet inte på en fortfarande irriterad mamma/farmor.

Sen kom han med ett fång blommor och choklad.

Nu berodde inte det på att han är ångerfull, utan mer på att jag fyller år imorgon. Och jag är fortfarande inte helt säker på att han inte kommer att använda bilen med körförbud vid annat tillfälle. Dom har en ganska tjorvig livssituation just nu. Men å andra sidan har dom ju själva försatt sig i den situationen. Och jag kan inte lösa den åt dom. Nej, jag vet det! 

Men till middagen drack jag två glas rödvin, för att jag behövde!! 

Ge mig lite ork, energi och vilja......

Jag har blivit lat och slö. 

Har så mycket olika saker som jag skulle ta tag i, men får ingenting alls gjort. Börjar göra mig färdig för sängen redan vid 21-tiden på kvällen. Kan jag fortsätta skylla på Corona? Trött på kvällarna och hostig på morgnarna. Kanske är det så att det är en eftersläntring.....

Eller så är det latmaja som vill ha något att skylla på! 

Jag behöver ta tag i min sommargarderob, rensa, stryka och hänga in i garderoben från vädringsstången.

Jag behöver riva ner min vävstol och flytta två trappor upp. Men då måste jag först ta tag i att bli av med möbler. En del ska flyttas till barnen en del ska läggas ut på blocket.

Jag behöver införskaffa och göra iordning födelsedagspresenter.

Jag behöver skaffa blomfrön och förså.

Jag behöver putsa fönster.

Jag behöver sy nya stolsdynor till utemöblerna.

Jag behöver planera och boka en sommar-resa. 

Jag behöver rensa förrådet.

Jag behöver baka. 

Och så vidare.......

Själfyllda byggnader och ömma ryggar

Till det här vackra huset har alltså min yngsta dotter och hennes pojkvän flyttat. Huset uppfördes 1932 och är ritat av Gunnar Leche som var Uppsalas stadsarkitekt 1921-1954. Han dog redan vid 62 års ålder, men hann ändå göra så många vackra byggnader i Uppsala. Byggnader med själ!

Jag packade knappnålar, sax, tråd, måttband och synålar i cykelkorgen och trampade över i förmiddags. Hade lovat att lägga upp gardinerna i sovrummet, som släpade i golvet och med tanke på att lilla vovven i nuläget släpper som mest med päls, så är "släpet" en riktig hårsamlare. Allt hade såklart gått snabbare med symaskin, men nu blev det mer "mindfulness". Det tog sin lilla tid, men dottern bryggde kaffe och fixade laxtoasts och dessutom var hon sällskapsdam som inte lämnade min sida, så det blev en riktigt mysig dag!

Möjligen med undantag för ryggen, som inte var jätteglad över att sitta först på golvet och sedan på en barstol, lätt böjd över nålade fållar.

Men maken kom också hem med ryggstelhet, efter en besvärlig dag på jobbet, så vi kunde hjälpas åt att tycka synd om varandra.

Och nu har vi tröstat oss med resterna av gårdagens blåbärspaj, och är redo för att gå till sängs. En natts vila borde väl läka en öm rygg?!

 

Himlen ler i vårens ljusa kvällar.....

En alldeles egen liten valborgsmässoeld tände vi på sista april. Hela familjen var samlad och vi hade skålat in våren, vi hade grillat hamburgare, och dom flesta vuxna satt kvar vid matbordet och pratade och drack öl, och nöjde sig med att beskåda elden genom fönstret. Och barnen hade brått att springa upp i skogen och leka, men dom stod still så pass länge att jag hann fotografera dom. 

Sen vaknade vi upp till månaden Maj. Och faktum är att majsolen log så pass att vi kunde sitta ute i trädgårdsmöblerna och dricka te och kaffe. Något mer fick vi inte stoppa i oss, eftersom vi var bjudna på brunch till yngsta dottern och hennes pojkvän i deras fina nyrennoverade lägenhet.

Det var storslaget dukat och lyx, lyx, lyx!

Och familjens egen duktiga finsnickare hade med sig beställda soffbord i ek, av alldeles egen design.

Han är verkligen otroligt duktig med blick för det som är vackert och med finurliga lösningar på utförande!

Och dom passade så bra in i vardagsrummet!

Efter brunchen blev det en långpromenad genom stan över slottsbacken genom botaniska där vi beundrade magnoliaträden som blommade för fullt. Sen gick vi hem och tände en första maj eld och spelade kubb och drack gin o tonic.

Idag vaknade vi upp till den andra maj och medan resten av familjen sprang sina löprundor, letade efter gasolgrillar, solparasoller och elementskydd så styrde jag upp en söndagslunch med en riktigt god lax-sallad och så blåbärspaj och vaniljsås.

 Det har varit en härlig helg, så himla mysigt att få rå om alla, även om det var intensivt och gick alldeles för snabbt. Det är också något som brukar känneteckna månaden maj. Den är intensiv och går alldeles för snabbt.

 Vi måste komma ihåg att hinna le tillsammans med himlen i vårens ljusa kvällar!!