You are my son-shine

Ikväll har vi -i förskott- firat sonens 34 födelsedag! Det råkade även  vara makens namnsdag (Kjell) och sonen och blivande sonhustruns förlovningsdag!

Tre flugor i en smäll!

12 personer. Hög ljudvolym. Full rulle.

Vi började ute med varsin Aperol Spritz, men fick flytta in till middagen, som var en pastarätt.  ur min födelsedagsbok med Ernst-recept. 

Avslutade med jordgubbstårta.

Ja du Johan! Du föddes 1986, det var en varm sommar. Du kom fort, alltför fort och jag sprack ordentligt och ditt huvud var klämt, så du såg lite korkad ut, när du kom fram. Men det har du tagit igen med råge. Du är en stilig man, så lik din far! Din egen son är väldigt lik dig som barn. Ett lite tokigt födelsedatum blev det. Semestertider, och många är bortresta just när du fyller. 

Men det gick ju bra att fira dig i dag, 8 dagar för tidigt.

Vi kompletterar varandra bra!

Maken gick upp kl 7.00 och satte igång med underarbetet för trädäcksbygget. Själv låg jag kvar och drog mig till kl 8.....

Kl 15.00 såg det ut så här, då hade jag roat mig med barnbarnen, varit på lekplatsen, spelat basket, fotboll och Bamsememory.

Kl 18.45 ropade jag in honom för middag, då var alla golvbrädor sågade och låg ovanpå reglarna.

Nu ser det ut lite som en dansbana!

Han är idog och envis. Han är noggrann och omsorgsfull.

Han har ork och energi för sju.

Ikväll satt han och letade lounge-möbler på nätet.

Jag bakade matbröd och tårtbottnar, gjorde granola och kex.

Vi kompletterar varandra bra!

Vi har i alla fall skruvat ihop en skottkärra!

En skottkärra. Ja, det är en vanlig skottkärra på fotot.

Men för att det skulle bli en "helt vanlig skottkärra" så slet maken och jag en dryg timme tillsammans på eftermiddagen idag. Vi bytte plats på skänklarna och på hjulet tre gånger innan vi fick ihop eländet. Och hjulet är skevt, men nu är det i alla fall ihopskruvat, och skottkärran kan nog gå att använda. 

Den gamla skottkärran hade verkligen gjort sitt. Handtag och skänklar var i trä och så murket att den var på väg att falla isär. Vi hade ärvt den av mamma som i sin tur övertog den då de köpte huset 1973, så den hade några år på nacken. Men nu ligger den i en container på miljöstationen.

Dit åkte vi med ett dussin säckar jord och murket trä på en släpkärra som vi kört hem nytt impregnerat  virke till trädäcket på i morse. För makens första semesterdag har ägnats åt arbete.

Och jag tycker det är trivsamt när vi är hemma båda och ägnar oss åt reparationer i hemmet. När vi hjälps åt med avbrott för fikapauser.

Och så tycker jag om när man har tid att laga extra goda vardagsmiddagar. Testa nya recept. Hälla upp ett glas vin. Hämta råvaror i trädgården. Repa timjan, hacka basilika och persilja, skära sallad och rabarber. 

Och kroppsligt arbete ger resultat som syns!

Ja, vi har ju i alla fall skruvat ihop en skottkärra......

Själen mår betydligt bättre än skälet.....

Idag blev det verkligen en innesittardag! 

Regnet verkade inte ha koll på SMHI-prognosen som lovat uppehåll på förmiddagen och sedan lättare skurar. Nej, det har verkligen tok-regnat från och till hela dagen. Lilla vovven vägrar gå ut. Liksom jag, som egentligen planerat för att flytta de sista plantorna från rabatten som ska bort när vi ska anlägga trägolv. Men att gräva i jorden lockar inte när regnet står som spön i backen. Maken var iväg och köpte ett stort vattenpass och beställde släpkärra till imorgon, när vi ska köpa hem virke, men jag grottade ner mig vid vävstolen och förberedda klart för själva vävningen.

Dock känner jag mig frustrerad just nu, för jag får inte till skälet.

Själen (den med j och n) är det inget fel på, snarare tvärtom.

Men skälet (det med k och t) är en katastrof och jag får inte bukt med det. Har knutit om och justerat, har googlat och sökt efter svar på nätet, men ingenting har hjälpt.

Var tvungen att gå därifrån ett tag, kanske behöver jag sova på saken.

Det är bra att bryta en aktivitet som inte går som man vill, så nu ska jag strax börja med oxrullader och potatismos till middag.

Sgroppino - en ny upptäckt!

Ett av mina färdigställda syprojekt var dessa två förvaringar. Det ena är ett "överlevnadskit för lärare" (innehållandes visselpipa, huvudvärkstabletter, handsprit, handkräm, choklad, doftljus och en fotkräm för trötta fötter) och det andra är ett "sommarfikakit" (innehållandes marmelad och tre sorters hembakat)

Dessa överlämnades i går kväll, då vi var hembjudna till min student som jag varit handledare åt, från och till under 2 år. Nu är hon färdig lärare och har fått sin tjänst på Montessori-skolan inte så långt ifrån Eriksbergsskolan. En kursare till mig hade den tjänsten, men skulle gå i pension till detta läsår, så jag tipsade min student om den och hon ringde, kom på intervju och fick jobbet.

Hon var så tacksam så hon ville bjuda mig och maken på middag, och vilken trevlig kväll det blev!

Först bjöds ett överdådigt bord med hembakt västerbottenpaj och yoghurtbröd, en fräsch sparrissallad och så rökt lax med romsås och ett dignande fat med rökta räkor och aiolo. 

När man var så mätt att man inte kunde få ner en enda räka till, då gick värdinnan och vispade ihop en drink!

Och det var inte vilken drink som helst utan en mycket angenäm sådan som lade sig som balsam över all den goda maten i magsäcken. 

En Sgroppino (först vispades citronsorbet med vodka så det blev alldeles fluffigt och sen hällde man på prosecco) Kallt, fräscht och ljuvligt gott!

Och inte vet jag om den även gav nya krafter till att äta, för vi fortsatte med vin och rabarberpaj ute på balkongen i skymningen, där fullmånen hängde som ett lysande klot över hustaken.

Men idag är en ny dag.

Maken drog iväg tidigt till golfbanan i Strängnäs. Dottern är iväg och jobbar. 

Själv ska jag ägna tid i köket. Marinera och torka kött och baka mazariner och muffins.

Och så blir det en hundpromenad förstås.

Den här bilden tog jag på gårdagens promenad.

Önskar nästan att jag hade en bössa......

Igår, till middagen, ställde jag ut tre ljusstakar för värmeljus och tände till middagen.

Minns i fjol hur behållarna till värmeljusen spårlöst försvann när jag lämnat dom ute över natten. Någon gång hittade jag en och annan på gräsmattan. Det sägs ju att skator älskar allt som glittrar, så jag misstänkte starkt att vi haft besök av dylika.

Jag hade hängt tvätt på altanen,  vilket gjorde att bordet inte syntes ut mot trädgården. Det, plus att jag ställde tre blomkrukor med växter runt ljusstakarna för att skymma dom, gjorde att jag trodde att dom skulle få stå i fred den här gången.

Kl 05,00 vaknade jag med ett ryck. Jag hörde hur något liksom hoppade fram på altanbordet, OCH så det karakteristiska skatlätet. 

Skit!

Jag flög upp ur sängen, sprang ut i badrummet, slängde upp fönstret och sjasade. Hörde och såg två skator flyga iväg.

När jag tre timmar senare dukade frukost på altanbordet, så fattades två av tre värmeljus. Det tredje låg bredvid ljusstaken.

Förbaskade skator!! Vad gör dom med alla värmeljusbehållare??

Till saken hör att dom slagit sig ner i närmaste grannens lärkträd. Jag såg tidigt i våras hur två skator flitigt flög fram och tillbaka med pinnar och torra grässtrån, det var ett storbygge på gång, och jag förstår inte varför våra grannar lät dom hållas. Det är ett himla kraxande och liv från morgon till kväll OCH det ser skräpigt och fult ut i lärkträdet. Undrar om det inte t om är ett tvåvåningsbygge, kanske t om två skatpar som bosatt sig där.

Önskar nästan att jag hade en bössa! 

Min kusin gick och hämtade sin, en sommarkväll för några år sedan, när det var en skatfamilj som satt och skränade i ett träd nära där vi skulle grilla och njuta av kvällsfriden. När han skjutit sitt skrämskott, rakt upp i himlen, så blev det tyst.

Men ikväll har jag i alla fall inga värmeljus ute.

Välkommen Juli!

Högsommar. Semestermånad.

Fick en flash-back när jag talade med äldste sonen i telefon i morse. Dom ska åka till Kungshamn på fredag, och tänkte packa in allt, inklusive barnen och åka tidigt, tidigt. Precis som vi gjorde när våra barn var små. När vi skulle på långa semesterresor, väckte vi barnen mitt i natten och lyfte över dom i bilbarnstolarna och så åkte vi vid 3-4-tiden. På så sätt blev resorna "kortare" för barnen, och även behagligare för oss vuxna, även om man många gånger var väldigt trött när man körde.

Så många roliga semesterresor vi gjort genom åren.

Juli är ju faktiskt den månad då vi umgås mest i familjen.

I år går maken på semester på fredag och har ledigt 5 veckor framöver.

Jag saknar redan Maj och Juni, men jag ska knyta Juli månads högsommar till mitt hjärta. Leva här och nu och njuta av långa kvällar och ljusa nätter. Njuta av vindens prassel i lövkronorna. Njuta av rödklöver och timotej. Njuta av trädgårdens skördar, (ikväll blev det ett fång spenat, ett knippe dill och lika mycket persilja). Njuta av umgänge och roliga äventyr med maken.

Välkommen Juli