Vov, vov, sade hunden

När jag lämnar lilla vovven på morgnarna så åker svansen ner och hon tittar anklagande på mig, med sina bruna kloka hundögon. Ändå kommer hon alltid glatt emot mig med svansen viftande som en liten propeller och hoppar och gnäller av glädje när jag kommer hem. Om det har gått en timme eller fem timmar, det spelar ingen roll.
Idag hade jag lite dåligt samvete för det gick 5 1/2 timme, det körde ihop sig på jobbet, jag var på väg hem när jag kom på att jag måste  skriva under betygskatalogerna, och det tog sin lilla tid. Därför var jag extra snäll när vi gick eftermiddagspromenaden, vovven fick styra vart vi gick. Hon är inte stor, men hon kan vara rysligt envis.
Hade inte vovven varit i huset, så hade jag planerat att delta i ett yoga pass, men nu blev det promenad istället.
Maken och jag funderar lite över hur sommaren ska bli. Yngsta dottern -dito hundägaren- har fått sommar jobb i Stockholm från 2 juli till in i halva augusti. Hon kommer att åka tidigt på morgnarna och komma hem sent.
Någon måste ta hand om hunden. Denna någon blir nog maken och jag. Maken har googlat på lösningar för att ta med hund på kajak. Han har inte funnit någon  bra. I söndags paddlade maken kajak ensam.
Vi får kanske ändra om lite i sommarplanerna det här året.
Men än är det inte ledigt. Jag jobbar knappt 2 veckor till, maken drygt 3.
Så visst blir man lite låst och begränsad med hund, men det är trevligt också.
Nu ska vi t ex gå på en kvällspromenad och njuta av försommarkvällen, sen kommer hon att lägga sig på golvet, vid fotändan av vår säng. När jag gjort mig iordning och kryper till sängs, så tassar hon fram till min sida av sängen och ska komma upp. Och ja, det får hon. Hon rullar helst ihop sig under täcket med kontakt mot min svank och där sussar hon gott. Det är bara ibland som hon blir för varm och kryper fram och lägger sig ovanpå täcket, och då ska hon känna närheten av mina knäveck. Hon är mycket för närkontakt.

Stressfria zoner

Idag tog jag äntligen itu med trädgården! Har länge tänkt fixa till en rabatt, höja kantsten, byta ut jord, flytta plantor. Skjuter gärna på dylika arbeten, är ingen stor älskare av trädgårdsarbete. Idag fann jag det ändå som en riktigt trevlig sysselsättning!
Jag jobbade fysiskt med att gräva, fick jord under naglarna och under näsan (fortfarande mycket pollen i luften och jag måste torka bort snor med jämna mellanrum), och så blev det resultat i trädgården. Till en början såg växterna jag särat och flyttat på, lite ledsna ut, men nu ikväll efter några kannor vatten och sista hundpromenaden, så verkar dom så smått komma i form igen.
Trädgårdsarbetet fortsatte på svärföräldrarnas grav på Berthåga kyrkogård, där behövde rensas och vattnas. Vinden var lite småkylig så istället för att ta hemvägen runt Stenhagen-Kvarnbolund så tog jag en runda på kyrkogården.
Kom till en stenlagd gång bredvid en uttorkad liten å-fålla. Man fick ta en trappa för att komma ner, och så snirklade sig gången genom landskapet en ganska lång sträcka. Det var en vacker plats och jag njöt av att strosa där.
Jag stötte ihop med en annan hundägare och vi hade sällskap en bit. Hon berättade att hennes pappa hade varit med och skött kyrkogården för 25 år sedan, och den anlades i form av olika rum och att växter är planterade med stor efterftanke. Väl hemma googlade jag resultatet,
Berthåga kyrkogård invigdes 1965 och ska spegla det Uppländska landskapet. Det är ett parkområde med flera olika naturtyper som fick namnet Urnskogen, Bäckrummet, Fågeldammen, Slåtterängarna,
Fruktlunden och Trädkyrkan. På begravningsplatsen finns även särskilda gravar för katolska, armeniska, muslimska, judiska och bahai-gravar.
Fint på något sätt!
Jag konstaterade at jag måste vandrat genom Bäckrummet

Att tänka på parker som uterum känns bra. Rum för kontemplation och eftertanke, för vila och avkoppling.
Tänker på trrädgårdar jag minns. Trädgårdar jag strosat runt i och mått bra. Sofiero slott utanför Helsingborg, Botaniska trädgården Visby, Wij trädgård nära Ockelbo, Rosendahls trädgård på Djurgården i Stockholm, Krusmyntagården utanför Visby. Jag minns dom därför att jag där upplevt själsfrid och ro.
Det är väl också därför jag varje kväll innan sängdags går ut i vår egen trädgård och står alldeles still och bara andas, luktar och lyssnar.

Trädgårdar är hel enkelt en stressfri zon!

Laddar inför nationaldagen

Så laddar vi för nationaldagen med blå och gula blommor!

 Som jag tyckt var så dumt att annandag pingst byttes mot nationaldagen, men just nu känner jag att det ska bli så skönt med en ledig dag, mitt i veckan!

Betänk också att det är den sista "röda" dagen på en vardag  på väldigt länge. Nästa "röda" vardag är tisdag 25 december.....

Men nu lyssnar jag på Kents Sverige innan jag kryper till sängs. Imorgon bitti sätter jag upp fasadflaggan! Och ringer och gratulerar sonen som har namnsdag!

Skolprat

Idag har jag betygsatt 190 elever och jag är tom i huvudet känns det som. Betygskriterierna i Lgr 11 och bedömningsmatriserna i vårt nätbaserade pedagogiska forum gör det inte precis lättare. Inte tycker jag heller att det är mer rättvist än tidigare. Kraven som står i läroplanen är orimligt höga och tillkrånglade. Om det tycker jag inte!!
Nu på sista hundpromenaden för natten gick jag och grunnade på hur jag ska göra det enklare för mig att betygsätta, så att jag slipper sitta till halvåtta-halvnio fyra kvällar i rad, innan det ska vara definitivmarkerat.
 Hur jag ska få eleverna att bli färdiga och lämna in sina arbeten i tid? Så här kan jag inte ha det, det är alldeles för tungjobbat!
Dessutom har kunskaperna sjunkit över åren jag arbetat. En del kan inte ens klippa ordentligt på högstadiet. Dom är mer splittrade och ofokuserade, har sämre tålamod och lust.
Och det är sorgligt.
Till viss del tänker jag att betygskriterierna för en del tar bort lusten. Det är så många områden som måste ringas in för att man ska få ett högre betyg. Det där dokumenterandet, att kunna beskriva sin arbetsprocess och använda så många slöjdbegrepp som möjligt. Att kunna beskriva kvalitets- och miljö-aspekter i sitt arbete. Att kunna tolka ett föremåls estetiska uttryck.
Det blir absurt.
Men ikväll löser jag inga problem. Nu tar jag mitt tomma huvud och går i säng.

Det ringer, det ringer. Skynda dig att svara!

Men med min nya ringsignal, vill jag inte skynda mig att svara, jag vill lyssna en liten stund först!
Jag fick nämligen yngsta dotterns pojkvän att installera början på låten "I feel good" (eller "I got you" som den egentligen heter!) som ringsignal på min nya mobiltelefon. Har gått och tänkt att det måste vara den ultimata signal-låten. Först det där skriket, som man verkligen hör, och sen den där sköna, lite raspiga rösten som sjunger I feel good. Den är så bra!! I alla fall jag, blir på gott humör när jag hör den.
Så glad blev jag idag när telefonen ringde!

Glad blir jag också av den här bilden, tagen på officersbal i Gullmarstrand där äldsta dottern och hennes pojkvän befann sig i går kväll. 

Önska dig något

Det är så ljuvligt ute. Den varma vinden liksom smeker oss människor, både ut- och invändigt.

Har hundansvar en tid framöver och lilla vovven och jag tog en promenad i Hågadalen efter middagen. Solen stod ganska lågt, och skapade ett magiskt, vackert sken över alla maskrosbollar.

Yngsta barnbarnet var på besök tillsammans med sin pappa på eftermiddagen och när vi tog en tur med trehjulingen,  höll jag en maskrosboll nära hans mun och försökte få honom att blåsa. Han tyckte det var roligt, men lyckades inte blåsa av alla. För det är vad som krävs, för att man ska få önska sig något, och det ska falla in.

Men man kan inte leva på önskningar, utan får se till att uppfylla sin tid med sådant man önskar sig.

       

I mitt fall innebar önskningen ikväll i att måla mina tånaglar ljusrosa och sitta ute på verandan och brodera på mina fåglar, vilket jag gjorde, ända till klockan slog 22.30. Det var fortfarande plus 19 grader, men började bli lite rått och en och annan mygga, så då gick jag in och bryggde te.

Första juni

Var glad min själ åt vad du har
Nu har du hundra sommardar
Och detta är den första
När solens lopp sin ände tar
Så har du nittionio kvar
Och någon blir den största

Giv noga akt på vad du får
I morgon är med ens igår
Det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
Är hundra sommardar per år
I morgon är den andra

Jag tror jag har lagt upp den här lilla dikten flera gånger, men jag får liksom aldrig nog av den.

Och just idag är den självklar!

Yngsta dottern kom hem från Borås, hon gjorde läsårets sista tenta i dag och nu har hon sommarlov, och nyss när hon skulle gå i säng sa hon;

-Jag har ställt klockan på sju i morgon bitti. Jag måste upp och njuta av sommaren!