En tripp till Västerås

Konstverket "Aseaströmmen", föreställande alla de arbetare som i strida strömmar kom cyklandes till Asea-fabriken i Västerås, en stor arbetsplats när det begav sig på 50- och 60-talet.
Den är så häftig den här statyn, där den ståtar på Stora Torget i Västerås.

Där gassade solen vår-skönt idag, när jag efter min passfotografering passerade för att köpa med en bukett blommor till min bror och svägerska som bjudit hem mig på tidig middag, eftersom jag ändå befann mig i staden.
Fick en god soppa med nybakat bröd, välsmakande honungsmelon, kaffe och muffins och en trevlig pratstund, innan jag bilade tillbaka till hemmet.

Om fem arbetsdagar ska jag få hämta mitt pass här i Uppsala. När det nästa gång blir dags att förnya passet ska jag boka tid ett halvår innan det går ut, för säkerhets skull!

Helg med kvinnokraft

Dimma utanför fönstret i morse. Ett vackert fönster, eller hur!?!

Placerat i ett vackert hus i Söderköping, där en av kursarna bor. Textillärarkursarna, alltså. Vi som tog examen 1984 och har träffats två gånger per år sedan dess. 

Hon som bor i huset, hoppade av läraryrket och utbildade sig till skräddare, så huset inrymmer förutom bostaden, även en skrädderi-ateljé; "Synålen".

Måste erkänna att det även var lite "dimma i mitt huvud" när jag drog upp rullgardinen klockan 8.30 i morse. Blev sent kvällen innan, blev mycket vin kvällen innan.

Men var vansinnigt trevligt, och jag inser hur mycket jag saknat våra träffar. Jag har inte varit med på tre-fyra gånger.

Och jag har saknat dessa kvinnor och deras kvinnokraft. Deras personligheter, deras kunskaper, deras skratt!

Vi lärde känna varandra för 34 år sedan, blev ganska tajta genom studierna, med allt vad det innebar. Vi delar en historia som bara är vår. Vi hade förväntningar och drömmar. Vi hamnade i olika delar av landet och vi utsattes för olika öden som vi fortsatt att dela med oss av till varandra genom åren.

Vi stickar, dricker vin, äter gotter och pratar om högt och lågt.

Vi flanerar, promenerar och shoppar på lördagen.

Här är en fantastisk knapp-samling som värdinnan för helgen, införskaffat.

Vi äter och dricker gott.

Fem stycken av oss har inte deltagit på många år, jag och ett par till lite sporadiskt, en är död, men de fem som sitter runt matbordet på fotot, det är kärntruppen som troget alltid kommit till varje träff.

Nästa träff är planerad till september i Gävle.

Jag kom hem till stan ganska tidigt då jag behövde börja förbereda för kommande fredag, när vi ska ha en fest på skolan. Idag bakar jag chokladtårtor.

Vårtecken för helgen är de nya trädgårdsmöblerna som maken hämtat och ställt upp. Och doften av blöt asfalt som slog emot mig då jag klev av tåget. Ett stilla vårregn strilade över staden.

Får krypa i säng tidigt ikväll och försöka ta igen lite nattsömn.

I morgon bitti ska jag ha en sittning med elevhälsoteamet och rektor och gå igenom vår klass, då gäller det att dimman i huvudet lättat så att jag är klar och tydlig.....

Fredag den trettonde....

... men någon otursdag har det inte varit! Och tänk att redan en hel arbetsvecka gått sedan påsklovet, nu rusar verkligen tiden

Vårtecken var inte svårt att finna idag när solen gassat och termometern smugit upp emot 14-graders strecket.
När jag kom hem vid 18-tiden efter jobb och träning och alla barn i grannskapet fortfarande var ute och spelade fotboll, gungade, åkte rullskridskor och skrek och skrattade.
När maken kom hem från afterwork där dom kunnat sitta utomhus och dricka öl och umgås, OCH han hade köpt sig nya vårskor!

Ett annat vårtecken-dock inte lika trevligt-var deklarationspapperen som kom och meddelade att jag ska betala 16 000 kronor i kvarskatt......

Men nu förtränger vi det. Jag har packat min väska inför helgens textillärarträff. I morgon bitti tar jag tåg och buss till Söderköping!

Återkommer söndagkväll

Nu börjar vi leta vårtecken!

Eftersom vi åkte bort den första april, blev aldrig almanacksbladen vända. Såg idag, på almanackan med barnbarnen, som hänger på köksväggen, att det fortfarande var mars månadsbild framme. Och då är vi ändå en bra bit in i april! Snart halva månaden har ju faktiskt gått.

Men nu är det vänt på alla vägg-almanackor!

Och äntligen, idag, den 12 april, hörde jag vårens första lärka!  Den sjöng så vackert över de uppländska gärdena, när jag cyklade till jobbet på förmiddagen!

Så från och med nu letar jag nya vårtecken varje dag!

Två elever-två händelser i skolans värld

Igår hade jag en elev som bröt ihop och grät för att hon var så stressad över de kommande nationella proven. Hon blev liksom handlingsförlamad på min lektion, när hon hade hällt upp färg och börjat trycka på sin tröja, blev hon efter ett tag bara sittandes. Prata inte med mig, sa hon, jag orkar inte.
Jag pratade med hennes mentor på lunchen, som bekräftade oron och stressen, och berättade att samma elev på eftermiddagen slitit bort flera hårtestar ur huvudet, i ren frustration.

Idag var det ett nationellt prov, del två i kemi. Jag skulle sitta och passa en klass en timme på förmiddagen. Ögnade igenom provet och såg att frågorna mycket handlade om miljömedvetenhet.
T ex handlade en fråga om tvål-tillverkning, en annan om hur konstgödsel påverkade växterna.  Där var en bild på en blomma med blad, stjälk och under jorden ett rot-system utritat på bilden.
En pojke, som för ett tag sedan gått över från förberedelseklass till en "vanlig klass", räckte upp handen och frågade först vad ordet "tvål" betydde och därefter pekade han på blad och rot och frågade hur man sa det på svenska. Jag berättade och bokstaverade, och han hade mycket svårt att skriva rätt bokstav.

Jag känner mig bekymrad över dessa två exempel ur min skolvardag!
Ska vi stressa våra barn med så många, omfattande nationella prov?
Ska barn, som knappt lärt sig språket, verkligen sitta och göra prov på samma villkor som våra svenska barn.
Hur påverkas deras självkänsla??

After ski....

... kan vara njutbart och roligt och t ex bestå av het bastu, kall öl och musik.

After ski-semester och After fira påsk-helg och After övernattningsgäster, är mest bara slitsamt!

Det känns som att jag konstant tvättat sedan vi kom hem. Skidjackor och byxor, svettiga underställ, underkläder, sockor och strumpor, mössor och fleecetröjor, vantar och halsdukar. Nersölade dukar och servetter efter påskmiddagar med familjen. Sängkläder efter gäster och fjällvecka.
Och nu ikväll har jag burit upp kassvis med returglas, tidningar och annat skräp som ska till miljöstationen imorgon, halva hallen blev full.

Längtar tillbaka till detta!!

Men, men, jag tänker positivt!  Nu väntar fågelkvitter, tussilago i dikeskanten och doft av mylla och upptinad hundskit.

Och när all tvätt är avklarad, vinterutrustning undanplockad och temperaturen inte sjunker under noll, så ska vi börja ta kvällspromenader och möta våren, maken och jag, det bestämde vi vid middagsbordet ikväll!

Med de vita vidderna på näthinnan

I en hel veckas tid, har jag fått vakna upp till synen av gnistrande snö och vackra fjällbjörkar utanför sovrumsfönstret. Det är något visst med fjällbjörkar, träden är lite kortare, grenar och stammar lite knotigare och barken skiftar som pärlemor.

Huset vi bott i har torvtak och ser gammeldags ut utifrån, men är tipp-topp modent inuti.

Vi firade yngsta dotterns födelsedag.

Vi lapade sol.

Vi åkte skidor.

Jag avverkade 14 mil i spår och på fjäll.

Döttrarna höll mest till i backen.

Vidderna på kalfjället är magiskt vackra.

Och det bästa av allt var att få vara tillsammans!

Igår kom vi tillbaka till stan. Förhoppningsvis med energi som räcker hela den intensiva period som nu kommer för oss alla.

Döttrarna reste idag tillbaka till Borås respektive Göteborg, maken och jag har jobbat.

Jag ska försöka behålla lugnet, styrkan, frihetskänslan och balansen jag kände där ute på fjället och de vita vidderna!