Ett dygn med barn-barn!

Helgen är slut. Sportlovsledigheten är slut. Känns nästan främmande att jobba imorgon, har ju varit borta i 2 1/2 vecka på grund av influensan. En halv semester, sa maken vid middagen!

I lördags-morse skjutsade maken äldsta dottern och hennes bulldogg Frasse upp till Falun, där hon skulle på familjehelg hos pojkvännens föräldrar. Maken passade på att åka långfärdsskridskor på sjön Runn. Själv gick jag på ett yogapass och sen väntade jag in barnbarnen, som vi lovat passa över natten.
Och det blev ett intensivt dygn!
Förutom att yngsta dottern stukade foten på badminton och att lilla vovven blev magsjuk och spydde hela lördagen så hinner man med otroligt mycket aktiviteter när man har två små barn i huset!
Vi har åkt pulka, lekt i snön och gungat. Vi har läst böcker, byggt duplo, lekt med bilar och ritat. Vi har bakat med play doh-deg, lagt pussel, lekt kurragömma och tittat på barn-tv. Vi har spelat massor av olika spel, gräddat plättar, grillat korv, fikat och badat.
Så min obefintliga energistatus fick sig en "omruskning", det blev till att skärpa sig. Inte känna efter utan bara leka på och boosta sig med barnbarns-kärlek. För den är verkligen stark och ljuvlig!

Men ljuvligt ska det också bli att krypa till sängs och slippa gå upp och kissa barn mitt i natten, slippa att plötsligt få en fot rakt i ansiktet, eller ligga och lyssna på hostande barn. Bara sova!

Godnatt!

Kanske vaknar jag som en ny människa imorgon?!!

Dottern bjöd till pannkaksfrukost i morse och därefter klädde vi på oss och gick en långpromenad med hundarna. Jag tog med ett gravljus och så stannade vi till vid minneslunden och tände ljus för min pappa Arne, som skulle fyllt 97 år den 7 februari. Samma dag som jag blev sjuk, så då blev inget ljus tänt.
Det blåste en isande kall vind och jag fick tända om den lilla lågan tre gånger innan den tog sig.  Stod där en stund och funderade på vad min pappa skulle tyckt om hundarna. Hörde hans skratt och såg hans ansikte framför mig.
Känner mig lite skör just nu och då blir jag lite extra sentimental.
Det är som att energin inte riktigt vill komma tillbaka.
På eftermiddagen cyklade jag fram och tillbaka till biblioteket för att låna hem barnböcker inför helgens barnpassning. När jag kom hem var jag alldeles slut och tillbringade resten av eftermiddagen sittandes i fåtöljen med sovande hundar i knät. Det var ju i och för sig väldigt mysigt, men jag tycker ändå inte om att jag inte känner igen mig själv.
Men jag brygger mig väl en kanna te och kryper ner i tv-soffan hos dom andra. Kanske vaknar jag som en ny människa imorgon?

Svensk lunch-koreansk middag

Min syster flyttade till en ny lägenhet i fredags. Idag åkte dottern och jag dit med lite förning.
Vi fick se den nya bostaden och äta lunch tillsammans. Flyttkartonger överallt, ihoprullade mattor, möbler lite huller om buller, gardiner hängandes här och där i väntan på att komma upp i fönster osv. Men om jag känner min syster rätt så "sveper hon sitt trollspö" över allt och om några veckor är allt tipp topp. Hon har jobbat som inredningsarkitekt drygt 35 år, jobbar oerhört effektivt och har mycket god smak. Hon är också ganska van att flytta, är den av oss syskon som bytt bostad flest gånger, så jag tror inte att hon någonsin hunnit samla på sig lika mycket skräp som en annan har i förråd, källare och på vind. När jag tänker på att flytta härifrån blir jag alldeles matt!

I övrigt har dagen bjudit på två rejäla vinterpromenader med hundarna och efter den sista kröp jag ner i badet och låg och läste.

De vinterolympiska spelen pågår för fullt, men jag kunde inte vara mindre intresserad. Sportintresserad kan man inte beskylla mig för att vara. Men jag fick i alla fall inspiration till att laga lite mat från Sydkorea. Det var rätt ok, framförallt skoj att prova något annorlunda. Bibimbap.

Receptet finns på Kockens.se, ifall någon blir nyfiken på att prova!

Spegel, spegel på väggen där....

Spegelbilden som möter mig känns inte längre som jag! Vem är det som hålögt glor tillbaka på mig varje morgon när jag står och borstar mina tänder?

Idag trodde jag att det skulle bli ändring på det, men tji fick jag!

Strax före jul var jag på konsultation och bokade in en  s k Skinbooster-behandling. Har tvekat flera gånger och undrat om det verkligen är värt pengarna, men efter mycket funderingar och en extra konsultation, så bestämde jag mig till slut. Fick 25 % rabatt om jag bokade före sista januari, så då betalade jag innan jag hann ångra mig igen, och nu finns pengarna innestående, så när jag väl gör det kommer det att kännas nästan gratis! Ja, så kan man lura sig själv när man är på det humöret!!

Gjorde den första behandlingen redan för 3 veckor sedan och skulle alltså göra nästa idag.
Tog bussen ner på stan, tillsammans med dottern som skulle köpa en födelsedagspresent, och så stövlade jag in på salong Cura, tog av mig alla lager ytterkläder och satte mig ner i behandlingsstolen. Janine (hon heter så) tittade på mig och utbrast; -Är du sjuk? Vad har du gjort? Du måste gått ner i vikt! Så där såg du inte ut när du gick härifrån sist, resultatet är ju borta! Hur mår du egentligen?
Jag fick knappt en syl i vädret, men berättade att jag haft influensa, att jag gått ner 4 kg i vikt och fortfarande känner mig energi- och orkeslös.
Det blev inte någon behandling idag, hon vill inte göra något förrän jag är fullt frisk och fått tillbaka min kraft. Visserligen får jag nu fortsätta glo på den där hålögda människan i spegeln, men det känns ju ändå som att jag är i väldigt trygga händer på en seriös utövare.
Nu får jag återkomma om en månad, om jag är fullt frisk vill säga....

Roade mig istället med att möta upp dottern för att prova bh. Hon har också gått ner i vikt och ändrat storlek, så nu gick vi till Twilfit i S:t Persgallerian. Där finns en otroligt kunnig, trevlig och service-inriktad säljare. Det hon inte kan om bh-modeller, är inte värt att veta. Jag bänkade mig på en pall inne i provhytten medan dottern provade igenom så gott som hela lagret och fick så god hjälp av säljaren, som kom in och tittade och kände och drog i varje modell.  Någon timme senare tog vi bussen hem, nöjda och belåtna, med ett litet lager bysthållare i bagaget.

På eftermiddagen blev det hundpromenad i vackert vinterväder. Så här såg det ut i soffan efteråt, när alla var lite småtrötta!

Ikväll när jag borstar tänderna, ska jag tänka snälla tankar om henne jag möter i spegeln!

Grunda dagen med yoga

 

I morse rullade jag ut yoga-mattan i vardagsrummet och så körde jag igenom en app med ett 20-minuters morgonyogaprogram och följde instruktionerna.

Det var så skönt, för det var ett tag sedan jag kunde använda min kropp!

När jag stod där och djupandades och fokuserade i Trädet, så hoppade plötsligt två rådjur över staketet och ställde sig att smaska under fågelborden. Måste erkänna att jag förlorade lite fokus just då och tog fram mobilen för att föreviga en av de små söta, men det fick det vara värt. Jag fortsatte med mitt program efter ett tag, så jag fuskade inte!

Malin Berghagen skriver i sin bok Yoga, min kropp, min själ, mitt andetag;

Yoga lär oss; det är viktigt att kunna vara här och nu. När jag sätter mig i vissa yogaövningar och känner att jag är grymt stel, är det viktigt att vakta i vilken riktning mina tankar går. Antingen till; Fasiken vad stel jag är! Jag kommer aldrig att komma ned med huvudet till knäna. Och det låser sig rejält. Eller; Å, vad skönt. Det här behövde jag nu. Andas.... Och då märker jag att jag faktiskt kommer lite, lite närmare knäna. När hjärnan och hjärtat jobbar tillsammans kan de skapa underverk eller katastrofer med din kropp. Se verkligheten som den är och var varsam med vad du skapar med dina tankar och känslor.

Efter frukost blev det hundpromenad i strålande solsken, och sen var jag laddad för en dag i köket!

Morotskakemuffins

Lingonsylt

Frökex

Köttsoppa

Semlor

Och sen eftermiddag hämtade jag upp båda mina döttrar vid tågstationen. Den ena från en arbetsdag i Stockholm och den andra, tillsammans med bulldoggen Frasse, direkt från Göteborg.

Nu är huset sprudlande och levande några dagar.

Första sportlovsdagen till ända!

Jag är på G igen.

Har vädrat sängkläder och tvättat en maskin. 

Har varit till miljöstationen med kass-vis med skräp.

Har skrivit veckomatsedel och storhandlat. 

Har gått två tre-kvartslånga hundpromenader, en på för- och en på efter-middagen.

Har lagat mat. 

Har skurat diskbänken med ättika och bikarbonat, det sägs att dom tillsammans tar ut varandras effekter, men jag älskar när det fräser och bubblar och tycker att det blir skinande blankt resultat efteråt.

Men jag har också suttit i fåtöljen med vovven i knät, pod i öronen och virkning för händer.
                                                       Det gjorde gott för trött tant.

                                            Första sportlovslediga dagen är nu till ända!

Sportlov får bli Återhämtningslov!

När jag tog en förmiddagspromenad med vovven, höll barnfamiljerna i gränden på att packa sina bilar med skidboxar på taken. Det är dags för sportlov i den här delen av landet.
Och jag är så tacksam för att jag har en ledig vecka framför mig!!

För egen del räknar jag inte med så mycket sport under ledigheten. Från början var det min plan, jag hade kollat upp alla dagpass på Frikis & Svettis, planerat för stavgång, yoga, simning och badminton. Men det var innan jag fick influensa.

Min nuvarande plan för veckan, går ut på återhämtning!

Jag vill hitta tillbaka till min energi. Ska försöka vara ute i dagsljus och utöka promenadlängderna lite varje dag. Lite hemmayoga på morgnarna och så långa frukostsittningar med tända ljus.

Jag vill hitta min aptit igen. Tvärtemot då jag är förkyld och blir sugen på allt möjligt, så har jag varit totalt osugen på allt vad föda heter den här perioden. Har tappat fyra kg i vikt. Nu vill jag börja leta recept som frestar mina smaklökar, och så vill jag baka semlor, den tiden är ju inne nu!

Och så vill jag fortsätta hitta handarbetsprojekt som "betar av" mitt lager av allehanda garner och tyger. Igår ägnade jag dagen åt att sticka mig ett par vantar.

Hittade beskrivningen på Järbo.se, mönstret kallas för OS-vanten eftersom det är 5 ringar i mönstret.
Inte hade jag rätt garn, men hittade rester av gammalt indigo-färgat garn kombinerat med Wåhlstedts flerfärgade och så ett vitt ullgarn, så det blev i alla fall ett par vantar som passar mig och känns sköna och varma.
Nu har jag tagit fram lite alpacka-rester för att se om jag kan virka små kaniner som kan bli äggvärmare till påskbordet.

Det känns som tre bra "ingredienser" för mitt "återhämtningslov"!