Min mormor Tekla, lagade världens godaste ängamat. Den var sådär perfekt len med grönsaker som fortfarande hade lite tuggmotstånd. Ärtorna hade jag fått hjälpa till att sprita, morötterna hade jag fått hjälpa till att dra upp från landet och persiljan hade jag fått klippa. Till den så fick man mormors hembakade sirapslimpa, riktigt smör och så rökt skinka från bit. Inte sådär tunnskuren och rund i formen som den nu säljs skivad och paketerad. Och vi satt vid köksbordet i Ösbytorp utanför Råby i Södermanland. Utsikten mot ladugården, den stora björken, den vackra höst-syrenen, gullregnet och hammocken i backen och så gubben som slipade kniven mot stenen, som den stackars gumman fick stå och veva. Ja, det sistnämnda var förstås vindflöjeln som stod i rabatten.
Jo, jag blir en smula nostalgisk när jag tänker på det, men den här soppan är så starkt förknippad med min mormor och platsen!
Idag ska jag laga det till middag. Min ängamat blir också god, men inte i närheten av den jag har i minnet från mormor. Namnet kommer av att soppan tillagas av primörer som traditionellt växte och skördades på sommarängarna.
Fast det är ju inte riktigt sant, för dom växte ju i trädgårdslanden - men visst är namnet vackert!
Jag har också bakat bröd och gjort en rabarberpaj. Och när man varit borta några dagar så är det extra roligt att få hålla på i köket hemmavid!!
Och, sommaren till trots, så bar jag strumpor stickade av ullgarn! Det är de bästa strumporna alla årstider. Det är ett material som värmer om det blir kyligt och kyler när det är varmt. Dessutom transporterar ullen bort fukt och motstår dålig lukt, så man kan använda dom flera dagar innan man tvättar.
Och jag blev så nöjd med mina restgarns-hittepå-sockor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar