In i Hundens År

Stora snöflingor virvlade i luften och den kalla vinden "nöp"kinderna och fick mina ögon att tåras, men så skönt att ändå få vistas ute i vinterlandskapet på en liten hundpromenad! Med betoning på liten! Det känns som att influensan tog precis all min kraft och energi.
Hade en tanke om att jag skulle jobba idag, sista dagen före nästa veckas sportlov! Skulle velat återkoppla till föräldrar och elever om de samtal vi haft och gå igenom de som lagt på hög under veckan. Har ju ändå varit feberfri i två dagar nu. Men det går bara inte!
Jag är så trött, sover ett par timmar mitt på dagen, och tankeverksamheten tror jag ligger i träda. Det fungerar inte riktigt som det ska i hjärnkontoret. Men det kan vara hostmedicinens fel, blir väldigt påverkad av de där 5 ml jag sväljer ner 4 ggr per dygn. Har försökt sluta, men har det gått mer än 6 timmar så sätter hostan från helvetet igång direkt.

Nåväl, jag känner ändå att det är påväg åt rätt håll, och det är jag mycket tacksam över!!

Och idag startar ett nytt år! I alla fall i Asien, främst Kina där det kinesiska nyåret är igång, det är hundens år i år..
Kanske blir det extra speciellt för mig, eftersom jag är född i Jordstamshundens år 1958 och nu går in i min andra livsålder.  
Hundens år ska bli ett handlingens år. Ett år då man ska lägga betoningen på skoj och att njuta av livet. Det låter ju trevligt.

Och så här är alltså hunden som "typ"

Yang dvs mer av den manliga aktiva urkraften, mer av ljus och värme
Modig
Beslutsam
Vänlig
Arbetssam
Lojal mot vänner
Beskyddande
Pålitlig
Intelligent
Defensiv
Tycker om att vistas utomhus
Öm
Älskar att vara hemma
Rättvis
Attraktiv
Ärlig

Är detta jag?? Det får jag nog ta och sova middag på!!

Den här är i alla fall söt!

Hälsningar från Självömkansträsk

I eftermiddag är det precis en vecka sedan influensan slog till, och sedan dess har den hållit sig stadigt parkerad i min kropp.
Dygnens timmar har liksom flutit samman. Jag har sovit mer än jag varit vaken. Jag har knaprat febernedsättande och sippat vätskeersättning och fr om igår har jag äntligen fått hostmedicin. Den där starka med morfin, som är den enda som hjälper. Samtidigt gör den att jag sover ännu mer.
Jag har legat under dubbla täcken och frusit samtidigt som jag svettats. Jag har känt mig galet äcklig, då det stått en doft av sur svett, urin och gamla sopor om mig!
Har tvingat mig upp och duschat, bytt nattkläder och vädrat sovrum med jämna mellanrum. Jag köpte inkontinensskydd samtidigt med hostmedicinen, eftersom jag tokhostar så att jag kissar på mig. Försöker trösta mig med att jag faktiskt gått igenom fyra förlossningar och med tanke på min ålder så har väl tyngdlagen och den minskade muskelmassan sin inverkan. Jag borstar tänderna stup i kvarten eftersom tungan är som ett strävt sandpapper med unken smak.
En vecka skulle jag räkna med, sa vårdcentralen.
Idag var febern inte hög på morgonen och jag gör ett försök att sitta vid köksbordet och dricka te.

Besviken blev jag också eftersom barnen skulle ge oss vår "julklapp" i lördags. Äldsta dottern, pojkvän och vovve dök oväntat upp i fredagseftermiddag. Nu fick dom avklara sina aktiviteter utan mig. I lördags bjöds det finfrukost, bowling och lunch på stan, föreställning i Stockholm och sen middag med avslutande spelkväll hemma hos äldste sonen. 
I söndags var det 4-årskalas hemma hos äldsta barnbarnet.

Men jag låg under täcket och hostade och sov.

Hälsningar från Självömkansträsk.....

Någon som dock "tagit sig an" mig med allt vad moderskänslor en sådan lite kropp kan innehålla, det är lilla vovven. Hon viker inte från min sida, varken dag eller natt. Det är så att hennes matte fått hämta henne ibland för att hon inte ska känna sig bortglömd!

Avslutar med en "Alla hjärtans dags-bild", tagen för 8 år sedan, 3 månader senare fanns hon inte mer.

Som en blixt från klar himmel

Den här jobbveckan är det utvecklingssamtal. I går hade jag sex samtal på raken från klockan 14 på eftermiddagen. På det näst sista började jag känna mig så frusen och fick huvudvärk, men tänkte att det kanske var för att man måste vara så koncentrerad och fokuserad när man träffar elev och föräldrar. När jag skulle ha mitt sista samtal så frös jag så mycket att jag inte kunde skriva in mitt lösenord på datorn för händerna skakade så, och mina anteckningar blev i det närmaste oläsliga. Tillslut satte jag mig på händerna och försökte slappna av, men värken sköt som knivar i huvudet, så jag vet inte vad jag gjorde för intryck på den mamman...

När jag kom hem tappade jag upp ett hett bad för att kunna slappna av och sen tog jag värktablett och kröp i säng för klockan åtta. Hade 39.4 graders feber. Hur kunde det dyka upp så plötsligt?!

Idag intar jag sängläge, sover någon timme, försöker läsa lite, svara på jobbmejl och sova igen.
Tappade febertermometern i golvet, så jag har jagat kvicksilver under sängen och vädrat hela sovrummet, efter att ha läst hur farligt det är.

Det här kom olägligt, men jag får väl bara gilla läget. Vila mig frisk.

Vardagsväv

Är du vid vardagslivet led, och synes dagen grå, så sätt dig vid din vävstol ned och väv en aln, ja två.
Då gladare du livet ser -det är en moras råd- och du åt vardagsväven ger en vackert glansig våd!

Hon som sitter vid vävstolen, på det gulnade fotografiet, det är jag.

1975 hade Linneskolans terminskurs i vävning utställning på Upplandsmuséet och vi fick turas om att sitta där och väva.

Kursen var obligatorisk för att sen kunna söka in på textillärarlinjen.

Jag tyckte om att väva. Köpte mig en egen vävstol några år senare. När den stod uppställd i mitt föräldrahem så blev det en hel del vävt. Jag vävde och sålde trasmattor, jag vävde tyger och sydde allt möjligt av, jag vävde plädar och gardiner, löpare och bredare dukar.

Så för något år sedan så ställde jag upp vävstolen i källaren här hemma. Vid det laget så hade jag allt möjligt vävt som inte användes, men tänkte att jag skulle beta av mina vävgarnslager bara för nöjet att väva. Och då kom jag på den "briljanta" idén att väva disktrasor i kypert av lingarn.

Disktrasor går ju liksom alltid åt.

Hur kunde jag tänka så dumt??!!

Nu sliter jag med denna förbaskade väv i hellinne, t om handspunnet.

Trådarna i varpen turas om med att gå av, jag lagar och lagar och det blir nästan som en gles rya.

Det går långsamt, långsamt framåt.

Och jag varpade 10 meter!

10 meter disktrasor!

Oblekt lingarn.

Det är så tråkigt!!

Så jag vet inte direkt om jag "livet gladare ser"

Ps. en aln är ett gammalt mått, ungefär en underarm i längd, och det väver jag inte på disktraseväven på ett par timmar. Kommer jag 30 cm så är det nog max.

Ps. på den där utställningen 1975 träffade jag min nuvarande make.

Lätt att andas!

Strålande sol på klarblå himmel, 8-10 minusgrader så det knarrade under sulorna, hög, klar, ren och krispig luft. Lätt att andas!

Sådana var förutsättningarna mitt på dagen under min lunchpromenad med lilla vovven.

En dag att vara glad åt!
Och det behövde jag efter nattens mardröm.

Började med att jag vaknade vid 3-tiden av att jag plötsligt blivit varse att jag dubbelbokat mig i veckan som kommer! Det är dags för utvecklingssamtal och jag hade av misstag bokat in två samtal då jag ska ha särskoleklassen, vilket jag inte får.  Omedvetet malde alltså mina tankar under nattsömnen, så att jag blev varse detta. Jag somnade om efter ett tag, bara för att drömma värsta mardrömmen och vakna med hög puls strax före sex. Jag hade elakartad bröstcancer i båda brösten, låg med bar överkropp på en brits och mina bröst var som två knöliga vattenmeloner och stod rakt upp, någon körde bristen in i en operationssal där båda brösten skulle skäras bort.

Usch och fy. Skönt att vakna ur den drömmen och få en dag som var lätt att andas!!

Varit i nuet hela helgen!

Några bilder från igår. Full rulle med barnbarnen och dagen bara försvann!

Dom gjorde ju det, dagarna med småbarn i huset. Härliga tider, men också såklart jobbiga. Därför är det riktigt skönt att kunna lämna tillbaka de små parvlarna till deras föräldrar efter ett tag!

För numera är jag inte riktigt van vid att behöva gå upp på natten och söva om oroligt barn, eller för den delen att sitta och läsa sagor kl 06.00. Att byta värsta bajsblöjan 07.00 och därefter tappa upp ett bad. Eller att stå ut med doften av stekt blodpudding kl 11.00. Att få in små tummar i tjocka vantar, medan händerna slingrar sig åt olika håll.  Att övertyga en 2-åring att det håll som jag tänkt gå åt, är det rätta, när barnet ifråga vill gå åt helt andra hållet. Att försäkra samma 2-åring om att det inte gör något att fingrarna blir kladdiga när man ska baka med play-doh-deg. 

Och så vidare.

För det kan verkligen hända tusen saker under en och samma dag.

Och det är också det som är det underbara!

Med små barn är man verkligen i nuet! 

Det är olika livsfaser.

Och jag är så nöjd med att just nu befinna mig i "farmor-livs-fasen"

Och nog har jag befunnit mig i nuet även idag.

Sovit länge och lagat helgfrukost, gympat, duschat och tvättat håret, kokat sylt och gräddat våfflor, gått långpromenad med maken och druckit glögg, pysslat ihop ett födelsedagsbrev och lagat söndagsmiddag. 

Och nu väntar ostbricka, vin och tv-serien Bron.

Snö imorgon, bebådar snar sommar!

 I morgon är det kyndelsmässodag! Den dag då jungfru Maria bar fram det 40 dagar gamla Jesus-barnet till templet. Kyndel betyder ljus och i svenska kyrkan firar man en ljusfest denna helg, alla ljus som ska användas i kyrkan under året, välsignas också nu.
I den gamla bondepraktikan står det om imorgon; Snö denna dag, bebådar snar sommar.
Enligt väderprognosen, utlovas snö.
Frågan är om det går att utlova snar sommar......

Men ljusfest kan man ju fira hemmavid! Tända massor av stearinljus t ex, ovälsignade...
Och så har vi ju det andra ljuset. Det som solen ger oss, tack vare att hon nu är uppe en timme längre på eftermiddagarna, än när det var som mörkast. Det är ett ljus värt att fira!!

Den här bilden tog jag i mitten av februari i fjol, stämningsfullt kvällsljus nere i det vackra Södermanland.

Själv ska jag tillbringa kyndelsmässodagens kväll och natt tillsammans med yngsta barnbarnet. Ska hämta honom på dagis och stanna hos honom till lördagkväll. Föräldrarna ska till Stockholm och fira sin 3-åriga bröllopsdag, det blir mysigt för dom. Och det blir mysigt för mig att umgås med lagotto och 2-åring!
Återkommer lördagkväll