En bra dag på jobbet!

Vissa dagar är det fantastiskt roligt att vara textillärare!! Idag var en sådan dag där alla lektioner verkligen fortlöpte i ett enda kreativt flöde!

Började med årskurs nio, där vi pratar om textilindustrins baksida och ska jobba med återbruk. Idag såg vi del två och tre av Aftonbladets dokumentär Sweatshop, om två svenska unga kvinnor, kända från instagram och bloggar, som får resa till Kambodja och prova att arbeta i en sömnadsfabrik, möta fabriksarbeterskor och leva på deras villkor.
Alla mina tre niondeklasser har fått se den här serien och dom har blivit starkt berörda. Det har blivit bra diskussioner efteråt för att inte tala om alla utförliga reflektioner som jag bett dom skriva i sina loggböcker.
Tiden som var kvar av lektionen skulle dom sen komma igång med sina återbruksprojekt, och flera var riktigt på hugget och började arbeta med liv och lust. Jag fick nästan mota ut ett par av eleverna som satt över på nästa klass lektionstid.
 
Det är två åttondeklasser som kommer efter varandra och jag brukar ha fullt upp med att hinna hjälpa alla. Men idag blev jag förvånad. Alla kom in och satte igång med sina arbeten. Frågade efter beskrivningarna och verkligen gick in för att försöka arbeta självständigt. Och hela tiden så småpratade och skämtade eleverna med mig och med varandra. Jag hann med att hjälpa alla som behövde hjälp, och flera gjorde riktigt kreativa och roliga arbeten.

Sista gruppen för dagen är det elevens val, med både årskurs 8 och 9, och där har jag några riktiga stjärnor! Intresserade och duktiga. Jag i princip bara glider runt och kommer med små tips eller berömmer eleverna.

Sådana här dagar känner man sig så nöjd med sin yrkesroll! Jag har också hunnit med efterarbeten, skriva mail, boka in elevvårdsmöten och annat administrativt som jag legat lite efter med.

Det är skönt att få sådana här dagar. Ibland är det inte lika tillfredsställande att vara i skolans värld. Men å andra sidan så har väl alla arbeten bättre och sämre dagar.

En vanlig måndagkväll i februari.....

Extremt trött idag. Låg vaken med en värkande rygg drygt 3 timmar i natt. Nu är jag less på den här värken, så idag har jag börjat äta en kur anti-inflammatoriskt och avbokade skivstångspasset ikväll. Lite surt, eftersom jag trodde att jag var på banan igen. Men nu får jag lugna mig och äta tabletterna i en vecka, och se om det blir bättre. Fler nattvak klarar jag inte!

Har gått och lyssnat efter hundtassar hela eftermiddagen/kvällen. Tänk så fort man vänjer sig vid att ha lilla vovven hemma. Pratat med dottern nu ikväll och hon och hunden är på plats i Borås. Nu är det stenhårt tentaplugg som gäller. Och snön faller. Stora kontraster från hennes tillvaro i Thailand förra veckan!

Har också pratat med äldste sonen. Han ringde och ville dryfta menyer med sin gamla mamma. Känner mig nästan hedrad, för han är verkligen en fena på matlagning. Är aldrig rädd för avancerad matkonst med massor av ingredienser och till-lagningsmoment. Och så gott det blir. Nu ska han bjuda hem sina arbetskamrater på lördag och hade en utmaning i att laga vegetariskt.

Han berättade också att han anmält sig till projektet "Låna en Uppsalabo". Biblioteket driver detta projekt. Man anmäler sitt intresse på ett formulär där man skriver kön, ålder och intressen och så kan nyanlända matcha med sina egna intressen och "låna" denna människa för att träna svenska över en fika. Sonen hade blivit uppringd av en 29-årig man från Syrien för en dryg vecka sedan. Dom stämde träff och satt och pratade.  Det uppstod god kontakt och mannen från Syrien ville genast boka in fler träffar. Hade t ex velat ha med Gustav på en kryssning till Finland dagen efter att dom mötts första gången.
Låter som ett behjärtansvärt och bra projekt tycker jag. Där borde man kanske skrivit upp sig. Om nu någon skulle vara intresserad av att låna en tant.......'

Tanten ska nu koka sig en kopp te och ta sin virkning framför teven en stund, och vänta in maken som är på styrelsemöte i Tandläkarföreningen ikväll.

Kalas-dags!

I morgon, fyller mitt äldsta barnbarn 3 år. I dag hölls det kalas! Hela huset var pyntat med ballonger, vimplar och serpentiner, det var fiskdamm, popcorn, korv med bröd, kaffe, saft, cupcakes och kakor. Och fullt av folk, barn och vuxna. Huvudpersonen var på ett strålande humör och njöt av paket och uppmärksamhet. Han blev speedad av socker, men mot slutet av eftermiddagen tog han farmor i handen och ville ha sällskap i lekrummet.

Farmor som inte köpt några leksaker, utan sytt en personlig vimpel-girlang, tänkt att kunna sättas upp några födelsedagar framöver. Fotot sitter i en plastficka, så att man kan byta ut till aktuellt porträtt för varje födelsedag. På ena sidan namn, foto och figurer, på andra sidan födelsedatum och så år, längd och vikt vid födelsetillfället.

Så nu vet jag vad de andra barnbarnen ska få när dom fyller år 2017. Bekvämt och roligt att få göra, tycker farmor!!

Hämtade maken på Arlanda strax innan kalaset.
Och nu ikväll har vi ätit "en sista middag" med dottern och pojkvännen. Imorgon bitti tar hon och vovven tåget tillbaka till Borås.
Dags för en ny arbetsvecka!

Egen härd är guld värd!

Imorse när jag varit ute och hämtat in dagstidningen och la den på köksbordet, så kände jag bara en sådan kärlek till min lilla plats på jorden. Min egen köksvrå. Här vid bordet avhandlas viktiga samtal och diskussioner, här äter vi frukost, lunch, middag eller fikar, här sitter vi och läser tidningen och dagens post, här sitter jag gärna och virkar, broderar eller handarbetar med något annat samtidigt om jag lyssnar på radio, här lägger vi pussel, här spelar vi kort, här sitter jag och målar naglarna, här sitter jag vid datorn och bloggar varje kväll, här lägger jag upp nybakat bröd eller färdiglagad mat, här dukar jag upp till buffe´om vi är många, här bläddrar jag i receptböcker och skriver nota inför veckohandling, här sitter jag ofta och pratar i telefon.

Kort sagt, här spenderar jag en stor och viktig del av mitt liv. Och jag trivs!!

Det kändes bara viktigt att få visa kärlek till det idag!

Trots att det inte är det där stora, fyrkantiga önskeköket med sjöutsikt!

Upptäckte på instagram idag, att jag sitter modell!! Yes, det är mina händer man kan se på bilden!

Snygga, eller hur! Hon är duktig Hanna, som jobbar på Beauty Barn!

Men nu har den här lördagen gått över i söndag, och jag ska gå och ge min egen säng lite kärlek!

Godnatt!

Träningsvärk i skratt musklerna...

... har jag nästan fått ikväll!

Till julklapp gav jag min make en almanacka fylld av olika kulturupplevelser, minst en per månad hela året. Den första var i januari "Spelman på taket". Den andra var nu ikväll "Gula Grodan".

En föreställning som knappast går att förklara! En duktig musiker, en makalös trollkarl och en suverän ordkonstnär. Vi fick vara med om en "saga", till stor del improviserad, magi som inte gick att förstå, underhållande musik och skratt, skratt, skratt. Det var länge sen jag skrattade så att jag nästan fick träningsvärk i käkarna!!!

Och apropå käkar! Maken utnyttjade inte sin julklapp den här gången! Han kom i förra veckan och sa att det var en restplats på en bra kirurgikurs i Helsingfors. Så han fördrog att åka på den kursen och få operera i griskäkar.....

Jag fick istället sällskap av min syster och min äldste son. Vi började kvällen med att sammanstråla för en bit mat och ett glas vin på Frenchi innan föreställningen.

Och som grädden på moset, när jag kom hem så möttes jag av yngsta dottern. Solbränd och fräsch efter sin Malaysia och Thailandsresa. 

Nu avslutar vi kvällen med te och prat vid köksbordet!

Linnea och Maja

Så har det gått och blivit februari! Den här bilden, från Linneas årsbok, är så fin. Och stämmer så bra, för det är ju den här månaden det är dags att plantera om sina krukväxter! Jag köpte faktiskt blomjord idag. Dock har jag blivit sämre på att ta vara på mina blommor nu för tiden.. Har inte heller så många olika krukväxter som jag hade tidigare. Orkidéer köper jag, idag två stycken, och så får dom blomma så länge dom kan. Sen ställer jag dom bakom gardinen och i en del fall så blommar dom om, men för det mesta så slänger jag dom efter ett tag. Ampelliljor har jag flera stycken och en stor gullranka, några fetbladiga växter och så en stackars överlevande pelargon, sen förra sommaren.Så jag ska ta itu med dom, kanske nu till helgen.

När jag tog fram den här bilden på Linnea, så blev jag påmind om Maja. En annan av Lena Anderssons underbara illustrationer. Boken och bandet Majas alfabetssånger som jag varje morgon väckte flickorna med när dom var små. Jag smög in och satte på den på låg volym, så att dom skulle få vakna till lite mjukt. Mina söta små flickor, som var så sängvarmt gosiga på morgnarna, det var underbart att sticka ner näsan i deras trassliga hår och snusa in deras ljuvliga barndoft!

Äldsta dottern lärde sig alla sångtexter i hela alfabetet.....

Nattens Gudinna - skolteater

Det är inte så ofta man har chans att göra något med sina elever utanför skolan. Det är förknippat med kostnader och det är tidsåtgång i ett pressat schema. Det ska passa att någon lärare följer med, och då påverkar det ofta den lärarens lektioner med andra klasser. Så det är ett väldigt pusslande för att få det att gå ihop. Men det är så värt det, om det blir bra!!

Biljetterna till den här föreställningen beställde jag redan i augusti, då det kom ett erbjudande från Uppsala Stadsteater om gratisbiljetter.  När man hör ordet "gratis" i skolans värld, då passar man på. Utan att egentligen veta vad man ska få vara med om!!

Och så var det i det här fallet! Jag och svenskläraren tog bussen ner på stan med 23 sjundeklassare idag på förmiddagen.
Jag hade ögnat igenom lärarhandledningen som följde med beställningen, så jag visste att det bara var vår klass som skulle vara publik och att vi skulle vara med och interagera. Men vad handlade den egentligen om?  Lite klump i magen hade jag, tänk om någon skulle balla ur och tänk om alla skulle tycka att det var jättekonstigt....
Jag har alltid tyckt att det är viktigt att göra saker med eleverna utanför skolans värld, att dom ska få uppleva lite allt möjligt. Många har aldrig varit på teater förut, många kommer kanske aldrig att uppleva det som vuxen heller. Kulturen finns i så många skepnader, det är viktigt att bjuda på alla sorter, så att man kan vidga sina vyer och lära sig om och av olikheter.

Tack och lov så besannades inte mina farhågor.
 Det var en jättespännande upplevelse. Vi delades in i grupper och sen fick vi vara delaktiga i sagor och berättelser, rörelser och beröring,  "Scenen" var ett helt rum, "ett tempel" med massor av spännande platser. Talande dockor, chiffonjeer med spännande lådor fulla av saker, en jättestor varm "massagekulle" där vi fick ligga och svara på frågor, en ombonad koja med mysiga ljusslingor, en cirkel på golvet med olika tecken, vackra masker för varje tecken. Allt omramat av spännande belysning, dimridåer och suggestiv musik. Och så duktiga skådespelare som ledde oss igenom föreställningen.
Alla elever bjöd till och var delaktiga och jag blev sjukt imponerad av deras respons. Så himla lyckat!!

Och jag går fortfarande och grunnar på vad den talande dockan menade när hon sa att hon såg "mörkrets vatten strömma igenom mig".....