Urlakad...

Efter en hel eftermiddag med utvecklingssamtal, möten med mina nya elevers föräldrar, så känner jag mig ganska så urlakad.
Lägg därtill att cykelväxeln krånglade när jag cyklade hem i snö-yran och att hela hakan och underläppen är fulla av herpesblåsor.
Det blev inte mycket kvar av kvällen efter matlagning och disk, och i morgon bitti börjar jag extra tidigt.
Det blir en kopp te, ett varmbad och några kapitel i min bok.
Sen är jag redo för sängen!

Jag är redo för vinter!

Titta noga på bilderna ovan!!

Samma par, men med två veckors mellanrum!

Översta bilden är från en bal, den undre från en maskerad.

Ja, det är min "ljuva" dotter och hennes pojkvän....

Snacka om kontraster!

Ikväll har sönerna med familjer varit hemma och firat sin pappas födelsedag. Vi har precis dukat av och diskat undan, efter några intensiva och högljudda timmar med mycket kärlek.

Nu ska vi strax hälla upp varsitt glas rött och titta på tredje delen i serien "Midnattssol".

I morgon startar en ny arbetsvecka.

Har jag "landat" i årstiden?

Tror faktiskt det. Vi har haft minusgrader och ett stilla snöfall under dagen. Maken satte upp ett sprillans nytt fågelbord i äppelträdet, och talgoxarna hittade dit och smaskade solrosfrön så det stod härliga till. Månskäran på himlavalvet har lyst med sitt bleka sken. Nästa gång det är fullmåne, ska den tydligen vara extra stor. Det ser jag fram emot att få uppleva. Långfärdsskridsko-utrustningen  är framplockad,från vinden, och vi har även smidigt planer för längdskid-åkning.

Det blir mysigt med vinter nu, jag är redo!

A grateful heart is a magnet for miracles!

Nu har maken och jag gått en kyrkogårdsrunda och tänt ljus för våra kära som inte längre finns bland oss. Vi båda har kollegor och bekanta som har det jobbigt med gamla föräldrar eller andra släktingar, som är sjuka och behöver hjälp. Pratade om det vid lunchfikat idag, att det är skönt att den tiden är förbi. Det var en tuff period när ens föräldrar blev gamla och sjuka. Man var konstant orolig, och hur mycket tid man än spenderade för att hjälpa dom, eller bara vara hos dom som sällskap, så hade man dåligt samvete när man inte kunde. Tänker att det måste varit lika tufft för dom. Att känna att man inte klarar sig själv längre, och ändå inte vilja ligga någon till last. Att bli gammal och sjuk och inse att det inte finns någon utväg.
Jag tänker på mammas och pappas sista sjukhusvistelse och blir lite sorgsen i hjärtat.

Men jag lever. Min familj lever. Och jag får tänka på ljusa minnen av de kära som lämnat oss istället!

Nu ska vi basta och sedan göra oss i ordning för att gå på Alla helgons dags-fest!

Gratitude is the wine of the soul! Go on. Get drunk!

Maken har födelsedag idag. Närmare bestämt sin sextioförsta!

Dock började han jobba 06.00 i morse, så det blev ingen uppvaktning på sängkanten!
Jag hade tänkt sova ut, men väcktes av en ilsken ringsignal från den fasta telefonen strax före klockan 07.00 i morse. Det var bara att kravla sig ur sängen och springa en trappa ner. för att svara. Visade sig att det var svågern som skickat en födelsedagshälsning, som en elektronisk röst läste upp
Ja, efter det var det liksom ingen idé att försöka somna om. Gick istället upp och påbörjade storstädning.

Maken kom från jobbet vid 16-tiden.Vi bastade tillsammans och tog sen varsin öl och han fick öppna sina paket.
Därefter har vi avnjutit en god middag och smidigt planer för nyår.

Har det verkligen gått ett helt år sedan förra födelsedagen?

Today´s little moments are tomorrow´s precious memories

En liten hand i min hade jag vid flera tillfällen idag.

Påväg ut från café Gunterska, med sonhustrun och lille Alfred 11 månader. Vi hade suttit still och fikat och pratat ganska länge och jag tog hans lilla hand i min när vi var påväg ut, så att han skulle få sträcka lite på benen innan det var dags att sätta sig i vagnen för hemfärd. Vad fäster man blicken på när man är sådär liten och har fullt fokus på att bara förflytta fötterna? Vilken lycka att kunna gå, trots tjocka kläder och ovana vid kängor. 

En dryg timme senare hämtade jag mina andra barnbarn på dagis. Båda ville sitta i vagnen på hemvägen och det blev lite trångt. En stund bar jag den yngsta, men det blev för tungt, så då satte jag ner henne och hon fick promenera en liten sträcka innan jag gjorde en om-möblering i vagnen och båda fick sitta sista sträckan hem. Hon var fascinerad över grusknastret som hördes under höst-kängorna och hon knatade duktigt på.

Vi gick förbi dammarna i Ekebydalen. Vattnet låg mörkblått, alldeles stilla, och den tunna, månskäran spred ett blekt ljus över vattenytan. "Titta på vattnet så fint och stilla det är", sa jag till Eric 2 1/2 år.

-Ja,det sover, konstaterade han! Som den naturligaste saken i världen.

När vi kom hem och hade klätt av oss, tyckte jag det luktade lite illa om den yngsta. Jag kikade ner i blöjan, men det såg alldeles tomt ut. Dock kändes den tung, så jag tänkte det var kissblött. När jag drog av den ramlade en halvmjuk bajskorv ner på hallgolvet.  Sekunden efteråt råkade Jennifer sätta foten mitt i!

Det blir olika typer av minnen......

Kan inte bli så mycket bättre!!

Den här månaden-November-kommer jag att ösa på med "tacksamhetsbilder".
På facebook, har jag flera vänner som just nu är utomlands, och dom lägger upp bilder från sol-varma länder, stränder och pooler och skriver syrliga kommentarer om att "det snöar visst därhemma..."! Jo, det snöar här hemma, men det är det som är November! Årstidsväxlingarna är en del av vårt liv, på den här sidan av jordklotet.

Jag tog mig till ett spinningpass kl 06.30 i morse. Det var snöslask och becksvart.
07.45 gick jag därifrån, med ett leende på läpparna, det hade ljusnat och jag lyfte ansiktet mot snön och lät den svalka mitt svettiga ansikte. Hela min kropp utsöndrade lycko-endorfiner!
Efter en dusch och en lång, god frukost åkte jag till jobbet och fick massor gjort. Jobbar effektivt när vi har elev-fria dagar. Kl 16.30 gick jag via biblioteket och blev överlycklig för att jag fick tag på en ny bok av författaren Åsa Hellberg! Vidare till Ica Maxi, där kön till bildäcksbytarfirman på parkeringen var hur lång som helst. Då kände jag mig tacksam för att jag INTE skulle byta däck just idag.
Jag handlade mat för en vecka framåt i tiden, och jag sprang in på systembolaget och handlade till makens födelsedag på fredag.

Hemma i stugvärmen, plockade jag in alla varor och tillagade en riktigt god Club Sandwich, som jag avnjöt framför "Bonde söker fru". Maken är på tandläkarhögskolan i Huddinge och en föreläsning. Men jag har faktiskt haft kontakt med alla mina fyra barn i kväll, så jag har inte känt mig ensam!

Nu njuter jag "fredagskänsla", fyra dagar ledigt, och strax ska jag krypa isäng och börja läsa min nya bok!
Kan inte bli så mycket bättre!!

November är här!

Jag SKULLE kunna klaga över att jag vaknade 05.30 pga makens eviga hostande som aldrig tar slut...
Men jag fokuserade på att jag istället låg kvar i sängen och på Systembolagets hemsida beställde det där Chianti-vinet som jag tänkt göra så länge. Dessutom hann jag byta sängkläder innan jag åkte till jobbet!

Jag SKULLE kunna klaga på den något sega genomgången av "Extra anpassningar", precis efter lunchen, när jag nästan satt och nickade till....
Men jag fokuserade på mina trevliga arbetskamrater som förgyller tillvaron på jobbet, och vår nya rektor som är fantastisk!!

Jag SKULLE kunna klaga på regnet som strilat ner precis hela dagen, blåsten som piskat och snö-blasket som började nu ikväll.....
Men jag fokuserade på att komma hem, sätta på bastun och tända massor av stearinljus!

Jag SKULLE kunna klaga på att dagens enda post var en räkning för vatten och avlopp...
Men jag fokuserade på att vi faktiskt HAR vatten och avlopp, det är inte alla förunnat!

Jag SKULLE kunna klaga på att kylskåpet är tomt nu igen och det är dags att handla....
Men jag fokuserade på att "koka soppa på en spik" och trollade fram en fisksoppa, bakade bröd, kylde vin och svängde ihop en äppel-tosca!

November månad börjar idag och jag har bestämt mig för att varje dag den här månaden finna saker att vara tacksam över.
Det stod i min almanacka i morse;
I am for everything that will improve the quality of my life. I use my words and toughts as tools to shape my future. I express gratitude often, and look for things to be thankful for every day this month.